Roll on 2013!

Kande pa mig att arets sista vecka skulle bli en bra traningsvecka, och det blev den ocksa. Summerar ihop 62 km lopning och 40 km cykel, och med det sager jag nu tack och adjo 2012. Skulle kanske varit roligt att veta arsstatistiken nu sahar vid arsskiftet och allt men jag registrerar min traning alldeles for oregelbundet sa det finns inga exakta siffror pa det.

2012 har varit ett bra ar for mig men jag kanner pa mig att 2013 kommer att bli grymt. Sa med det sager jag:

Gott Nytt År!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

God fortsättning!!

Hoppas julen varit bra for er alla. Sjalv har jag haft en superskon julhelg i valdigt nedvaxlat tempo. Bara varit hemma i Sydney och firat jul - bade svensk, engelsk och australiensisk variant, atit dito traditionell mat och haft det allmant gott och bara gjort saker som jag/vi velat gora. Givetvis har det blivit lite spring ocksa. Det kanns lyxigt att fa vara ledig en lite langre tid, 11 dagar, utan aka ivag nagonstans. Oftast ar ju tid och framforallt semesterdagar valdigt dyrbart, nagot man i vanliga fall inte bara kan slarva bort pa att gora "ingenting".

Pa julaftonsmorgonen var jag ute pa ett distanspass - 15 km i ca 5:15-tempo. Jag lyckades komma ut ratt tidigt sa det gick att halla ett hyfsat tempo. Traningsvila blev det igar pa juldagen da regnet oste ned. Hade forst tankt springa men det askade dessutom, kandes inte sa kul att ge sig ut da. Imorse blev det ca 13 km i Centennial park med fartinslag pa mitten.

Benen ar hemskt pigga och jag hoppas kunna fa in sa mycket traning som mojligt denna vecka da man liksom anda inte har nagot speciellt for sig. Har jag tur sa blir den sista veckan av det har aret det basta - atminstone traningsmassigt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

21.12.2012 - the End of the World

Nu nar tjugoforsta december nastan ar over - atminstone pa den har sidan jordklotet - och det visade sig att dagen passerat revy relativt obemarkt sa kanske man kan borja slappna av och kanna att varlden INTE kommer att ga under. Trots alla domedagspredikningar och profetorer som skronat om jordens undergang just idag.

Varlden har alltsa inte gatt i bitar och vi springer fortfarande, alltsa finns vi. Idag har jag aktiverat out-of-office-assistenten pa jobbet. Den skvallrar om att jag ar back in business igen den andra januari 2013. Ska bli hemskt skont med elva dagars ledighet aven om jag gar en oviss framtid tillmotes med min nuvarande arbetsgivare. Jag ar ganska saker pa att 2013 kommer att bjuda pa manga mysiga loprundor och ta mig till spannande platser jag aldrig sett forrut, dock ar jag lite mindre saker pa vad som kommer att handa i jobbet. Men vad som an kommer att ske sa kommer det bli bra, det tror jag. Jorden kommer formodligen inte att ga under.

For ovrigt laste jag foljande inlagg pa Facebook for ett bra tag sedan. En konversation som agde rum mellan en mamma och hennes fyraariga son. Samtalet ar dock helt orelaterat till denna idiotiska hysteri kring domedagen, men det fick mig sa klart att tanka pa dem just idag. Kanske det basta jag sett pa Facebook.

Sonen: Mum, when is the end of the world?
Mamman: I don't know darling... that's a very good question. Who's been talking to you about this??
Sonen: You, mum. You always say "It's not the end of the world..." So I was wondering when that is.

Ha en superskon helg, alla!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Intensiv vecka bakom mig

Lagger en valdigt intensiv vecka bakom mig. Kurs pa heltid, mandag till fredag, och sa hemlaxa pa kursinnehallet pa kvallstid. Phu! Att lara sig nya arbetsmetoder i jobbet (eLearning via Captivate) ar otroligt berikande, hoppas bara att jag far tid att leverera nagot av detta snart medans det ar farskt i minnet.

Traningsmassigt har jag fatt ihop 4 pass (10 km, 13 km, 11 km och 10 km) och det kanns jattebra med tanke pa jobbveckan.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Långpasset som kom av sig

Jag gav upp pa langpasset igar. Det kandes unket. I vanliga fall ger jag mig sjalv ratt fria tyglar var det galler distanser upp till 15 km men har jag sagt att jag ska gora ett langpass sa brukar jag faktiskt halla mig till det. Det kravs ju lite extra peppning att komma in i ratt mental installning for att ge sig ut pa de har langpannorna, och nar man da avbryter planen kanns det lite grann som man sviker sig sjalv. Man staller in sig pa att vara ute lange och nota asfalt och da kanns det sa himla trist nar det hela kommer av sig, nar man inte klarar att halla sig till vad man hade tankt.

Solen gassade och det hade regnat under natten sa det var bade varmt och samtidigt valdigt fuktigt, en jobbig kombination. Jag kande pa en gang att det skulle bli svart att fullgora det har men jag sprang ivag anda med inbillningen att jag kunde dricka mycket och ta det lugnt. Ungefar 6,5 km fran hemmet holl jag att fa varmeslag och var tvugnen att ga/lufsa. Det var svart att andas och allting bara klibbade och kandes allmant javligt. Modet sjonk allt mer. Det har kunde jag halla pa med en annan dag, tyckte jag. 13 valdigt svarflortade kilometrar fick jag ihop. Langpasset (som kom av sig) far alltsa gora comeback nagon annan dag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Same old, same old

Ja, ibland kanns det onekligen som man upprepar sig, som Staffan skrev for nagon dag sedan. Pa vastfronten intet nytt. Sprang ett troskelpass igar, en mil i Moore park. Harligt att springa i lite behagligare temperaturer efter helgen som var valdigt varm. Forra vecka blev det totalt 43 km lopning pa 4 pass - inget att orda om nagot speciellt forrutom att det kanns valdigt segt att springa i varme. Imorgon blir det intervaller pa lopbandet och jag hoppas fa in ett langre pass den har veckan, kanns som det ar dags for det nu.

Fredag - In for the kill

Jag hoppas alltid kunna sluta tidigt pa fredagar men oftast blir det inte sa. Veckans gangna aktiviteter ska liksom "knytas ihop" via statusrapporter och analysdiagram hit och dit, och sa ar det ratt mycket som ska forberedas infor nasta vecka. Phu sager jag bara! Skont att sparka av sig klackarna och komma i lite bekvamare skodon. 

Imorse morgonjoggade jag till La Rouxs "In for the kill". Perfekt lat att komma in i ratt fredagsstamning. Ha en skon helg, ladies och gentlemen, for det kommer jag att ha.

Motivation, Yada Yada

En stark motivationsfaktor ar helt klart framstegen man gor i lopningen och da blir ju tider och prestation under lopp valdigt patagligt. Jag resonerar som sa att det ar jatteroligt att kanna att man KAN springa snabbt, och det ar ocksa valdigt motiverande att se framstegen man gor, men... det ar verkligen inte allt for mig. Och tur ar val det. For skulle jag bara bli motiverad av mina framsteg under tavlingar sa skulle jag nog ha gett upp for lange sen. Ta bara mina marathonresultat tex som visat samre och samre siffror sedan mitt forsta race 2010. Enligt maken sa kommer jag formodligen att gora mitt nasta marathon pa sub-5, vem vet!? Hoppas han har fel!

En annan motivationsfaktor ar ocksa nar man har nya traningsklader eller skor. Svart att inte ge sig ut och testa foret da! Igar sprang jag forbi Lululemon och lyckades komma hem med inte mindre an tva nya set darifran. Ett i lila och ett annat i knallorange. Stod och velade pa ett tredje i korallrosa innan jag tog fornuftet tillfanga och drog i handbromsen. Motivationen har ibland ocksa ett pris men jag brukar alltid dampa eventuella negativa skuldkanslor i det avseendet med tesen "you'll remember the quality long after you will have forgotten the price". Alltsa. Ar det vart pengarna sa ar det inget snack om saken.

Lululemon (som ju egentligen ar ett yoga-marke) har verkligen blivit lite av ett favoritmarke med sina fina loparklanningar och matchande toppar och shorts. Innovativ design och lite cleanare snitt aven om man inte offrar plaggets funktionella betydelse. Gillar verkligen att man blandar olika tekniska material i samma farger och tar i ansprak kroppsdelarna dar man svettas lite mer - meshtyg vid ovre bysten och lite lattare fladdertyg baktill tex. Extra langa linnen for att dolja mindre smickrande kroppspartier. 3 olika fickor pa shortsen bara for att man inte bara vill ha EN klumpig ficka. En ficka utanpa bhn som rymmer plats for en sportgel. Jackorna tex - en jacka ar inte bara ar en jacka utan den gar givetvis att anvanda ut och in (i en helt annan farg) och har inbyggda vantar som ocksa har reflexer pa utsidan. Till exempel.


Lila löpare innan avverkat pass. - Posted using BlogPress from my iPhone

Plan B, tidig uppstiging eller sena kvällar?

