Backträning

Efter en rolig men kort vistelse i Umeå är jag åter i hemstaden. Förra veckan gladdes jag åt ett underbart höstväder med sol och hög, klar luft, och temperaturer som låg på runt +15C. Nu börjar vädret bli mer "som man tycker att hösten är" med snålblåst, regn och långt under tio grader. Perfekt för mig eftersom jag vill ha den riktigt kalla höstversionen och inte något mesigt brittsommarfejk.

Idag kände jag mig modig och gav mig ut i elljusspåret. Kändes som 100 år sedan sist. Man glömmer lätt bort alla backar och kuperade landskap, och just dessa spår leder uppför en kulle (sedan är det så klart rätt mycket nedför också, fast själv föredrar jag flacka banor mest). Själva underlaget var stundom rätt bra att springa på, fuktig bark som gav bra stuts, fast på andra ställen var det så blött att man fick kryssa för att komma fram. Men skonsam löpning för knäna!

Efter 2 rundor i 2,5km-spåret kände jag mig klar med barkbanan och ville återvända till asfalt igen. Gjorde därmed en avvikare ner mot Domsjö och omnejd, sedan uppför hela Bondegatan igen och avslutade med en runda på Jakthornet. Sammanfattningsvis: backar! Men det är ju inte för inte som det ligger precis vid Höga Kusten.

Distans: 9.52 km

Tid: 50:20

Snittempo: 5.17

Snittpuls: 159 bpm

Söndagsaktiviteter

Grattis till alla som sprang Lindingöloppet igår! Superbra jobbat, trots att det lät som det var en riktig flaskhals stora delar av loppet. Det kan ju kännas lite uppgivet om man vill prestera en bra tid. Hade jag varit på plats hade jag gärna sprungit också. För min egen del blev ett pass i morse, fast inte i närheten lika långt, 9.7 km i 5.13-fart med en snittpuls på 150bpm.

Annat jag sysslar med är att lära familjens nyaste medlem allt om tandhygien. Ser ut att vara riktigt beroendeframkallande.

"Colgate, sa du? Inte så dumt det där ändå!"


"Faktiskt...SJUKT skönt för tänderna! Langa hit tandtråden är du snäll!"

Nature calls

Den där rundan över stockar och stenar lockar trots allt. Lika bra att fylla på förrådet med upplevelser från vildmarken. Tids nog är man ju tillbaks i betongträsket bland high heels och hårt åtdragna slipsar.

Idag såg jag en räv och något som jag var övertygad om var björnspillning - coolt, snart är jag den på spåren! Mycket exotiskt. Fast sällskapet vidhöll att det bara var häst så det blir nog inga spännande historier att skryta om i Sydney - åtminstone inte från den här rundan. Och... eh... om man ska vara ärlig - kanske lika bra det?

Dagens runda (trekking) gick i nedan terräng. Man är ju trots allt på semester och då är det kul att baka in lite andra övningar för skojs skull (speciellt om man nu ska ta sig till base camp någon gång). Avslutade med ett långt corepass och stretch. Trekking som träning funkar faktiskt jättebra - det känns i hela kroppen.

"Tamejtusan om det inte är en BJÖRN där bakom björken! Fort - hit med kikarn!!"

Off topic: Trekking

Känns det motstridigt att springa ibland så kan man ju alltid gå in och läsa Himalayabloggen där Emelie Pompe rapporterar från två av världens högsta berg i Himalaya. Just nu på 6800 m och klättringen utförs utan sherpas. Väldigt intressant! Själv är jag inne på att någon gång åka till Nepal på trekkingresa och eventuellt ta mig till base camp (vilket bör vara en tillräcklig utmaning i sig.) Det går ju inte att jämnföra med att bestiga berget i sig men inspirationen och tanken finns där.

Ledord & förnuft

OK, nu går vi vidare och lämnar aggro-känslorna i förra inlägget. Man kan ju lugnt konstatera att intervaller ÄR utmanande och så ska det väl vara antar jag. No pain, no gain som man säger, eller som förorden i Jack Daniels Running Formula lyder; "ten steps easy, ten steps hard...". Allt det där förstår man ju, det känns fullständigt logiskt när man läser om det, men när man väl är ute på banan och ska springa så känns dessa ledord väldigt avlägsna.

Det kanske är miljön som gör att det känns som man borde förvandlas till Superwoman och kunna flyga fram eftersom jag blir så besviken. Allt känns så hälsosamt, det är så lugnt och stilla, och så fina vägar att springa på. Så ren natur. Hur som helst.

