Vinter?

Vi gar tydligen mot kallare tider for nu har man borjat vinterskylta i skyltfonstren inne i stan. Tackjackor, mossor och halsdukar pryder skyltdockorna. Riktigt kallt blir det inte forran i slutet av maj, borjan pa juni (och till augusti) sa det kanns ju ratt tidigt att dra fram vintern redan nu. Men ska det vara sa ska det! Sa med de ledorden gjorde jag det enda ratta, jag gick och kopte mig en mossa som jag ska ha nar jag springer i vinter. Kandes dock lite bisarrt att gora det nu en dag som denna, iford flipflops och jeansshorts.

Annars har jag flexat idag, det ar skont! Nu ska jag ut och vattenlopa i poolen. Ha en trevlig helg!

Ny miljö - bra karma?

Egentligen borde man skaffa sig en liten praktisk kompaktkamera, eller annu hellre en filmkamera sa man kan dokumentera sant som hander under loprundorna. For det hander onekligen hela tiden en MASSA saker aven om det inte alltid ar varldsomspannande grejer som forandrar ens liv. Har man dessutom ogon och oron oppna, ar redo att byta miljo lite nu o da, och registrerar vad som hander runt omkring en, kan man faktiskt fa sig en massa roliga erfarenheter pa kopet.

Gardagens runda gick i ny miljo och jag mottes hela tiden av leende manniskor som tycktes ratt nojda med livet. Det var Redfern, Waterloo, Alexandria och Surry Hills; mysiga stadsdelar som ar bostadstata och lite lagomt bohemchica sadar. Det blev en natt liten runda pa 8 km i 5.20-fart. Det borjade med att jag sprang pa en femtiodollarsedel (ca. 250:-) pa gatan. Den bara lag dar, och eftersom det inte var en syl i vadret nagonstans fanns det inte nagon som kunde tankas vara innehavaren av den (ja, eller atminstone ingen man kunde fraga i det har fallet). Skulle jag lata den ligga? Skulle jag plocka upp den? Samvetet gnagde nagra sekunder... jag plockade upp den och tankte att nu slar val blixten ned i mig eller liknande. Dalig karma liksom. Men det gick bra faktiskt.

I Alexandria passerade jag den nagot suspekta puben med det lika suspekta namnet The Cauliflower (stor, graslig bild pa ett kalhuvud utanfor puben). Forst och framst var det pubgubbarna utanfor som skralade nagot om "Go girl, go!", sedan nagra kvarter senare var det lilla tjejen och hennes mamma, varpa mamman berattade "Now, that's what Cathy Freeman did - remember?" (och sa pekade hon pa mig). Nar jag hade kommit till Anzac Parade motte jag en annan lopare som saktade ned pa steget, fyrade av ett stort leende och fragade pa lopande fot "Where did you get that water belt?" varpa jag svarade "The runner's store in Clovelly". Fick tummen upp pa det och sa sprang vi bada vidare i vara respektive riktningar.

Visst ar det skoj att observera manniskor och material nar man ar ute pa vift. Aven om min vanliga park ar favorittillhallet ar det ju skoj att hamna i andra miljoer och se vad som kan handa.

Australia day & nya löprundor

Distansen fagelvagen fran var lagenhet i Sydney till Bronte Beach (en av stranderna i narheten till Bondi), ligger pa dryga 5 km. Tar man istallet en loprunda igenom Centennial Park, forbi Queen's Park, langs med den trakiga, langa uppforsbacken Darley Road som sedan blir McPherson Road, forbi korsningen som pekar ut Bondi Beach, Tamarama Beach, Coogee Beach, och Clovelly, och nedfor den dar branta backen som sedan tar en till....Aaaaahhh - ett gigantiskt oppet blatt hav, ar man plotsligt vid Bronte Beach pa mindre an en timme (eller 10.5 km). Knappast ett langpass i den bemarkelsen men ratt coolt att kunna ta sig till en av varldens vackraste strander pa springande fot fran vart hem. Gardagens pass blev en bra borjan pa en ny rutt som jag nu kommer att borja kora mer av pa helgerna vid langpass - dit och hem blir ju en fin stracka.