Vare sig morker och kyla eller blandande solsken och stekhet varmebolja ar perfekta springforhallande men det ar sant man far leva med under vintern och sommaren i vara olika varldsdelar. Igar var det en bra bit over +30C och helt vindstilla i Sydney. Man glommer sa latt bort men det ar just den har tiden, i slutet av november till mars alltsa, som man bara maste komma ut valdigt tidigt pa morgonen eller sent pa kvallen for att undvika den varsta hettan. 

Igar sov jag till nio vilket kanns som en ratt lagom tid att kliva upp men redan da var det alldeles for varmt for en morgonrunda, helt omojligt att springa. Helst ska man ju vara ute redan vid sju-snaret sana dagar. Sparade springturen till kvallen istallet men det var fortfarande varmt och kvalmigt och svart att fa till nagot bra aven om jag lyckades skrapa ihop 9 langsamma km. Det ar klart att gymmet lockar nar det ar sa har varmt, trots allt ar det ju ratt skont att springa i ett ratt behagligt svalt gym med ac an i stekande hetta. Att springa pa lopbandet kan ju inte jamforas med upplevelsen att springa utomhus men nu far det bli sahar som en "plan B" om jag inte kan tajma in det med tider o dylikt for att fa det att funka utomhus.

- Posted using BlogPress from my iPhone

The silly season is upon us

December gar allmant under benamningen "the silly season" har i Australien och nu nar man har bott har i nagra ar sa forstar man varfor. Ju narmare jul, desto mer "silly". Hela december manad ar dessutom sa fullbokad med silly parties att dessa brukar borja dyka upp redan i mitten pa november. Det ar ett sabla fore med maskerader och diverse fancy dress-tillstallningar. Personligen tycker jag - visst, roligt till en viss man men det blir ju sa vanvettigt dyrt med alla dessa konstiga kreationer (speciellt om det ar ett tema). Och faktiskt inte sa jattekul heller. Inte nar det hander minst en gang om aret.

Delar av utstyrseln ikvall. Innan jag beger mig ut sa har jag hunnit springa en svang, 9 km i Centennial park. Inte riktigt samma utstyrsel just da men det gick bra anda. :-)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Gröna fingrar, lagoma springdoser

Aterigen en fullsmockad helg till anda. Visst ar det bade roligt och bra att hinna med sa mycket som mojligt under helgen fast ibland, i slutandan, kanns det alltid som man blivit bestulen pa nagot... valbehovd vila kanske? Bra satt att uppskatta balansen mellan lugna, vilsamma stunder och just helger da allt tycks handa.

Oh well. Lyckades iaf klamma in foljande aktiviteter under lordagen och sondagen; storstadning av lagenheten, shopping pa stan, (presentkop och festblasa till en fest senare pa kvallen), fodelsedagsfirande inpa smatimmarna (inte min fodelsedag men man staller val upp anda). Pa sondagen ett besok pa IKEA, samt en tripp till handelstradgarden och inkop av diverse balkongvaxter och fina krukor. Paborjade tradgardsabetet pa balkongen men vi far nog fortsatta med det under de narmaste dagarna. Det var alldeles for manga vaxter som var i behov av omplantering till nya krukor och det tog sin lilla tid nar man val borjade grava och ha sig. Tur att den battre halvan i familjen har grona fingrar och lite battre koll pa hur vaxter ska skotas.

Det ar roligt att ha vaxter pa balkongen och ett gront "rum" utomhus. Fordelen med Sydney ar ju att man kan dra nytta av balkongen under en ganska sa lang tid och att man saledes inte behover flytta in vaxterna inomhus under vintern. Att ha ett mysigt utomhusrum dar man kan stretcha och pusta ut efter att man sprungit ar ju heller inte fel, aven om det nog ar lite litet (med alla vaxter och balkongmobler). Men vill man sa kan stretcha dar.

Sprang jag inget, kanske ni nu undrar? Jo, det ar klart att det hanns med lite spring ocksa. Ger mig sjalv "godkant" under veckan som gatt. 4 traningstillfallen och en veckodistans pa 47 km. Lagomt och bra.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Helgaktiviteter

Den gangna helgen tillbringades i vackra Kangaroo Valley som vi var till for nagot ar sedan. Fascineras standigt over att man, fran Sydneys innerstad, kan komma till en helt annan miljo bara ett stenkast utan att man behover resa speciellt langt. Ena timmen befinner man sig mitt i smeten och stadspulsen pa Market Street och i nasta timme kanns det som man oppnat dorren till Narnia och en frodande regnskog. Helt makalost! Men Sydney som stad och omnejd ar valdigt fin pa det sattet - narheten mellan storstadsliv, strander, glittrande vatten och ett idylliskt lantliv ar valdigt patagligt.

Kan man undvika rusningstrafiken i Sydney sa tar man sig pa dryga 2 timmar med bil till Kangaroo Valley, som ligger 155 km syd-vast om Sydney. Ett perfekt weekend-stalle alltsa och ett, enligt mig, helt bedarande landskap som bjuder pa en salig blandning av England, Australien, Toscana, Amazonas och kanske en aning Grand Canyon ocksa. Rullande kullar, betande kossor, lantliga pubar och gronskande blommor. Vinrankor och cypresstrad, snirkliga grusvagar som leder upp till gulliga vingardar. Men ocksa det typiskt australiensiska; karga, uttorkade slatter med utbranda trad, enorma regnskogar som tycks fortsatta i evighet. Vattenfall och hoga, dramatiska klippstup. Marklig flora och fauna.

Trekking ar nagot som jag inte ar sa bekant med men det ar valdigt roligt att prova pa nya aktiviteter och nya satt att se och uppleva stallen. Vi gjorde tre trekkingturer under var vistelse (torsdagkvall till sondag em), och aven om vi akte ivag for att "slappa" sa var det lagomt for att fa rejal traningsvark i vaderna och samtidigt kanna sig just valdigt avslappnad. Alla turerna var valdigt varierande i form, underlag och banprofil. Givetvis sprang jag lite ocksa men om jag far saga det sjalv sa var det trekkingen som var gradden pa moset under den har minisemestern - ett underbart satt att rora pa sig och se mycket!

Rekvisita ur "Sagan om ringen-filmerna"?


Hur gullig pa en skala?

Stora hagar med betande kossor. Eller kalvar kanske? Fina var de ialla fall.

<Insert load woohoo here>

Att springa milen pa sub-50 under traning har aldrig tidigare hant i mitt fall. Under traning har jag alltid legat pa 51-53 minuter nanting och tyckt att det har varit ratt bra. Lagomt snabbt utan att kanna att doden har lurat runt knuten.

Ar definitivt typen som allra helst bara mysloper, aldrig tar ut mig speciellt hart pa traning, darfor har jag heller aldrig riktigt tankt att det man astadkommer tidsmassigt pa traning riktigt raknas - det ar mer distansen (och framforallt kanslan och halsan) som betyder nagot. Fokuset har ju nastan alltid varit langre lopp och i det har jag heller aldrig haft nagra snabba ambitioner. Icke desto mindre har en snabb tid alltid lockat och nagonstans i bakhuvudet har jag ofta lekt med tanken pa att springa milen pa 45 min.

Igar var forsta gangen jag sprang 10 km pa sub-50 pa ett traningspass. 49:10 blev resultatet. Det har val hant i langre lopp att man passerat milen pa 49-nanting men som sagt, lopp ar lopp och traning ar traning. Och i langlopp tar man ju inte ut sig forsta milen. Men det ar mycket riktigt som SvD-Petra sager att det hander nagot i kroppen vid lopp, man FAR horn i pannan, en extra vaxel och allt det dar.

Horn i pannan hade jag kanske inte igar men definitivt en klar insikt om att jag inte skulle lagga mig efter 8 km. Sahar i runda slangar blev upplagget pa lopbandet sahar: Uppjogg 2 km i 10.5 km/h, 3 km i 12 km/h, 3 km i 12.5 km/h och en slutspurt pa 2 km i 13.2 km/h. 3 pauser pa runt 30 sekunder under hela upplagget.

Phu! For mig ar det har ett jattestort framsteg och att kunna ligga i 4:30-fart kanns jattesnabbt for mig. Visst var det valdigt flasigt i slutet och det ska det val vara ocksa men anda fullt kontrollerbart och en grym kansla. Woohoo sager jag bara! Hoppas jag kan vidhalla disciplinen att springa sana har pass, atminstone en gang i veckan nu framover.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mersmak

Det gar framat med farten, det marker jag pa den allmanna lopkanslan, alltsa mer naturligt, mycket mer kontrollerat och inte alls lika flasigt. Det ar absolut inget gratisjobb men det kanns bra att kunna "skramma upp" sig sjalv med sanahar pass och framforallt nastan langta tills nasta omgang. Det om nagot kanns onaturligt!

Dagens pass far formodligen kategoriseras som ett troskelpass (pa lopbandet) - 2 km uppvarmning foljt av 8 km med 3 x 12 km/h, 2 x 12.5, 2 x 13, 1 x 12. Allt som allt 3 vilopauser pa ca 40 sek.

