Helgaktiviteter

Den gangna helgen tillbringades i vackra Kangaroo Valley som vi var till for nagot ar sedan. Fascineras standigt over att man, fran Sydneys innerstad, kan komma till en helt annan miljo bara ett stenkast utan att man behover resa speciellt langt. Ena timmen befinner man sig mitt i smeten och stadspulsen pa Market Street och i nasta timme kanns det som man oppnat dorren till Narnia och en frodande regnskog. Helt makalost! Men Sydney som stad och omnejd ar valdigt fin pa det sattet - narheten mellan storstadsliv, strander, glittrande vatten och ett idylliskt lantliv ar valdigt patagligt.

Kan man undvika rusningstrafiken i Sydney sa tar man sig pa dryga 2 timmar med bil till Kangaroo Valley, som ligger 155 km syd-vast om Sydney. Ett perfekt weekend-stalle alltsa och ett, enligt mig, helt bedarande landskap som bjuder pa en salig blandning av England, Australien, Toscana, Amazonas och kanske en aning Grand Canyon ocksa. Rullande kullar, betande kossor, lantliga pubar och gronskande blommor. Vinrankor och cypresstrad, snirkliga grusvagar som leder upp till gulliga vingardar. Men ocksa det typiskt australiensiska; karga, uttorkade slatter med utbranda trad, enorma regnskogar som tycks fortsatta i evighet. Vattenfall och hoga, dramatiska klippstup. Marklig flora och fauna.

Trekking ar nagot som jag inte ar sa bekant med men det ar valdigt roligt att prova pa nya aktiviteter och nya satt att se och uppleva stallen. Vi gjorde tre trekkingturer under var vistelse (torsdagkvall till sondag em), och aven om vi akte ivag for att "slappa" sa var det lagomt for att fa rejal traningsvark i vaderna och samtidigt kanna sig just valdigt avslappnad. Alla turerna var valdigt varierande i form, underlag och banprofil. Givetvis sprang jag lite ocksa men om jag far saga det sjalv sa var det trekkingen som var gradden pa moset under den har minisemestern - ett underbart satt att rora pa sig och se mycket!

Rekvisita ur "Sagan om ringen-filmerna"?


Hur gullig pa en skala?

Stora hagar med betande kossor. Eller kalvar kanske? Fina var de ialla fall.

28 timmar

Att packa ar inte latt. Att packa infor en resa dar man ska tillbringa tid i bade storstader, landsbygd och skogsmiljo, vara bade party och vardagskladd ar annu svarare. Framforallt om vaderleken mellan destinationerna kan skilja ratt mycket. Och for att inte tala om traningsklader i 6 veckor.

Nu har ialla fall alla skodon och allt annat hamnat pa plats och vaskan ar packad. Om 28 timmar star jag pa svensk mark.

 

Åter i Sydney

Efter en langweekend i Queensland ar vi nu hemma i Sydney igen. Det ar alltid roligt att aka till Queensland, det kanns liksom alltid som ett aventyr nar man ar dar. Jamfort med NSW, dar vi bor, ar delstaten Queensland alltid lite vildare, lite galnare  - lite mer "aussie" helt enkelt.

Huvudorsaken till resan var att narvara vid svagerskans doktorandceremoni men vi hann aven bla. med en langvandring i en nationalpark runt Lake Cressbrook, nagra loparrundor, massvis med matintag, familjemys och roliga spel. 

Imorgon fortsatter helgfirandet i Australien da vi har Anzac Day imorgon. Sjalv valjer jag att fira detta med en langrunda. 

Hunter Valley

170 km eller tva och en halv timmes bilfard nordvast om Sydney ligger vindristriktet Hunter Valley. Bilfarden dit gar mestadels pa trakig motorvag men nar man val kommit in pa lantvagen ar det en ljuvlig bilfard med mycket blickfang. Gillar man vin, mat och vacker natur sa ar Hunter Valley ett givet stalle att besoka.

Forrutom de fantastiska chardonnayvinerna sa finns det anledning att vurma lite extra for Hunter Valley, atminstone om man ar lopare. The Winery Running Festival  gar av stapeln 22 juli och erbjuder en hel och halvmara, 6 km samt 10 km (dessvarre kommer jag att missa detta event da jag ar hemma i Sverige da men det kan ju vara bra att lagga pa minnet till nasta ar). Hunter Valley ar verkligen perfekt att springa i - langa, rullande kullar, vinrankor sa langt ogat nar, en nastan toscansk (ibland aven lite sydengelsk) kansla med cypresstrad och en enorm gronska. Kort och gott miljoer, som pa vissa stallen inte alls ser speciellt typiskt australiensiskt ut.