Min planering for Australia Day gick lite overstyr nar vadret bestamde sig for att ta en helomvandning. Det gick fran en prognos pa mulet, duggregn och lattsamma +22C till klarbla himmel, gassande sol och gissningsvis en bra bit over +30C. Just denna dag ringde klockan vid sju-snaret och eftersom det da var mulet tankte jag att jag lika garna kunde ligga kvar och snooza ett tag till. Sagt och gjort. Vid nio-tiden vaknade jag igen och konstaterade att det nu var klarbla himmel, vindstilla och det sag... typiskt varmt ut. Tanken var att springa till Bondi eller Bronte, mota upp M. dar, som skulle ta sig dit pa hojen, hoppa i havet och sedan ata brakfrukost pa ett cafe i narheten, och sedan springa tillbaks.

Ditvagen gick galant, sprang med en karta i fickan eftersom jag har vardelost lokalsinne och aldrig gjort den har rutten tidigare. Det visade sig vara bade enklare och mycket snabbare an vad jag hade trott. Hade laddat med 4 flaskor vatten och en sportsgel. Vattnet gick at, men val framme i Bronte sa kandes sportsgelen inte speciellt nodvandig, dessutom lockade det bla vattnet sa det var bara att kasta sig i vagorna och svalka av sig. En stadig brunch pa det; aggrora, spenat, rokt lax, riccotta-ost pa toast & bonor blev den perfekta energipafyllningen. Strandremsan var packad med tusentals glada australienare som var ute och firade nationaldagen och sa langt ogat kunde na sag man den australiensiska union jack-flaggan i nagon form. Nagon hemrunda pa lopande fot blev det inte, istallet hoppade jag pa hojen med M hem eftersom det vid har laget var sa varmt att man knappt kunde rora sig utan att bryta ut i svettattack.

For mig blev det har det perfekta sattet att fira Australia Day och lopningens dag. Pa det har sattet har jag nu 'hittat' en ny favoritloprunda som innebar massor av tunga backar avrundat med ett dopp i havet. Och sist men inte minst - sent omsider - far man val saga grattis till Ingmarie som fyllde ar denna dag! (och jo, jag tror banne mig att fyrverkerierna var for dig, Ingmarie!!)

Åter i stan

Ja, vad sager man? En weekend med en dros supersmarta, roliga, snygga, energisprangfyllda tjejer satt som smack for mig. Saltvatten, en battur, bad, mat, dryck, spa, och en liten dros vila hanns med. Och sa 15 km lopning/trekking langs med Palm Beach och upp till fyren pa berget. Synd att jag inte fotade nagonting den har gangen (fantastisk utsikt fran berget), men det ar sant som hander nar man har for manga jarn i elden.

Nu, ater i stan igen med jobb och allt vad det innebar, men som sagt imorgon ar det ju helgdag har eftersom vi firar Australia Day. Sitter just nu och planerar morgondagen dar det vankas langpass mot Bondi Beach och omnejd.

Mot Palm Beach!

Tjoho, i helgen blir det roliga aktiviteter i Palm Beach (dar jag var i augusti forra aret). Aker dit med en dros tjejkompisar den har gangen. Tanken ar att vi ska bada, besoka spa't, prova viner, och ata god mat. Jo, och sa blir det ju sakert en runda pa stranden ocksa.

Ha en superskon helg alla!

Och, jo, och det sa klart, givetvis kommer jag att hanga med pa lopningens dag pa tisdag 26 januari. Tre orsaker till det:
1. lopning saklart 2.) Ingmaries fodelsedag sa det borde ju firas aven virtuellt. 3.) det ar Australiens nationaldag da - Australia day - sa jag har namligen planerat att springa till Bondi Beach, slanga mig i vagorna och sedan fira australiendagen pa ett mer sedvanligt satt.