Underbar kansla att springa snabbt utan att pulsen rusar ivag. Och kanslan att man klarar det ar grym! Vill bara ha mer, mer, mer!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tisdagsfunderingar

Mycket bra spring har det blivit pa sistone. Bade forra veckan och bra start pa denna. Bra darfor att det lutat mycket at kvalitet med langa snabba intervaller. Idag pa lopbandet blev det totalt 12 km, varav 8 km i varierande fart mellan 12.5 km/h och 13.5 km/h. Ar i valet och kvalet om jag ska anmala mig till ett millopp i helgen men jag misstanker att det inte finns nagra bra startplatser kvar. Ar sa sugen pa att testa milkspaciten men det kanns inte aktuellt om jag maste starta i nagon +55min-grupp.
For ovrigt haller jag koll pa Sandy just nu och hoppas och tror att det inte kommer att stalla till problem for alla marathonlopare i New York pa lordag. Fingers crossed!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Lev idag!

Att leva i nuet och inte hela tiden imorgon, nasta vecka eller nasta ar ar nagot jag forsoker anamma. Dagen idag har du kontroll over men det tjanar inget till att oroa sig over imorgon for vi ar ju inte dar an.

Den har livsfilosofin ar lattare uttalad an gjord ibland eftersom planering trots allt ar ratt nodvandigt. Har man sin familj pa andra sidan jordklotet sa blir det onekligen mycket skype och planering kring nar man kan ringa pga tiddskillnader, att fa semestrar och dylikt att klaffa m.m. Generellt sett ar jag ingen kontrollmanniska utan tror bestamt att ett sunt leverne och en lagom kontrolldos pa sitt liv JUST NU ar den basta balansen. Men att oroa sig for imorgon tjanar inget till.

Igar gick en arbetskollega till mig bort. Det var valdigt hastigt, helt ovantat, definitivt for tidigt och valdigt sorgligt. Man sjunker liksom ihop lite och tanker pa hur snabbt livet kan ryckas bort for en.

Lenas version av Live tomorrow ackompanjerade mig pa en springrunda sahar pa kvallskvisten. Det kandes ratt passande.

Äntligen! Lillfredag, springdag och Mo Yan!

Det basta med att jobba i 180 ar att man kan ta ut flextid! Saledes ar det lite fredagskansla har redan idag, torsdag da jag ar ledig imorgon.
Planen for imorgon ar att springa langt sedan tankte jag ta mig till bokhandeln och handla nagot av Mo Yan om det finns att fa tag pa. Äntligen!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Söndagsgodis eller när det händer

Musik under lopningen ar nagot jag verkligen alskar. Dels ger det sa mycket mer av upplevelsen - minnen av latar, kanslor och tidigare upplevelser, och sa sa ar det dar att man far sa mycket extra kraft att ta till; extra gratisvaxlar fran energin i musiken och lite extra klipp i benen. Bade idag och igar blev det en date med maken pa gymmet - jag pa lopbandet och han pa en stationar cykel bredvid och jag forvanades aterigen over hur jag reagerar nar jag hamnar pa ett lopband. Bra springmusik, enkelheten att man inte har nagot val att slagga efter och kvalitetspasset pa lopbandet ar ett faktum.

For det har med disciplin (som det kravs for att utfora dessa pass) har jag verkligen noll av, det har jag namnt tidigare. Strukturerade intervaller, stegar och annat som kraver avstamning pa en klocka hander ytterst sallan for mig. Springer jag utomhus, vilket jag oftast gor sa klart, bestammer jag i princip aldrig HUR jag ska springa fartmassigt - det blir oftast musiken som far valja tempot och musiken valjer jag beroende pa dagshumor eller vad jag ar sugen pa att lyssna pa just da. Distansen daremot valjer jag mer kraset och forsoker halla mig till det men jag kan lika garna gora 2 mil i samma tempo som 5 km - det ar liksom musiken som avgor hur snabbt det gar.  Markligt upplagg skulle man kanske pasta men for en lopare som inte kan eller vill planera enligt superstrikta kvalitetspass funkar det har upplagget hyfsat bra anda.

Men tillbaks till lopbandet idag da - av nagon anledning har det blivit lite sa att det ar har det "hander" for mig. Det ar da jag planerar i forvag och bestammer hur passet ska se ut. Och jag tycker t.o.m. att det ar kul. Dagens dos blev 1 x 10 km/h, 1 x 11, 2 x 12, 2 x 13, 2 x 12, 2 x 11. Snabbt och anstrangt i det snabbaste partiet men med snabbmusik i oronen gick det att utfora. Nu sa har i efterhand tanker jag att jag vill tillbaks till lopbandet imorgon och prova snappet vassare: 1 x 10,5 km/h, (1 x 11,5), (2 x 12,5), (2 x 13,5), (2 x 12), (2 x 11), for jag kanner att det AR ju kul att springa snabbt och kanna att man passerar sig sjalv. Jag har dessutom ett difust minne av att jag har en utmaning som ligger och lurar och den har jag inte riktigt slappt greppet om.  

Ha en skon sondag alla! Har ar det namligen dags att natta kudden nu strax.

Det perfekta svaret

Hur ofta springer du varje vecka? Den fragan stalls ofta till mig och det ar inte alltid sa himla latt att svara pa. Ska man bara ge ett snabbt svar som motsvarar ett snittt under ett ar skulle det formodligen rora sig om 3 ganger i veckan, i runda slangar. Ska man ga in mer pa djupet sa vet ni ju sjalva hur det kan lata - det beror pa vad man tranar infor, vilken distans man ar mest fokuserad pa och var, infor traningen till loppet man ligger i det skedet (just da kan det ju handla om 5 ggr i veckan och en veckodostans pa 90 km, vilket givetvis inte ar nagon realistisk reflektion av en vanlig vecka, atminstone inte i mitt liv) . 

Ett slatstruket svar pa den fragan ar ocksa lite svart da man trots allt vet att det ligger sa himla mycket mer bakom "3 ganger i veckan". Det galler att halla tillbaks lite och bedoma vilket typ av svar personen ifraga ar ute efter och vad som ar socialt gangbart just for stunden. Let's face it, man ar val alltid liksom game for att snacka lopning men gar man ut i for vida svangar i det mer djupgaende svaret finns ju risken att man skrammer bort personen som undrar da man formodligen ger skenet av ett valdigt enkelriktat loparliv och inte sa mycket mer. Konversationen kan ju bli lite platt da. Och man ar ju inte BARA lopare utan har aven en del andra intressen aven om man tenderar att hamna i ett loparfack pa en gang da folk hor att man gillar att springa. Men som sagt, lika fel kanns det att bara ge ett avhugget medeltal per vecka. 

Det perfekta svaret pa det har finns formodligen inte. Pa jobbet blir det har extra tydligt nar man pratar med nya manniskor och blir introducerad i professionell egenskap samt "lopare pa fritiden" och man forvantas yttra sig lite kort om den biten. Hur gor ni??

Oslagbart

Grattis till alla som sprang Lidingoloppet i helgen! Sjalv har jag aldrig sprungit LL, det ser onekligen tufft ut med alla backar och ojamn terrang. Det ar kanske just darfor som det inte tilltalar mig lika mycket? Jag ar mer en asfaltsprinsessa, om man ska anvanda MarathonMias uttryck, och backar ar jag inte alls fortjust i.

Varen ar kommen i Sydney och vadret har varit helt underbart nu under helgen. "Helg" skriver jag fastan det ar mandag, vi har namligen Labour day har i Sydney och det innebar en extra ledig dag - Lyx! De har extradagarna kanns valbehovliga nar man jobbar intensivt som jag gjort nu i 4-5 veckor. Det ar sallan - i vanliga fall - som jag behover klocka 13-timmarsskift pa jobbet men just under de har projekttopparna blir det valdigt intensivt med systemtester, moten, dagliga statusuppdateringar med processfloden och gant charts hit och dit, och da blir lopningen och bloggandet valdigt lidande.

En outtomlig euforikalla, inspiration och viktig hornsten i mitt liv brukar jag alltid beskriva lopningen som, till folk som undrar varfor jag springer. Men att lopningen har en sa mycket storre och djupare betydelse blir liksom extra tydligt nar man ar stressad, behover komma ned i varv, ar i behov av lite extra energi eller helt enkelt bara vill dammsuga skallen pa allt "corporate babbel" man maste bearbeta. Sana ganger ar det helt oslagbart att ha detta medium att luta sig pa. 

Sondagsmatlagning - ett annat satt att relaxa, dammsuga hjarnan, kanna inspiration och bara njuuuuta.

