Perikles, hvornår smager en lœprutt bedst?

Alla ni som var barn pa sjuttiotalet kanner sakert till svaret pa den fragan.

Trevlig helg pa er! Sjalv ar jag nysprungen och nu blir det fredagsmyyys.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ångest, ångest är min arvedel

1. Han ar rolig, den dar Staffan - tro att JAG ska kunna springa sa dar snabbt!

2. Det dar ar ju typ hans egen fart. Det GAR ju bara inte for mig.

3. Det later ju helt galet snabbt. Pa tok for snabbt. Skulle jag kunna halla den farten?

4. 2 kilometer i den tokfarten... Ar det mojligt? Kan JAG fixa det??

5. Alright - jag testar val da!

Ungefar sa gick tankejargongen haromdagen da en viss person la in en kommentar och utmanade mig till foljande: att kunna springa 4 kilometer i 5:00 min/km foljt av 2 km i 4:14 min/km. Visst lat det tufft till att borja med men det tog inte lang tid innan jag bestamt mig for att testa. For trots allt sa kandes det inte HELT omojligt. Mer liksom j-ligt tufft och en rejal utmaning men absolut inte omojligt. Var jag redo att pressa mig sjalv lite hardare sa jag kunde fixa det har? Ja, det ar klart att jag var! Ville jag kunna springa sa dar fort? Klart jag ville! Jag behovde bara nagon som pushade mig mentalt i ratt riktning.  

Alltsa, jag nappade pa utmaningen och det tog inte lang tid innan nasta kriterium lod: innan 2 juni skulle jag DESSUTOM kunna springa 4 kilometer i denna djavulska smatt fantastiska fart 4:14 min/km, dessutom med en spurt pa 200 meter.

Sa dar, da var det outat pa bloggen och allt. Inte en chans att man slipper undan nu. Dags att ge sig ut och springa lite da kanske...

Tipptopp söndagspass

Hosten borjar markas av har i Sydney nu - temperaturen visade pa behagliga +16 C i morse klockan sju nar jag paborjade mitt pass pa valdigt morgontrotta ben. Pa en daggfylld grasmatta varmde jag upp med jogg pa stallet, indianhopp och diverse skipsteg. Trots en ratt sa rejal uppvarmning tog det sakert ytterligare sju-atta kilometer innan jag vaknade upp och hittade ratta flytet. 

Riktigt somndrucken var jag som sagt imorse men jag ville absolut gora det har passet pa morgonen eftersom jag hade en massa andra aktiviteter senare pa dagen som skulle hinnas med (langdistansloparens standiga dilemma). Nar jag val "vaknat upp" var det toppen att vara ute och fran den nionde och fjortonde kilometern var det runner's high och det kandes som jag skulle kunna fortsatta i all evighet. Underbart nar man kan kanna sa!! Tror mycket det berodde pa den svala temperaturen som verkligen gor ALL skillnad, men ocksa att det var sa mycket socialt folk ute som hejade glatt och det gav en allmant harlig sondagskansla! 

Jag gav mig ut med installningen att det fick ta den tid det tog och att det viktiga var tiden jag var ute. Benen tog mig mot Bondi Junction och Randwick pa utsidan av Moore Park och Centennial Park, sedan hem via Foxtel Studios. Avslutade som jag borjade med en runda runt lillparken utanfor vart hus och det fick satta stopp for dagens pass, som ocksa ar arets langsta pass. 20,41 km pa tiden 1:53 och ett snitt pa 5:39 min/km och det ar jag ratt nojd med.

Gymdejt med extra allt

Att dejta pa gymmet nar tiden ar knapp ar verkligen ett bra satt att fa till kvalitetstid. Forutsatt att den man dejtar ocksa ar en traningsnord sa klart. Det konstaterade bade maken och jag nar vi sammanstralade pa gymmet igar. Pa den senare tiden har det varit svart att pussla ihop lite kvallstid tillsammans pga jobb sa det passade perfekt att fa lite gymtid ihop och kunna prata samtidigt som vi tranade. Jag kor ju dessutom nastan alla mina pass solo sa sallskap for mig forgyller verkligen traningen. I traningsvag for mig blev det 1 mil fartlek pa lopbandet. Upplagget bestod av 2 km uppjogg, sedan 6 km i 5:00 min/km och tva spridda inslag av 500 m i ca 4:14 min/km samt 1 km nedjogg. Jobbigt men en otrolig kick av att kunna klara av femhundringarna i det tempot! Sedan blev det ett langt corepass med extra allt - benovningar, ryggresningar, armhavningar och plankan i 3 minuter. Foljde upp med en stor pizza efterat, extra allt! 