Onsdagspass

Kande mig for lite igar nar jag var ute pa en runda efter jobbet, tog en valdigt lugn uppstart och byggde sedan upp farten gradvis (visst marker man en himla skillnad nar man gor det istallet for att bara dundra pa i max redan fran borjan?!).

Parken var full av motionaner - onsdagkvallar tycks vara en poppis traningsdag - sa det blev en hel del sicksick for att komma emellan alla onsdagsatleter. Mindre kul sa klart, speciellt nar man tvingas hoppa at sidan for att 6 personer envisas med att ga pa rad (!) sa att hela joggfilen blir blockerad (men sant har kanske man bara tanker pa som lopare, vad vet jag??). Men desto roligare att konstatera att det inte kandes vare sig jobbigt eller speciellt anstrangt under rundan. Steget sitter dar det sitter och jag kan inte klaga pa flaset heller. Visst, jag svettas som en gris men det hor ju till tycker jag.

Det blev en runda i Centennial Park och den nya, forlangda dit och hemtransportstrackan runt utsidan av Moore Park samt ett nytt och langre avslut runt Redfern och rugbyarenan. Inser att det har ar totalt ointressant information for de som inte kanner till omradet - de flesta skulle jag gissa - men nu ar ju det har en traningsblogg dar man aven skriver for egen rakning, darav detaljerna. Pa kartan ser det ut sahar - en perfekt mellanlang runda om ni rakar befinna er i krokarna:)

Distans:14.37 km

Snittempo: 5.26 min/km

Tid: 1:18:06

Snittpuls: 159 bpm

Maxpuls: 168 bpm

Mota Olle i grind & food cravings

Det har med att muta en analkande forkylning tror jag banne mig funkar ibland. Ja, kanske inte enbart med lite galet pepptalk utan mer kanske att man ater battre och mer naringsrik mat. Eller ocksa en kombination av bada. Framforallt tror jag kroppen kan saga till vad den behover. Sa funkar det for mig i alla fall. Jag namnde ju att jag kande mig lite seg och jarnfattig haromdagen, och i gar tog jag itu med det problemet.

Jag laddade med en fantastiskt god tonfisk-sashimi. Traffade en arbetskompis efter jobbet pa japanska Uchi Lounge. Tonfisken var ytgrillad, dvs grillad bara ett tunt, tunt lager och doppad i sesamfron. Smaksensationen ar ratt fin nar man far grillat och ratt i en och samma tugga. Till det ris och en sidsallad i form av edamamebonor, spenat och alfalfa toppat med soja-vinagerdressing - allt kandes nyttigt och precis det kroppen skrek efter; fet fisk, salt, baljvaxter och sa ett glas vin pa det avrundat med gront te-glass.

Som jag tidigare namnt ar min kost till mangt och mycket vegetarisk - ungefar 95% av alla mina maltider innehaller varken kott, kyckling, fisk eller skaldjur. Detta kommer sig av att min man ar vegetarian, och eftersom jag sjalv tycker att vegetarisk mat ofta bade ar lattare att laga (och minst lika gott), sa funkar det ratt bra att kora pa M's koncept - det spar ju pa disk om inte annat:). Tofu, agg och bonor av olika slag ar saledes mina starkaste vego-proteinkallor.

Men som sagt, ibland satter kroppen igang och levererar en massa naringssignaler och da ar det sallan morotter, gronkal eller paprika star hogt i kurs utan mer fisk, skaldjur eller anka. Ar glad att jag inte har tagit beslutet att bli 100% vegetarian eftersom det blir sa mycket lattare att "mota Olle" pa det har sattet. Hur laddar ni nar ni kanner er lite smahangiga?

"Jag VILL inte bli sjuk... jag ÄR inte sjuk..."

(Fraser man kan upprepa for sig sjalv nar man springer och det kanns som hjartat och steget dundrar pa i dubbelfart.)