Har nu hamnat riktigt ute på landet där det är granar, himmel och tystnad. Imorse vaknade jag av ett rådjur som betade utanför mitt fönster. Idag blir det en runda mot Gullvik Havsbad - inga knasiga utföranden, inget tekniskt strul. Ut och ha kul helt enkelt. Distansen borde ligga på runt 10 km.

Intervaller?

Dagens pass gick alldeles på tok för segt. Intervaller var det tänkt men jag kom inte alls upp i distansen jag hade hoppats på. Inledde med en mjukstart i ca 5.30-fart i 2 km, började sedan köra intervaller 4 x 800 meter i ca 4.20-fart (en på 3.40). Skulle ta en till men där tog det stopp, benen kändes som betongklumpar och ville inte speeda längre. Totalt blev det 8.5km vilket kändes mer som ett vanligt pass än det jag ville få till.

Hur gör man egentligen - alla ni intervallmänniskor? Är det mitt öde att bara ligga på i 5-fart och fisa?? IBLAND KÄNNS DET OMÖJLIGT!

OK, röd stuga, grusväg och syrerik miljö i alla fall - NÅGRA pluspoäng för det!

Safe and sound

Lite skrämmande att läsa om den där skumma "dust stormen" hemma i Sydney. Under mina 4,5 år i Sydney har jag aldrig varit med om något liknande. Givetvis är det alltid lite läskigt att läsa om naturkatastrofer och miljöförändringar i världen även om det här är - vad jag förstår - är en mild och ofarlig sådan. Hoppas allt är ok och att det inte får några tråkiga konsekvenser...

Hur som helst. Åter till ofarliga Ångermanland som erbjuder massor av fin natur. Igår var jag en riktig slacker och tog vilodag. Fast istället gav jag mig ut med kameran i vildmarken och tog fina bilder. Och återigen - björnen lyser med sin frånvaro. Fast det var fint ändå:)



Men nu blir det däremot ett 12 km morgonpass. Mars pannkaka!

Björnfri runda

Åh, ljuva semester! Vilken lyx det är att vara ledig och bara kunna glida omkring sådar lagomt slappt och planlöst mitt i september när alla andra jobbar. Och vilket fantastiskt väder! Borde sluta prata om det hela tiden men jag kan liksom inte komma över hur fint det varit sedan jag landade i fredags (skulle det här vara en garanti så borde man ju flytta tillbaks:).

Hade som sagt laddat för en runda i elljusspåret idag men blev totalt avskräckt efter en historia om hur många björnar (!!!) man sett i området under de senaste åren. Call me old fashioned, men om det är minsta sanning i den historien så känns det liksom säkrare att springa i mer bebodd terräng, där risken att stöta på en undernärd björn kanske inte är sådär jättehög. Ibland känns betonglivet i Sydney såå mycket tryggare.

La således ner alla galna tankar på en fint kuperad terräng på barkbana. Men trots allt ville jag vara liiite wild and crazy. Började med den vanliga rutten ned till Vågsnäsvägen, tog 3 rundor runt båthamnen. Vek sedan av mot "hockeyspelarvägen" som var vidunderligt vacker med gläntor, morgonljus och tät granskog. Klockan visade på 5 km avverkade i snitt 4.58-fart och det kändes alldeles perfekt än så länge. Snart upphörde vägen och blev till stig som visade sig bli mer och mer vild; tjocka rötter, stenbumlingar och gyttjtepölar överallt. Och allt dessutom i ganska brant stigning. Hamnade sedan på sommarhemmet och sprang ned till Gene Fornby (måste ha varit 100 år sedan jag var där sist).

Vid det här laget hade jag uppnått runt 7 km, var rätt trött och kände att jag behövde en paus efter den oväntade skogstrekkingen. Stannade en minut och startade om klockan. Pinnade på och hamnade till slut någonstans vid Gene med mer bybyggelse där jag sedan kände igen vart jag befann mig och började styra kosan hemåt. Avslutade rundan med Bondegatans sega obligatoriska backe tätt följt av en lång streching och hinkvis med vatten.

Totalt blev det 11.6 km, ett både roligt och annorlunda pass med fin natur, variation i terräng och gratis sightseeing på det. Och bonuspoängen såklart - totalt björnfritt! Den här rundan kommer definitivt att köras på repris.