Hunter Valley

170 km eller tva och en halv timmes bilfard nordvast om Sydney ligger vindristriktet Hunter Valley. Bilfarden dit gar mestadels pa trakig motorvag men nar man val kommit in pa lantvagen ar det en ljuvlig bilfard med mycket blickfang. Gillar man vin, mat och vacker natur sa ar Hunter Valley ett givet stalle att besoka.

Forrutom de fantastiska chardonnayvinerna sa finns det anledning att vurma lite extra for Hunter Valley, atminstone om man ar lopare. The Winery Running Festival  gar av stapeln 22 juli och erbjuder en hel och halvmara, 6 km samt 10 km (dessvarre kommer jag att missa detta event da jag ar hemma i Sverige da men det kan ju vara bra att lagga pa minnet till nasta ar). Hunter Valley ar verkligen perfekt att springa i - langa, rullande kullar, vinrankor sa langt ogat nar, en nastan toscansk (ibland aven lite sydengelsk) kansla med cypresstrad och en enorm gronska. Kort och gott miljoer, som pa vissa stallen inte alls ser speciellt typiskt australiensiskt ut.

Omgivningarna inbjod som sagt inte bara till vinprovning utan aven till lopning. For min del blev det en runda bade pa lordagen och sondagen - svart att INTE springa i sa fina miljoer... Ja, vad kan man mer saga om helgen? Vinet, det var gott!

Fredagskänsla

Fredagskansla en masse idag, har varit flexledig och har verkligen tagit vara pa dagen och fatt en massa bra grejor gjort. Packat en weekendvaska bland annat, lagat kreativ lunch pa kvarlevor i ett nastintill tomt skafferi, stadat lagenheten, betalat rakningar, ordnat mer utrymme for skor i garderoben (intresseklubben antecknar val?). Dessutom hann jag med att avverka arets langsta pass hittills (later ju skandallost nar jag skriver ned det sa har). 18 km i en snittfart pa 5:27 min/km. Det blev tva rundor runt Centennial Park, utsidan pa Foxtel Studios och sa runt Moore Park pa hemvagen. Kanslan; helt ok men det kandes LANGT. Fast jag tror att det kandes langt mest i skallen for flaset var det inget fel pa och benen var pigga och starka. 

Nu sticker jag ivag pa en vinprovningsweekend i vackra Hunter Valley. Vin och lopning star pa agendan. Ha en trevlig helg!!

Lopp på gång...

Morgonjogg imorse, 9 km i ungefar 6-fart, sedan 30 minuter core pa det. Underbart nar man val kommit igang men det tar ju sin lilla tid att fa liv i benen. Jag beundrar de som har disciplinen att springa VARJE morgon - det ar ju sa mycket enklare att trycka pa snooze-knappen nar telefonen borjar tjuta irriterat pa morgonen. 

Annars har jag precis registrerat mig till nagra lopp - forst ut ar Nike She Runs/She Runs the Night, 13 km, som gar av stapeln pa kvallen 3 maj i mitt hogkvarter Centennial park. Det ar alltsa ett event endast for tjejer och fokus ar just att oka insikten till hur man bast ska kunna trana sjalv som tjej efter morkrets inbrott. Det finns ju som sagt en hel del stolpskott som gar los pa gatorna har. Bra initiativ aven om jag inser att det aven har ett starkt kommersiellt syfte da Nike ar organisator. Men eftersom jag oftast springer i Centennial Park, nastan alltid sjalv, och VET hur laskigt det kan vara att som tjej springa ensam i parken kvallstid sa kanns det viktigt att delta i ett sant har event. Forhoppningsvis kan det leda till battre ljusslingor i parken (vilket vi ar i starkt behov av), kanske tom nagra stralkastare har o dar, nagon patrull, osv. Men forhoppningsvis ocksa fler organiserade loparcommunities i parken. Jag tror det kan bli skoj.