Nu tror jag visserligen inte sa har dagen efter att jag ar pa vag att bli sjuk. Kanner mig varken dalig, svag eller vek pa nagot satt - i dag alltsa. Men igar var igar och gardagens piggelin-pepptalk var jag formodligen tvungen att kora pga kombinationen varme och att jag var alldeles for varmt papalsad, samt att det kanns som jag saknar nagon slags naring; jarn skulle jag kunna tanka mig (note to self: at mer bladspenat, broccoli, blabar och framforallt en blodig stek nu och da). Att maken gar med snuvig nasa kanske bidrar det ocksa.

Men som sagt, igar kandes det tungt, segt och som jag fick jobba extra mycket - det blev en kort loprunda (7 km, @5.19 min/km) foljt av sofflage resten av kvallen. Vilodag pa det.

Veckans träning

Forra veckans traning blev en variation av lopning, simning och cykel. Ratt nojd med att jag fick in alla tre formerna faktiskt eftersom de funkar sa bra ihop. Det varma vadret har fortsatt, sa under helgen blev det tidiga morgnar bade pa lordagen och sondagen. Ett pass lopning pa 16 km samt en cykelrunda pa 30 km. Som vanligt laddade jag med en ganska stadig mueslifrukost och mycket vatten innan (samt fyra flaskor vatten i vattenbaltet), och med den laddningen lyckas jag halla hela vagen ut, atminstone under sanahar mellanlanga distanser. Nagot som ar jattebra ar att det stor mig faktiskt inte att springa med baltet, det kanns varken tungt eller speciellt klumpigt.

Formen da: jo, kroppen kanns pigg, benen likasa. ITB-knat har inte gnallt sedan november och ar nu helt borta (stretchar religiost och kor aterkommande ITB-ovningar vilket jag tror ar en bidragande orsak till att jag nu ar skadefri). Det enda negativa man kan saga om formen ar att lederna borjar kannas tunga och trotta efter distanser langre an ca 14 km.

Tanken ar att forsoka oka distansen pa langpassen lite i taget sa att jag sedan blir van att springa riktiga langpass (<20 km) regelbundet och kunna halla hela vagen ut. Tror att benen klarar det redan nu men det ar val mest knoppen som maste hanga med pa noterna och gilla laget ocksa. Ja, det ar lite sa jag tanker i alla fall.

Mandag: vila
Tisdag: vila
Onsdag: 10 km distans (snitt: 5.14 min/km, 154 bpm)
Torsdag: 9.5 km intervaller (snitt: 5.13 min/km, 162 bpm)
Fredag: simning 40 min
Lordag: lopning 16 km distans (snitt: 5.34 min/km, 159 bpm)
Sondag: cykling 30 km distans (snitt: 130 bpm)

....Och så var vi där igen - TGIF!

Avslutar denna jobbvecka - som har varit nagot dramatisk men anda fantastiskt rolig (far aterkomma mer till den saken faktiskt) - med nagra langder i poolen. I helgen blir det langpass och det kommer att bli skitskoj. Hepp! TREVLIG HELG!

Hur en slipsten ska dras

Slipsten nr. 1: Ratt tankt, Runners! Ratt kvinna pa ratt plats.

Slipsten nr. 2: Det ar gratt, svalt och blasigt i Sydney idag (=ultimat loparvader alltsa).

Slipsten nr. 3: Vi har antligen kommit till skott och kopt en pastamaskin. Sa nu blir det egentillverkad pasta i det McLaughlin-ska koket hadanefter.

Slipsten nr. 4: Korde intervaller ikvall som kandes... ja inte fantastiskt kul den har gangen heller utan mer... ett neutralt "ok". Anna - du lovar val att det blir roligare till slut? :)

Uppvarming i 2 km i 5.31 min/km. 6 x 1000 meter med 1 minuts joggvila emellan. (Tempo: 4.48, 4.51, 5.01, 4.56, 5.12, 4.59).