Omgivningarna inbjod som sagt inte bara till vinprovning utan aven till lopning. For min del blev det en runda bade pa lordagen och sondagen - svart att INTE springa i sa fina miljoer... Ja, vad kan man mer saga om helgen? Vinet, det var gott!

Fredagskänsla

Fredagskansla en masse idag, har varit flexledig och har verkligen tagit vara pa dagen och fatt en massa bra grejor gjort. Packat en weekendvaska bland annat, lagat kreativ lunch pa kvarlevor i ett nastintill tomt skafferi, stadat lagenheten, betalat rakningar, ordnat mer utrymme for skor i garderoben (intresseklubben antecknar val?). Dessutom hann jag med att avverka arets langsta pass hittills (later ju skandallost nar jag skriver ned det sa har). 18 km i en snittfart pa 5:27 min/km. Det blev tva rundor runt Centennial Park, utsidan pa Foxtel Studios och sa runt Moore Park pa hemvagen. Kanslan; helt ok men det kandes LANGT. Fast jag tror att det kandes langt mest i skallen for flaset var det inget fel pa och benen var pigga och starka. 

Nu sticker jag ivag pa en vinprovningsweekend i vackra Hunter Valley. Vin och lopning star pa agendan. Ha en trevlig helg!!

Vanedjur

Det sägs att det ska ta tjugoen dagar att skapa en vana. Själv skulle jag nog gissa på att det går att skapa en bra (eller dålig visserligen) vana redan efter en vecka, kanske t.om. efter en helg. Men just med vanor och rutiner så kanske det beror lite på vad man gör, var man är och vilken typ av rutin man syftar på. Givetvis hjälper det om man redan är inne i någon liknande rutin s.a.s men för att det ska kallas en vana så bör det ju rimligtvis också kännas naturligt.

Under förra helgen i Stockholm sprang jag i min vana troget på Djurgården. Redan när jag kom ut på bron kändes det som det var 2005 och jag var tillbaks där jag lämnade. Även om det snart är 7 år sedan jag sist sprang där ute (Stockholm marathon borträknat), så kändes det som jag kom in i ett lunk, mitt sverigelunk, min standardrunda och min vana som jag hade då.

Standardrundan här i Övik tex. - känns ju klockren och som om jag skulle kunna springa den med ögonbindel: utgå ifrån mamsens hus, kuta ned på Vågsnäsvägen, spring tills vägen grenar sig vid Vågebacken. 5 km enkel väg, ja och så ska man ju hem också. Kuperat, sparsamt med trafik, snygga hus, ren luft, ingen risk att dö av solsting och hetta, och kanske bäst - den fina vattenutsikten längs med hela rundan. En tung och seg uppförsbacke på slutet. Täckoverallen och träningsvantarna känns klockrena på. Känns vant och som jag aldrig gjort annat.

En dimmig övikshamn ingår däremot inte i standardrundan. Men fint att vila ögonen på ändå.
  

Övik!

Sverige har visat sig från sin bästa sida har det verkat som, sedan jag landade i fredags förra veckan. Skönt med paus från resandet under hegen där jag stannade i Stockholm för att vara med bästa kompisarna och fylla på sverigeförrådet med roliga upplevelser. Hann givetvis med några härliga rundor ute på Djurgården, fina Djurgårdskanalen, Gärdet, och en bit mot slussen mm. Att se solen gå upp i Stockholm medans man springer omkring där ute är sååå rogivande och står högt i kurs hos mig.

Men nu är jag i gamla Övik igen, det är Öviksfjärden, frisk luft blandat med syra från en ständigt pumpande sulfitfabrik, tät tallskog, mörkt, djupt vatten och en ständig överdos av matkonsumtion (ja, det känns ju så åtminstone när jag är på plats:)). Det är snäppet svalare men fortfarande förhållandevis varmt för att vara november. Igår hade jag lite känningar av en ond hals så det blev inget rännande då annars har jag löpt på bra sedan jag kom tillbaks.

I kväll blir det något jag inte gjort på säkert över 15 år - skrika mig hes på hockey då Sverige möter Tjeckien.

