Glad Påsk & livet i ett rat race!

Kokta, porcherade, skramlade, omelett - you name it. Agg i mangder hor pasken till och en hel del agg har det ocksa blivit for min del. Det ar tur man har hyfsade kolesterolvarden - an sa lange. 

I ovrigt har jag tagit tillfallet i akt under pasken att utvidga mina kunskaper i andra kulinariska fardigheter, forrutom aggtillagning. Vad sags om bulgur med artor, oliver, citron och vitlok, ugnsrostad sotpotatis med chili, varlok och farska fikon, sotgrillad aubergine med chermoula och kyckling med sesamfron och zaatar, allt serverat med en stor klick hemgjord hummous. Kanske inte jattetraditionell paskmat (vare sig svenskt, aussie eller engelskt) men otroligt gott. Har ni mojlighet sa tycker jag ni ska lagga beslag pa fantastiska Yotam Ottolenghis kokbok "Plenty" (innehaller bara vegetariska ratter och allt, allt, precis ALLT ar supergott. Kycklingen fanns inte i denna bok, men det gor man ju som man vill med).

Lopning har det ocksa blivit sa klart; idag 13 km i ca 5.30-fart, igar 8 km lugn jogg och pa skartorsdagen 11 km progressivt. Det ar sa harligt att ha lite extra ledighet kring pasken sa har mitt pa aret och kunna vila upp sig, sticka ut och springa nar man vill och forkovra sig i roligheter som matlagning (som garna far ta lite langre tid nar man val HAR mer tid - i vanliga fall ar ju det en riktig lyxvara).

Hoppas ni alla far en fortsatt glad pask!
 

Bete

Det ar en harlig tid den har kravlosa, prestationsfria inga-lopp-i-sikte-kanslan. Att ge sig sjalv lite fristad, springa bara pa kansla och utan schema, kunna tanka pa sondagar utan att omedelbart gora aterkopplingen langpass etc.

Det ar harligt anda fram tills att man - 6 manader efter man sist tavlade - star infor den dar bisarra, aterkommande kanslan av att man alltfor ofta valjer soffan framfor att snora pa sig skorna, lurar sig sjalv med alla mojliga konstiga ursakter att ge sig ut, och foredrar sovmorgnar pa helgerna nar man borde vara ute och springa. Ja, det sistnamnada kanske bara ar relevant for en exilsvensk i Sydney, men ni fattar. 

Har antligen tagit mig i kragen och registrerat mig till nagra lopp, hoppas att det ska funka som bete for att andra pa detta beteende.

10 km - 3 maj - Centennial Park

Sydney Halvmarathon - 19 maj 

Sydney marathon - 22 september

Break a leg eller nat!

Soluppgangar ar helt enkelt for fina for att sovas bort.

Söndagsgodis eller när det händer

Musik under lopningen ar nagot jag verkligen alskar. Dels ger det sa mycket mer av upplevelsen - minnen av latar, kanslor och tidigare upplevelser, och sa sa ar det dar att man far sa mycket extra kraft att ta till; extra gratisvaxlar fran energin i musiken och lite extra klipp i benen. Bade idag och igar blev det en date med maken pa gymmet - jag pa lopbandet och han pa en stationar cykel bredvid och jag forvanades aterigen over hur jag reagerar nar jag hamnar pa ett lopband. Bra springmusik, enkelheten att man inte har nagot val att slagga efter och kvalitetspasset pa lopbandet ar ett faktum.

For det har med disciplin (som det kravs for att utfora dessa pass) har jag verkligen noll av, det har jag namnt tidigare. Strukturerade intervaller, stegar och annat som kraver avstamning pa en klocka hander ytterst sallan for mig. Springer jag utomhus, vilket jag oftast gor sa klart, bestammer jag i princip aldrig HUR jag ska springa fartmassigt - det blir oftast musiken som far valja tempot och musiken valjer jag beroende pa dagshumor eller vad jag ar sugen pa att lyssna pa just da. Distansen daremot valjer jag mer kraset och forsoker halla mig till det men jag kan lika garna gora 2 mil i samma tempo som 5 km - det ar liksom musiken som avgor hur snabbt det gar.  Markligt upplagg skulle man kanske pasta men for en lopare som inte kan eller vill planera enligt superstrikta kvalitetspass funkar det har upplagget hyfsat bra anda.