Runda: Moore Park
Distans: 9.5 km
Snittempo: 5.13 min/km
Snittpuls: 162 bpm
Maxpuls: 171 bpm

Short but sweet

Regn ar ocksa harligt att springa i. Tur ar det for nar det regnar i Sydney da REGNAR det - skont efter en period av totaltorka. Annars hander inte sa mycket nytt. Efter tva vilodagar har jag kort ett pass pa 10 km nu pa kvallen. Inget markvardigt forrutom himla skont att fa bygga upp lite lopabstinens! Pulsen skramdes upp en aning i mitten och pa slutet dar jag drog igang nagra snabbare steg - ska forsoka fa till ett riktigt intervallpass imorgon.

Runda: Centennial Park x 1 , Redfern Park x 3
Distans: 10.03 km
Tid: 52:30 min
Snittempo: 5.14 min/km
Snittpuls: 154 bpm
Maxpuls: 172 bpm

Runner's Biscuits

Sissodar, nu har jag provat pa den forsta satsen mueslikakor eller runner's biscuits som vi lika garna kan kalla dem. De blev superlyckade. Var lite orolig att de bara skulle falla ihop och bli kaksmulor men de haller faktiskt ihop. Jag vet inte om dessa skulle kunna funka som naring under loprundan (kanske lite for klumpiga att ha med sig?) men definitivt omedelbart efter rundan, det var ju lite det jag var ute efter. Harnast vill jag testa Mikkan's forslag pa Bumsbollar - aterigen, snabbt OCH frestande gillas skarpt.

Har ar receptet -

7 dl havregryn
3/4 dl linfro
3/4 dl sesamfro
3/4 dl solrosfro
1 dl hackade mandlar
5 msk olivolja
3/4 dl vatten
1 msk socker
4 msk honung
2 tsk ingefara
2 tsk kardemumma
1 dl russin

Det basta ar om man anvander en form med fardiga former i som den har tex. Packa ihop kakorna kompakt i formen (tror det ar ganska viktigt sa att de haller ihop). Gradda i 12 minuter i 220C.

Scones har jag ocksa bakat - de blev dessvarre som ammunition!

Inte utan mitt bälte

Det verkar rada en vargavinter utan dess like hemma i Sverige. Man kan inte annat an lyfta pa hatten for alla dedikerade eldsjalar som dag ut och dag in trotsar vadergudarna och troget pulsar vidare med sina langpass i djupsnon. I mostatt kilmatriktning befinner jag mig. Nu under hogsommaren ar det allt som oftast stekhett med mycket skogsbrander, vattenrestriktioner och allman overlevnadsinstinkt som galler.

Tankte pa det Snorkkis skrev om finurliga funktionella plagg dar man tankt till lite extra sa att man utnyttjat funktionen till max; en troja som har inbyggda vantar/overdrag, ett lager extra tyg dar man oftast fryser, osv. Just i kallt klimat kanns det extra viktigt att utnyttja kladernas funktion till max. I varme ar det dock lite annorlunda. Dar ar det ju bara att, tja, kla sig lite lattare sa att saga samt att passa in traningstiderna till den svalaste tiden pa dagen, kora med solfaktor, keps och standigt mycket vatska. Logiskt tankt helt enkelt. Solavvisande toppar finns, och de anvander jag om jag springer pa dagen nar solen star som hogst. Men det ar det har med vatska som ar viktigast for mig.

Vatskepafyllningen har jag anammat religiost sedan missodet i november - vattenbaltet ar for mig arets helt klart basta kop. Ja, det ska vara de otaliga kepsarna da, men vattenbaltet ar anda raddaren i noden och det som far mig att kunna halla ut lite langre. Inget ont om Kamelbaken men den blir alldeles for varm pa ryggen och funkar helt enkelt inte i det har klimatet. Och funkar det inte sa missar man ju poangen med det hela sa klart. Mitt balte far pluspoang pa alla fronter; det sitter bra, gor mig inte svettigare eftersom det tar minimal plats pa hoften, har plats for 6 flaskor och en liten ficka dar man kan stoppa nagra sportsgel eller en liten telefon. Den perfekta accesoaren for mig helt enkelt.