Tålamod

Promenader till och fran jobbet fick bli forra veckans komigang. Hyfsat stel mandag och tisdag men det varsta slappte ratt fort och det gjorde mindre ont och det kandes som man var mer eller mindre aterstalld pa lordagen. I lordags trodde jag att jag skulle vara springklar igen fast det gick inge' bra. Kande av hoger vad lite val mycket nar jag borjade springa sa jag gick till gymmet istallet och tranade overkropsstyrka, en repeat pa det aven igar. Bra sa. Det ar val nu, medans man aterhamtar sig som man bygger upp bade ny kraft, nytt loparsug och lite nya ideer pa vad man vill hoppa pa harnast. Aven om det kanns som en hel evighet sedan man nu var ute och luftade benen.

Urladdad?

Det marks att den dar riktiga urladdningen som alltid brukar folja efter ett stort lopp inte riktigt infunnit sig. Visst kanns det roligt att jag sprungit ett marathon men jag vill redan nu ha mer och ar jattespringsugen. Oftast ar man ju ganska "klar" med lopningen efter ett stort lopp, atminstone om man ska ga efter mina egna erfarenheter. Suget pa att springa langpass tex brukar inte vara sa stort. Sitter redan nu och funderar langrundor och tempopass och vad jag ska sikta pa harnast. Kanske testa milen i november? Sydney Olympic Park fun run gar av stapeln 4 november. Jag har ju aldrig riktigt tavlat i ett milloppp sa jag har ingen aning om vad min milkapacitet skulle vara.

 

Lopprapport: Sydney Marathon

Jag stallde mig pa startlinjen igar med installningen och vetskapen om att jag inte tranat marathonspecifikt alls de sista manaderna. I Sverige, England och USA blev det visserligen en hel del distanslopning (10-15 km ca 4 gr/vecka) men langrundorna blev liksom aldrig av. Tiden med bade min och makens familj ar sa enormt vardefull sa nar det kom till situationer som att byta bort ett langpass pa 2,5 tim mot en morgoncykeltur med min mamma tex kandes valet ganska enkelt. Sa jag prioriterade och gjorde det som kandes ratt. Jag cyklade. At glass. Plockade smultron. Gick kvallspromenader. Eldade i vedspisen. Vandrade i nationalparken. Gick upp i Slatterdalsskrevan. Lekte med hundar. Metade aborre. Badade. Grillade. Drack rosevin. Klippte gras. Malade en altan. Ja, allt sant man gor under en vanlig svensk sommar alltsa. 

 

Forutsattningarna infor starten var som sagt inte bast men jag kande att jag ville springa anda. Lagga undan alla prestigefulla tidsforsok och bara ga pa kansla. Inte prestera nagot alls. Bara springa for att det var kul och for att Sydney trots allt ar en fantastisk loparstad. Och OM det skulle skita sig sa fick jag ta ett DNF, det behovde inte vara jordens undergang. Lite sa resonerade jag. Maken  var nastintill installd pa att jag skulle kliva av mitt pa hallet eller atminstone fa kampa som en gris for att fa det utfort. Kampa som en gris fick jag visst gora. Dessutom var det valdigt nara ett DNF.

 

Banstrackningen var ju bekant och jag kande en viss trygghet i det da jag visste att det var en relativt platt bana med det brantaste partiet i borjan pa vackra bron. Trekvartsmarathonet passerade nastan obemarkt och jag tyckte sjalv att jag hela tiden holl igen fram tills dess, snittade pa runt 5:20-tempo fram till 19 km ungefar da jag gick en liten svang for att lata benen fa vila. Forsta dippen kom strax efter halvmarathonmarkeringen da benen - och framforallt laren - borjade stelna till rejalt. Detta var inne i Centennial Park och nar jag kom ut pa Anzac Parade stod maken pa plats och gav mig en carb-bar som jag hoppades fa lite energi av. Ut pa trakiga Anzac Parade med riktning Randwick, sedan en U-svang tillbaks in mot Paddington igen och genom femkorsningen dar vi alla lopare liksom mottes i ett enda myller. 

 

Benen blev inte lattare att forhandla med, trots lite utstridda vilopartier pa 10 meter gang har och dar. De paminde mer om dumma, envisa betongklumpar som inte alls ville samarbeta. Jag hade fatt i mig en sportgele per nionde kilometer ungefar och nu borjade aven magen demonstrera (?), lite 'orolig-mage' sa dar. Knatade pa och tankte att jag kunde "dricka bort" elandet, bade dum-benen och dum-magen, men det blev jobbigare och jobbigare. Vid 28 km cyklade maken upp vid min sida och ropade positivit "God, baby, you look amazing!" varvid jag tog till lipen pa en gang, snorade och hade mig. Jag kande mig allt annat an "amazing" och kunde knappast ha utstralat nagot liknande, men visst ar det ratt typiskt att man ska borja grata nar nagon sager nagot snallt!?

 

30-markeringen passerades efter formodligen en hel kilometer gang och velandes fram och tillbaks om jag skulle slanga in handduken eller inte. Men pa nagot vis kandes det battre att ha gatt forbi denna monumentala tremilstolpe och veta att det nu var det bara 12 km kvar. 3 mil lag nu bakom mig. Benen var fortfarande inte i nagot battre skick men jag knatade pa och till slut var vi vid 35 km. Mina medlopare var nu alla patagligt utmattade och klungan skringrades mer och mer med folk som omsom stannade, gick och stretchade. Sjalv var jag inte i speciellt mycket battre skick an for 30 minuter sedan men pa nagot vis kandes ett DNF nu som en helt vansinnig och uteslutande grej, och att jag ens tankt tanken tidigare kandes nastan lojligt.

 

Sprang upp till en man som sag ut att behova lite extra support och klappade honom i ryggen och sa "Nearly there now -  7 km is nothing, right! You know you can do this!". Sedan cyklade maken upp till mig igen och vi smapratade alla tre fram till 38 km dar publiken tatnade. Det gick inte snabbt, de sista 4 kilometrarna men det var en roligare upplevelse an vid tremilen och nar jag antligen sag skymten av Operahuset kunde jag till och med kosta pa mig en sprint (las 5:20-fart) den sista biten.

 

Idag da: Visst, jag haltar som en gammal dam och grimaserar nar jag ska satta mig, men i ovrigt kanns det allmant gott och jag ar glad att jag verkligen fullgjorde loppet och har ett Personal Worst att skryta om. Och omgivningen tycks ju vara lika glad trots ett tidsresultat pa fel sida om fyra-stracket. Sa jag ger tummen upp aven har. Tarna ommar nagot dj-skt och tanaglarna kommer formodligen att vara i stort behov av Marilyn Manson-pedikyr. Men det hor ju till. Och sa ater jag och dricker konstant. Bieffekterna av ett marathon alltsa - men aven detta har ju sin tjusning. 

 

Nu ser jag fram emot nasta marathon dar jag kommer att ta revansch och vara RIKTIGT forberedd med massor, massor, massor med mil i benen innan!! Watch this space, som man sager. Jag ar redo.

PW: 4:09 Sydney Marathon

Alla marathon ar ju olika och detta, mitt tredje, har aterigen fatt mig att inse hur mycket man behover langpassen infor ett marathon.

Kramp, tarar, angest och en mage i uppror var nagra av inslagen i dagens marathon.

Aterkommer imorgon med en langre rapport om loppet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Då och Nu

Efter en rejal bloggsemester inklusive en rundresa (aterkommer till det), en hyfsat maxad backlog pa jobbet ska jag nu gora ett tappert forsok att sparka iganga den har bloggen. Last famous words kanske men forutsattningarna ar goda; jag tycker ju att skrivandet ar jatteroligt - och sjalva bloggandet och loparbloggosfaren i synnerhet, dessutom tycker jag mig se ett ljus i tunneln dar jobbet inte slukar all min kraft. Last famous words som sagt.

Och pa tal om kraft forresten - om tva dagar kommer jag att behova en ratt stor dos av den kvaliten. Star namligen pa startlinjen pa Sydney Marathon i Milson's Point da. Break a leg, typ.

Da, i ett annat land pa en annan plats

28 timmar

Att packa ar inte latt. Att packa infor en resa dar man ska tillbringa tid i bade storstader, landsbygd och skogsmiljo, vara bade party och vardagskladd ar annu svarare. Framforallt om vaderleken mellan destinationerna kan skilja ratt mycket. Och for att inte tala om traningsklader i 6 veckor.

Nu har ialla fall alla skodon och allt annat hamnat pa plats och vaskan ar packad. Om 28 timmar star jag pa svensk mark.

 

Garlic, I salute you!

Det hander inte sa mycket nytt i den har varldshalvan forrutom att jag har borjat packa for en "liten" resa som avgar om sissodar fem dagar. Sverige, England och New York star pa agendan. Ska bli helt underbart att fa kramas med min familj igen och busa med vanner och bekanta.

Jo, och sa vill jag bara saga - vitlok!!! Kande mig helkass igar med feber och ont i kroppen. Tankte att nu ar det kort, nu aker jag pa en dunderinfluensa précis strax innan jag ska aka. Maken hackade en ra stor vitloksklyfta som jag svalde ned med youghurt (inte gott!!). I morse vaknade jag pigg som en larka och med noll sjukdomskanslor.