Men tillbaks till lopbandet idag da - av nagon anledning har det blivit lite sa att det ar har det "hander" for mig. Det ar da jag planerar i forvag och bestammer hur passet ska se ut. Och jag tycker t.o.m. att det ar kul. Dagens dos blev 1 x 10 km/h, 1 x 11, 2 x 12, 2 x 13, 2 x 12, 2 x 11. Snabbt och anstrangt i det snabbaste partiet men med snabbmusik i oronen gick det att utfora. Nu sa har i efterhand tanker jag att jag vill tillbaks till lopbandet imorgon och prova snappet vassare: 1 x 10,5 km/h, (1 x 11,5), (2 x 12,5), (2 x 13,5), (2 x 12), (2 x 11), for jag kanner att det AR ju kul att springa snabbt och kanna att man passerar sig sjalv. Jag har dessutom ett difust minne av att jag har en utmaning som ligger och lurar och den har jag inte riktigt slappt greppet om.  

Ha en skon sondag alla! Har ar det namligen dags att natta kudden nu strax.

Oslagbart

Grattis till alla som sprang Lidingoloppet i helgen! Sjalv har jag aldrig sprungit LL, det ser onekligen tufft ut med alla backar och ojamn terrang. Det ar kanske just darfor som det inte tilltalar mig lika mycket? Jag ar mer en asfaltsprinsessa, om man ska anvanda MarathonMias uttryck, och backar ar jag inte alls fortjust i.

Varen ar kommen i Sydney och vadret har varit helt underbart nu under helgen. "Helg" skriver jag fastan det ar mandag, vi har namligen Labour day har i Sydney och det innebar en extra ledig dag - Lyx! De har extradagarna kanns valbehovliga nar man jobbar intensivt som jag gjort nu i 4-5 veckor. Det ar sallan - i vanliga fall - som jag behover klocka 13-timmarsskift pa jobbet men just under de har projekttopparna blir det valdigt intensivt med systemtester, moten, dagliga statusuppdateringar med processfloden och gant charts hit och dit, och da blir lopningen och bloggandet valdigt lidande.

En outtomlig euforikalla, inspiration och viktig hornsten i mitt liv brukar jag alltid beskriva lopningen som, till folk som undrar varfor jag springer. Men att lopningen har en sa mycket storre och djupare betydelse blir liksom extra tydligt nar man ar stressad, behover komma ned i varv, ar i behov av lite extra energi eller helt enkelt bara vill dammsuga skallen pa allt "corporate babbel" man maste bearbeta. Sana ganger ar det helt oslagbart att ha detta medium att luta sig pa. 

Sondagsmatlagning - ett annat satt att relaxa, dammsuga hjarnan, kanna inspiration och bara njuuuuta.

Tålamod

Promenader till och fran jobbet fick bli forra veckans komigang. Hyfsat stel mandag och tisdag men det varsta slappte ratt fort och det gjorde mindre ont och det kandes som man var mer eller mindre aterstalld pa lordagen. I lordags trodde jag att jag skulle vara springklar igen fast det gick inge' bra. Kande av hoger vad lite val mycket nar jag borjade springa sa jag gick till gymmet istallet och tranade overkropsstyrka, en repeat pa det aven igar. Bra sa. Det ar val nu, medans man aterhamtar sig som man bygger upp bade ny kraft, nytt loparsug och lite nya ideer pa vad man vill hoppa pa harnast. Aven om det kanns som en hel evighet sedan man nu var ute och luftade benen.

Urladdad?