Sedan blev det en halvmarathon-registrering. Sydney half marathon 20 maj. Sist jag sprang, vilket ar evigheter sedan, kandes det sa har efterat. Givetvis vill jag kapa det PBt, jag siktar pa runt 1:45, hoppas verkligen det haller!

Vilken helmara det blir ar inte 100% klart annu. Gold Coast marathon namnde jag tidigare men det kan eventuellt bli Sydney marathon istallet. Har en kompis som velar fram och tillbaks om hon kan hanga med... Hur som helst ar det skoj och otroligt motiverande att ha  nagra lopp att se fram emot - det kan bli lite mer konkret fokus pa upplagget nu.

En helt ok vecka

...konstaterar jag med foljande avverkade pass -

Tisdag: 10 km jogg, (ingen klocka)
Torsdag: 12 km distanspass,5:26min/km
Fredag: 7 km pa lopband med 1% stigning, 5:10 min/km
Lordag: 10 km pa lopband med 1% stigning, 5:45 min/km
Sondag: 13,5 km terranglopning,5:14 min/km

Totalt 52,5 km pa 5 loppass - bra jobbat sa har i borjan av en kick off aven om jag inte fick ihop nagot langpass som jag pratade om tidigare.

Terrangpasset idag var roligt, annorlunda och kandes valdigt bra. Rundan gick mestadels pa gras och stundvis pa grusstig. Mest ojamnt underlag aven om det genomgaende var helt flackt. Fick sallskap av min loparkompis Fabio som har ett bra driv i steget, hade jag sprungit sjalv sa hade jag helt klart inte kunnat halla den farten. Man far liksom en annan kamparanda nar man springer med nagon som ar villig att ligga pa lite. Farten skulle jag beskriva som valdigt rask aven om jag inte tog ut mig helt.

Under nasta vecka hoppas jag pa att kunna kora ett pass pa runt 18 km istallet. Imorgon blir det dock helvila.

Långpass nästa!

Laser pa manga bloggar att det ar ratt mycket skador som harjar runt just nu. Sjalv ar jag inne i ett forvanansvart bra flyt just nu (peppar, peppar), men jag vet sa val hur det kanns nar man ar skadad och det liksom kanns som att man aldrig kommer att kunna springa igen.

Har snittat pa 4 loppass i veckan den senaste manaden, varav ett snabbare pass/vecka och resten av varierande karaktar. Egentligen har det varit ganska mycket ostrukturerade njutpass men sakta men sakert maste jag borja baka in lite langre pass och mer kvalitet.

Vad som har funkat nu med att vara skadefri tror jag har varit att jag kort ratt mycket core-ovningar efter mina pass. Jane Fonda-ovningarna, Flamingon (som bl.a. Eva har tipsat om), plankan, sit ups, push ups och sa ryggresningar. Ofta ar det val sa att man blir pamind om hur viktigt det ar med en stark core forst nar det ar forsent och man sitter dar med en skada (sa har det atminstone varit alla gangerna for mig). Men det galler ju att fortsatta med det hela tiden sa man inte fuskar med det som haller upp hela maskineriet.

Gold Coast Marathon ser for ovrigt ut att bli arets huvudutmaning. Det gar av stapeln 1 juli, mitt i australiensiska vintern sa nu galler det att satta igang och jobba upp lite distans. Forutsattningarna later bra - behagliga temperaturer och ja, ni ser ju hur platt det ar, en total stigning pa 24 meter. Eftersom rundan gar ratt igenom huvudgatan langs med stranden misstanker jag att det blir ratt mycket publik, sa var ju inte fallet i tex Sydney marathon dar en stor del av strackan lades lite off. Atminstone bor det vara lite mer publik i mitten och pa slutet da man bara springer en halvmara at ena hallet och vander om och kor samma runda tillbaks.

Gold Coast, Guldkusten eller Surfers Paradise - kart barn har manga namn. Platt ar det ialla fall.

- Posted using BlogPress from my iPhone