Call me morbid, Call me pale

Ska man ge ut ett dagens drullepris sa maste det oavkortat ga till undertecknad: Lyckades med det markliga konststycket att boka en resa... ja, inget markligt i det ioforsig, bara det att jag gjorde det i FEL riktning. Alltsa utresa och hemresa ratt dag, men fel destination... Snurrigt varre. Kanske inte mitt stoltaste ogonblick. Inga kommentarer annat an att man kan saga "The lights are on but nobody's home". Angaende resan sa aterkommer jag om det vid ett senare tillfalle.

Dagens ros, av samma anledning, gar till Hoga Kusten Flyg som lyckades avboka denna, i vanliga fall, o-ombokningsbara (norrlandska pa hog niva) biljett. Tack for hjalpen om du, Ingela, laser detta! Utmarkt kundservice.

Dagens snyggaste skodon och fonsterskyltning: Adidasbutiken pa Pitt Street har i Sydney. I rena modebloggstermer: VILL_HA_VARENDA_SKO!

Dagens traning: 12 km med lite fartlek mitt pa hallet.

Dagens loparlat: Har nastan lyssnat sonder The Smiths Half a Person den senaste tiden. Morrisseys ljuva stamma, den melankoliska (men valdigt svarbegripliga) texten, det typiska britt-soundet, Johnny Marrs finstamda gitarr...

Hej fran Down Under!

Sadar, da var man pa plats Down Under igen 29 timmar senare. Utan halva alfabetet och hela koret. Men med snyggaste t-skjortan i min ago. Det har varit nagra valdigt intensiva dagar i Stockholm sa jag fick liksom aldrig nagon tid att skriva ned en valfortjant lopprapport fran marathon. Men jag ska jobba pa en idag... Tills dess - ha en skon fredag!

Kollar in banläggningen

Tjoho, nu är jag framme! Efter ca 29 timmars flygning är man hyfsat seg i kroppen. Har hunnit med några intensiva dagar med bästa vännerna innan det nu bär av mot nordligare breddgrader - Övik närmare bestämt. Men både igår och i morse var jag ute och kutade - bästa sättet att få fart på sega jetlagade ben. Givetvis vill man kolla in banläggningen dessutom. ;) Igår blev det en finfin runda runt Stadshagen, Karlbergskanalen (heter den så?), in mot stan via stadshuset, över till Gamla stan, och så längs Söder mälarstrand, över Västerbron som var blåsig som tusan, runt Rålambshovsparken och runt i Fredhäll, och så "hem" igen mot Fridhemsplan där jag huserat nu i dagarna två. Idag en sväng ut på Djurgården. Uppskattningsvis hamnade distanserna på runt 9-11 km vardera. Garminklockan är ju fortfarande helt död så den fick inte hänga med. Men det var helt underbart att kuta på Stockholms gator igen!

Jag höll utkik efter RW-Sofie, SvD-Petra, Anneliten, Ingmarie, Lennart, Staffan, Janne, Magnus, m.m. men jag mötte faktiskt inte en enda kändis. Lite synd faktiskt! Hur som helst, hann med ett besök på Runner's Store också. Mer om detta sen!

Varmt & kallt och Svedala

Dagar som idag ar det ratt skont att ha tillgang till ett iskallt luftkonditionerat gym. Makalost svettiga +40C har termometern visat pa de senaste dagarna - riktigt klibbigt och obekvamt att ga till jobbet nar man inte kan vara kladd lite ledigt. Och for att inte namna pendeltagen, som ofta inte har nagon a/c - minst sagt vidrigt! Sa har ar det nastan varje ar men man glommer bort de har varmetopparna, ungefar pa samma satt som man glommer bort de dar riktigt superkalla dagarna hemma i Sverige. Tack o lov for de platser som HAR A/C sager jag bara aven om jag mestadels inte gillar det!

Annars har jag inte sa mycket spannande att rapportera traningsmassigt - jag fortsatter att alternera mellan rodd, crosstrainer och simning eller vattenlopning. Mitt uppe i allt det har fortsatter jag stenhart med mina core-ovningar. Det kanns som balen ar stark som tusan och hofterna och ljumsken borjar arta sig. Men att det skulle ta sa har fruktansvart lang tid att repa sig hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat forestalla mig - det ar nu nastan tva manader sedan problemet borjade. Tank vad lite man vet om sin kropp, jag som trodde att det skulle ga over efter nagon vecka eller tva...