Det marks att den dar riktiga urladdningen som alltid brukar folja efter ett stort lopp inte riktigt infunnit sig. Visst kanns det roligt att jag sprungit ett marathon men jag vill redan nu ha mer och ar jattespringsugen. Oftast ar man ju ganska "klar" med lopningen efter ett stort lopp, atminstone om man ska ga efter mina egna erfarenheter. Suget pa att springa langpass tex brukar inte vara sa stort. Sitter redan nu och funderar langrundor och tempopass och vad jag ska sikta pa harnast. Kanske testa milen i november? Sydney Olympic Park fun run gar av stapeln 4 november. Jag har ju aldrig riktigt tavlat i ett milloppp sa jag har ingen aning om vad min milkapacitet skulle vara.

 

Favorit i repris, snart - hoppas jag!

Fick till ett bra langpass igar aven om veckans totala summa blev avsevart mindre an vad jag hade onskat, totalt 47 km pa 3 pass. Men som sagt, all traning ar bra traning och det ar ju framforallt langpassen man vill ska kannas bra och lattsamma nu. Och det gjorde det - 22 km i solen igar, en langsam uppjogg och en del fartlek mitt pa passet fran 8-13 km ungefar. Fick, liksom forra helgen, eminent sallskap av snabbfotade Shelley som ar duktig pa att dra upp tempot. Men ocksa liksom forra veckan tog det emot lite for henne nar vi passerat 15 km ungefar och det var mest jag som fick agera hare och halla igang da. Fordelen med att springa tva ar just den grejen, det mentala stodet man far att man hjalper varann nar det gar segt. Far nog se till att ha nagra sportsgel att peppa oss med infor kommande langre rundor. For mig kandes det bra hela tiden, tacksamt med en san kansla och jag hade garna kunnat fortsatta ett litet tag till om vi inte haft en vantande braklunch ihopkomponerad av vara respektive battre halvor.

Passet utgick ifran Balmain/Birchgrove, dit jag tog mig med buss hemifran. Motte sedan upp Shelley vid hennes hus, sedan letade vi oss ned mot det glittrande vattnet i Iron Cove, upp langs kanalen i Haberfield, forbi ett hundkafe (!) med sakert hundra tokiga hundar (och lika tokiga hundagare), sedan upp langs de flashiga villorna langs Henley Marine Drive. Vid Victoria Road och 12 km ungefar, pa Drummoyne-sidan vande vi, sedan var det bara att folja samma rutt tillbaks. En helt perfekt runda dar vi hela tiden foljde vattnet och gronomradena for att sedan avsluta med nagra riktigt tunga backar som framkallade varma vagor av mjolksyra i benen. 5 vattenstopp blev det och en snittfart pa 5:25 min/km. I Sydney-termer ar den har rutten en forlangning av The bay-to-bay run om nagon skulle kanna igen denna beskrivning.

Just for de har langre passen som jag nu framover kommer att se mer av - och som inte alltid ar lika roliga och lattsamma - kanns det extra viktigt att kunna springa i inspirerande miljoer som far en att langta dit. Sallskap ar ju alltid ett stort plus och har man dessutom lite gronska och havsutsikt under rundan (och en harlig lunch att se fram emot efter passet) sa har man ju verkligen ett drompass. Det har kan jag tanka mig en repris av redan nasta helg! Hoppas pa samma goda sallskap och aterhamtning da. :-)

Post run recovery treats - bubbel & snickers

Glad midsommar!

An early bird catches the worm sägs det. Jag fångade dock inga maskar i morse på morgonjoggen men väl en hänförande soluppgång och känslan av ett enormt lugn. Var i princip ensam i parken när jag sprang. Rätt härligt att vara en early bird ändå. 

Glad midsommar på er!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Taggad

Alla fina Varvetprestationer och berattelser fran helgens gang har gjort mig supertaggad och riktigt sugen pa att springa lopp nu om nagon vecka. Vilka tider overallt, och det later som ett riktigt roligt lopp med mycket partystamning. Vill helt klart springa varvet nagon gang om det faller samman med ett sverigebesok.