Bästa helgaktiviteterna: löpning & cykel

Hade garna snoozat nagon timme eller tva nar klockan ringde kl. 6.30 imorse. Men pa agendan stod ett langre pass, och eftersom det skulle bli en stekhetdag var det bast att kliva upp tidigt for att utnyttja svalaste tiden pa dagen. Fick i mig en skal muesli och youghurt och tva stora glas vatten sedan pa med vattenbaltet som var laddat med fyra flaskor. Utgick ifran den "vanliga" terrangen med forlangningen som jag hittat, dvs runt utsidan av Moore Park och sedan vika av mot Centennial Park som rundades tva ganger. Hemfarden gick i exakt samma rutt fast med ett avslut pa tva vandor runt utsidan av Redfern park/rugby arena. 17.5 km senare var jag hemma pa tiden 1:35:49 vilket ger ettt snittempo pa 5.35 min/km samt en snittpuls pa 156 bpm. Benen och kroppen kandes pigga under hela vandan (fast nu sahar i efterhand kanns de som vedklumpar). Tror det ar bra att bygga upp langpassen succesivt sa att jag lar mig att halla hela strackan ut.

Annars har jag cyklat ocksa. 24 km i bra fart men det kandes ju inte alls lika jobbigt for benen. Nu blir det en stor skal glass sedan ska vi till operahuset och kolla pa ballett.

Pa med cykelhandskarna och sa klockan sa klart.


Bara ben pa min Discovery hybrid som ar ett slags mellanting mellan en mountainbike och en vanlig vardagscykel. Man far trampa pa som tusan for att komma upp i nagon bra hastighet. Bra for benen - daligt for tavlarnerverna.


Mr M, basta sallskapet. Alltid steget fore. Har i Centennial Park.

Trevlig helg

Alltsa visst ar det skont med helg aven om den har arbetsveckan har varit en av de lugnaste pa valdig lange. Har precis avverkat 7 km i lagomt skont fredagstempo och kan inte tanka mig ett battre avslut pa fredagen. Eller avslut och avslut forresten - fredagen borjar ju i princip nu. Forst ska jag kasta mig i poolen i nagra sekunder, sedan pa med festblasan och aka ivag pa ett brollop i Watson's Bay. Pappersnasdukarna ligger redo. TREVLIG HELG!

Food blogging eller "Mat i farten"

Precis som Snorkkis, marathonbloggs-Petra och sakert manga andra har aven jag slagit till och gjort min egen pepparkaksmuesli. Jag utgick ifran Snorkkis recept men korde enligt Kajsa Varg-principen - man-tager-vad-man-hafver - vilket blev jattelyckat. Eftersom jag oftast ar vralhungrig nar jag vaknar sa ar detta ett perfekt komplement att ha i skafferiet - fram med mjolk eller youghurt sa har du naring i ett nafs! I like. Det jag ocksa gillar ar framforallt att man vet vad man stoppar i sig, och givetvis ocksa att det bara bestar ar de ingredienser man sjalv gillar.





Nu nar mueslin var sa latt att fixa slog det mig att jag aven borde baka mina egna energybars eller varfor inte mer naringsrika, matiga snacks eftersom jag ar en sadan person som maste ata ofta och i sma doser. Blir jag FOR hungrig sa ar det inte kul. Nar jag blir sadar hungrig galler det att fa i mig nagot SNABBT pa minuten. Gar inte det blir jag annars sur, lattirriterad, ibland yr, nastan svimfardig och har ytterst svart att tanka pa annat an mat i de situationerna (maken kan sakert intyga och lagga in nagra extra fina beskrivningar pa mitt tillstand har). Men jag tror a andra sidan att det har 'problemet' ar ganska vanligt, speciellt bland tjejer om jag forstatt saken ratt.

Hur som helst. Jag tanker baka spenat och fetaost-scones i helgen och kanske nagot annat energirikt som man kan ata 'i farten' sa att saga. Det har ar receptet pa min muesli som lagades till i lordagskvall (och som redan ar slut). Jag tror att om jag okar oljan och/eller vattenmangden, sa skulle det kunna bli riktigt bra mueslikakor som man kan knapra pa nar man precis kommit innanfor dorren fran ett pass - vad tror ni?

