I brist på annat

Kan man inte springa sa kan man alltid roa sig med annat. Jazza upp sina nuvarande traningsdojjor med fargglada skosnoren till exempel.

Narmast kameran: Adizero tempo, Mizuno Ultima Wave och Brooks Glycerin

For ovrigt sa kliver jag snart pa ett plan med destination Port Douglas. Port Douglas ar ju, som jag namnt tidigare, ett riktigt loparparadis. Det ligger precis vid Cairns och Stora Barriarrevet uppe i norra Australien sa jag ser fram emot lata dagar under en parasoll, att snorkla i kristallklart vatten, ata alldeles for mycket mat, dricka alldeles for mycket vin och ha det allmant gott. Givetvis planerar jag att kora strandlopning ocksa, bara min elandiga ljumske/hoft haller ihop. Jag inbillar mig att ett lite lindrigare underlag som en strand ska funka lite battre. Efter ett besok hos fysioterapeften i gar kandes det lite battre.

Jag kommer nog in nagra ganger pa bloggen och sager hej ifran stranden eller var jag nu kan vara.

Ha en trevlig dan fore dan fore dopparedan forresten!

Nålar, hokus pokus & vad som händer om 7 dagar

Gjorde ett besok hos Ergoworks Sydney physio therapy clinic igar, ett stalle som jag varit hos tidigare. Ljumskproblemet vill inte riktigt forsvinna aven om det har trappats ned rejalt. Eftersom det har hallt i sig i nastan tva veckor nu kande jag att det var pa tiden att fa nagon ratsida pa det. Det ju ganska trottsamt att ga omkring och ha ont och dumt att forsoka springa (som lustigt nog anda kanns ratt ok) nar man bara far ont igen efterat. Mest ont gor det nar jag suttit still framfor datorn ratt lange och sedan ska kliva upp och ga en svang. Det ar ju mest sa jag tillbringar min arbetstid, ja sittandes langa stunder alltsa.

Annars kan jag saga att den kroppsrorelsen som gor mest ont ar den enkla saken som att ta pa sig ett par byxor. Naturligt sett bojer man kroppen lite latt framat, lyfter ena benet in i byxbenet och sedan det andra. Just den rorelsen ar helt omojlig att fa till, kan inte stodja mig pa det dumma benet utan att ta stod av nagot, och till o med da gor det sa jakla ont att jag nastan maste sitta ned och ta pa mig byxorna. Helt galet.

Tydligen ar det bara en strackt muskel fran ljumsken och insidan av laret. Jag skriver "bara" eftersom det lika garna hade kunnat vara nagot allvarligare som kanske skulle ta flera manader att fa bukt pa. Jag fick nagra ovningar som jag kan gora som "hemlaxa" och sa fick jag prova nagot nytt; "dry needling" (vad det heter pa svenska har jag inte en aning om - torra nalar?!). Det gick ut pa foljande i alla fall - en massa nalar som stacks in i benet hogt upp pa insidan av laret, en slags akupunktur fast man benamde det inte sa, tydligen ar akupunktursticken mycket djupare (och later onekligen mycket obehagligare).

Effekten ar, om jag fattade det ratt, att nar man sticker in en nal i benet sa lurar man kroppen in i en "produceringsfas". Kroppen tror da att det ar nagot farligt som ar pa gang och borjar automatiskt producera en massa naturliga helande amnen och pain killers for att forhindra den eventuella skadan och paskynda lakandet. Lite hokuspokus later det allt i mina oron men man far val testa och se om det hjalper (nagon som har battre erfarenhet om santhar??). Kan verkligen inte saga att det kanns vare sig battre eller samre sedan behandlingen igar men det kanske ar for tidigt att uttala sig an?!

4 olika stretchovningar, ett aterbesok med nalar och allman kontroll nasta vecka och INGEN LOPNING pa en vecka ordinerar man. Skit, jag som har handlat sa myket nya traningsklader och har sa mycket overkottsenergi. Men nu f*n ska vi fa bukt pa det har! Inom en vecka ser ni mig komma flygande fram pa Sydneygatorna - watch this space!

Testing-testing

Tredje advent ar det idag och det borjar nu bli riktig hogsommarvarme i Australien. Vet inte om jag helt nagonsin kommer att vanja mig vid det har upp o nedvanda klimatet, att fira jul nar det ar som varmast och tanka pa vintermanaderna som juni-juli-augusti.

Pa benfronten gar det framat; under hela veckan som gatt har jag promenerat till jobbet, en liten natt stracka enkel vag pa 1,5 km dar jag nu jobbar for tillfallet. Annars har det varit mycket "prova pa" for att se hur benet reagerar. Har power walkat nagra ganger pa kvallarna. Kanslan onsdag-torsdag var "hm, ok, men inte helt redo for spring an".

Fredag dag pa jobbet kande jag mig sa pass bra att jag tog mig en liten provstracka efter jobbet, det kandes bra och fick utgora grunden for helgens bravader; i lordags var det uppstigning kl. 7 for att undvika varsta hettan. Borjade varma upp i parken utanfor huset, inledde sedan med en power walk i ca 800 meter, sedan jogg och en fartokning efter ett tag - totalt 9 km och pa det stora hela godkant. Var noga med att kanna efter hur det kandes hela tiden - det ar fortfarande en gnagande smarta i ljumsken men raknar man med hur progressen sett ut sedan forra fredagen ar det 200 ganger battre. En rejal strackning ar min gissning och det faktum att det avtar hela tiden varje dag starker den tesen ocksa. Man blir onekligen lite nojig nar man har varit skadad.

I morse blev det ytterligare ett pass, ca 11 km, och aterigen tog jag det superlugnt - snittempot for dessa bada dagar har legat pa runt 6:10 min/km men det kanns sa bra att fa springa igen (och kanslan idag var aterigen battre an igar).

Ska man lyfta fram nagot positivt fran det har sa ar det val den berikade vetenskapen man far om kroppen, hur den reagerar i olika sammanhang, hur man kan komma ur det och vad man bor tanka pa for att inte hamna dar igen. Jag tror att det har besvaret orsakades (delvis) av att jag, forra fredagen, inte varmde upp ordentligt utan startade i lopartempo som om det var varldens mest sjalvklara grej. Klockan sex pa morgonen. Det ar nastan pinsamt att erkanna det. Den andra orsaken kan ju var den nedtrappade traningen och det faktum att jag vilat mer och att kroppen da inte var redo for.

Summa summarum; i fortsattningen blir det en ordentlig uppvarmning innan varje runda. Eftersom man anda maste sta och vanta pa att Garmin ska losa de oandliga obligatoriska fragorna; "Hitta satteliterna", "Ar du inomhus eller utomhus?", "Har du fardats mer an 100 mil sedan sist?" och "Ar det sondag idag?" (eller vad tusan det ar han fragar), sa kan man ju lika garna ga en svang. Tack garmin for det hjalpmedlet!

Conversations on the massage floor

"Running - no good for you?"

"No, running is really good for me. It's the injuries that are bad!"

"Ah, injuries!"

Paus i 30 sekunder.

"Injuries, where? Leg?"

"Yes in the right leg."

"Right leg bad leg"

"Correct. Right leg is bad! Bad gluetes. Bad groin. Bad ham string". Pekar pa skadorna. "I think I pulled a muscle when I ran last Friday".

"Ah! Muscles!"

Paus igen.

"You stop running! Running no good for you!"

Sadar ungefar lat det pa benmassagen idag. Massoren var en liten japanska som, skulle jag uppskatta, inte hade sportskador som nisch pa resumen. Icke desto mindre gjorde hon ett jattebra jobb med massagen och tryckte pa onda punkter i rumpan som nastan fick tararna att spruta. Och det kandes utmarkt efterat. Gick darifran glad som en larka och jag tankte inte ens pa mina ben nar jag gick! Det ar ett bra tecken! Det ar nar man inte kanner av kroppsdelarna som det badar gott. Inte for att man ska ropa hej redan men anda...

Dum ljumske

4 lopardagar ur marathonprogrammet fick jag i forra veckan - pa den femte dagen hande nagot i ljumsken. Jag kande att det drog till i ljumsken och sedan stralade det lite styvt fran nedsidan av Gluteus maximus och nedat, pa insidan av laret. Det var inte sa plagsamt nar jag sprang, mest bara en konstig, obekvam kansla. Nar jag daremot slutade springa och senare stallde mig i duschen blev musklerna riktigt stela och nar jag kom ut fran duschen kunde jag knappt stodja mig pa det onda benet (hoger).

Nu har jag haft sa har i fyra dagar och det vill inte slappa. Jag kan ga men det gor jakligt ont, speciellt efter att man suttit ett tag. Efter en kort promenad slapper det men det ar fortfarande inget tal om att springa an. Det onda stralar nu aven ut pa framsidan av laret, kanske som ett tecken pa att jag kompenserar skadan som gor att jag gar lite markligt.

Tigerbalsam och smartstillande hjalper en del faktiskt men jag har hemskt svart for att svalja tabletter och gillar generellt sett inte att ta smartstillande. Och tigerbalsam ar ju - ja inte direkt nagon underbar doft. Men det hjalper nar man potar pa hemma och da fyller det ju sin funktion.

Jag soker hos Snorkk-Sofie, som jag minns hade nagot liknande i varas, tror att det var en nerv som var i klam i lar/ljumskmuskeln da. Man blir totalt paff nar sant har hander och man inser att man inte ar helt osarbar. Jag har ju haft ett skadefritt ar trots allt, har sprungit mer an jag nagonsin gjort och nu nar jag har kort igang med marathonprogrammet ar jag sa himla sugen pa att springa!! Gaah, vad ska man gora? Ja, det blir alternativtraning nu en tid framover.

Månadens konstateringar

- Regelbundna tolvtimmarsarbetsdagar tar ut sin ratt. Till slut har man inte sa mycket energi kvar, inte ens till sant som verkligen betyder nagot.

- 3000 galna tomtar kunde ses springande i ett fun run-race genom Sydneys innerstadsgator i lordagsmorse. De var alla iforda identisk tomtekladsel med rod jacka, byxor, luva och dito losskagg.

- Att springa skringrar trots allt stressiga jobbtankar och man kan se losningar pa problem som tidigare verkade omojliga.

- Idag sprang jag forsta passet i marathonprogrammet och jag har siktet installt pa sub-3:45 pa Stockholm marathon.

- Jag hoppas vara tillbaks pa bloggbanan igen som vanligt inom kort!

