Killing two birds with a stone och andra liknande funderingar

Helg, ljuva tanke! Langhelg ar det dessutom for oss Down Under. I Australien firar man Anzac day nu pa mandag, 26 April, sa det ar saledes en rod dag med mycket stahej i parker och allmanna platser. En grej som inte ar sa harlig ar att jag har en himla halsbranna efter gardagens transportrunda. Det har med att springa mitt ibland TUNG trafik funkar helt enkelt inte. Ett tag under rundan igar funderade jag pa att skaffa gasmask men det skulle nog se lite lustigt ut. Jag ar anda totalt installd pa att transportlopningen SKA ga, far helt enkelt bara hitta nagra andra rutter som gor det mojligt. Som tur ar finns det manga vagar i Sydney, fragan ar bara vilka av dessa fran utgangsstallet som blir ultimat i detta syfte...

Det ar ratt roligt nar man star sa har infor ett nystartat projekt (om man nu kan kalla det det). Just viljan att fa det att funka finns ju dar liksom hela logiken att man slar sa manga flugor i en small. Tid ar drivet for mig, det ar en enorm bristvara och jag kanner hela tiden att jag tvingas valja (valja bort?) olika saker i vardagen for att hinna med ("ah, jag skippar att dammsuga - det kan jag gora nagon annan gang"). Just darfor kanns det viktigt att kunna gora transportlopningen som ett vanligt inslag i mitt liv. Men lika mycket som det har kants 'sadar' med de nuvarande rutterna kanns det samtidigt som en rolig utmaning att hitta den basta rutten. Jag menar, antalet vagar i Sydney ar ju oandligt och om man nu ska ge sig pa ett santhar projekt sa borde det ju logiskt sett finnas nagon rutt som funkar, som anda ar nagorlunda latt att folja och som inte ar konstant trafikerad. Aven om strackan blir langre sa kan det bli vart det. Projektet fortsatter helt enkelt....

I helgen har jag faktiskt inga planer alls, mojligtvis en kompisrunda pa sondag, men i mina ogon ar det skonast att ha en oplanerad agenda dar det ar fria tyglar som galler. Nu ska jag skynda mig ut pa ett kortare distanspass dar jag far pressa benen lite. Kanner pa mig att den har helgen kommer att bli grym. Ha en riktigt harlig helg!

Commuting, the real thing

I mandagskvall tog jag mig en rejal tankestallare angaende det har med transportlopning och hur jag skulle kunna fixa det. Jag var ju tillbaks ute i fororten igen och tanken att springa 25 km enkel vag med ryggsack var inte ett alternativ. Jag fick verkligen blodad tand forra veckan, kan forsta att Sofie anammat denna underbara vana. Kanslan att bara kunna sticka ivag omedelbart efter jobbet (kursen for min del) var helt oslagbar, det var kanske mest det som etsade sig fast i hjarnan. Det har att alla andra gick till bussen och fortfarande funderade pa arbete medans man sjalv var loparkladd och redan hade "stangt av" kandes enormt befriande (for lets' face it; fastan man lamnar arbetsplatsen har man sallan slutat jobba i skallen). Dessutom kandes det som en valdigt effektiv anvandning av tid. Istallet for att sta och vanta pa bussen eller pendeltaget i x antal minuter, sitta pa bussen x antal minuter (i rusningstrafik), stressa upp sig for att trafiken ar sa seg och langsam sa kunde man ju faktiskt anvanda tiden pa ett battre satt (och slippa stressa som en positiv konsekvens).

Men som sagt, 25 km var inget alternativ, daremot fanns det en annan losning; pendeltag. Alltsa pendeltag halva strackan och hoppa av en bit innan hemmet. I mina ogon sparade jag da bade tid och kombinerade transport med lopning samtidigt som man minimerade risken att bli en soffpotatis. Risken ar ju ratt stor nar man kommer hem trott, hungrig och det ar kallt och morkt ute...

Med ryggsacken packad med kontorskladseln hoppade jag igar av vid Strathfield, ca 13 km fran hemmet. Strathfield ar en typisk forort till Sydney men anda en egen liten stad, tycker det paminner ratt mycket om Sollentuna bade vad galler mentalitet, stadskarna och infrastruktur. Standarden pa husen ar saklart annorlunda, det ar ganska skabbigt med ratt nedgangna fula byggnader, sma lokala affarer och en brokig bladning av folk. Har hade jag tva alternativ; stanna inne i omradet och undvika trafiken, eller springa ut pa den starkt trafikerade motorvagen som visserligen hade en bred gangvag men inte var nagon vacker syn.

Jag hade med mig en utskrift av kartan fran Google maps som jag kollat in tidigare (vilken superbra funktion Google maps ar egentligen!). Forst tankte jag att motorvagen hela vagen hem var det enda alternativet men nar jag stod dar i vagskalet kandes det inte alls lockande att springa langs en bullrig motorvag. Det fick bli en kombination av bada. Sagt och gjort, spang langs tatbebyggda omraden med en kombination av hus, affarer och parker. Mitt pa hallet borjade gatorna bli ratt plottriga; mycket spring-stanna-spring for att halla takt med trafiken. Vek av upp pa Pacific Highway och motorvagen. Ingen vacker syn men det gick att springa oavbrutet pa den breda sidogatan. Den sega backen upp till Leichardt kandes som en eeeeevighet men val uppe pa kronet - phu! - kunde man antligen se skyskraporna fran stan igen, ett gott tecken pa att jag nastan var hemma. Resterande del av rutten hem var ganska intetsagbar; alltfor mycket trafik (=mycket avgaser och vagdamm man drar i sig) var de negativa aspekterna av det hela. Pa det stora hela, en rutin jag skulle vilja fa in atminstone en dag per vecka men kanske kolla pa en alternativ rutt.

13 km, 5.49 min/km, se rutt har

Trogen foljeslagare under hemresan


Update: Ah, nu ser jag ju att sjalvaste Sofie har skrivit en artikel om detta i senaste Runner's World. GUD VAD JAG BLIR SUGEN PA ATT LASA DEN!