Etapp 1

Distans: 7 km

Snittempo: 5.09

Etapp 2

Distans: 4.60 km

Snittempo: 5.54

Jetlagspasset

Mycket riktigt satt jetlagseffekten där idag idag som ett brev på posten. Egentligen var det väntat eftersom första dagen "hemma" brukar jag alltid springa omkring i något slags lyckorus. Kände mig kräkfärdig, yr och superseg när jag körde mitt morgonpass. Inte ens brittsommarvärmen och gott sällskap delar av vägen fick mig att må bättre. Nu känns det dock mycket bättre och jag hoppas få till en riktigt bra runda imorgon (elljusspåret kanske). I övrigt har jag ätit, ätit, ätit, ätit, ätit och ätit. Ingen risk att gå hungrig här inte.

Runda: Vågsnäsvägen, båthamnen och alla smågator runt Bondegatan upp till Jakthornet

Distans: 9 km

Tid: 48:36

Snittempo: 5.24

Snittpuls: 159 bpm

Glad hemvändare

Sverige!! Gud vad skönt att vara hemma... Trots att jag borde vara van är det alltid samma sentimentala känsla när jag kliver i land på Arlanda. Det är samhörighetskänslan; att höra språket igen, se alla clean ytor, alla blonda kalufser, alla snygga, välbekanta byggnader. Alla björkar, granar, leverpastejmackor, all välordnad lokaltrafik. Alla å, ä, ö! Så där överdrivet jetlaggad känner jag mig inte om man bortser från "bomullseffekten" runt skallen (ni vet, lite som en lindrig baksmälla...) men det har nog inte börjat kicka in på allvar ännu. Imorse var det uppstigning med tuppen klockan halv sju, åt en megafrukost (som dessutom krävde backning en timma senare). Semesterns första löprunda inleddes på något stapplande ben initialt. Efter cirka 3.5 km släppte det och jag kunde slappna av och njuta. Totalt blev det 8.8 km i 5.09-fart med en puls pa 161bpm. Vädret sen då, +11C, hög och klar luft. Perfekt springväder! Och vilken enorm terräng - så lite avgaser, så mycket frisk luft, tät skog, och så många olika rundor att välja på! Ikväll blir det kräftskiva med päronen & co. Japp, det är HÄRLIGT att vara på plats igen.

Runda: Domsjö (Vågsnäsvägen, båthamnen x 3, avstickare till Fasanvägen)

Distans: 8.8 km

Snittempo: 5.09

Snittpuls: 161 bpm

Fin kamelrygg

Ar nu en lycklig innehavare av en Camelbak! Rebel Sports, en jattebra sportkedja har, hade en massa bra vatskeryggsacksvarianter och nar jag sag den har kunde jag inte motsta att sla till. Det blev en ljusgra/silvrig Camelbak 2.1 liter som sags vara 'designed for women'. Den har lite smalare rygg, sitter inte lika lagt i korsryggen, har ett extra spanne over dekolletaget och mjuka kanter framtill. Sitter som smack. Den ar helt enkelt sa fin att man nastan borde behandla den som ett husdjur.

Sadarja - finns ingen anledning att maska nu!

Komfortväskan

Packning pagar. Ratt lange sedan jag packade for hostvader. Resvaskan fylls omsomt med traningsplagg, omsomt med vanliga basplagg. Ju mer jag packar desto mer inser jag att tyngdpunkten i vaskan ligger pa resvanliga, bekvama mjukisklader - mycket vik ihop, dra upp, slang pa. Totalt strykjarnsfritt m.a.o. Ungefar tva tredjedelar har nagon slags sportanknytning (skulle det behovas kan man ju alltid svanga forbi H&M och kopa nagon slags fashion statement).

Icke desto mindre. 3 veckor i norrland, 5 dagar i Stockholm och initialt 1,5 (x 2) mastodontdygn pa resande fot (varav halvlek och benstrackare i Peking). Den har gangen far klackarna faktiskt stanna hemma.

Camelbak eller flaskbälte?

Forra veckan blev ingen rekordtraningsvecka direkt, totalt ca 35 km. Men det tar vi igen snart med langsemester pa kallare breddgrader. Ska se till att klamma in nagra sista minuten-pass den har veckan innan jag flyger pa torsdag.