Stillében av påbjuden framfotslandning

Nu har sommaren kommit pa allvar till Sydney! Svettiga +32C bade igar och idag gor det omojligt att springa utan vatskebalte. Det ar tur att jag vant mig vid baltet som jag vet att ratt manga inte gillar. Och for att inte glomma vackarklockan (fast den gillar inte ens jag:-D)! De narmaste 4 manaderna kommer att kantas av riktigt tidiga morgonpass (som lordags-sondagsrutin), och nar det kommer till veckodagarna far man helt enkelt ta det lite som det kommer beroende pa varmen. Visst gar det att springa kvallstid aven om kvicksilvret visar pa stekheta temperaturer men sarskilt behagligt ar det inte (just darfor ar morgnarna mycket battre i det avseendet eftersom varmen hinner lagga sig lite under natten).

I helgen hann jag med bade det ena och det andra. Veckans traningsmangd blev 6 km onsdag, 12 km fredag, 9 km lordag och sa 11,5 km idag. Besokte aven den arliga utstallningen Sculptures by the sea som har fina skulpturer langs med vagen fran Bronte Beach till Bondi Beach.

"Pabjuden framfotslandning". VEM hade kunnat ana att Sydneys konstfack var sa loparinsatta??

On-time-delivery-definition

Janne persar pa Aland marathon, Lennart springer en supertid i NY marathon, Magnus har varsta livststilprojektet igang (inklusive ett nytt PB pa Stockholm marathon). Anneliten namner att hon drar igang med maratraningen snart.

Mal hit och marathon dit; alla dessa inlagga gor mig sugen att satta igang och tanka pa min egen utmaning nasta ar. Maratraningen har an sa lange kants difus sedan september men nu galler det att hoja blicken mot horisonten igen och springa vidare. Sa fort det har projektet ar slutfort och jag har mer tid att trana och blogga igen, ska jag satta mig ner och lista enkelt vs omojligt - forhoppningsvis hittar jag nagot dar i mitten som verkar rimligt. Dar nagonstans kommer malet att sattas och ungefar sa nagonting kommer traningen att laggas up. Spannande tider! On that note, dags att bege sig ut pa en kvallsrunda och fa lite syre i lungorna!

Ultrajobb

Dagarna ar sa fyllda av en massa tokintensivt jobb just nu att jag inte hinner med att uppdatera sa mycket virtuellt. Men jag sager som Snorkk-Sofie; i sana har tider ar det bara att prioritera ratt sa far man forhoppningsvis ratt balans i slutandan. For min del prioriterar jag hellre avkopplingen i hemmet, att ta det lugnt nar jag kommer hem och tillbringa tid med maken. Far jag till nagon traning alls sa ar det en bonus men bloggandet gar bort. Traningen ar for mig nagot njutbart och nagot jag vill langta efter, men nar jag har kommit hem pa kvallarna har jag inte haft den minsta tanke pa traning utan har bara kant ett behov av att ta det lugnt, ata och stressa av. Jag vet ju att sana har projektoppar inte ar for evigt och da ar det ju bara att bita ihop och halla ut. Tids nog kommer jag tillbaks till traningen och bloggandet och det ser jag verkligen fram emot. Som det ser ut nu kommer det att fortsatta vara ratt intensivt i nagra veckor till men vi far se hur jag kan styra upp det har pa basta satt.

Helt inaktiv har jag dock inte varit den har veckan; lyckades fa ihop 3 loppass (varav 2 under helgen) och en veckodos pa 35 km. Ironiskt nog marker jag hur viktig traningen ar nar jag jobbar sahar intensivt. Men det ar som sagt jattesvart att ladda om nar man kommer hem utarbetad, och man vill bara satt sig i soffan och slippa tanka. Ni som har barn och jobbar heltid i kravande jobb har min fulla beundran, det ar verkligen otroligt hur man kan fixa sant har och fa det att ga runt!

Sist men inte minst - NY Marathon - lycka till alla ni som springer idag. Jag hoppas och tror pa personliga rekord for er alla!!

Då och nu

Snabb fartlek i 7 km blev det efter jobbet idag, det kandes som en spokstad i parken; knappt en kotte var ute. Idag ar det det arliga spektaklet Melbourne cup och da stannar ju som bekant hela det har landet.

Pa tal om att titta tillbaks i tiden. Det ar roligt att se en viss skillnad i farten fran forra aret. Kanske inte jattemycket men anda.

Från det ena....

Har haft en jattemysig helg med sol, avslappning och god mat i goda vanners umgange - precis som en helg ska vara i mitt tycke. Dessutom bra fordelning pa traningen dar jag fatt till lite mer varierat an vanligt; cykling, lopning och simning. Inget att klaga pa alls. Nu vill jag hitta ett lopp snart sa man kan bli lite taggad igen!!

....till det andra. Nu vantar ytterligare en mastodontjobbvecka sa imorgon bitti ar det tidig uppgang, pa med klackarna, den starkta skjortan, kavajen och sa analysseendet igen. Men nu forst - natta kudden!

Mandag: 9 km stegrande lopning 5:06 min/km
Tisdag: 30 min simning
Onsdag: vila
Torsdag: 8 km langsam jogg 6:05 min/km
Fredag: 6,5 km jogg ca 5:45 min/km
Lordag: cykling (mycket backar!), ca 35 km
Sondag: 11 km distanslopning 5:11 min/km, simning 30 min

Yadda yadda yadda

Ar all data avlast fran den digitala fakturan? Kan man posta fakturan fran cockpit till SAP? Ar fakturan redo for hantering? Hur kommer kunden att hantera denna nya process? Vem tar ansvar for change management?

Dessa fragestallningar och hemskt mycket annat har jag brottats med denna vecka. Aterigen ar det full rulle pa jobbet, roligt men det var skoooont att komma ut pa en liten joggingtur och INTE tanka jobb nar jag kom hem ikvall (foten ar mycket battre tack lov). Trevlig helg pa er!!

Inte ont-ont men...

Igar var jag ute och sprang runt Moore Park. Bitvis ar det mycket rotter och ojamn terang och givetvis landade jag lite sett med foten. Sa liten och sa snabb handling men sa ont det kan gora. Idag kanner jag av foten och vilar forrutom en promenad till o fran jobbet. Tack o lov gor det inte "ont-ont", som det kan heta, men jag kanner helt klart av foten.

Australien del 2,5/3

OK, det kommer ytterligare en del efter det har. Jag inser att jag tagit mig vatten over huvudet med den har uppgiften. Nar man val satter penna mot papper inser man att det inte ar helt latt att knapa ihop sant har som fortjanar bade korrekt, relevant och bildtalande information. Sa visum, trailrunning och lite annat smatt och gott kommer nasta vecka i sista delen, hoppas det ar ok?!

I den har delen tankte jag visa lite roliga loprundor mer i centrala Sydney. Utbudet pa loprundor i och runt Sydney ar stort men ska man springa relativt centralt sa vill man ju garna minimera antalet overgangsstallen, kanske springa dar det inte ar alltfor mycket trafik och avgaser, och sa ar det forstas ett plus i kanten om det ar lite gront i omgivningen runt omrking en. Jag tankte borja framst med att presentera den obligatoriska stadsrundan man som turist i Sydney absolut inte far missa; vi kan kalla den Operahuset-rundan.





Circular Quay och narmare bestamt Operahuset behover val egentligen ingen narmare presentation - dock ar det lika maktigt att passera denna vackra byggnad som utgor en central och viktig punkt i Sydney. Borjar man har har man dessutom ett bra utgangslage att antingen styra steget mot The Rocks, Harbour Bridge och mot norra Sydney, eller som i bildserien nedan, att fortsatta mot andra hallet in i Botaniska tradgarden. Valjer man Botaniska tradgarden bor man sa klart halla utkik pa alla de fantastiska vaxter, trad och blommor man passerar. Har finns ett myller av promenadstrak kors och tvars men haller man bara langs med vattnet sa ser det i princip ut sahar.





Mrs Macquarie chair ar ett ganska valkant landmarke i parken som man passerar. Ungefar vid samma lage finns ocksa den fina utomhuspoolen Andrew Boy Charlton swimming pool om man skulle vilja stanna och ta ett dopp (intradesavgiften ligger pa modesta $5.00, ca 25:-). Poolen, som ar uppvarmd aret runt, ar 50 m lang, en riktig lap-pool med andra ord. Har du inte mjolksyra i benen vid det har laget sa lar du fa det i armarna om du valjer att kora nagra langder.





Vi fortsatter forbi till Woolloomooloo wharf (jo, det stavas faktiskt sa). Har kan man springa pa bryggorna och langs med vattnet (eller som vederborande, glassa omkring solglajjforsedd i sakta mak). Wooloomoloo bay ar ett jattefint och mysigt omrade i sig - bakom mig pa bilden ligger en hel dros restauranger om man bara skulle vilja stanna och ata en bit.



Fortsatter man en bit till sa passerar man sedan omradena Kings Cross, Double Bay och Rose Bay som syns pa bilden nedan. Vander man har och fortsatter samma vag mot stan igen blir det en fin liten runda pa ca 10-12 km - mycket sevardheter att vila ogonen pa under tiden. Har man bara ett enda tillfalle att springa inne i city sa ar den har rundan ett valdigt bra alternativ.


Operahuset-rundan, ca 10 km
Opera house/Circular Quay - Botanical Gardens - Woollomooloo wharf - Kings Cross - Double Bay - Rose Bay

Nagra andra rundor jag rekommender ar dessa nedan. Lankarna leder till mina egna rundor som ar upplagda via Garmin connect.

Bondi Beach med city2surf-inslag, ca 25 km
Redfern Park - Moore Park - Double Bay - Rose Bay - Heart Break Hill - Bondi Beach - Bondi Junction - Centennial Park - avslut Redfern Park. Det perfekta langpasset som ger bra variation i bade miljo, stegring och underlag. Har du inte mjolksyra vid Bondi Junction sa ar det nagot som inte stammer.

Redfern till Bronte Beach-rundan, ca 12 km
Redfern Park - Centennial Park - Queen's Park - Clovelly Road - Bronte Beach (har gar det ju bara att fortsatta hur lange som helst). Ett lagom pass att springa pa helgen om du anda ska till stranden. Se till att ha med badklader sa du kan hoppa i purret efter den avslutade rundan.