Igar sprang jag ett bra pass pa lopbandet. Upplagget var enligt foljande: 1 km uppjogg, 10 km @ 5:00 min/km, 2 km @ 4:45 min/km och slutligen 1 km nedjogg - totalt 14 km. Kandes gott att fa till nagra snabba kilometrar pa slutet efter en mil i bra tempo. Nu blir det ju lite lugnare upplagg den har veckan da jag vill ha pigga, energiska och riktigt loparsugna ben pa sondag men det vore kanon om jag kunde fa till ytterligare ett sant har pass innan loppet pa sondag. Ikvall blir det aterhamtningsjogg da jag kan kanna av passet fran igar. Hoppas fa till det sista snabbdistanspasset pa onsdag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tänk om, tänk rätt!

Sprang en mil pa lopbandet igar - 2 km @ 5:30 min/km, 4 km @ 5:00 min/km, 2 km @ 4:37 min/km, 2 km @ 5:30 min/km. Mitt pa passet, dar farten var lite snabbare, kande jag mig inte HELT slutkord aven om jag flasade ratt mycket och fick stanna och dricka vatten innan nedjoggen. Det ar roligt att se sma steg i ratt riktning emot utmaningen. Aven om det ar valdigt anstrangt att springa i ca 4:30-fart sa kanns det hanterbart, atminstone i tva pyttiga kilometrar. Aterstar att se om jag kan fa ut annu lite mer fart under dessa tva snabba kilometrar (ska jag dessutom i borjan av juni kunna fixa 4 km i 4:14-fart, hemska tanke, sa maste jag alltsa kapa 23 sek/km och det ar ratt mycket...).Men i overlag, det stora malet ar ju sa klart att kunna halla en battre fart under en lite langre stracka an 2 km...

Att springa 2,1 mil pa 1:45 kanns tufft - det ar langt utanfor komfortzonen nar benen borjar bli stolpiga och trotta. Att vanja kroppen att ligga i overfart ar nagot jag maste jobba med. Men kanske viktigast av allt ar att jag maste andra tankearbetet nar det kanns jobbigt. Det ar okej att vara jatteflasig och ha en hog puls. Det SKA vara jobbigt att springa. Jag kan inte halla pa och myslopa hela tiden om det ar tidsresultat jag vill se. Varje kilometer raknas vid lopp. Maskar jag nagra kilometrar och tanker att "den har langsamma kilometern tar jag igen sen" sa blir det ju sa himla mycket jobbigare att kompensera den 'tappade' farten sen. Pain is temporary, quitting lasts forever.

Ar taggad som tusan infor det har halvmarathonet nu. Jag vet inte om det gar att gora nagot at tavlingsformen nu forrutom att lagga in nagra smabbdistanspass den har veckan. Loppet gar om mindre an tva veckor och jag hoppas och tror att jag ar battre forberedd an nansin. Jag ar redo for ett PB nu och det kommer att bli sub-1:45!

She runs the night #2

Ar fortfarande lite hog av fun run-loppet igar; evenemanget som helhet var verkligen en superrolig grej. Proffsigt, valorganiserat (forsta gangen man kor det har och oftast kan det ju finnas ratt manga 'hick-ups' da) och generosa presenter (snygg t-shirt, fin aluminiumvattenflaska, handduk och sportvaska). Dessutom var det minst sagt en upplevelse rent visuellt sett med massvis med fina ljusinstallationer langs banan, upplysta trad i olika farger, i mitten pa banan sprang man igenom sprutande eldkanoner, etc. Pa flera olika stallen under banan fanns DJs pa plats och 200 meter av sjalva slutspurten infor malgangen sprang man in pa roda mattan in i den pampiga byggnaden Royal Hall of Industries. En klassisk fun-run med mycket partykansla helt enkelt!

Att jag hamnade i 6-fartfallan vid starten var val inte direkt vad jag hade velat men vi var lite sena till starten och fick ta den startgrupp som erbjods da. Men forrutom mangden joggare/gangare man sicksackade emellan sa var det stora farthindret egentligen att inte springa in i loparna framfor en. Det var valdigt dalig sikt stundvis i sjalva parken, atminstone fram till nionde kilometern da man kom ut ur parken och det fanns gatulysen igen. Mellan stralkastarna var det nastintill kolsvart och att styra upp nagon hogre fart da kandes inte riktigt aktuellt. Inga sura miner for det - stamningen var verkligen pa topp och det var mycket smaprat med andra lopare genom hela loppet. Maken var dessutom pa plats och skrek sig hes, det ar ju alltid kul med support och att hora nagon ropa ens namn nar man springer. 