Annars gar jag och funderar pa hur jag ska losa det har med vatten. Det blir ju speciellt aktuellt nu nar det borjar bli supervarmt, och om jag dessutom ska borja springa langre strackor kanns det nodvandigt att ha en losning. Annars klarar jag mig ganska bra utan vatten upp till 10 km. Velar mellan ett vattenbalte med 6 flaskor eller en traditionell liten camelbak. Flaskbaltet tror jag att jag skulle bli extremt irriterad pa, a andra sidan kanske en camelbak blir alldeles for varm pa ryggen. Camelbak ar jattepopulara har sa det badar ju gott. Nagon som har nagon erfarenhet om Camelbaks vatskeryggsackar eller liknande andra alternativ?

Bra helg

Forst och framst - supergrattis till Snorkfroken och till en enorm prestation med att bara ga och vinna 50km ratt upp o ner. Uppsala Monster tour. Runner's high, dar har vi den igen; bildbeviset sager mer an tusen ord!

Lopningsmassigt tyckte jag sjalv att jag fick till en ganska bra helg (aven om det onekligen later lite klent precis efter ovan stycke) - igar 12 km och idag 9 km, bada dagarna i snitt 5.10-tempo. Varvarmen har borjat komma igang pa allvar nu, idag +33 mitt pa dagen. Inser att det ar dags att ge sig ut valdigt tidigt pa morgonen for att kunna klara av lite langre strackor, senast kl. 8 maste jag komma ut. Sovmorgnarna pa helgen gar darmed bort framover.

I ovrigt laddar jag infor en langresa pa torsdag da jag kommer att avverka 29 timmar pa resande fot. Roligare kan man ha. Fast a andra sidan blir det roligt nar jag kommer fram istallet.

Fri fot & det gamla vanliga

A enda sidan har jag inte alls fatt till den slags lopning jag planerade i mandags. Det springs pa men det ar bara fria fotter som galler hela tiden, ingen struktur alls. Och nar det ar fria fotter sa vet vi ju hur det brukar ga, da haller man sig i kand terrang och hittar inte pa nagra dumheter. Igar t.ex. ett soligt eftermiddagspass i "vanliga" parken, 9 km och den "vanliga" farten i 5.00-tempo. Fast snart blir det ju nagot sa ovanligt som bjorkar och elljusspar och knackebrod. Undrar om det kommer att ga ovanligt bra (eller ovanligt daligt??) att springa da.

A andra sidan gor jag en Snorrkis och lagger in core efter varje pass. Det kanns bra. Borde val balansera upp lite o-struktur tycker jag.

Stress, oaptlig föda & business people with heads in the clouds

Ibland behover man en riktigt dalig dag for att riva av en bra runda. En slags motgangsdag for att bygga upp ett behov av lopning och prestation. Utlopp for adrenalin och negativa kanslor. Igar var det en sadan dag dar i princip allt som kunde gick kappratt.

Borjade med en forsovning pa morgonen, och rusade till pendeltaget. Val pa perongen visade det sig att taget anda var 15 minuter forsenat. Givetvis hade jag inget att lasa; boken hade jag saklart lamnat hemma (i all hast att hinna till taget...). Pa lunchen at jag en nastintill oatlig lasagne, serverad med parmesanost som av doma av farskheten, maste ha blivit riven nagon gang vid sekelskiftet. Vralhungrig som jag var at jag upp hela roran, en gigantisk portion som fick mig att ma illa resten av eftermiddagen. Gjorde en mental notering om att undvika suspekta lasagner, eller kanske narmare bestamt suspekta quick food-restauranger hadanefter. Avrundande dagen i ett mote med ett gang kostymslipade herrar och damer som inte alls kunde begripa varfor ett SAP UAT-test var en sa viktig aspekt i en systemimplementering. For som nagon val insatt herre papekade sa "borde det ju inte ta mer an nagra timmar, max en eftermiddag" eftersom business scopet redan var satt (varpa slipsknuten rattades till igen).

Val hemma kande jag INTE for att springa. Inte alls. Efter lite laddad konversation med M dar jag nog inte direkt var sot som socker fick jag beordran om att ge mig ut. Ut! Ut och spring! Sagt och gjort. 5 km senare kom jag tillbaks, kunde glatt konstatera ett PB pa 21:43 min. Motgang som pa nagot satt blev bra - stress, oaptlig foda och business people with heads in the clouds. Moment i ens liv som kanske kan behovas ibland.