Igar sprang jag mina forsta 500 metrar pa en manad *pa lopband*. Jag slutade precis dar det borjade bli lite obekvamt igen - skadan ar alltsa inte helt och hallet borta - men lyckan var nastan fullstandig nar jag markte att jag faktiskt kunde springa MYCKET langre an pa lange - enorma framsteg kanns det som! Snart ar jag igang igen pa riktigt, det kanns underbart!!

Nagra andra underbara saker - jag har bokat flyg hem till Svedala! Tjoho!! Det kanns SA kul att kunna sikta in mig pa resan lite mer konkret, och givetvis att fa traffa min familj och vanner... och sa ett steg narmare Stockholm marathon saklart. Om det ar nagon som ar intresserad sa kommer jag att vara i Sverige mellan 16 april till 1 juni - riktligt lange med andra ord, sa det ska bli skont att kunna ta det lugnt och hinna traffa alla.

Port Douglas - del 2

Medans jag vantar pa att min haka och kake ska laka fint kan jag lika garna bjuda pa ytterligare en bildkavalkad fran fina Port Douglas.

Enorma mangder regn bjods det pa, nastan sa man inte fattar hur mycket. Det har var en standig syn pa kvallen. Tydligen faller det 6 meter regn om aret (!!) i Port Douglas och omnejd. Som tur ar, ar dagarna mest regnfria och eftersom att det anda ar sa varmt sa kanns regnet mest bara skont uppfriskande.


Ett besok ute i regnskogen ar ett maste. Magiska Daintree rain forest.


Lianer och andra tropiska vaxter ar en mycket vanlig syn.


Felnavigerade lopare ar dock lite mer sallsynt.


Rik flora och fauna pa all satt och vis. Egentligen borde man spela in alla djungelljud. Ja, den har lilla krabaten nedan kan man ju inte hora men anda...


Avatar-kansla en masse! Enorm kansla att ga omkring i en san har miljo.


Uppe i bergen var det hyfsat mycket dimma.


Kanske lite for mycket.


Som sagt, mycket cykel blev det.


Nyarsblasan, typ.


Man trottnar inte pa utsikten.


Vackrast ar det tidigt pa morgonen.


Som sagt, vi akte bat ut till Stora Barriarrevet. En enorm bat som kandes ratt stabil. Bra for sjosjuka landkrabbor som maken och mig t.ex. Det har ar mitt ute i havet, ca 1,5 timme fran land. Som en liten ministad ute i korallhavet.


Masken pa, redo att hitta Nemo!


I ett annat vatten...


Har blev man inte jattesugen pa att bada.


Inte bara en myt alltsa.

Port Douglas - del 1

God fortsattning och gott nytt nytt ar far man val saga, aven om vi nu ar inne pa fjarde dagen av det nya aret. Mottagingen och internetanslutningen uppe i Port Douglas var ytterst sporadisk. Jag bestamde mig for att sluta stressa, skippa allt som handlade om uppdateringar och bara njuta.

Forra inlagget ser aningens skumt ut, narbilder pa en uppskrapad ihopsydd haka ar kanske inte det mest tilltalande. Cykelolyckan intraffade i sondags och skakade upp mig rejalt. Ironiskt nog har vi cyklat sakert 30 km varje dag under de senaste 2 veckorna och det har ju inte varit nagra problem. Det var alltsa bara nar jag kom hem till min egen cykel (som f.o. har mycket starkare bromsar) som olyckan hande. Men med tanke pa hur jag landade sa kunde det ha gatt MYCKET varre. Maken var tillbaks till olycksplatsen igar och hamtade upp cyklarna som nagon snall narboende person hade tagit tillvara pa. Han skamtade om att det var ett stort hal i asfalten dar jag landat.

Julen och nyaret firades i tropiska Port Douglas uppe i norra Australien; monsoon-regn, cykloner, extrem hetta och 90% luftfuktighet var utbudet pa den meteorologiska menyn. Port Douglas ligger alltsa 2468 km norr om Sydney, eller ca 3 timmar med flyg. Just under den har tiden pa aret ar det "wet season" och det har regnat oerhort mycket i och kring staten Queensland. Det mesta av regnet foll pa kvallarna och natterna, och ofta kom det en hela-himlen-oppnar-sig-skur runt fyrasnaret pa eftermiddagen. Port Douglas ligger sa belaget att det inte blir utsatt av oversvamningar eller diverse andra naturkatastrofer eftersom det finns bra vattenbrunnar och nar det oser ned som mest rinner allt vatten bara ut i havet.