Harbour Bridge-rundan, 12 km
Operahuset - The Rocks - Harbour Bridge - Milsons Point - Kirribilli - Lavender Bay - Harbour Bridge - Botaniska tradgarden - Hyde Park. Aterigen en valdigt svarslagen turistrunda dar du blir bortskamd med utsikten over stan, Sydneys glittrande hamn, tuffande farjor, havsbrisen vid Milsons Point och den ikoniska nojesparken Lunar Park.

City2surf-rundan, 14 km
City2surf-loppet gar ju av staplen varje ar i augusti. Sjalva banlaggningen ar egentligen en riktig parla och bor heller inte missas. Borja inne i stan vid Hyde Park, spring sedan igenom bildskona Rushcutters Bay, Double Bay och Rose Bay, alska den 2 km stenharda Heartbreak hill och avsluta snyggt och pampigt pa Bondi Beach.

Centennial Park-rundan, ca 11 km
Centennial Park - Moore Park - Foxtel studios (och avslut Redfern Park). Favoritrundan som utgor ryggraden i min traningsrutt. Centennial Park ar ju bra pa det sattet att det gar att springa i, tvars over eller runt pa utsidan av parken. Distansen ar alltsa latt att variera och vill man sa kan man stanna och fika pa det trevliga cafeet mitt i parken.

Infarten till Centennial Park. Har verkar maken sta och inspektera... ett trad?


I Centennial Park kan man aven cykla




och rida...


och mata ankor...

Australien del 2/3

Australien har tusentals strander men langt ifran alla lampar sig for strandlopning. Ofta kan det vara alldeles for hard lutning, for kraftiga vagor, klippor som bryter av stranden eller att det ar alldeles for mycket folk. Givetvis finns det lika manga bra strander, de som kanns som de ar gjorda for lopning med en enda lang platt playa, hart packad sand och nastan ingen lutning alls. Det galler att ta vara pa dessa guldkorn och hitta dit. De stallen jag har sprungt pa ar foljande -

Port Douglas (QLD)
Port Douglas har enligt RW utsetts till en av de basta lopstranderna i Australien - hart packad sand, platt och sa ar det ganska folkglest. Jag ar benagen att halla med aven om min personliga favorit ar Pottsville som jag tycker ar snappet vassare. Men Port Douglas ar ocksa ett roligt stalle i ovrigt med en massa roliga grejer som tex en jattestor fin djurpark, utmarkta dykforhallanden, fin golfbana (enligt golfmanniskor) och en allmant skont somning semesterortkansla. Jag ger helt klart Port Douglas en stark rekommendation. Dessutom ligger det precis vid det stora barriarrevet sa det ar ju lite av en ikon av ticka av i Stallen-att-besoka-listan.

Surfers Paradise (ca 8 mil soder om Brisbane)
Surfers Paradise kallas ocksa for The Gold Coast, eller guldkusten pa ren svenska. Det har ar en ganska folktat strand med mycket "kommers" runt stranden. Kommer du ut tidigt sa kan det vara enormt maktigt att springa pa den har langa stranden, som ger lite Miami-kansla med hoga glossiga skyskrapor och en utpgraglad citykansla. Pefekt om man dessutom gillar japansk mat eftersom det bor maaaanga japaner har - det paverkar ju matutbudet saklart.

Noosa heads (QLD)
En liten beach resort som ar valdigt mysig att besoka. Har halls den arliga Iron Man-tavlingen som lockar deltagare fran hela varlden. Det finns ocksa en boot camp som haller traningslager. Stranden ar ganska liten men platt och perfekt att springa pa (om jag minns ratt).

Marochydore (QLD)
En ca 3 km lang strand som har en ganska stark lutning. Inte perfekt for strandlopning men det gar ju att springa pa vagen som gar precis ovanfor stranden. Marochydore brukar vara ett naturligt stopp i resan norrut pa ostkusten annars skulle jag inte rekommendera den har stranden i loparsammanhang. Det ar visserligen en gullig ort och bra om man vill surfa eftersom det ar stora vagor och mycket vind.

Fraser Island (QLD)
Ta farjan ut fran Rainbow beach och upplev denna fantastiska oas som forrutom lopning erbjuder ett enormt djurliv (koalor, hyenor, kangrur tex) och en allman kansla av att man befinner sig i himmelriket. Har finns ocksa en lagun och en exotisk flora och fauna. Eftersom det har ar en o ar den mer utsatt for vader och vind - det har kan innebara att stranden och loparvanligheten kan svanga ratt rejalt.

Pottsville (20 mil soder om Brisbane, NSW)
Paradiset pa jorden om du fragar mig. Perfekt lopning, i princip folktomt och det kanns som du ar Robinson Kruse ute pa loprunda. Det har ar verkligen ett naturskont stalle men ar man ute efter fart och flakt sa har man nog kommit fel. Det finns inte sa mycket att se i dess omnejd forrutom att det ar nara till Byron Beach (5 mil) som visserligen ar ett roligt stalle. Vi firade jul pa detta stalle forra aret och jag skulle mycket val kunna tanka mig att aka dit nar som helst - det var sa avslappnande och man tvingades verkligen att tagga ned och ta det lugnt. Ett riktigt loparparadis ar vad det ar!

Palm beach (ca 3 mil norr om Sydney)
En liten semesterort som vi tar oss till ibland. Det gar utmarkt att springa har men stranden ar inte langre an gissningsvis 2 km lang. Ibland ar det riktigt platt och bra men har man otur gor vadret att det blir lossand ibland vilket gor det lite mer svarsprunget. Har finns nagra sma gulliga restauranger, en jattefin nationalpark som man kan vandra i, och sa pa andra sidan vattnet har man Hawkesbury river, en flod som stracker sig inat landet.

Collaroy/Narrabeen (ca 2 mil norr om Sydney)
En ca 5 km lang strand, tyvarr lutar den ratt mycket pa vissa stallen men har man inget emot att springa pa lossand i vissa partier sa funkar det utmarkt. Collaroy/Narrabeen ar en utmarkt dagsutflykt fran Sydney om man skulle vara i Sydneyomradet men att springa DIT ar inget jag skulle rekommendera - det ar motorvag hela vagen dit.

Bondi Beach (Sydney)
Egentligen ar det inget magiskt med den har stranden alls men som man sager "When in Rome do as the Romans". Det gar inte att komma till Sydney och INTE besoka Bondi Beach. Aterigen blir det snabbt packat med folk pa denna finkorniga strand men lyckas du komma ut i gryningen sa kan det vara ratt magiskt att springa har anda. Foljer man dessutom strandleden langs med klipporna sa kommer man till de andra narliggande stranderna Tamarama (som ocksa syns pa bild nedan), Bronte, Clovelly och Coogee.

Manly beach (Sydney)
Ta farjan ut till Manly tidigt en morgon och avverka 5 km langs denna finkorninga strand. Det blir dock valdigt snabbt folktatt sa se till att vara pa plats sa tidigt som mojligt for att slippa kryssa mellan surfbradebarande backpackers och bikinibrudar. Ar man sugen pa ett riktigt langpass i riktning in mot stan sa kan man springa langs med strandpromenaden fran Shelley Beach, ut till norra Manly, over Spit Bridge, Mossman, over Harbour Bridge och anda in till stan igen - det skulle bli totalt 25 km.

I ovrigt sa finns det manga manga fina rundor jag kan rekommendera mer centralt i Sydney men det tar vi i nasta inlagg. Nu blir det bildkavalkad utan dess like!

Bondi Beach i bakgrunden. City2surf-lopare i forgrunden.



Tamarama beach ar alldeles for liten att springa pa men foljer man slingan langs med klipporna sa kan man tacka alla de ostliggande stranderna de s.k. Eastern beaches


Palm Beach ar fint


Det har ar ocksa i Palm Beach fast pa norra sidan mot Hawkesbury River



Pottsville beach...


....kan vara himlen pa jorden


du, havet, soluppgangen och inte sa mycket mer.

....sma gulliga strandhus vid stranden.

Australien - del 1/3

Australien ar ett fantastiskt roligt och "lattsemestrat" land pa manga olika satt. Dessutom ar det latt att ta sig fran A till B sa man behover alltsa inte ha boende och mellanresor inplanerade innan man aker. Att detaljplanera pa plats kan i manga fall ocksa vara mycket enklare. Australien ar verkligen en oas att aventyra i men de turistiga aktiviteterna ar dock valdigt individuella sa jag kommer har mest fokusera pa vad som kan vara vart att veta om man vill springa. Ingmarie hade en fraga om visum och dylikt - detta ska jag bl.a. forsoka svara pa i nasta inlagg. Ar det nagon annan som har nagot speciellt de undrar over sa maila/kommentera garna sa kan jag forsoka besvara den fragan! Nu kor vi.

Loparsasongen
Den generella loparsasongen i Australien brukar stracka sig fran april till november nar det ar host-vinter-var. Det ar alltsa under den kallare tiden pa aret som de flersta lopp springs och aven om man visst kan springa under sommaren (trots ratt hoga temperaturer) sa ar det kanske inte ultimat att springa lopp da. Men vill man tavla aret runt sa nog finns det lopp overallt. Man kan saga att vi har precis motsatta sasonger har, med andra ord, nu nar ni i Sverige har host och gar mot vinter ar vi mitt uppe i varen och gar mot sommar. Under jul och nyar och fram till februari ar det alltsa hogsommarvarme har - det kan ibland innebara extrem torka med mycket skogsbrander men det beror framforallt pa vart i landet man befinner sig. Generellt sa ar det mer tropisk varme ju langre norrut man aker - Brisbane som ju ligger norr om Sydney och narmare ekvatorn har saledes ett varmare klimat an Sydney (dar jag bor).

Infor starten i Centennial Park halvmarathon, 22 november 2009 - ca +35C som under loppet steg till narmare +40!


...ingen vacker syn, holl pa att smalta bort! F*n vad varmt.

Tips som lopare
Som manga kanske vet ar det vanstertrafik i det har landet - den regeln galler aven i loparsparet; hall till vanster nar du springer. En annan rolig sak jag har markt ar att ju mer extremt vader desto storre ar sannolikheten att man halsar eller utbyter nagra ord, och det ar ju faktiskt ganska trevligt. Det har betyder alltsa att vid regn/hetta/vind halsar man mer pa folk an i mer 'stadigt' vader - liksom for att bekrafta den andres existens och hangivenhet. Springer man i parker ar det valdigt vanligt att det finns vattenkranar (och kranvatten i Australien gar for ovrigt att dricka). Sjalv anvader jag ofta dessa kranar nar mitt eget vatten ar slut. Man bor kanske se upp for kranarna som pekar nedat - dessa anvands aven av torstiga pitbullterrier.