Ra vitlok, gott folk! Nu ar det tredje gangen jag har blivit raddad av vitlok (i borjan av sjukdomskanslor) och ar grymt imponerad av hur helande den verkar. Not for the faint hearted men man ar ju mycket hellre frisk, eller hur!?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Favorit i repris, snart - hoppas jag!

Fick till ett bra langpass igar aven om veckans totala summa blev avsevart mindre an vad jag hade onskat, totalt 47 km pa 3 pass. Men som sagt, all traning ar bra traning och det ar ju framforallt langpassen man vill ska kannas bra och lattsamma nu. Och det gjorde det - 22 km i solen igar, en langsam uppjogg och en del fartlek mitt pa passet fran 8-13 km ungefar. Fick, liksom forra helgen, eminent sallskap av snabbfotade Shelley som ar duktig pa att dra upp tempot. Men ocksa liksom forra veckan tog det emot lite for henne nar vi passerat 15 km ungefar och det var mest jag som fick agera hare och halla igang da. Fordelen med att springa tva ar just den grejen, det mentala stodet man far att man hjalper varann nar det gar segt. Far nog se till att ha nagra sportsgel att peppa oss med infor kommande langre rundor. For mig kandes det bra hela tiden, tacksamt med en san kansla och jag hade garna kunnat fortsatta ett litet tag till om vi inte haft en vantande braklunch ihopkomponerad av vara respektive battre halvor.

Passet utgick ifran Balmain/Birchgrove, dit jag tog mig med buss hemifran. Motte sedan upp Shelley vid hennes hus, sedan letade vi oss ned mot det glittrande vattnet i Iron Cove, upp langs kanalen i Haberfield, forbi ett hundkafe (!) med sakert hundra tokiga hundar (och lika tokiga hundagare), sedan upp langs de flashiga villorna langs Henley Marine Drive. Vid Victoria Road och 12 km ungefar, pa Drummoyne-sidan vande vi, sedan var det bara att folja samma rutt tillbaks. En helt perfekt runda dar vi hela tiden foljde vattnet och gronomradena for att sedan avsluta med nagra riktigt tunga backar som framkallade varma vagor av mjolksyra i benen. 5 vattenstopp blev det och en snittfart pa 5:25 min/km. I Sydney-termer ar den har rutten en forlangning av The bay-to-bay run om nagon skulle kanna igen denna beskrivning.

Just for de har langre passen som jag nu framover kommer att se mer av - och som inte alltid ar lika roliga och lattsamma - kanns det extra viktigt att kunna springa i inspirerande miljoer som far en att langta dit. Sallskap ar ju alltid ett stort plus och har man dessutom lite gronska och havsutsikt under rundan (och en harlig lunch att se fram emot efter passet) sa har man ju verkligen ett drompass. Det har kan jag tanka mig en repris av redan nasta helg! Hoppas pa samma goda sallskap och aterhamtning da. :-)

Post run recovery treats - bubbel & snickers

Glad midsommar!

An early bird catches the worm sägs det. Jag fångade dock inga maskar i morse på morgonjoggen men väl en hänförande soluppgång och känslan av ett enormt lugn. Var i princip ensam i parken när jag sprang. Rätt härligt att vara en early bird ändå. 

Glad midsommar på er!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Snabbt, långt & trevligt

Ett harligt langpass i solen blev det igar. Jo, just - solsken - det lonar sig tydligen att skriva av sig om sant som skyfall tex for i sondags vande det helt och bjod pa kalasfint vader. Hade sallskap av min fina loparkompis Shelley som ocksa ska springa marathon i september. Shelley och jag springer ratt lika, skulle val gissa pa att hon garna haller lite snabbare tempo vanligtvis men a andra sidan springer hon inte lika langt. 

Vi pratade om vara olika styrkor och svagheter vid lopning och konstaterade att hon ar valdigt stark vid korta strackor samt vid sprint, likasa i uppforsbackar. Jag a andra sidan ar som en trogstartad skoldpadda som garna vill ha minst 5-6 km innan jag borjar komma igang - sedan kanns det ofta som jag kan fortsatta i evigheter. Uppforsbackar ar jag daremot urkass pa fast jag tar garna igen det nar det gar utfor igen. Alltsa - mer snabbpass och backar for mig, och mer langpass for Shelley.

Den analysen kunde man aven se pa utforandet av sjalva passet; de forsta 8 km gick fort som tusan, snittade pa strax under 5-tempo. Shelley drog mest hela tiden och jag lag bakom som en bromskloss och undrade i mitt stilla sinne varfor det var nodvandigt att springa sa snabbt. (Det var ju bara bra egentligen men ni vet hur det ar - man har liksom installningen att ett langpass absolut inte bor ga FOR fort).

Det lustiga var att vid milen ungefar sa trottnade Shelley medans jag da precis fatt upp angan och borjade kanna mig varm i kladerna. Fran 10-17 km var det sedan jag som drog och Shelley fick jaga mig. 3 vandor runt Centennial Park och hem via Moore Park, landade pa 20,10 km och ett snitt pa 5:12 min/km. En publunch med Sunday roast och rosevin satt gott efterat.

Skyfall

Katastrofal bloggrapportering harifran men jag far in en hyfsat mangd traning pa gymmet och det ar jag nojd med. 

Det ar mycket nederbord i Sydney o omnejd nu (generellt i staten NSW). Det har sakert rapporterats om oversvamningar och stormar har ifran och att manga glesbygdsomraden i staten NSW ar extremt drabbade. Vi har haft en period dar det har osregnat konstant i 3 veckor. Vatten kommer saledes inte att vara nagot problem de narmaste aren - alltid en trost med tanke pa att det ofta pratas om torka och vattenbrist i det har landet. 

Sydney city blir dock aldrig drabbat pa samma satt eftersom det finns infrastruktur och skyddsbarriarer som gor att det ar mojligt att forsla undan vattnet nar det blir sa har. Tex sa har vi i var bostadsrattsforening en s.k. water barrier ned till garaget. Eftersom garaget ar under huset och ratt stora mangder vatten skulle rinna ned dit sa falls alltsa den har vattenbarriaren upp nar det osregnar som varst. Bra anordning, i annat fall skulle man ju vada omkring i knadjupt vatten dar nere. 

Skyfallen haller ofta pa i 2 till 4 veckor per sasong och nar det har pagatt nagon vecka blir man sa otroligt rastlost; det ar ju liksom ratt begransat vad man kan gora utomhus i sana lagen (och inomhus ocksa for den delen). Dessutom blir det sa extra tydligt att det trots allt oftast ar en bla himmel och sol man ser nar man tittar ut. Men da ar det tur att man har snabb tillgang till gymmet som ligger ca 500 meter ifran hemmet. Det har blivit ratt mycket gymmande nu pa sista tiden... Borjar bli riktigt bekant med lopbandet. 

Sa har sag det forresten ut forra veckan (och ser ut att bli aven denna vecka):

Mandag: 10 km (3 km uppjogg, 4 km @ 5:00 min/km, 2 km @ 4:45 min/km, 1 km nedjogg) 

Tisdag: vila 

Onsdag: 15 km distans (3 km uppjogg, 5 km @ 5:15 min/km, 5 km @ 5 min/km, 2 km nedjogg) 

Torsdag: Vila 

Fredag: Vila 

Lordag: 11 km distans (ca snitt 5:20 min/km) 

Sondag: 20 km langpass (ca snitt 5:30 min/km) 

Hoppas fortfarande pa sol nu i helgen men det har regnet ser ut att vara ihardigt...

Grattis!!

Ja, vad ska man saga - Daniel beskriver det valdigt bra - alla ni som sprang Stockholm marathon igar var helt enkelt grymma!! Vilket vader, helt makalost for juni. Man glads verkligen at alla fina prestationer och personliga rekord. Och man blir sa sugen pa att springa lopp igen!! Stort grattis till er alla!!

Tankar från ett lopp

Det finns vissa saker man minns lite extra mycket fran vissa lopp - saker som estar sig fast pa hjarnhinnan som lite extra utmarkande stunder.  Det fantastiska publikstodet i Stockholm marathon tex. Metallicas Enter Sandman pa hog volym vid City2Surfs Heartbreak hill. Den otroliga varmeboljan da jag sprang mitt allra forsta halvmarathon i Centennial Park. Den roliga "roda mattan liknande" malgangen vid She runs the night.

Nar det galler Sydney halvmarathon 2012 sa kommer jag alltid att minnas kanslan att det aldrig tog slut. Att satteliterna var helt osynkade med kilometermarkeringarna (alternativt att banan var felmarkt) och att det kandes som en oandlighet att springa YTTERLIGARE nastan 900 meter efter att man passerat 21 km. Garminfel eller fel uppmarkta banor kan verkligen fa en att balla ur nar man springer. Man ar sa otroligt fokuserad pa det man gor att man litar helt och hallet pa att det ar ju MIN klocka som galler - det ar ju DEN som hela tiden talar om tiden och distansen for mig.