Bra gjort av Nike som la hela den har aspekten pa morkerlopning och att som tjej kunna springa och kanna sig trygg (aven om det luktar produktplacering langa vagar). Men det viktigaste av allt ar att man lyfter fram behovet av upplysta parker i Sydney, i synnerhet en park som Centennial Park som ar sa nara stan. Att man inte kan anvanda parken nu efter morkrets inbrott (om man inte ar pannlampsforsedd alltsa) kanns ju onekligen jattetrist - tittar man pa antalet cyklister, gangare, hundagare, hastagare, lopare, etc etc sa ser man ju att det helt klart finns ett parkbehov aven utanfor ljustimmarna.

Nu laddar jag om batterierna - pa sondag blir det lopp igen - 16 km via Sri Chinmoys Cooks River run. Jag kommer att supporta min kompis J som har blivit loparfralst sa taktiken blir att springa med honom, jag skoter snacket medans han bara springer det langsta han sprungit. Kul! Och pa sondag 20 Maj springer jag Sydney halvmarathon - hoppas pa sub-1:45.

Påskintervaller

Helgens paskledighet har varit extra valkommen for oss. Hoppas ni alla har haft en jatteharlig helg med mycket paskgodis. Typiskt nog sa blev maken superforkyld redan pa skartorsdagen och har i princip varit sangliggande hela helgen. Ett klassiskt exempel pa att nar man val startar sin ledighet sa slappnar man av mer och ar da mer mottaglig for baciller och att bli sjuk. Vi kan nastan alltid tajma in sjukdomarna pa det har sattet. :) 

Vadret har varit stralande hela helgen och idag ar forsta dagen som vi ska ga utanfor lagenheten tillsammans, lagomt nog tills att jobbet borjar imorgon igen. Tyyyyypiskt.  Hur som helst sa kommer vi att avsluta pasken med att ga pa en teaterforestallning ikvall - Les Liaisons Dangereuses - med bland andra Hugo Weaving i spetsen. Hugo ar ju alltid bra, gillar speciellt hans insats i den gamla klassikern Priscilla Queen of the desert. Ska bli skoj att se honom i teatersammanhang nu.

For egen del ar jag frisk, peppar peppar, och har sprungit varje dag under pasken. Inget speciellt att orda om egentligen; pa langfredagen 10 km, lordag 13 km, och igar 11 km lattdistans. Idag sprang jag ocksa, pa lopbandet och hade lite mer kvalitet an de ovriga passen. Passet idag bestod av foljande upplagg: 

2 km uppjogg i 6 min/km

2 km@ 5:00 min/km

1 km@ 4:27 min/km 

2 km@ 5:00 min/km

1 km@ 4:27 min/km

1 km@ 5:00 min/km

samt nedjogg 1 km. 

Langt ifran nagon 4:14-fart an sa lange men kanske ett litet steg emot utmaningen. Kan jag bara fa in 2 kvalitetspass i veckan sa tror jag det kan handa nagot med tiderna snart - det vore ju nice. Det har passet kandes jattebra (formodligen pga all vila under helgen och att jag inte kort nagot langpass), men som vantat var det enormt jobbigt pa slutet av den sista snabba kilometern. Skont att kanna att nar jag da trappade ned till 5-fart sa kandes det nastan som att jogga. Fragan ar vad man bor satsa pa - langa, hanterbara intervaller lite som upplagget ovan eller snabbare men ocksa kortare, typ 200/400/600 meter?? Kanske en kombination av bada?

Ångest, ångest är min arvedel

1. Han ar rolig, den dar Staffan - tro att JAG ska kunna springa sa dar snabbt!

2. Det dar ar ju typ hans egen fart. Det GAR ju bara inte for mig.

3. Det later ju helt galet snabbt. Pa tok for snabbt. Skulle jag kunna halla den farten?

4. 2 kilometer i den tokfarten... Ar det mojligt? Kan JAG fixa det??