Australiensiska Fun beat (typ)
Coolrunning heter den (enda) australiensiska motsvarigheten till FunBeat, jogg.se eller marathon.se. Som ni kan se ar den inte pa langa vagar lika bra som de svenska varianterna. Har finns dock ett forum, nyheter, tips pa loparbutiker, eller lopkalendern om du undrar over vart det kan tankas finnas nagot lopp i narheten. Sortera pa den stat du befinner dig i och kolla enligt kalendern vad som finns. Sri Chinmoy har forresten en massa lopp langs hela ostkusten om man skulle vara tavlingssugen.

Skulle man befinna sig i Sydney sa kan det kanske vara kul att springa i Sydney Olympic Park som byggdes speciellt for OS 2000. Det ar egentligen ingen bildskon miljo men det kan ju vara kul att springa i en riktig OS-park och inne pa arenan. Jag sprang ett lopp dar forra aret och da sag det ut sahar - ratt mycket asfalt och betong.

Sydney Olympic Park

Fladderintryck, finspringa & siffror

Forra veckan blev en ratt lagom traningsvecka. Dessutom hann jag testa loparkjolen nagra ganger och fa en uppfattning om hur det var att springa i den. Att springa med fladder runt benen var... lite annorlunda. Inte en dalig upplevelse men inte helt igenom klockrent heller. Det ar ju onekligen mer tyg i den an i t.ex. vanliga shorts eller korta tights sa i riktigt varmt vader kommer jag nog inte att valja den har kjolen aven om den ar extremt latt och sakert inte vager speciellt mycket mer.

Jag kan se mig sjalv anvanda den mer nar jag vill vara lite mer "tjejig" eller om man planerar ett stopp mitt pa hallet for ata eller dylikt. Den ar helt klart ett jatteroligt kompliment som loparutstyrsel. Jag kande mig lite mer "kladd" i den, dessutom var det tva tjejer vid tva olika tillfallen som stannade och fragade vart jag hade kopt den. Inget markvardigt med det men det ar ju ratt roligt nar folk borjar prata med en p.g.a av en san sak. I vanliga fall har det aldrig hant.

Jag ger den tummen upp att anvandas for att finspringa i, om man kan anvanda ett sant uttryck. Kanske ocksa som cykelkjol eller bara att anvanda att strosa omkring i eller som vardagskjol, som bl.a. SvD-Petra namnde att hon gjorde (onskar jag ocksa kunde ha min pa jobbet men tyvarr ar det en mer strikt dresskod dar). Jag tror dessvarre inte det kommer att bli nagon tavlingskjol eftersom det kanns som den tar upp lite for mycket motstand.

Och sa de obligatoriska siffrorna fran forra veckan -

Mandag: 9,5 km fartlek i 5:22 min/km
Tisdag: vila
Onsdag: 6,5 km i 4:56 min/km
Torsdag: 12 km distans i 5:15 min/km
Fredag: simning 30 min
Lordag: 10 km lattjogg i 6:03 min/km
Sondag: 13 km fartlek i 5:17 min/km

This is Australia

Nasta vecka kommer jag att lagga ut en liten miniserie om Australien, lite matnyttiga grejer man kan tankas vilja veta som lopare nar man aker Down Under, lopartips, bra strander att springa pa, lopbutiker, etc, etc. Det ar tydligen sa att det ar nagra inom bloggosfaren som har nagra inplanerade Australienresor snart - skoj!! Tankte att det kunde vara ett bra lage att gora lite extra reklam eller kanske spada pa inspirationen lite. Hang med vettja!! Jag lovar mycket bilder och text. Tills dess, ha en trevlig helg!

Pottsville beach, kanske en av de basta lopstranderna i NSW, Australien

Väderlek

Man glommer bort hur mycket vader och vind paverkar ens hastighet och formaga att springa. Igar var det bade aska och regn i Sydney och 12 km-rundan som jag hade tankt att kora fick kortas ned till dryga 6,5km. Men det blev i ratt raskt tempo for det regnade bara mer och mer, snittempot hamnade pa 4:56 min/km, vilket kandes ganska latt, men det ar ju i vanliga fall ratt jobbigt att halla. Jag tror att jag vilseleddes lite av regnet som kylde ned ratt skont (egentligen borde man ju alltid springa nar det regnar om man tanker pa det). Idag daremot sken solen som aldrig forr och det var stekhett, skulle tippa pa runt +27C. Vid halvsju-snaret nar jag kom hem fran jobbet gav jag mig ut att springa den planerade distansen fran igar. Svettades som en gris, det var tur att jag hade vattenbaltet med mig trots den relativt korta distansen. 2 flaskor gick at. Idag blev det ett snittempo pa 5:15 min/km som kandes betydligt jobbigare an igar.

Fladder runt benen - kan det vara något?

Det ar helt klart ett perfekt lopvader nu, varmt utan att det ar for varmt. Vissa dagar kan man ha pa sig shorts och linne medans andra dagar ar lite kyligare och det ar ratt skont att springa i trekvartstights. Men vi gar ju som sagt mot mycket varmare tider och forra sommaren blev det ett stort inkop av nagra korta traningstoppar trots att det kan kannas ganska naket att springa med bar mage. Men man vanjer sig och alla tjejer gor ju det har sa man behover inte gora sa stor grej av det.

I helgen kopte jag en loparkjol. Har gatt och haft loparkjolsdille ratt lange nu (bade RW-Sofie och Redaktionsbloggen har sina) men eftersom jag ar en typisk person som garna vill ga och overvaga kopet om jag inte riktigt kan befoga det - forrutom nar jag handlar huvudstupa pa rea saklart - blev det manga turer fram och tillbaks till butiken. En loparkjol; jag kunde inte riktigt komma pa finessen dar; kandes det inte bara som ett onodigt lyx liksom? Fladder runt benen och ingen direkt funktion forrutom att det mojligtvis kunde vara snyggt och lite annorlunda. Men jag foll som en fura for det dar sista argumentet, speciellt med sommaren pa intagande och allt.

Sagt och gjort; ett kjolkop blev det. Market ar Lululemon, ett kanadensiskt marke som utmarker sig for superbra kvalitet (har en massa andra plagg darifran), oftast fina klatschiga farger (aven om jag fegade ur och korde svart), men kanske framforallt for sitt innovativa satt att utnyttja plagget och dess funktion till max. En trojaram ar tex inte bara en simpel trojaram utan den har oftast hal sa man kan stoppa in tummen och fa lite langre armar. Likasa med fickorna pa armslutet som gor att man kan knyta in naven om man springer nar det ar kallt (och inte har vantar med sig). Sma, strategiskt placerade meshbitar som gor det bade snyggt och praktiskt.... ja, till exempel.

Vi far helt enkelt se vad den har loparkjolen far for betyg i traningssammanhang. Den ar visserligen bra funktionellt planerad; fickor och korta tights under sa man slipper eventuella pinsamheter. Kritstrecksrander som fungerar som reflex pa kvallen. Plisserad ar den ocksa sa den ger lagomt mycket utrymme for att stracka ut benen i ren galopp. Kan redan nu saga att den sitter enormt skont och ar valdigt fin pa. Hit eller diss - ja, det ar fragan. Hmm... aterstar att se.

Veckans Träning & lite annat smått o gott

Forra veckan fick jag till ratt lagom mangd traning och ganska varierat ocksa, har bara inte haft tid att skriva om det. Men den basta traningen ar ju som sagt den som blir av. Hojdpunkten av allt var nog cykelturen igar dar jag och maken slog folje med 2 andra kompisar och avverkade 70 km i och runt Sydneys omnejd. Mitt pa hallet stannade vi for lunch vid Milson's Point och restaurang Garfish, Sydneys kanske basta och mest prisvarda seafoodstalle i norrort om du fragar mig. I ovrigt har det varit en bra vecka aven om det fortsatter att vara *fullt os medvetslos* pa jobbet. Den har veckan tanker jag trappa upp traningsmangden lite efter nagra veckor som har varit ratt lugna. Nu kanner jag dessutom att ha ett lopp att trana infor snart sa man kan lagga lite fokus pa det!

Mandag: 12 km distanslopning 5:09 min/km
Tisdag: vila
Onsdag: 7,5 km fartlek (2 x (2 snabba, 1 langsam)) snitt 5:15 min/km
Torsdag: simning
Fredag: 9,5 km lugn jogg snitt 5:45 min/km
Lordag: 11 km stegrande lopning med 3 km under 4:40, snitt 5:03 min/km
Sondag: 70 km cykling

Bästa löparmusiken

Vi har ratt mycket musik hemma, uppskattningsvis runt 25 GB om man ska prata volym; det mesta ar fortfarande i det format min brorsdotter skulle kalla for old school, alltsa cd-skivor. Vi har nu antligen parborjat den langa processen med att fora over allting till iTunes och diverse gadgets. Varfor vi inte gjort det forran nu ar en gata, att komma at musiken elektroniskt ar ju sa mycket smidigare och dessutom mycket mer lattillgangligt. Men det ar som sagt ett ganska tidsomfattande jobb som kraver en hel del hushallning. Tanken att ha hundratals fardiga spellistor som man kan lyssna pa vid olika tillfallen kanns ratt bekvamt, att halla pa och joxxa med att valja ny latar i "stridens hetta" ar nagot jag kan klara mig utan. Spellistorna borjar ta form men det ar svarare an man tror att satta ihop dem.

Nar vi gifte oss i februari 2009 gick vi igenom en liknande procedur och upplevde samma 'dilemma' da - all musik vi hade var ju BRA musik men det var jattesvart att valja ut precis ratt musik for tillfallet just da. Kategorierna i var musikrepertoar representerar allt ifran death metal, goth metal, klassisk rock, proggrock, hippierock, 60/70/80-talsdisco, rockpop, pop, elektronisk, techno, synthpop, hardcore synth, RnB, house, hiphop, klassisk, kammarmusik, strak, orkestermusik, etc. Det finns onekligen en hel del att valja mellan.