Sen var det det har med de manga fina STORA banderollerna pa slutet av loppet. "Pain is temporary, quitting is forever", eller "Chafe now - brag forever" tex. Den senare gillade jag speciellt mycket under loppet, den fick mig faktiskt att dra upp tempot lite grann. Vid 18 km behovde man verkligen den dar peppningen hur mycket som helst.

Starten vid Hyde Park borjade som vanligt ratt grotigt men trots det gick det att halla ett hyfsat bra flodestempo anda pa nagot satt. Kanske tack vare det klasssika startscenariot dar alla RUSAR ivag vid starten och haller en hyfsat bra tid tills man blir trott, vid 5 km ungefar. Min femma klockades i alla fall enligt planen pa strax under 25 min ungefar, sedan blev det ratt osmidigt helt plotsligt, mycket gasa-stanna-springa emellan. Forsta vattenstoppet tog jag vid 8 km, en liten klunk vatten som jag hallde i mig springande nar vi styrde in i Pyrmont. Ratt mycket smakullar dar men roligt att springa i detta omrade som egentligen ar perfekt for stadslopning. 

10 km enligt min klocka avverkade jag pa 49:20 men redan har fattade jag ju att klockan och km-markeringarna var helt off eftersom jag sag mil-skylten nastan 300 meter efterat. Fiskade upp en GU-gel vid 12 km ungefar och snart darefter var det en till vatskestation dar jag plockade upp en mugg och lyckades fa undan den sliskiga gelen i munnen. Sedan bar det uppat pa hemska Cahill Express dar man sprang in en bit pa Harbour bridge (kampigt har!) for att gora en s.k. U-turn och sedan springa ned i tunneln dar sattelitmottagningen forsvann en aning. Pa undersidan av Cahill Express kampade vi oss vidare ned pa Macquarie Street och det kandes jobbigt, jobbigt men det var da banderollerna dok upp och liksom lyfte en framat, fick en att kampa vidare.

Den sista kilometern kandes evighetslang, speciellt nar jag kollade pa klockan som redan visade uppnadda 21 km. Men i sjalva verket var det ju nastan 900 meter till som skulle avverkas - svart att ta i det skedet! Nar jag kom i mal kande jag mig totalt intetsagd - kande varken nagon gladje i att ha slutfort loppet eller besvikelse over att jag inte hamnade under tidsmalet. Det var liksom skont att inte springa langre, jag kande mig totalt utpumpad och lite lurad pa, vad jag tyckte var, en enorm distansskillnad..

Nu sa har dagen efter kanns det bara sa lojligt och irrationellt att kanna sa har. Men det ar svart att styra sina kanslor vid ett lopp och att bara slappa tidspressen man bygger upp i samband med ett lopp. Jag kampade som ett djur igenom hela loppet, det var lange sedan jag hade sana har stolpiga ben som jag har i dag. 

Sydney Half Marathon - 1:47:59

Nehepp, det blev inte som jag tankt mig anda, sub-1:45. Men icke desto mindre - ett PB i alla fall. Det ar sa kul att springa lopp aven om jag kanner att jag ar liiiite missnojd med sjalva slutresultatet (visst far man val vara det anda?). Kanns som jag korde slut pa kroppen idag. Aterkommer imorgon med en langre lopprapport.

Taggad

Alla fina Varvetprestationer och berattelser fran helgens gang har gjort mig supertaggad och riktigt sugen pa att springa lopp nu om nagon vecka. Vilka tider overallt, och det later som ett riktigt roligt lopp med mycket partystamning. Vill helt klart springa varvet nagon gang om det faller samman med ett sverigebesok.

Igar sprang jag ett bra pass pa lopbandet. Upplagget var enligt foljande: 1 km uppjogg, 10 km @ 5:00 min/km, 2 km @ 4:45 min/km och slutligen 1 km nedjogg - totalt 14 km. Kandes gott att fa till nagra snabba kilometrar pa slutet efter en mil i bra tempo. Nu blir det ju lite lugnare upplagg den har veckan da jag vill ha pigga, energiska och riktigt loparsugna ben pa sondag men det vore kanon om jag kunde fa till ytterligare ett sant har pass innan loppet pa sondag. Ikvall blir det aterhamtningsjogg da jag kan kanna av passet fran igar. Hoppas fa till det sista snabbdistanspasset pa onsdag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tänk om, tänk rätt!

Sprang en mil pa lopbandet igar - 2 km @ 5:30 min/km, 4 km @ 5:00 min/km, 2 km @ 4:37 min/km, 2 km @ 5:30 min/km. Mitt pa passet, dar farten var lite snabbare, kande jag mig inte HELT slutkord aven om jag flasade ratt mycket och fick stanna och dricka vatten innan nedjoggen. Det ar roligt att se sma steg i ratt riktning emot utmaningen. Aven om det ar valdigt anstrangt att springa i ca 4:30-fart sa kanns det hanterbart, atminstone i tva pyttiga kilometrar. Aterstar att se om jag kan fa ut annu lite mer fart under dessa tva snabba kilometrar (ska jag dessutom i borjan av juni kunna fixa 4 km i 4:14-fart, hemska tanke, sa maste jag alltsa kapa 23 sek/km och det ar ratt mycket...).Men i overlag, det stora malet ar ju sa klart att kunna halla en battre fart under en lite langre stracka an 2 km...

Att springa 2,1 mil pa 1:45 kanns tufft - det ar langt utanfor komfortzonen nar benen borjar bli stolpiga och trotta. Att vanja kroppen att ligga i overfart ar nagot jag maste jobba med. Men kanske viktigast av allt ar att jag maste andra tankearbetet nar det kanns jobbigt. Det ar okej att vara jatteflasig och ha en hog puls. Det SKA vara jobbigt att springa. Jag kan inte halla pa och myslopa hela tiden om det ar tidsresultat jag vill se. Varje kilometer raknas vid lopp. Maskar jag nagra kilometrar och tanker att "den har langsamma kilometern tar jag igen sen" sa blir det ju sa himla mycket jobbigare att kompensera den 'tappade' farten sen. Pain is temporary, quitting lasts forever.

Ar taggad som tusan infor det har halvmarathonet nu. Jag vet inte om det gar att gora nagot at tavlingsformen nu forrutom att lagga in nagra smabbdistanspass den har veckan. Loppet gar om mindre an tva veckor och jag hoppas och tror att jag ar battre forberedd an nansin. Jag ar redo for ett PB nu och det kommer att bli sub-1:45!

Cooks River - 16 km

Idag har jag sprungit "hare" for min kompis J som nyligen har blivit loparfralst. J lyckades halla ett jattesnabbt tempo anda upp till femte kilometern ungefar, sedan droppade han av mer och mer. Men han gjorde ett fantastiskt bra jobb och kom in pa tiden 1:21:43, en snittfart 5:08 min/km. For att ha klarat av max 10 km tidigare sa maste man gratulera honom - i jamforelse ar ju 16 km en jattelang distans, och att halla en san snittfart ar jattebra. Det var roligt att springa som support och "dra", en bra anledning att springa i bra tempo alltsa.

Jag tanker pa dagens lopp och She runs the night som bra forberedelser infor Sydney half marathon, som gar om staplen om tva veckor. Kanslan under bada loppen var att farten kandes snabb i vissa delar (>5:00 min/km) men dagens lopp bestod av alltfor manga jogg-kilometrar som jag kommer att klara mig utan om jag springer sjalv och i ett lopp som SHM. Jag laddade dessutom med en sportsgel under loppets gang och kande av den positiva effekten direkt. Kommer salades att kora med samma gel jag anvant tidigare, Vanilla bean GU Sportsgel. 

Lite sifferstatistik for den som ar intresserad:

She runs the night #2

Ar fortfarande lite hog av fun run-loppet igar; evenemanget som helhet var verkligen en superrolig grej. Proffsigt, valorganiserat (forsta gangen man kor det har och oftast kan det ju finnas ratt manga 'hick-ups' da) och generosa presenter (snygg t-shirt, fin aluminiumvattenflaska, handduk och sportvaska). Dessutom var det minst sagt en upplevelse rent visuellt sett med massvis med fina ljusinstallationer langs banan, upplysta trad i olika farger, i mitten pa banan sprang man igenom sprutande eldkanoner, etc. Pa flera olika stallen under banan fanns DJs pa plats och 200 meter av sjalva slutspurten infor malgangen sprang man in pa roda mattan in i den pampiga byggnaden Royal Hall of Industries. En klassisk fun-run med mycket partykansla helt enkelt!

Att jag hamnade i 6-fartfallan vid starten var val inte direkt vad jag hade velat men vi var lite sena till starten och fick ta den startgrupp som erbjods da. Men forrutom mangden joggare/gangare man sicksackade emellan sa var det stora farthindret egentligen att inte springa in i loparna framfor en. Det var valdigt dalig sikt stundvis i sjalva parken, atminstone fram till nionde kilometern da man kom ut ur parken och det fanns gatulysen igen. Mellan stralkastarna var det nastintill kolsvart och att styra upp nagon hogre fart da kandes inte riktigt aktuellt. Inga sura miner for det - stamningen var verkligen pa topp och det var mycket smaprat med andra lopare genom hela loppet. Maken var dessutom pa plats och skrek sig hes, det ar ju alltid kul med support och att hora nagon ropa ens namn nar man springer. 