8 dl havregryn
1 dl grovhackade mandlar
1/2 dl solrosfron
1/2 dl sesamfron
1/2 dl linfron
1/2 dl socker
1 dl russin
2 tsk kardemumma
1 msk kanel
1 tsk olivolja
1/2 dl vatten

Gradda i +175C totalt ca 15 minuter (tag ut och ror om minst 3 ganger under graddningen).

Just do it

Alltsa det har med intervaller, jag har sagt det forr och sager det igen; jag gillar det inte. Punkt slut. Men ibland maste man ta tjuren i hornen och gora aven sant som ar trakigt, det har man ju hort talas om anda sedan barnsben. JUST DO IT-attityden. Och ska man titta pa min egen utveckling dar jag mest bara ligger och trampar i samma tempo aven om kilometrarna konstigt nog vaxer, sa ar det ju givet att jag maste lagga in mer kvalitetspass istallet for att bara nota asfalt. For jag vill ju bli lite snabbare ocksa.

Att springa i en annan miljo, och garna dar man maste springa i cirklar eller det finns direkta milstolpar for en mental nedrakning hjalper for mig i det har fallet. Ut ur komfortzonen bara. Gjorde ca 2.2 km forst foljt av 6 x 400 m (pa km-tiderna enligt nedan) och avslutningsvis 3.3 km hem igen. Tiderna tycker jag ar en bra indikation pa hur mycket jag ogillar intervaller - det ar ojamnt och inte speciellt snabbt (jag pushar mig sjalv aldrig till max har). Under passet kandes det bara jobbigt, segt och onaturligt.

Jag vet att det har ar bra for mig men det ar ju sa TRAKIGT. Igar var det mycket roligare.

1: 4.38
2: 4.19
3: 4.37
4: 4.33
5: 4.15
6: 4.36

OK tisdag

Kvallssol, svag bris och iford nya traningsklader. Ungefar sa gick rundan ikvall. Samma gamla park, fast en alternativ och nagot langre transportstracka dit och hem. Det gillades. Tror jag ska utveckla det konceptet. 13 km i snitt 5.22-fart.

Nu blir det snabbnudlar och tofu innan jag svimmar av hunger. Sedan blir det film med Johnny Depp i Public Enemies.

Sent omsider: Mellandagsrea

I.o.m. att semesterresan tilldrog sig i en totalt shoppingfri zon hann jag ju inte med den obligatoriska mellandagsrean i ar (eller forra aret, eller hur man nu sager...). Saledes var det dags att ta itu med det idag, tyckte jag. De flesta butikerna hade inte helt ovantat ett ganska utplockat sortiment, men som tur var hade Rebel Sports kvar en del snygga grejer som jag gillade, och dessutom i ratt storlek vilket kan vara lite knepigare ibland. Lyckades knipa 4 fina korta sporttoppar som blir utmarkta sahar sommartid. Ni som tycker att bara magar bara tillhor sponsrade lopartjejer far faktiskt sta ut med detta vulgara stilbrott. Det GAR INTE att ha tackande mage under den har arstiden i Australien - sa ar det bara.

Resultatet ser ni nedan: en rod-orange (Nike), en hallonrod topp med vita streck i sidan och langs med kanterna (Adidas), en svart topp med vita streck i sidan (Adidas), och en helsvart topp (australiensiska Running Bare).



Det far bli premiar ikvall under milrundan for den rod-orange'a Nike-toppen som genast blev given favorit.

Cykel & 3D

Cykeltur pa agendan i dag. Tog forst makens trasiga cykel till cykelverkstan (stod sedan och dreglade over en hop FINA cyklar som garna hade fatt folja med hem, ja atminstone en av dem). Efter det blev det en cykeltur for min del pa ca 25 km i ett regntugnt Sydney genom Paddington och nagra vandor genom Centennial Park, sedan ater till Paddington for lunch och biofilmen Avatar. Ogonen kanns nu rejalt fyrkantiga efter ca 2 tim 45 min med 3D-glasogon pa nasan.