Till lopningen har jag lyckats knapa ihop 3 futtiga spellistor som ger massor av bra loparenergi, det kommer helt klart fler men dessa ar vad jag fatt fram an sa lange. Det ar alltsa 3 olika listor med valdigt olika musik for olika tillfallen. Spellistan fran marathonet kan jag lyssna pa hur manga ganger som helst och nar jag blundar kan jag faktiskt nastan erinra mig samma kansla jag hade nar jag tex. sprang over Harbour bridge, uppe vid Anzac Parade eller nar jag var sa grymt trott nagonstans vid Pyrmont (och ironiskt nog hade "You just haven't earned it yet, baby" i lurarna, precis som man behovde en extra paminnelse just DA om att man inte fortjanade den dar harliga kanslan riktigt an). Jag ser fram emot att gora en liknande speciell lista for Stockholm marathon.

Runnner's World och The Guardian har ocksa nagra roliga musiklistor aven om jag foredrar mina egna listor som ni ser nedan (musik ar ju som sagt valdigt individuellt och det beror nog ocksa pa vad man tranar for tillfallet). Ett annat tips ar Ministry of Sounds nyutkomna "Running Trax" som ar extra loparvanlig och bestar av 3 delar: jogg, run & sprint - mycket bra enligt mig, valdigt pumpande elektronisk musik, men det ar klart, gillar man inte den typen ar det helt enkelt inget man bor lyssna pa!

Marathon Spellistan - for marathonet eller langpasset nar jag vill ha typisk "jag-musik" med mycket 80-talsvibbar.
1. Temptation - Heaven 17
2. Yes Man - Munchausen by Proxy
3. Don't you want me - Human League
4. Word Up - Gun
5. Outside - George Michael
6. She's in fashion - Suede
7. Visit to Vienna - Sahara Hotnights
8. Temple of love - Sisters of Mercy
9. Sweet harmony - The Beloved
10. Personal Jesus - Marilyn Manson
11. Keep on Joggin' - Göran Rydh
12. Feels like heaven - Fiction Factory
13. You just haven't earned it yet, Baby - The Smiths
14. Tainted love - Soft Cell
15. Don't fear the reaper - Heaven 17
16. Smalltown boy - Bronski Beat
17. The last of the famous international playboys - Morrissey
18. Cars - Gary Neumann
19. You spin me round - Dead or Alive
20. Bitter sweet symphony - The Vurve

Ny Pop/elektronisk - For fartlekspasset nar jag vill studsa fram med elektrisk energi
1. Tron Legacy - Daft Punk
2. Dancing with tears in my eyes - Ultravox
3. Crystal - New Order
4. Sometimes - Miami Horror
5. Single ladies - Beyonce
6. Du Hast - Rammstein
7. Born Slippy - Underworld
8. Bootylicious - Destiny's child
9. Be Mine/Body Talk Pt. 2 - Robyn
10. Stict Machine - Goldfrapp

Klassisk rock - for aterhamtningspass/lattare jogg
1. A horse with no name - Americas
2. Wishing well - Bad Company
3. Cry - Godley & Cream
4. Warboys - Queen & Paul Rodgers
5. Manifesto - Roxy Music
6. Eye of the tiger - Rocky III
7. In your eyes - The Babys
8. Trash - Roxy Music
9. Learning to fly - Tom Petty & the Heartbreakers
10. Street life - Roxy Music
11. Ramble on - Led Zeppelin
12. Carry on, questions - Crosby Stills Nash & Young

Sedan finns det de dar klasssiska latarna som handlar om att springa i olika former - Iron Maidens "Run to the hills", Springsteens "Born to run", Spencer Davis Groups "Keep on running" - dessa kanns ju ratt att lyssna pa nar man ar ute i farten. Finns det fler som har nagon bra loparmusik de kan dela med sig? Emottages tacksamt!

Nästan en gym junkie

Har haft en himla skon helg med mycket traning under helgens alla dagar. Dessutom kanns det som bra kvalitetstraning med fartleksinslag. I skrivandets stund har vi nu "lillsondag" eftersom vi har helgdag idag, Labour Day. Det har regnat konstant hela helgen - igar regnade det faktiskt sa mycket att poolen som tillhor var bostadsrattforening svammade over. Det var vatten overallt i gangarna upp till poolen, tur att man ar forberedd pa santhar och har golvbrunnar overallt.

Med allt regn fick jag darfor en bra anledning att prova det nya gymmet som oppnat nagra kvarter bort. Det var superfrascht, stort och rymligt, och forrutom all annan obligatorisk gymutrustning fanns sakert 20 helt nya lopband som var riktigt skona att springa pa. Dessutom fanns en jattefin 30 m lang utomhuspool som jag svalkade av mig i efter traningen - sa skont!! Valdigt lockande att bli medlem men jag resonerar som sa att eftersom det ar en ganska stor manadskostnad och jag mest bara anvander lopbandet anda, kanns det lite meningslost att bli medlem. Daremot kommer jag att anvanda gymmet enstaka ganger som nu, nar det regnat konstant och man inte kanner for att ge sig ut nar hela himlen oppnar sig. Tack o lov ar det ju nastan alltid bra vader i Sydney - aven under vintern - sa som lopare finns det egentligen ingen anledning att ga in och gomma sig pa ett gym. Men det ar bra att ha en "plan B" i sana lagen och det ar mojligt att jag blir sugen att testa yoga eller annan kompletterande traning!

Inte sa lockande att ge sig ut...

TGIF...

For att anvanda en klyscha men det var precis dessa fyra bokstaver som cirkulerade i skallen nar jag tryckte pa Shut Down-knappen idag. En superlang arbetsvecka ar nu avrundad och det har jag firat jag med 9 km lufs i snigelfart efter jobbet. Nu blir det pasta med spenat, tryffel och parmesan som maken star och ror ihop i koket, till det blir det ett stooort glas rott. Det garna bli sol och varme i helgen eftersom vi har helgdag pa mandag och firar Labour day, typ forsta maj (det lat lite bakvant... ja, det ar ratt mycket som ar bakvant i det har landet).

Trevlig helg och hoppas ni far ett vackert hostvader!

Spark i baken, jobb, musik & att lalla

Sa dar, nu sparkar vi igang den har dammiga bloggen som har legat i vilolage ett bra tag nu. Den senaste veckan har det varit valdigt mycket jobb, det ar en systemuppgradering som tar evigheter att testa och det kraver sa klart sin fokus med langa timmar framfor pcn. Mitt jobb ar i vanliga fall ratt valstrukturerat och gar att planera ratt bra men ibland kommer man in i sana har projekttoppar dar allt ska handa samtidigt, helst ska allt vara levererat igar, och helst borde man ocksa klona sig sa man kunde vara pa flera stallen samtidigt - ja, ni fattar, det ar sakert inget unikt med det har...

Jobbkaoset har egentligen passat ratt bra ihop med traningsaterhamtningen efter marathon. Den senaste veckan har jag fatt ihop 3 lugna loprundor dar jag verkligen har kort superlugnt. Att bara springa for njutningens skull och inte ha nagot narliggande lopp i sikte ar inte fel det heller. Tids nog kommer nasta utmaning och da vill jag vara taggad och kanna att jag ar riktigt sugen och har behov for det. Men det ar himla skont att ha det har "lallandet" nar man bara springer for att man langtar efter det och for att kroppen skriker efter traning.

I gar blev det en milrunda i kvallssolen. Jag hade min iPod nano som spelade fin musik i oronen - borjar blir riktigt stormfortjust i att springa med musik, samtidigt undrar jag hur bra det egentligen ar att bli FOR van musik nar man springer inne i stan. Det ar sa mycket man maste halla koll pa och det hander ratt ofta att man blir omkord av snabba cyklister i snava kurvor eller att bilisterna inte stannar for gron gubbe. Med musik i oronen tappar man ju ratt mycket koll pa sin omgivning. Ibland kan jag nastan komma in i ett dromlikt tillstand nar jag gar pa autopilot och bara hor musiken som pumpar, lite som att kolla pa film.

Spellistan som gar pa repeat (fran marathon) kan gora mig riktigt nostalgisk ibland. Nar det galler langpassen lite langre framover ska jag se till att ha riktigt bra spellistor som driver steget framat och infriar den dar kanslan av att man kan halla pa hur lange som helst. Lange leve musiken!

Nyaste lekkamraten: iPod Nano med multitouch display

Heja!!

Jag ligger hemskt lagt med traningen den har veckan. Vill bara onska lycka till till alla som ska springa Lidingoloppet nu pa lordag! Det ar sa roligt att lasa alla strategier och uppladdningssatt infor loppet, det kanns som man ar med i publiken pa nagot satt. Kor sa det ryker nu och jag haller tummarna for att det ska ga bra for alla!!

För kunskapsbagaget

Sahar med facit i hand kanns det bara bra i kroppen 2 dagar efter loppet. Igar daremot kandes det som jag hade decenniets baksmalla. Marabakis, som RW-Sofie kallar det. Man ater och dricker konstant och man forsoker undvika alltfor plotsliga rorelser for att undvika yrsel, svaghet eller att benen ska ga i tusen bitar. Men ego-boosten ar det inget fel pa, den ar solid som en klippa. Jag tog en semesterdag igar och satt mest och log i soffan mellan alla maltider och all dricka jag hallde i mig. Ratt sa fanigt egentligen. Jo, och sa gick jag pa ett cafe och at en bit tarta. Annars ar jag enormt tacksam for att det bara ar 'lite traningsvark' (allt sitter i musklerna alltsa). Jag har varken ont i knan, hofter, leder eller ligament och det bor man ju vara grymt tacksam for. OK, 5 blanaglar och nagra blasor runt tarna har jag fatt men det blundar jag for; det ar har man som tjej har fordelen att valja en mork nyans pa nagellacket.

Om man ska titta tillbaks pa loppet bor man kanske lyfta fram tva lardomar - den forsta var att jag gick ut for hart och trodde att jag skulle halla hela vagen ut eftersom allt kandes sa lattillgangligt och bekymmersfritt. Anda fram till 25 km faktiskt. Det har ar sakert en typisk forstagangstabbe. Men man blir alltmer odmjuk ju mer man springer, man forstar sin kropp mer. Den andra parantesen var den att jag inte fyllde pa med mer energigel langre inpa loppet nar det borjade bli jobbigt (eller helst innan). Alla symptomen pekade ju pa soppatorsk och inte nodvandigtvis pa vattenbrist eller pga av smarta i benen och att jag darfor inte kunde halla farten. Men det ar svart att halla i sig den dar hemska gelen som verkligen inte smakar nagot vidare. Dessutom ar det svart att veta hur magen ska hantera gelen sa langt inpa loppet nar man i princip har slut pa allt "naturligt" bransle. Men det blir uppenbarligen sa att nar branslet ar slut i kroppen bryts mottagningen mellan hjarnan och benen. Det ar mojligt att jag med en extra tub gele hade kunnat undvika att ligga i 6.30-tempo de dar sista kilometrarna. Nu ar jag absolut inte missnojd med min tid men jag tror det ar viktigt att dra lardom av allting i livet om man nu ska upprepa den har aktiviteten vid nagot tillfalle.