Bra gjort av Nike som la hela den har aspekten pa morkerlopning och att som tjej kunna springa och kanna sig trygg (aven om det luktar produktplacering langa vagar). Men det viktigaste av allt ar att man lyfter fram behovet av upplysta parker i Sydney, i synnerhet en park som Centennial Park som ar sa nara stan. Att man inte kan anvanda parken nu efter morkrets inbrott (om man inte ar pannlampsforsedd alltsa) kanns ju onekligen jattetrist - tittar man pa antalet cyklister, gangare, hundagare, hastagare, lopare, etc etc sa ser man ju att det helt klart finns ett parkbehov aven utanfor ljustimmarna.

Nu laddar jag om batterierna - pa sondag blir det lopp igen - 16 km via Sri Chinmoys Cooks River run. Jag kommer att supporta min kompis J som har blivit loparfralst sa taktiken blir att springa med honom, jag skoter snacket medans han bara springer det langsta han sprungit. Kul! Och pa sondag 20 Maj springer jag Sydney halvmarathon - hoppas pa sub-1:45.

She runs the night

Nyss hemkommen fran "She runs the night", 13 km i Centennial park under nattsvarta forhallanden. Jag siktade pa en maltid pa sub-65 men kom in pa 66:19 min. Nojd anda och grymt imponerad av det proffesionella arrangemanget som Nike stod for - riktig feststamning! Kanner bara att det ar sa kul att springa lopp och testa kapaciteten ibland aven om det ar lite annorlunda att springa med ytterst begransad sikt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Freezing Sydney & utflyktslöpning

Imorse sallade jag mig till de obligatoriska vaderdiskussionerna pa jobbet - om hur kallt det blivit, om hur mycket det blast under helgen, om hur svart det ar att ta den forsta kallfronten efter sommaren. Om alla dessa lager klader man blir tvungen att bara nu. Vart man an befinner sig pa jorden tycks vader och vind alltid vara ett kart diskussionsamne aven om det kanske mest ar socialt korridorprat.

Som svensk kan det vara lite svart att halla masken nar man pratar om att det ar "freezing outside" pa morgonen nu (ca +14/15C). Kan visserligen tycka, jag med, att det ar ratt svalt i jamforelse med tex februari manad men "freezing" kanns som fel ordval :-). Fast det ar klart, allt ar bara relativt till sommartemperaturerna har. 

Det basta med hosten och vintern i Sydney ar just att det aldrig blir "freezing" utan bara perfekt temperatur loparmassigt. Runt +10C nar det ar som kallast och ofta en del regn under natten vilket gor att luften kanns sa dar harligt hog, klar och frasch om man springer tidigt pa morgonen. Oftast ligger temperaturen nu anda pa +20 mitt pa dagen sa det ar fortfarande relativt varmt.

Helgen innebar lite olika typer av lopning, tempolopning bade fredag och lordag. Pa sondagen bestamde jag mig for att sla tva flugor i en small och gor en utflykt i samband med en loprunda. Bestamde mig for ett kortare langpass, 16 km, ut till Bondi Beach. Jag hade finfint loparsallskap ut till Bondi, sedan vek sallskapet ivag hemat, kvar blev jag dar jag traffade maken som bar pa rent ombyte sa jag kunde duscha pa plats pa stranden vid ett omkladningsrum. Sedan blev det braklunch med pizza, ett glas vin, kaffe och cheese cake, och sa lite shopping i Bondi pa det. Gillar det har med att springa till ett stalle och gora lopturen mer till en utflykt an att bara harva pa, det ar ett roligt kompliment och en harlig slutbonus till sjalva utforandet.

Freezing Bondi

Nypassion och att landa på rätt flygplats

Igar snusade jag pa en 2 veckor gammal bebis. Det ar en speciell kansla att halla i ett san liten individ; man kanner sig bade jattegammal och vis, ung och konstigt oforstandig pa en och samma gang. Traningsvarken som en 3,5 kg liten person kan astadkomma bara av att man sitter ned, fryst i samma position i 20 minuter, ar ratt sa grym - klassiskt! :) Bebins mamma tog sedan over och hade fullt sju med att mata bebisen medans pappan, som ar nyfralst lopare bara ville prata lopning (varvat med bebisprat sa klart). Att bli foralder maste vara nagot av det haftigaste man kan vara med om, det var formodligen darfor vara vanner var helt pladdriga och liksom 'hoga' pa bebis-eufori och allt vad det innebar. Men jag tyckte mig ocksa se en valdigt tydlig och stark karlek till just lopningen, som vi ju ocksa pratade mycket om; det gick inte att ta miste pa passionen man kan kanna nar man har upptackt det har med att springa. Man vill bara vill springa mer och snabbare, och bara prata lopning med nagon annan som "fattar". Skoj att se hur loparbacillen - nar man drabbas av den - kan skanka sa mycket variation i ens liv. Till och med i ett sant skede nar man precis fatt en bebis.

Igar sprang jag ett mittemellanpass. Planen var att springa langpass igar men jag kande mig jatteflasig redan efter nagon kilometer och bestamde mig for att kora ett mittemellanpass istallet, totalt 12,5 km. Nagon nypassionskansla likt ovan var det inte direkt fragan om, daremot kandes det mer som att "landa pa ratt flygplats" efter en lang resa, om ni forstar vad jag menar. Enormt tacksamt att komma ut och kanna sig hemma igen aven om det som sagt var alldeles for mycket flas i ett langsamt tempo. Forkylningen tog ju bort ungefar 10 dagar lopning fran mig och fastan jag visserligen var ute och sprang i Queensland sa var det inga langre eller anstrangande snabbpass. Ar valdigt noga med att inte trana om jag inte ar 100% ok. Nu far jag helt enkelt fokusera pa att fa upp tempot igen sa jag kommer tillbaks till snabbtempot jag var inne pa for nagra veckor sedan.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Åter i Sydney

Efter en langweekend i Queensland ar vi nu hemma i Sydney igen. Det ar alltid roligt att aka till Queensland, det kanns liksom alltid som ett aventyr nar man ar dar. Jamfort med NSW, dar vi bor, ar delstaten Queensland alltid lite vildare, lite galnare  - lite mer "aussie" helt enkelt.

Huvudorsaken till resan var att narvara vid svagerskans doktorandceremoni men vi hann aven bla. med en langvandring i en nationalpark runt Lake Cressbrook, nagra loparrundor, massvis med matintag, familjemys och roliga spel. 

Imorgon fortsatter helgfirandet i Australien da vi har Anzac Day imorgon. Sjalv valjer jag att fira detta med en langrunda. 

Mot Queensland!

Nu drar jag mot nordligare breddgrader i Australien, staten Queensland. Forst flyg till Brisbane och sedan bil i ca 2,5 timmar rakt inat landet. Slutdestinationen ar ett markligt samhalle som heter Toowoomba (fick jag med alla 'o' nu?). Forvantar mig en skont lantlig bush-natur, avslappnad mentalitet, kryptiska crocodile dundee-snubbar men framforallt mys med min fina "extrafamilj". Svagerskan doktorerar dar uppe, ska bli roligt att fa ga pa graduation party och se lite annan miljo an Sydney.

Loparskorna foljer med sa klart; lopning ar ju det basta sattet att bekanta sig med ett nytt stalle.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sjukstuga

....var det har. Ar pa battringsvagen men har legat dackad med feber, halstont, hosta och snuva de senaste dagarna. Ar helt klart pa battringsvagen men jag vantar nog nagra dagar innan jag borjar trana igen. 

I ovrigt ar jag nyfiken pa att hora lite uppdateringar om Boston marathon. Det ska ju vara riktig varmebolja dar just idag sa det blir sakert en (annu storre) utmaning med den tuffa banan och allt. Lycka till Sofia och alla ni andra som springer idag!!! En dag - om man skulle kunna fa upp farten och kvala in sig alltsa -  sa skulle jag ocksa vilja springa i Boston (och New York, London och Tokyo sa klart). Ett annat marathon jag garna skulle vilja springa ar forstas Petra Marathon, bara for att liksom. Dessvarre verkar det som att hela eventet har lagts ned pga den stora rasrisken, nagot man kan ha forstaelse for.

Påskintervaller

Helgens paskledighet har varit extra valkommen for oss. Hoppas ni alla har haft en jatteharlig helg med mycket paskgodis. Typiskt nog sa blev maken superforkyld redan pa skartorsdagen och har i princip varit sangliggande hela helgen. Ett klassiskt exempel pa att nar man val startar sin ledighet sa slappnar man av mer och ar da mer mottaglig for baciller och att bli sjuk. Vi kan nastan alltid tajma in sjukdomarna pa det har sattet. :) 

Vadret har varit stralande hela helgen och idag ar forsta dagen som vi ska ga utanfor lagenheten tillsammans, lagomt nog tills att jobbet borjar imorgon igen. Tyyyyypiskt.  Hur som helst sa kommer vi att avsluta pasken med att ga pa en teaterforestallning ikvall - Les Liaisons Dangereuses - med bland andra Hugo Weaving i spetsen. Hugo ar ju alltid bra, gillar speciellt hans insats i den gamla klassikern Priscilla Queen of the desert. Ska bli skoj att se honom i teatersammanhang nu.