OK accessoar

Sa dar, nu slipper jag tjura over att behova ha nyckelknippan i handen. Den har lilla armvaskan ar inte mycket till varlden men far plats med det man behover nar man ar ute pa springande fot; antingen en mobiltelefon eller som i mitt fall en over sized nyckelknippa. Igar hade jag bussbiljett, nyckelknippa och en tjugodollar-sedel dar - man behover ju inte sa mycket mer. Att ha saker i handen funkar inte for mig, inte heller att knola ned nagot otympligt i tightsfickan sa den har vaskan eliminerar alla de dar eventuella irriteringsmomenten.

Veckoplanering

Veckan innan en langresa ar det mycket som ska hinnas med, darfor far det bli lite "somewhat ad hoc" med traningen denna vecka och nasta. Till helgen har vi packat schema, dessutom ar det tankt att jag ska hinna med nagot sa trakigt som att deklarera. Kan meddela att det INTE blir roligare pa engelska! Hur som helst. Siktar pa att formge veckan sahar ungefar men formodligen blir det nagra byten och installningar beroende pa hur veckan ter sig. Forra veckan blev det totalt 42 km lopning, ganska lagomt, ett marathon utspritt under en vecka.

Mandag: Backtraning ca 8 km - Moore Park
Tisdag: 8 km fri lopning - Centennial Park
Onsdag: Halvmaratraning - Domain/city
Torsdag: vila
Fredag: 6 km intervaller - Moore Park
Lordag: 12 km langdistans - Centennial Park
Sondag: vila

Löpning, vila & hundspråk

Helgen har bara kantats av bra lopning och mycket vila - precis sa jag vill ha det just nu. Jo, och sa har vi suttit hundvakt at en jattefin australian sheap dog vilket bidrog till nagra langa men valdigt langsamma promenader (inte mycket spring i den hunden!). Mysigt att en hund over helgen, egentligen borde man ta patent pa det konceptet; "rent a dog over a weekend":) Fast att lista ut vad hunden ville ibland var lite smaklurigt! (ar hon hungrig? vill hon ga ut? har hon ont nagonstans? vill hon leka?)

Hur som helst. Igar, lordag blev det 12.7 km i den vanliga rundan - Centennial Park x 2 och nagra forlangningar for att fa till distansen. 5.30-fart och en puls pa 150bpm. Jag trottnar faktiskt aldrig pa den parken; dels hander det alltid nagot dar - fotboll, cricket, stora loparklungor, picknickar, cyklister i stora grupper, etc... dels ar det sa bra underlag att variera pa. Igar blev det bara lopning pa hastgangen for att spara pa knana men i vanliga fall blir det mycket asfalt. Och nu ska jag precis ut igen - det far bli gras, snabbdistans och lite core efterat.

Run4Fun Sydney Olympic Park

Perfekt - har hittat ett millopp som halls nagra veckor innan halvmaran - Run4fun i Sydney Olympic Park den 8 november. Organisator ar The Sun Herald viket betyder att det formodligen kommer att locka en mangd olika deltagare med helt olika mal och prestationer. Banan bor vara ganska intressant med tanke pa att det var ratt manga proffs som sprang dar under OS 2000 och med en 'riktig malgang' inne i sjalva stadion kan det nog bli ratt kul. Det ser vi fram emot!

Kuriosa: jag maste ha varit valdigt tidig att anmala mig for nu ser jag att jag har fatt en bokningsbekraftelse dar mitt bib-nummer ar 00008!

Halvamaraträning - City

Sa var forsta halvmaratraningen avklarad. Det kommer varken bli speciellt mycket langre eller mer komplicerat med dessa traningar utan ar helt enkelt de dagar da jag ska springa med min kompis Shelley som jag ska teama upp med. Tanken ar vi ska prova pa nagon annorlunda terrang varje gang - kul eftersom man latt kan bli lite trott pa att bara springa i samma miljo. Det blev ett flashigt mote: vi kandes oss nastan lite malplacerade nar vi traffades pa trappan till operahuset igar. Det var alltsa vi sportfanar bland en hop japanska turister och en massa uppstassade askadare som skulle in och kolla pa nagon opera.