Nar jag kom i mal var det fa saker jag kande att jag ens kunde ata. Helst ville jag bara fa i mig intravenost sa jag slapp tugga och kanna otacka smaker - men som vasternorrlanning vill man ju inte stalla till med nagot sant rabalder. Men sa fort apelsinklyftornas socker borjat ga ut i blodet slappte spykanslorna och jag kunde satta mig ner och andas normalt igen. Friskt vagat, halften vunnet heter det. Visst, men nasta gang tar jag med mig dessa paranteser i kunskapsbagaget.

Sydney Marathon - den långa versionen

Det har ar en historia om hur det var att springa mitt forsta marathon, om hur det var att ga ut for hart, om musik som forforde mig tills jag inte visste hur fort jag sprang langre, om hur det var att kanna sig ododlig och riktigt illa daran inom loppet av nagra timmar, om att se vaggen i vitogat, om att nastan svimma och om en fantastisk lattnad att ga i mal.

Kl. 6.40, alltsa 50 minuter innan start, var jag pa plats pa Milson's Point i norra Sydney. Det var en riktigt kylslagen morgon och jag hade, forrutom min loparutsyrsel, en gammal fleecejacka pa mig som jag skulle slanga innan avfard. Kon till toaletterna ringlade sig redan lang sa det var bara att glatt koa upp for att sedan stalla sig i samma ko ytterligare en gang innan det var dags att anta startfallan bland 3000 andra marathonlopare. (Det gick aven ett halvmarathon, ett 9 km & 4 km lopp denna morgon, totalt uppskattades det runt 35000 deltagare).

Folk sag ut att vara som folk ar mest vid lopartavlingar; seniga "Stefan Holm-typer" blandat med kreti och pleti fran varldens alla horn. Man gick runt och smapratade med varann och det var en riktigt harligt avslappnad stamning. Skont att se; det har tog bort udden av den nervositet jag kande vid frukostbordet tidigare. Jag hade dagen till ara inforskaffat en 16 GB iPod nano - den var nu fullastad med en massa bra energigivande musik och nar startskottet gick tryckte jag igang musiken som gav en riktigt skon startrytm.

Nagon sa att vid sjalva starten ar man som en galopphast redo att komma ut ur sin spilta. Det var lite sa jag kande mig nar jag stegade ivag over Harbour bridge - all denna forberedelse, en vacker morgonsol over en somnig stad, den fantastiska utsikten over bron och operahuset, stadens markanta profil och sa musiken sa klart som gjorde sitt. Det var praktiskt taget omojligt att halla farten i styr och vid 5 km upptackte jag att klockan visade knappa 25,5 minuter.

Rundan gick in i vackra Botanical Gardens. Nagra fotoivriga japaner stannade saklart och drog fram sina minimala kameror for att foreviga denna vy. In i Hyde Park gick ledet sedan som en u-svang och har nagonstans horde jag en medtavlare ropa fran andra sidan "Heja Petra!! Det ser bra ut det dar!". Det var min svenska kompis J som var ca 400 meter efter och vinkade glatt at mig. Vi lyckades inte hitta varann vid starten men eftersom vi springer ganska olika gjorde det inte sa mycket. Musiken forforde mig helt, starkaste minnet ar kanske "Yes Man" med Munchausen by Proxy, en enormt bra up-beat lat som spelades pa hog volym. Kande mig sa otroligt pigg och det kandes totalt fel att sakta ned - det har fick jag sa klart ata upp senare men det aterkommer vi till da.

Maken stod vid forsta anhalten vid 15 km. Han ropade nagot om att jag hade min "Cruice control activated" och pa nagot vis stamde det ganska bra for allting gick latt som en platt och per automatik. Jag hade precis tagit min forsta gele och var nog lite sockerhog vid det stadiet. Han fick slangkyssar som gensvar innan jag fortsatte in till mina vanliga trakter, Centennial Park, och dess gronskande prakt.

Halvmaran passerades pa 1:52. Nar vi kom ut ur parken igen vid 25 km-markeringen var maken pa plats igen och ropade "Not far from the 3:45 group, baby! You're doing really well!". Aterigen bra vibbar men ocksa ganska precis har fick jag den forsta trotthetskanslan som jag forsokte bota med en sportgel. Knatade pa uppfor Anzac Parade och Taylor Square, vid 30 km fick jag ytterligare en vag av trotthet. Har stod ett gang kompisar som appladerade och hejade med en fin banderoll. Vattnet var slut i baltet och jag plockade upp en mugg som jag gick och drog i mig.

Kom igen nu for f*n, nu ar det bara 12 km kvar, tankte jag. In i Hyde Park igen och uppfor en provosoriskt byggd bro som gick over Park Street. Nedfor Maquarie Street kunde jag plocka upp lite fart igen, fantastiskt skon kansla att lata benen fa vila lite i nedforslut innan det blev flackt igen och man passerade folktata Cicular Quay. En rungande publik som skrek och hejade men har borjade ocksa en valdigt jobbig mental grej - att springa forbi malet och fortsatta UT ur stan.

Vid 33 km borjade det bli kampigt. Benen var fortfarande med men det artiga steget ville inte riktigt drivas av hjarnan som tycktes ha tagit en paus. Jag insag att jag nu var ute pa obeprovade vatten dar jag inte hade en aning om vad som kunde handa harnast. En kollega stod vid Hickson Road och hejade "Go Petra!" samtidigt som maken dok upp pa cykel igen och ropade uppmuntrande ord fran cykelbanan. Upp till nu hade banan varit relativt flack fast vid det har stadiet tornade en kusligt jobbig backe framfor mig.

35 km och jag maste stanna och dricka. Fyller pa med sportdryck. Svart att fortsatta springa. "Kom igen nu da! Spring!!" intalar jag mig sjalv. Men det ar absolut ingen koppling mellan hjarnan och benen. Kompis J springer forbi mig och klappar mig uppmuntrande i ryggen. Backen ar svar att ta sig uppfor och jag ar sa yr att jag vill svimma. Uppe pa kronet lattar det lite och sa paborjar vi antligen vagen tillbaks - mot mal.

Vad som hander sedan ar lite difust. Jag har bara en enda upprepad tanke; Ta dig i mal! Ta dig i mal! Ta dig i mal! Varenda steg kanns som en okontrollerbra manover dar jag hela tiden maste tvinga mig sjalv till klyschan - hoger, vanster, hoger... Springer antligen under bron igen. Operahuset och malgangen narmar sig. Fotografer som knapper (vill le men jag kanner mig bara gratfardig).

Malgang. Sjunker ihop vid en mur. En obeskrivlig lattnad. Maken kommer och pysslar om mig, ger mig vatten, apelsin, banan.... Har svart for att behalla allt.

Distans: 42,47 km (statistik enligt Garmin)

Tid: 3:55:17

Snittempo: 5:32 min/km

Split 1: 1:52:37 (5:20 min/km)

Split 2: 2:02:39 (5:48 min/km)

(Resulatatlistorna ar nu publicerade och visar pa samma tid 3:55:16)

24 km - latt som en platt och med ett brett leende


29 km - liiite anstrangt kanske men det har fixar vi!


37 km - hoger, vanster, hoger, vanster...


42 km (styrfart & snittempo 6:39). Ett sista anstrangt hej till publiken innan jag dackar...

3:55:17

Ar sjukt trott. Det kommer en utforlig rapport imorgon...

Maraoutfit tingad

Hey Petra, what will you wear, so we can spot you during the race?

Det kom ett mail fran en gullig kompis som tydligen har bestamt sig for att sta och supporta nagonstans under loppet. Sjalv hoppas jag pa att de staller sig kanske runt 35 km-markeringen da det sakert kommer att kannas i benen (och i huvudet ocksa). Vid 35 km kommer det dessutom en liten uppforsbacke som jag inte ser fram emot sa det kanske kan behovas lite extra padrag dar.

Marathonoutfitten kommer saledes att bli vitt mesh-linne som ar superskont och luftigt, vit/rosa keps (aven den latt och nastan enbart i mesh), svarta korta tights, svarta kompressionsstrumpor och sa vatskebaltet med 4 flaskor vatten samt 3 GU sportsgel. Och viktigast av allt sa klart, pa fotterna mina Mizuno Wave Ultima Inspire som ar bast. Allt insprunget och godkant sa klart!

Favoritskorna, fast riktigt sa har vita ar de inte langre...

10 olika positiva tankesätt under marathon

1. Vilken tur jag har som far agna den har vackra morgonen at nagot som jag verkligen alskar!
2. Hela Sydneys CBD ar stangt pga av MIG - vad generost!
3. (Ungefar) 4 timmar av mitt liv ar superkort!! Resten av mitt liv kan jag aterhamta mig.
4. Nar jag kommer i mal blir det champagne!
5. Jag har klarat over 3 mil och det kandes BRA. 12 km ar ju en fis i rymden.
6. Nar jag ar klar med det har ar det fortfarande bara formiddag!
7. Jag ar valdigt val forberedd pa det har! Dra in armarna och fortsatt spring!
8. Det har gar som en dans. *ser framfor mig att jag dansar pa latta moln*
9. GU Sports gel ar faktiskt nastan gott och ger mig massor av kraft och energi!
10. Kolla vad mycket publik som har kommit enkomt for att se MIG, bast att lagga pa ett kol!!

Finns inget dåligt väder...

Forst och framst, tack for alla kommentarerna kring kolhydrattomningen - jag hade det nastan pa kann men ibland kan det ju vara vart att stamma av med andra mer erfarna innan man drar nagra slutsatser sjalv. Sjalv ar jag en sadan person som, vid hunger, blir totalt hopplos att vistas i narheten av - jag blir lattirreterad och har svart att koncentrera mig. Jag misstanker att det inte hade varit latt att dra ned pa kolhydratintaget som ju faktiskt utgor en ratt stor del av min kost. Jag ater alltsa pa som vanligt och fr.o.m torsdag ska jag satta igang och ata liter mer.