5. Alright - jag testar val da!

Ungefar sa gick tankejargongen haromdagen da en viss person la in en kommentar och utmanade mig till foljande: att kunna springa 4 kilometer i 5:00 min/km foljt av 2 km i 4:14 min/km. Visst lat det tufft till att borja med men det tog inte lang tid innan jag bestamt mig for att testa. For trots allt sa kandes det inte HELT omojligt. Mer liksom j-ligt tufft och en rejal utmaning men absolut inte omojligt. Var jag redo att pressa mig sjalv lite hardare sa jag kunde fixa det har? Ja, det ar klart att jag var! Ville jag kunna springa sa dar fort? Klart jag ville! Jag behovde bara nagon som pushade mig mentalt i ratt riktning.  

Alltsa, jag nappade pa utmaningen och det tog inte lang tid innan nasta kriterium lod: innan 2 juni skulle jag DESSUTOM kunna springa 4 kilometer i denna djavulska smatt fantastiska fart 4:14 min/km, dessutom med en spurt pa 200 meter.

Sa dar, da var det outat pa bloggen och allt. Inte en chans att man slipper undan nu. Dags att ge sig ut och springa lite da kanske...

Fredagskänsla

Fredagskansla en masse idag, har varit flexledig och har verkligen tagit vara pa dagen och fatt en massa bra grejor gjort. Packat en weekendvaska bland annat, lagat kreativ lunch pa kvarlevor i ett nastintill tomt skafferi, stadat lagenheten, betalat rakningar, ordnat mer utrymme for skor i garderoben (intresseklubben antecknar val?). Dessutom hann jag med att avverka arets langsta pass hittills (later ju skandallost nar jag skriver ned det sa har). 18 km i en snittfart pa 5:27 min/km. Det blev tva rundor runt Centennial Park, utsidan pa Foxtel Studios och sa runt Moore Park pa hemvagen. Kanslan; helt ok men det kandes LANGT. Fast jag tror att det kandes langt mest i skallen for flaset var det inget fel pa och benen var pigga och starka. 

Nu sticker jag ivag pa en vinprovningsweekend i vackra Hunter Valley. Vin och lopning star pa agendan. Ha en trevlig helg!!

Lopp på gång...

Morgonjogg imorse, 9 km i ungefar 6-fart, sedan 30 minuter core pa det. Underbart nar man val kommit igang men det tar ju sin lilla tid att fa liv i benen. Jag beundrar de som har disciplinen att springa VARJE morgon - det ar ju sa mycket enklare att trycka pa snooze-knappen nar telefonen borjar tjuta irriterat pa morgonen. 

Annars har jag precis registrerat mig till nagra lopp - forst ut ar Nike She Runs/She Runs the Night, 13 km, som gar av stapeln pa kvallen 3 maj i mitt hogkvarter Centennial park. Det ar alltsa ett event endast for tjejer och fokus ar just att oka insikten till hur man bast ska kunna trana sjalv som tjej efter morkrets inbrott. Det finns ju som sagt en hel del stolpskott som gar los pa gatorna har. Bra initiativ aven om jag inser att det aven har ett starkt kommersiellt syfte da Nike ar organisator. Men eftersom jag oftast springer i Centennial Park, nastan alltid sjalv, och VET hur laskigt det kan vara att som tjej springa ensam i parken kvallstid sa kanns det viktigt att delta i ett sant har event. Forhoppningsvis kan det leda till battre ljusslingor i parken (vilket vi ar i starkt behov av), kanske tom nagra stralkastare har o dar, nagon patrull, osv. Men forhoppningsvis ocksa fler organiserade loparcommunities i parken. Jag tror det kan bli skoj.

Sedan blev det en halvmarathon-registrering. Sydney half marathon 20 maj. Sist jag sprang, vilket ar evigheter sedan, kandes det sa har efterat. Givetvis vill jag kapa det PBt, jag siktar pa runt 1:45, hoppas verkligen det haller!