Pratade lite om vart vi skulle springa. Kom fram till att botanical gardens och Mrs Macquarie's chair skulle vara en bra oppning med mycket backar, trappor, inte sa mycket asfalt utan mer grus och lite annat smatt & gott. Sagt och gjort. Kom fram till botanical gardens fran Circular quay och insag da att grinden till parken var last! Lasning kl. 18.00 sag vi pa en skylt. Dalig timing! Plan B togs da i beredskap. Vi styrde kosan mot the Rocks och uppfor de miljoner vidriga superharliga trapporna till bron Harbour Bridge. Val pa bron - wow! Lopning pa bron ar ALLTID lika haftigt - pa ena sidan ser man Sydneys stadsilhuett med skyskrapor, blanka, polerade hotell, andlost vatten och farjor som trafikerar kors och tvars. Pa andra sidan Milsons Point och Luna Park, North Sydney och premiarminister Kevin Rudds byggnad. Val pa andra sidan sprang vi igenom Kirribilli och sedan upp, tillbaks pa bron igen. Sprang vidare pa Cahill Express, botanical gardens och styrde sedan in mot stan igen. Stannade vid Hyde Park dar vi sa hejda - svettiga, nojda och med en plan att ses nagon gang nasta vecka igen.

Inspirerande att ha en loparpartner som dessutom har mycket mer langdistans under baltet. Och fantastiskt kul att springa pa bron igen och mer i citymiljo - det gor man ju liksom inte sa ofta. Totalt 8.8 km i ca 5.30-fart vilket kandes hyfsat med tanke pa alla trappor, backarna i Kirribilli och att det blev en hel del snack medans vi sprang. Joggade hem den sista biten, 2.5km.

Runda: Harbour Bridge, Kirribilli, Botanical gardens, Hyde Park

Distans: 8.8 km

Tid: 47:03 min

Snittempo: 5.33

Snittpuls: 159 bpm

Note to self: mer magkänsla!

Nar man BARA springa, nar man inte tanker pa tider, och har alla puls/fart/distans-varningsalarm avstangda. Nar man inte kor kvalitetspass eller nagot annat finslipat. Nar man helt enkelt bara springer och later benen jobba pa i den takt de vill, later asfalten glida under en och andningen sitter fint - da kan det faktiskt bli riktigt bra. Igar korde jag ett sant pass dar det faktistk kandes som jag skulle kunnat fortsatta i evighet. Runner's high-kanslan var stark efterat. Det enda som stoppade mig var en middag med nagra kompisar nagon timme senare.

Ska man gora en aterblick pa det har sa kanns det som jag inte ska anvanda mig av varningsalarm sa ofta, utan helt enkelt mer och mer bara lita pa mig sjalv, benen, huvudet och magkanslan, och att man springer ganska bra anda utan 'hjalpmedel'. En slags fun-run lite nu och da, lite losare tyglar for stunden. For allvarligt, vem tusan blir peppad av att se "Too slow!!" blinka frenetiskt pa displayen nar man sjalv tycker att man haller en ganska mattlig fart?

Runda: Federation Road, 2 x Centennial Park, 1 x Redfern Park
Distans: 11.7 km
Tid: 59:07 min
Snittempo: 5.07
Snittpuls: 159 bpm

Gudfruktig upplevelse

Gar man fran torra, urtvattade HM-strumpor som kanns som sandpapper pa fotterna far man nastan nagot religiost i blicken nar man kliver i ett par riktigt skona loparstrumpor som sitter som smack. Dessa fran Nike inforskaffades idag och kanns ungefar sa langt ifran HM-sandpappersvarianten man kan komma. De kommer fran deras dry-fitkoncept som f.o. syns ganska fult pa sjalva strumpan i sig, men det ska man inte stirra sig blind pa. Har nu glidit omkring i dem i lagenheten en kvall efter en 7k-runda (lugn - jag HAR duschat och satt pa mig ett par nya frascha...) och ger jag dem tummen upp big time. Superskona, extra support runt sjalva foten och relativt tunna utan att de kanns som de ska slitas sonder alltfor snabbt. Yes, far faktiskt medge det: Nike; nar ni far till det sa far ni till det riktigt bra! (himla tur det eftersom jag plockade at mig 3 par i ett nafs!).

Veckoplanering

Vaden kannns mycket battre idag sa jag ska se om benen pallar med lite lopning pa mjukt gras ikvall - sjalvklart ska jag vara forsiktig och inte springa pa for mycket. Annars har jag min forsta halvmara-dejt i morgon kvall - ska bli enormt kul att springa med en kompis istallet for helt sjalv. I ovrigt hoppas jag kunna fa till traningsveckan sahar ungefar -

Mandag - vila
Tisdag - soft jogg
Onsdag - halvmaratraning (Harbour bridge + Botanical gardens) distans?
Torsdag - 8 km varav ca 5 intervaller
Fredag - vila
Lordag - 15 km
Sondag - cykel 20 km