I dag har regnet statt som spon i backen, inte speciellt inbjudande att ta sig ut och springa. Men skam den som viker sig for kung Bore! 8 km i min komfortzonsfart blev det. Det finns ju som bekant inget daligt vader. Kanslan var pa topp och det kandes latt och oanstrangt. Nu aterstar bara 2 kortare pass innan sondag. Kollar man pa vaderleksrapporten for sondag ser det ut att bli lite latt regn da ocksa men det kan ju vanda ratt snabbt....

En vecka

Nagra harliga pass under helgen har hunnits med, inget speciellt att orda om egentligen. Det har mest bara varit att springa for att halla kanslan vid liv - det har bara kants bra och jag ser fram emot att stalla mig i startfallan nu om en vecka. Annars var jag pa Asics-massan vid Cook and Philip park och hamtade upp mitt race kit med nummerlapp, sko-chip, lite energy gels och en ny keps. Snart hander det!!

En fraga kring nagot som man hor manga gor (och lika manga INTE gor...) -

Kolhydrattomning - hur viktigt ar det egentligen? Riskerara man inte att sabba "kroppsklockan" (och darmed sanka immunforsvaret) om man kor pa kolhydrattomning?

Tunnelseende

Nu forstar jag vad det innebar att ga in i den beryktade marathonbubblan. Just nu ar det verkligen inte mycket annat som ar viktigare an de 42 stundande kilometerna nasta sondag. Ar livradd for att nagon ska andas baciller pa mig och nade den som kommer for nara rent generellt sett. Jag kan i vanliga fall inte kategorisera mig som paranoid men den har veckan har jag inbillat mig allt mojligt. Och for att inte tala om hypokondrikern man forvandlas till! Ar inte halsen lite svulllen? Drar det inte lite obekvamt i hoger kna?? Kanns det inte som jag haller pa att bli forkyld nu??? Det ar nastan komiskt hur det kan bli sahar... Jag hoppas att det har bara ar en forstagangskansla - det borjar bli liiite langtrakigt att klunka Berocca och ata enorma mangder halsosam mat dagarna i anda.

Tunnelseende non-stop. En inte alltfor smickrande egenskap.

Om det finstilta och snart blir jag en riktig glidare‏

Nu foljer en rejalt nedtrappad traningsvecka. Enligt marathonpgrogrammet ska veckodistansen ligga pa runt 24 km pa 3 pass och det tanker jag forsoka folja ocksa. I ovrigt kan jag i arlighetens namn inte pasta att jag foljt Marathonprogrammet speciellt plikttroget. Visst har jag hela tiden slangt ett getoga pa programmet och forsokt imitera de viktigaste milstolparna varje vecka - ett kvalitetspass, ett langpass, ett lugnare distanspass, och sa den succesiva distansokningen allt eftersom sa klart. Men det "finstilta" har jag liksom inte lagt sa mycket krut pa. Daremot har jag inspirerats av andra traningsbloggar och ofta tagit till mig ovarderliga rad, tips och kommentarer fran loparbloggvannerna genom olika inlagg. Att kunna bolla tankar om traningen och "nulaget" har for mig varit det viktigaste med den har bloggen.

Det ar mojligt att det finstilta i ett program ar oerhort viktigt i sanhar traning men har jag lart mig nagonting under den har tiden (och om mig sjalv) sa har det varit att jag blivit bade uttrakad, stressad och ibland t.o.m. ledsen nar jag hela tiden har forsokt basera min tillvaro enligt ett superstrikt traningsschema med dikterande uppsattningar. Inrutade rutiner ar sa langt ifran mig man kan komma. Ofta har man kommit hem sent pa kvallen, utarbetad och trott och totalt tomd pa energi for att kunna "leverera" ett traningspass ovanpa det. Dar har det varit svart att gora precis enligt Szalkais program och da har det lonat sig mer att kora enligt dagsform och vilja. Ibland har det inneburit att utesluta ett pass istallet men eftersom jag hela tiden tranat minst 3-4 loppass per vecka sa har jag aldrig kant mig otranad eller har tyckt att jag skulle ha presterat battre vid nagot tillfalle.

Nu tror jag iof att Szalkais program ska lasas precis sa av sadana som mig. Tycker man anda om att loptrana sa kommer man alltid ut pa lopning anda. Formodligen pressar man sig sjalv anda och ar intresserad av nagon slags utveckling och da behover man kanske inte stirra sig blind pa exakta dagar, teknik och upplagg. Programmet blir mer som en riktlinje man kan falla tillbaks pa. Aven om jag har tranat mer an jag nagonsin gjort tidigare sa forblir nog det "finstilta" den ingrediensen som blir mer och mer viktig ju mer seriost man satsar.

Jag vet inte vad nasta mal blir efter Sydney Marathon. Stockholm Marathon saklart men det ar nu sa langt bort att det kanns lite for avlagset att tanka pa. Jag tror att jag framforallt bara ska vara ute och glida lite och ha kul. Kanslan efter marathon far helt enkelt styra det beslutet.

Trip down Memory Lane & för övrigt en bra vecka

Det tar en liten stund att kunna lara sig prata Apple-sprak flytande men det ar helt klart lattare an att lara sig konkurrenternas menyer och sprak. Idag foljde iPhonen med pa en milrunda i Paddington och jag hade musik i oronen for forsta gangen pa sakert tva ar. Det kandes lite konstigt eftersom jag ar van att hora vad som hander runt omkring mig men nu blev jag helt uppslukad av en massa bra musik som peppade rejalt. Det blandades friskt mellan jattegammal musik som jag vaxte upp med pa attiotalet - Thompson Twins, Howard Jones, Soft Cell, Depeche Mode, Bronski Beat, och lite nyare musik. Jag sager som Andrea - det ar harligt och markligt hur bra lopningen och musik gar ihop, man far uppleva sa mycket mer. Men just ur sakerhetssynpunkt kommer jag nog att springa mest utan musik - det finns trots allt alldeles for manga konstiga prickar i den har stan (for att inte glomma all trafik...).

Veckan som gatt summerar jag till 57 km pa 4 pass - kanns som en bra vecka och jag ar nojd med det.

Kolhydrater & sånt

Matbloggar ju hemskt sallan men jag maste dela med mig av denna maltid fran i morse. Det har kan ga till historien som den den mest ohalsosammaste frukost jag nagonsin atit men what the hell... vaknar man upp yr av hunger sa tycker jag det bara ar att hugga in. Pannkakor med farska bar, lonnsirap och glass. Och jo, pannkakorna ar sma men a andra sidan valdigt tjocka och glassportionen var nog i storsta laget.... Matt!!

31 km & så gör vi helg på det

Sadar, da var veckans langpass avverkat (och formodligen ocksa sista langpasset infor Sydney Marathon 19 september). Ratt skont att ha det gjort redan sa har pa en fredag eftermiddag. Annars ar det ju ratt svart att fa in langpass annat an pa helgerna och det tar sa himla mycket tid ifran annat man skulle vilja gora ocksa.

Forsta milen gick alldeles for snabbt, dumt att branna allt krut innan man ens kommit en tredjedel. Kom sedan in i ett lite mer passande langpasstempo som gjorde att jag holl hela vagen ut. I ovrigt hade jag en HEL park nastan for mig sjalv - inga promenerande motionarer i sidled, inga barn som skulle lara sig cykla, inte ens nagra hastar.... tipptopp! Fredag eftermiddag alltsa - det har maste fa bli en nya vana. Tempot hamnade pa runt 5:29 min/km. Nu blir det ett gigantiskt matintag och sedan gor jag helg.

Vår i Sydney

Forsta september ar det i dag - tjohoo! Det betyder ocksa att det officiellt sett ar var enligt almanackan. Det ar runt +19-22C mitt pa dagen (fastan kallt pa morgonen och kvallen forstas), men det kommer inte att ta lang tid nu forran den riktiga varmen kommer igang och man kan borja kla sig lite ledigare.

Igar sprang jag en lite kortare runda i parken utanfor vart hus - en del av parken ser ni nedan. Det marktes att det var var i luften med nyklippt gras som luktade gott, ett ivrigt fagelkvitter och en ljummen afton som bjod pa en vacker solnedgang. Jag fick sallskap av maken som sprang och genade tvars igenom parken medans jag korde fartlek och svettades som en gris. I kvall blir det backpass i Moore Park och pa fredag har jag planerat att sluta lite tidigare for att komma ut pa en riktig langpanna (flextid ar himla uppskattat). Jag tanker mig 32 km nanting sa far vi se hur det slutar - tanken ar att jag da ska kunna aterhamta mig helt och hallet under helgen. Tror det kan bli ganska bra.

880 m i omnejd. Parken utanfor vart hus ar perfekt for intervaller.


Nar varmen ar har; shorts, skjorta och hatt: den for mig numera klassiska Sydneykladseln utanfor joggingbanan.

Sent omsider: ett litet tack!

Visst ar det makalost vad lite traning och vila i ratt propotioner kan gora. Jag lagger betoningen pa ratt eftersom jag tror det ar mycket det det handlar om (RW-Sofie beskriver det sa fint i inlagget om att det ar ratt sa laskigt dar pa kanten.)

Igar pratade jag om ett pass dar jag kande mig jattepigg helt igenom. I vanliga fall brukar jag behova en timmes power nap sa fort jag kommit innanfor dorren fran ett pass pa langre an 100 minuter (ja, eller sa fort man duschat och fatt i sig mat kanske man ska saga). Det behovdes daremot inte igar; det var istallet full rulle hela dagen och jag hade en energi och ett humor som var ratt svart att toppa (Ok, den nya glansande iPhonen kanske spelade in har ocksa men jag brukar faktiskt inte kunna lura mig sjalv sa latt). I morse vaknade jag innan vackarklockan pep och jag formligen hoppade ur sangen. Pigg som en larka. Inte ett uns av traningsvark eller ens den minsta kanning av de 20 km igar. Man kan inte annat an konstatera att langpassen - hur dryga de nu ter sig i borjan - faktiskt ger resultat. Vilket for mig till andra tankar.