Det ar faktiskt skont att vara ater i Sydney igen aven om det ar back to work igen imorgon. Det kanns ocksa bra att ha kickat igang detta ar som jag tror kommer att bli helt fantastiskt. De senaste veckorna har jag ocksa trappat upp traningsmangden en aning vilket kanns annu battre. Speciellt med tanke pa att det inte orsakat nagra skador eller konstiga kanningar i knana eller hoftena. 51 km lopning avverkade jag under arets nast sista vecka, och 45 km lopning denna vecka (plus cykel, vattenlopning, core-ovningar och ratt manga promenader). Visst, nar man inte jobbar sa ar det ju lattare att trana och aterhamta sig, men jag tor nagonstans att kan jag bara balansera jobbet med traningen pa ett optimalt satt sa kommer jag att kunna fortsatta sahar.

Ja, det var val ungefar det lilla fran den har delen av varlden. Imorgon ar det trakmandag igen och da byter jag flipflopsen mot svarta klackar och pennkjol.

Destination Pottsville

Aker man med flyg en dryg timme och en kvart i nordlig riktning fran Sydney hamnar man i Ballina som ar narmaste flygplatsen till frekventa surf och dyk-paradisstallen som Byron Bay och Tweeds Heads, strax soder om guldkusten (eller Gold Coast som det egentligen heter). Stannar man ungefar mittemellan dessa orter hamnar man i en liten by vid namn Pottsville, som knappt finns med pa kartan. Pottsville var det heller inte manga som visste nagot om innan vi akte dit nar jag fragade mig runt bland kompisar och pa jobbet. Dar fanns en liten mataffar, en tobaksaffar, en "bottle shop" (=ungefar som ett systembolag) och inte sa himla mycket mer. Perfekt. Vi, som hade hyrt en starndvilla har, behovde saledes alltsa varken svalta, vara utan nyheter eller fira jul utan god dryck i glasen. En strand visste vi att det fanns och en liten creek, dvs en liten flod som mynnar ut till havet dar man kunde snorkla. Stranden visade sig var helt otrolig - platt, hart packad sand, och inte det minsta lossand eller branta backar i sidled. Ca 3 km oavbruten strand enkel vag sprang jag langs med varje dag, och de dagar jag lyckades komma upp vid soluppgangen, ca 5.30, var det givet att kora nagra extra langder for att utnyttja det svala varmetillstandet och den enormt vackra utsikten. Jag korde barfotalopning alla dagar utan en - forsta dagen fick jag faktiskt blasor under fotterna pa grund av for sanden som slipade ned huden. Men det la sig ratt snabbt och vid dag tre var jag ute i strumplasten igen vid vattenbrynet.

Plus: En pa alla satt helt underbar semesterdestination om man gillar att hanga pa en ode strand och inte bryr sig om att ha ett alltfor hektiskt semsterschema. Ja forrutom lopning, ata god mat och umgas med sitt resesallskap, vilket var det enda viktiga for mig.

Minus: mycket maneter, blue bottles och hajar! Simning speciellt mycket langre ut an till midjan var inte pa agendan.

Promenad i gryningen

Fantastiskt vackert - och en strand som ar GJORD for att springa pa!


M som beundrar havet vid skymingen; mycket hajar och annat den har tiden pa dygnet...


En ganska packad strand for att vara Pottsville. I vanliga fall har man stranden helt i egen regi.

2010

Man kan utan tvekan saga att denna langvariga bloggsemester ar ett resultat av en massa bra IRL-upplevelser (och franvaron av internet saklart). For min del har det bl.a. inneburit en vecka pa en helt fantastisk strand (som jag aterkommer till senare), julfirande med varldens basta man & hans familj, obligatorisk matkoma, snorkling, en rejal dos sol pa nasan och totalt 40 km strandlopning. Och sa nyarsfirande igar saklart.

Jo, det sa klart, mittemellan allt det har har jag mest busat med med tva fina hundar som gillar ordet "apport".