Traningsmassigt har det som sagt varit valdigt mycket cykel och en stor del simning. Jag forsoker lara mig crawla men det ar svart. Men maken ar ju himla duktig pa det dar och har gett sig tusan pa att jag ska kla honom i crawl-sim. Har f.o. jobbat mycket pa brostsim ocksa och det kanns som jag gor stora framsteg. Andningen ar det svaraste att fa till, det ar mycket timing och se till att armarna inte ligger pa latsidan.

En bildkavalkad kanske skulle vara pa sin plats med tanke pa den tunna bloggnarvaron de senaste veckorna.

The Four Mile Beach vid Port Douglas ar inte bara perfekt att springa pa - aven cykeltraning gar utmarkt. Sanden ar hart packat med en svag lutning men pa cykel sjunker man ned sadar lagomt mycket for att det ska ge bra motstand med hjulen i sanden. Pa den har stranden racade vi upp och ned varje dag.


Mountainbikes ar roliga att cykla pa, kan lugnt konstatera att den har cykeln var mycket mer flexibel an min vanliga hybridcykel hemma.


Det rinner ut sma backar fran bergen - springer man barfota gor det ju inte sa mycket men springer man med skor far man vara beredd pa att bli blot om fotterna.


Robinson Kruse maste har haft ett bra liv pa den dar on, vart han nu var.


Vi akte snabb bat ut till stora barriarrevet.


Efter 1,5 timme var vi framme. Snorklade bland sma och stora fiskar i revet. Lugnt och dridfullt nar man val ar i vattnet. Basta snorklingen jag nagonsin gjort.

Mer bilder foljer i nasta inlagg!

I brist på annat

Kan man inte springa sa kan man alltid roa sig med annat. Jazza upp sina nuvarande traningsdojjor med fargglada skosnoren till exempel.

Narmast kameran: Adizero tempo, Mizuno Ultima Wave och Brooks Glycerin

For ovrigt sa kliver jag snart pa ett plan med destination Port Douglas. Port Douglas ar ju, som jag namnt tidigare, ett riktigt loparparadis. Det ligger precis vid Cairns och Stora Barriarrevet uppe i norra Australien sa jag ser fram emot lata dagar under en parasoll, att snorkla i kristallklart vatten, ata alldeles for mycket mat, dricka alldeles for mycket vin och ha det allmant gott. Givetvis planerar jag att kora strandlopning ocksa, bara min elandiga ljumske/hoft haller ihop. Jag inbillar mig att ett lite lindrigare underlag som en strand ska funka lite battre. Efter ett besok hos fysioterapeften i gar kandes det lite battre.

Jag kommer nog in nagra ganger pa bloggen och sager hej ifran stranden eller var jag nu kan vara.

Ha en trevlig dan fore dan fore dopparedan forresten!

På kärt återseende nästa år!

Den skona kanslan post-lopp bestar men efter det har inlagget ar det verkligen sluttajat om City2Surf for i ar, jag lovar! Just det har loppet ar ju ocksa lite speciellt, det ar sa himla skon stamning bland alla galna "icke-lopare" som klar ut sig i knasiga klader och alla harligt nordiga heltids-lopare som jagar tider. Det ar verkligen ocksa roligt att springa lopp ur ett allmant perspektiv och kanna att man utvecklas och lar sig. Framforallt lar jag mig om mig sjalv att jag faktiskt kan prestera battre an vad jag ibland tror att jag kan. Kom ihag det!

Nu sag jag att man fatt upp lite bilder och de officiella sluttiderna pa sajten - det blev slutligen en tid pa 70:53, snappet battre an min egen klockade tid. Jatteroligt! Visst ska man leva i nuet och njuta av prestationen for stunden men jag kan inte lata bli att undra om jag kunnat klarat 53 sekunder snabbare (vilket da skulle ha gjort mig till en "preferred runner" for start i sub-70 gruppen...). Gaah, nasta ar, som sagt!

Givetvis fortsatter vi trana den har veckan och idag har det blivit lite fartlek runt den vanliga parken, 8 km. Maniana!

C2S, vi ses igen nasta ar!