Vilken helmara det blir ar inte 100% klart annu. Gold Coast marathon namnde jag tidigare men det kan eventuellt bli Sydney marathon istallet. Har en kompis som velar fram och tillbaks om hon kan hanga med... Hur som helst ar det skoj och otroligt motiverande att ha  nagra lopp att se fram emot - det kan bli lite mer konkret fokus pa upplagget nu.

En inre dialog

Fartleken pa lopbandet fortsatter. Skogsstigar, lummiga parker, strandrundor och frisk luft i all ara, men HAR man betalt dyra pengar for ett gymmedlemskap sa kanns det hemskt att inte nyttja gymmet oftare. Forsoker ta mig dit atminstone en gang i veckan. Osregnar det sa kanns det mer naturligt att trana inomhus, likasa om det ar olidligt varmt ute, vilket det ofta ar nu. Skont att kunna springa i ett kallt rum med ac. Gymmet har helt klart sina fordelar pa det planet.

Det finns andra fordelar ocksa. Lite mer svarbegripliga men som som handlar om hur man reagerar nar man tranar bland folk. Den standiga inre dialogen man ofta for med sig sjalv. Pressen att prestera nastan som pa tavling. Det gar inte att "komma undan" sa latt pa ett gym. Att maska ar inte speciellt coolt. Prestigen gor sig pataglig. Ska man lyfta sa ska det hanga massor med feta vikter pa skivstangen. Grimaserar man inte tillrackligt sa lyfter man formodligen alldeles for latt. 

Pa lopbandet lyser displayen med roda blaffiga siffor och de talar ju sitt eget tydliga sprak. Visar siffrorna pa laga hastigheter sa kanns det lite halvvisset. Ar det daremot snabba snygga siffror sa kanns det genast ratt OK. Man far lite superwoman-kansla - en kansla man garna vill forlanga. Kan man halla det har tempot langre an den som springer pa lopbandet bredvid, tro?

Langt innan det har stadiet har jag paborjat en slags inre dialog med mig sjalv. Tranaren och Loparen - pepptalket man sa ofta maste halla med sig sjalv for att ORKA halla ut, orka springa lite langre, lite snabbare. Orka for att det kanske kan ta en till nasta niva. Kanns det igen?

Tranaren hurtigt: "OK, 2 kilometer i bekvamt joggtempo nu, sedan far vi se hur det kanns!"
Loparen: "OK, enkelt men vi kor pa det."
11 minuter senare.

Tranaren: "Alright, nu skruvar vi upp tempot betydligt. Ar du med? Kor 3 km i fem-tempo nu. Det klarar du latt som en platt."
Loparen, kaxigt: "Klart jag gor!"
3 kilometer senare och loparen ler fortfarande.

Tranaren: "Tusan, det dar var ju inte speciellt jobbigt ser jag. 2 stycken till blir det visst. Du haller mycket battre tempo an snubben bredvid pa lopbandet"
Loparen: "Jasa, gor jag det? Ja, det ar klart vi kor vidare da." 
2 kilometer senare. Loparen ar nu markbart flasig och svettas rejalt.

Tranaren: "Det dar gar ju utmarkt ser jag! Hoj lite nu, du orkar! Snart kommer du att plocka ytterligare en rygg."
Loparen: "Absolut, klart jag gor! Woohoo!"Loparen har nu nagot nastintill religiost i blicken. Det ar uppenbart att loparen har ar i sitt esse.
4:45 minuter senare. Loparen ar nu valdigt flasig, svetten svidare i ogonen.

Tranaren: "Kor EN till! Du orkar!! Kom igen nu for f-n! Visa vad du gar for! Tjejen pa lopbandet bredvid har inte en chans mot dig!"
Loparen: (Inget svar. Utfor handlingen pa snabba fotter, hoga knan och med fokus i blick.)
4:45 minuter senare. Loparen stannar och vilar i tio sekunder, torkar en snorig nasa och dricker vatten.

Tranaren: "En langsam jogg sa far du vila sedan."
6 minuter senare - avslutat loppass.

Upplagget sag alltsa ut sahar om nagon undrade:
11 min - 5:30 min/km
25 min - 5:00 min/km
9,30 min - 4:45 min/km
6 min - 6:00 min/km

Positivtankarna - favorit i repris

Saxat nästan direkt ur samma situation dagarna innan Sydney Marathon september 2010.