Tack kroppen, ville jag bara saga med det har inlagget. Tack fotterna for att ni star ut och tar alla dessa smallar. Tack pannbenet for att du fortsatter vara sa tjurskallig. Tack hjarnan for att du sander ut vilobehovssignaler som jag kan och kommer att fortsatta tyda. Tack torson for att du pallar trots oandliga skavsar fran bh-banden under bysten. Tack magen for att du aldrig gor uppror trots ett standigt intag av ackliga sportgels. Tack tanaglarna for att ni alltid vaxer ut igen efter att ni ramlat av. Tack hofterna som far bara tunga, obekvama vattenbalten, tack vaderna, tack benhinnorna, och slutligen TACK knana som far ta sa mycket stryk! Tackelitack. Jag lovar att alltid lyssna pa er for jag inser att det alltid lonar sig.

Back on track & nya gadgets

Sadar, nu kanns det som man ar back on track igen. Ibland kan det vara absolut nodvandigt att ta nagra extra dagars franvaro fran lopningen bara for att hitta tillbaks till gladjen sa man blir pamind om varfor man egentligen springer.

Var enormt sliten efter forra veckans traning och var i stort behov av vila. Traningen den har veckan har darmed varit relativt lugn med totalvila mandag-torsdag. I fredags kande jag daremot ett starkt begar att snora pa mig skorna igen - det ar ju precis sa det ska vara nar man har ett traningsbegar som gor att det kanns kul och som gor att man far ut maximalt utbyte. Traningen den har veckan blev 40 km fordelat pa 3 pass dar den langsta loprundan, idag, blev 20 km @ 5:28 min/km. Kandes kanonbra (i jamforelse med forra sondagen...). Man marker verkligen hur mycket man kan paverka sin kondition genom att ladda ratt och ta hand om kroppen.

I ovrigt kan jag bara saga iPhone4 - villen superfin telefon! Har precis inforskaffat den och kan inte lata bli att leka med den. Nu blir det kanske t.o.m lite fler actionbilder pa den har bloggen.

Vila och le - när det behövs!

Upptakten till forra veckans traning, som landade pa 61 km & 4 pass, far bli lugn. Det har ar sakert inga enorma distanser i loparsammanhang men allt ar relativt och jag kan bara jamnfora mig sjalv med mig och hur min kropp reagerar. Nar jag vaknade i morse och klev ur sangen kandes det som jag var hundra ar gammal - hade det statt en rullator nagonstans i narheten sa tror jag banne mig att jag tagit hjalp av den! Idag ar kroppen i stort behov av vila (och mat=konstant hungrig!), sa det blir sofflage och smorja kraset ivkall. Sedan far vi se hur snabbt man kan aterhamta sig efter mastodontpasset igar. Jag gar pa kansla helt enkelt men jag sager som Magnus, kan man inte le medans man springer sa tappar man ju halva syftet. Och ar det sa, sa hoppar jag hellre en runda eller tva tills leendet kommer tillbaks...

30 km & "hur f*n ska jag fixa det här?"

Nattsudd, 4 glas vin, kaffe, dodligt goda chokladpraliner och ett allmant syndigt leverne var uppladdningen igar infor dagens langpass. Jag gor mig skyldig pa alla punkter. Att springa ar en sak men nagon renlevnadsmanniska (som ibland gar hand i hand med den har livsstilen...) kommer jag nog aldrig att bli.

Givetvis gick det darefter ocksa. Vid 13 km ville jag kliva av och ga hem, vid 18 km kandes det som jag skulle avliva. Ungefar vid 21 km fick jag helt plotsligt en mystisk andra andning, det gick lite lattare, och det var nog det som hjalpte mig anda upp till 30 km. Och nu sitter jag har, stelbent och trott, och undrar hur jag nagonsin ska kunna klara ytterligare 12 km.

Distans: 30,34 km
Tid: 2:51:13
Snittempo: 5:39 min/km

Jag kan springa, jag är inte rädd

Distanstoppar den har veckan - 5 pass pa ca 65-70 km ar det tankt - sa mycket veckodistans har jag aldrig klockat och jag hoppas att benen fortsatter hanga med och inte protesterar. Men jag kanner mig pa hugget och har inte det minsta ont nagonstans sa jag ger tummen upp och fortsatter kora pa enligt planen. Langpass blir det igen pa sondag. Igar sprang jag 9 km med lite backinslag. Inte helt ovantat var jag lite stel i benen efter langpasset i sondags men det mjuknades upp ratt snart. Kande mig stark i uppforsbacken och i utforslutningen var det bara att trycka pa.

Har kollat lite pa den nya banstrackningen for Sydney marathon. Det hjalper otroligt mycket att kunna visualisera strackan och tanka sig in i loppet i forvag. Det ser riktigt bra ut - en flack bana gor den lite mindre skrackinjagande och med den hogsta stigninen pa ca 20 meter i borjan pa loppet tror jag att det har kan bli riktigt bra. Mellan 12'e och 30'de km ar det i princip oforandrad flack banprofil, sedan kommer en latt utforslopa och efter det ar man i princip "hemma". Easy peacy. 4 veckor kvar pa sondag. Jag kan springa, jag ar inte radd.

Bygga grunder

Marathon-rookie som jag ar borjar jag inse allt mer hur langrundorna utgor nyckelpassen infor marathon. Det ar ju det har alla pratar om, bade den fysiska och mentala uppladdningen. Men det spelar ingen roll hur manga ganger man hor det sagas, man maste fa uppleva det sjalv och kanna att det ar viktigt att man bygger upp hornstenarna i sin egen kropp. Det handlar val ocksa om att bli forberedd pa hur kroppen kan reagera nar man kommit upp en bit over 3 mil och har tomt energidepaerna - har ar jag skitradd over vad som kan handa.

26 km ar langt for mig. Springer man dessutom solokvist far man inbilla sig sjalv att det har ar det absolut basta sattet att tillbringa en tidig sondagmorgon. Och det ar det ju ocksa pa satt och vis fast den slutsatsen var langt ifran lika klockren igar nar vackarklockan pep och visade 6.45. Fast pa nagot satt kandes de 26 kilometrarna igar morse lattsamma och njutbara pa alla plan fran borjan till slut. Det paminde mer om en milrunda an en halvmara plus, och nar kanslan ar sa kan man ju verkligen inte klaga. OK, det hjalpte ratt mycket att vadret var pa topp, ca +17C och helt vindstilla (och jag var lagomt kladd dessutom). Hade heller inga forpliktelser resten av dagen sa en ostressad start gav en god forutsattning (vilket gjorde att jag sedan kunde ga in i traningsdvala pa eftermiddagen).

Planen var att springa langpassett i planerad marafart - 5:35 min/km - och ungefar dar nagonstans, snappet langsammare, hamnade tempot ocksa. Benen kandes frascha och pigga, inte ett uns av trotthet men det hjalptes sakert av ett paket Endura-gel som jag slurpade i mig mitt pa hallet, vid 13 km ungefar. 4 vattenflaskor i baltet klarade jag mig pa. Jag borjar kanna att marathonstrackan inte langre ar en helt omojlig distans. Eftersom jag har 3 planerade langpass till innan 19 september kanns det ocksa som man borde ha en god grund att sta pa innan dess.

Distans: 26,07 km
Tid: 2:26:19
Snittempo: 5:37 min/km

Lugnt och stilla i Centennial Park - kanske basta sattet att tillbriga en sondagsmorgon

Helg!

De tva senaste fredagarna (alltsa idag och forra veckan) har jag inlett helgen med det geniala att sluta lite tidigare. Och sedan ge mig ut att springa. Jag har sagt det forrut men det tal att sagas igen - det ar helt klart det basta sattet att avsluta en arbetsvecka. Man far sa himla mycket mer ut av helgen om man gor sahar. Idag blev det 10 km varav ca 4 km i troskelfart. I helgen blir det langpass pa sondag och sa ar tanken att jag ska spela tennis med en granne imorgon - ska bli kul att se hur stark (svag?) min serv egentligen ar. Ha en skon helg!

På kärt återseende nästa år!

Den skona kanslan post-lopp bestar men efter det har inlagget ar det verkligen sluttajat om City2Surf for i ar, jag lovar! Just det har loppet ar ju ocksa lite speciellt, det ar sa himla skon stamning bland alla galna "icke-lopare" som klar ut sig i knasiga klader och alla harligt nordiga heltids-lopare som jagar tider. Det ar verkligen ocksa roligt att springa lopp ur ett allmant perspektiv och kanna att man utvecklas och lar sig. Framforallt lar jag mig om mig sjalv att jag faktiskt kan prestera battre an vad jag ibland tror att jag kan. Kom ihag det!

Nu sag jag att man fatt upp lite bilder och de officiella sluttiderna pa sajten - det blev slutligen en tid pa 70:53, snappet battre an min egen klockade tid. Jatteroligt! Visst ska man leva i nuet och njuta av prestationen for stunden men jag kan inte lata bli att undra om jag kunnat klarat 53 sekunder snabbare (vilket da skulle ha gjort mig till en "preferred runner" for start i sub-70 gruppen...). Gaah, nasta ar, som sagt!

Givetvis fortsatter vi trana den har veckan och idag har det blivit lite fartlek runt den vanliga parken, 8 km. Maniana!

C2S, vi ses igen nasta ar!

Blogg Award

Vad roligt! Jag har fatt en award av gulliga loparmamman!

Med utmärkelsen kommer följande förpliktelser:
1. Kopiera in Awardbilden för att visa att man fått den.
2. Tacka och länka till den som nominerade dig.
3. Nominera sju andra bloggare och länka till dem.
4. Berätta sju intressanta saker om dig själv.













1. tycker att mode ar lika intressant som lopning.
2. har varit bosatt i 4 oilka lander - Sverige, England, Finland och Australien.
3. tanker pa Sverige varje dag.
4. alskar att lasa bocker av olika slag - varvar mellan klassisk skonlitteratur och samtida deckare (tyvarr finns det inte sa mycket tid for det...)
5. har svart for att namna nagon mat som jag INTE gillar (ok, mojligtvis surstromming men det ar nog det enda...). Annars alskar jag att variera kosten mellan thai, kinesiskt, spanskt, italienskt, svenskt, australiensiskt...
6. har en annan kar hobby ocksa, namligen smyckestillverkning!
7. spelade gitarr i mellanstadiet och var faktiskt ganska duktig pa det. Synd att jag la av.

Nu skickar jag den har blogg awarden vidare till dessa coola, galna, inspirerande loparstofiler: Ingmarie, Anna, Staffan, Daniel, Lisette, Andrea, Anneliten och Loparjanne. Oops det blev visst 8:)

Det ar ju egentligen bara ett axplock av alla de bloggar jag laser sa ni som inte ar namnda ska absolut inte kanna er exkluderade!!