1. Vilken tur jag har som får ägna den här vackra dagen åt något som jag verkligen älskar!
2. Man har stängt hela Stockholms innerstad pga av MIG - gud vad generöst!
3. (Ungefär) 4 timmar av mitt liv är superkort!! Resten av mitt liv kan jag vila och återhämta mig.
4. När jag kommer i mål blir det champagne!
5. Jag har klarat över 3 mil och det kändes BRA. 12 km är ju en fis i rymden.
6. När jag är klar med det här är det fortfarande bara eftermiddag - sedan fortsätter festen!
7. Jag är väl förberedd på det här! Jag har dessutom sprungit distansen tidigare och vet att jag klarar det galant.
8. Det här går som en dans. *ser framför mig att jag dansar på lätta moln*
9. GU Sports gel är gott och ger mig massor av kraft och energi!
10. Kolla vad mycket publik som har kommit enkomt for att se MIG, bäst att lägga på ett kol!!

25 km & You just haven't earned it yet, Baby!

Berg o dalbane-kansla en masse under gardagens pass. 25 km som till en borjan kandes ratt bra, sedan jattejobbigt i mitten och slutligen ratt ok igen mot slutet. Kan bara konstatera att det har med att titulera sig marathonlopare ar inget man blir over en kafferast, man maste helt enkelt gora sig fortjant av det som Morrissey sa fint sjunger om nedan. Men det har vet jag ju om, det ar bara att plocka fram nolaskogsandan och kampa vidare. Till slut kanske jag kan lagga till den far marathonreferensen aven fran Stockholm.

Helgen i siffror

Antal simmare pa Manly Beach som deltog i Cole Classic 2 km oppet vatten: 5000
Ganger jag ropade: "Well done darling, you're a star!": (Minst) 20
Ganger jag kande mig stolt: otaligt antal ganger
Strutar glass uppatna (av mig sjalv alltsa): 3
Rakor pa grillen: 7
Besok pa gymmet: 2
Centimeter har avklippt: 8
Medeltemperatur pa termometern: 40
Glas vin fortarda: 5
Kilometer sprunga: 8 (!!!!)

Ja, som ni ser har helgen inneburit en hel del olika grejer; glassintag, besok hos frisoren, lagat god mat, fortart gott vin, agerat hejarklack for maken i en simtavling (dar han f.o. gjorde lysande resultat) - jattespannade att kolla pa! Ar sa stolt! Jo, och sa har jag sa klart tranat. Men inte vilken traning som helst utan... just det, jag har faktiskt sprungit!! Bade i gar och i dag - 4 km vardera. Mycket, mycket langsamt men, vad tusan, det gick!! Over forvantan! Igar hade jag ett stort leende pa lapparna nar jag kom hem fran gymmet. Forsta hur mycket jag har saknat det har!! Phu, vilken helg!! Endorfin!!

Trip down Memory Lane & för övrigt en bra vecka

Det tar en liten stund att kunna lara sig prata Apple-sprak flytande men det ar helt klart lattare an att lara sig konkurrenternas menyer och sprak. Idag foljde iPhonen med pa en milrunda i Paddington och jag hade musik i oronen for forsta gangen pa sakert tva ar. Det kandes lite konstigt eftersom jag ar van att hora vad som hander runt omkring mig men nu blev jag helt uppslukad av en massa bra musik som peppade rejalt. Det blandades friskt mellan jattegammal musik som jag vaxte upp med pa attiotalet - Thompson Twins, Howard Jones, Soft Cell, Depeche Mode, Bronski Beat, och lite nyare musik. Jag sager som Andrea - det ar harligt och markligt hur bra lopningen och musik gar ihop, man far uppleva sa mycket mer. Men just ur sakerhetssynpunkt kommer jag nog att springa mest utan musik - det finns trots allt alldeles for manga konstiga prickar i den har stan (for att inte glomma all trafik...).

Veckan som gatt summerar jag till 57 km pa 4 pass - kanns som en bra vecka och jag ar nojd med det.