For egen del ar jag frisk, peppar peppar, och har sprungit varje dag under pasken. Inget speciellt att orda om egentligen; pa langfredagen 10 km, lordag 13 km, och igar 11 km lattdistans. Idag sprang jag ocksa, pa lopbandet och hade lite mer kvalitet an de ovriga passen. Passet idag bestod av foljande upplagg: 

2 km uppjogg i 6 min/km

2 km@ 5:00 min/km

1 km@ 4:27 min/km 

2 km@ 5:00 min/km

1 km@ 4:27 min/km

1 km@ 5:00 min/km

samt nedjogg 1 km. 

Langt ifran nagon 4:14-fart an sa lange men kanske ett litet steg emot utmaningen. Kan jag bara fa in 2 kvalitetspass i veckan sa tror jag det kan handa nagot med tiderna snart - det vore ju nice. Det har passet kandes jattebra (formodligen pga all vila under helgen och att jag inte kort nagot langpass), men som vantat var det enormt jobbigt pa slutet av den sista snabba kilometern. Skont att kanna att nar jag da trappade ned till 5-fart sa kandes det nastan som att jogga. Fragan ar vad man bor satsa pa - langa, hanterbara intervaller lite som upplagget ovan eller snabbare men ocksa kortare, typ 200/400/600 meter?? Kanske en kombination av bada?

Söndagspass i måndagströtta ben

I morse sparkade jag igang den har veckan med en klassisk ÅH-jogg; kan inte pasta att jag var jattesugen pa att ge mig ut nar vackarklockan ringde vid 6.15-snaret men som vanligt kandes det SUPERSKONT efterat, speciellt efter gardagens pass som blev lite langre an vad jag hade tankt.

Forra veckan loggade jag 4 pass pa 13, 11, 8 och 22,5 km, kanske inte jattemycket distans generellt sett men langpasset igar kandes av i benen i morse.

Langpasset sprangs genom Centennial Park och ut mot Eastern beaches via Randwick. Sprang den ikoniska coastal walk-promenaden langs fina Bronte Beach, Tamarama, Nelson Bay och sist men inte minst Bondi Beach. Strackan ar underbart vacker med stupbranta klippor, oppet blatt hav och mycket upp o ner pa ojamnt underlag. Extra kryddigt blev det med de manga branta stentrapporna som dyker upp med jamna mellanrun och ar helt omojliga att springa i. 

Efter 14 km var det dags att ta itu med evighetsbacken upp till Bondi Junction som aldrig tycks ta slut nar man springer dar. Pinnade pa ratt langsamt och i vissa partier tillat jag mig att ga en svang nar mjolksyran borjade branna alltfor mycket. I storsta allmanhet bradskade jag absolut inte med farten och tiden blev ju darefter ocksa, ca 5:46 min/km och totalt 2:09 pa 22,5 km. Men vad gor det nar man far vara ute och gora det man gillar mest i vackert vader en sondagsmorgon. Hade inga som helst problem att somna senare pa kvallen.

Imorgon blir det vila och pa onsdag tanker jag ta tjuren vid hornen och springa snabbt.

Perikles, hvornår smager en lœprutt bedst?

Alla ni som var barn pa sjuttiotalet kanner sakert till svaret pa den fragan.

Trevlig helg pa er! Sjalv ar jag nysprungen och nu blir det fredagsmyyys.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ångest, ångest är min arvedel

1. Han ar rolig, den dar Staffan - tro att JAG ska kunna springa sa dar snabbt!

2. Det dar ar ju typ hans egen fart. Det GAR ju bara inte for mig.

3. Det later ju helt galet snabbt. Pa tok for snabbt. Skulle jag kunna halla den farten?

4. 2 kilometer i den tokfarten... Ar det mojligt? Kan JAG fixa det??

5. Alright - jag testar val da!

Ungefar sa gick tankejargongen haromdagen da en viss person la in en kommentar och utmanade mig till foljande: att kunna springa 4 kilometer i 5:00 min/km foljt av 2 km i 4:14 min/km. Visst lat det tufft till att borja med men det tog inte lang tid innan jag bestamt mig for att testa. For trots allt sa kandes det inte HELT omojligt. Mer liksom j-ligt tufft och en rejal utmaning men absolut inte omojligt. Var jag redo att pressa mig sjalv lite hardare sa jag kunde fixa det har? Ja, det ar klart att jag var! Ville jag kunna springa sa dar fort? Klart jag ville! Jag behovde bara nagon som pushade mig mentalt i ratt riktning.  

Alltsa, jag nappade pa utmaningen och det tog inte lang tid innan nasta kriterium lod: innan 2 juni skulle jag DESSUTOM kunna springa 4 kilometer i denna djavulska smatt fantastiska fart 4:14 min/km, dessutom med en spurt pa 200 meter.

Sa dar, da var det outat pa bloggen och allt. Inte en chans att man slipper undan nu. Dags att ge sig ut och springa lite da kanske...

Tipptopp söndagspass

Hosten borjar markas av har i Sydney nu - temperaturen visade pa behagliga +16 C i morse klockan sju nar jag paborjade mitt pass pa valdigt morgontrotta ben. Pa en daggfylld grasmatta varmde jag upp med jogg pa stallet, indianhopp och diverse skipsteg. Trots en ratt sa rejal uppvarmning tog det sakert ytterligare sju-atta kilometer innan jag vaknade upp och hittade ratta flytet. 

Riktigt somndrucken var jag som sagt imorse men jag ville absolut gora det har passet pa morgonen eftersom jag hade en massa andra aktiviteter senare pa dagen som skulle hinnas med (langdistansloparens standiga dilemma). Nar jag val "vaknat upp" var det toppen att vara ute och fran den nionde och fjortonde kilometern var det runner's high och det kandes som jag skulle kunna fortsatta i all evighet. Underbart nar man kan kanna sa!! Tror mycket det berodde pa den svala temperaturen som verkligen gor ALL skillnad, men ocksa att det var sa mycket socialt folk ute som hejade glatt och det gav en allmant harlig sondagskansla! 

Jag gav mig ut med installningen att det fick ta den tid det tog och att det viktiga var tiden jag var ute. Benen tog mig mot Bondi Junction och Randwick pa utsidan av Moore Park och Centennial Park, sedan hem via Foxtel Studios. Avslutade som jag borjade med en runda runt lillparken utanfor vart hus och det fick satta stopp for dagens pass, som ocksa ar arets langsta pass. 20,41 km pa tiden 1:53 och ett snitt pa 5:39 min/km och det ar jag ratt nojd med.

Gymdejt med extra allt

Att dejta pa gymmet nar tiden ar knapp ar verkligen ett bra satt att fa till kvalitetstid. Forutsatt att den man dejtar ocksa ar en traningsnord sa klart. Det konstaterade bade maken och jag nar vi sammanstralade pa gymmet igar. Pa den senare tiden har det varit svart att pussla ihop lite kvallstid tillsammans pga jobb sa det passade perfekt att fa lite gymtid ihop och kunna prata samtidigt som vi tranade. Jag kor ju dessutom nastan alla mina pass solo sa sallskap for mig forgyller verkligen traningen. I traningsvag for mig blev det 1 mil fartlek pa lopbandet. Upplagget bestod av 2 km uppjogg, sedan 6 km i 5:00 min/km och tva spridda inslag av 500 m i ca 4:14 min/km samt 1 km nedjogg. Jobbigt men en otrolig kick av att kunna klara av femhundringarna i det tempot! Sedan blev det ett langt corepass med extra allt - benovningar, ryggresningar, armhavningar och plankan i 3 minuter. Foljde upp med en stor pizza efterat, extra allt! 

Hunter Valley

170 km eller tva och en halv timmes bilfard nordvast om Sydney ligger vindristriktet Hunter Valley. Bilfarden dit gar mestadels pa trakig motorvag men nar man val kommit in pa lantvagen ar det en ljuvlig bilfard med mycket blickfang. Gillar man vin, mat och vacker natur sa ar Hunter Valley ett givet stalle att besoka.

Forrutom de fantastiska chardonnayvinerna sa finns det anledning att vurma lite extra for Hunter Valley, atminstone om man ar lopare. The Winery Running Festival  gar av stapeln 22 juli och erbjuder en hel och halvmara, 6 km samt 10 km (dessvarre kommer jag att missa detta event da jag ar hemma i Sverige da men det kan ju vara bra att lagga pa minnet till nasta ar). Hunter Valley ar verkligen perfekt att springa i - langa, rullande kullar, vinrankor sa langt ogat nar, en nastan toscansk (ibland aven lite sydengelsk) kansla med cypresstrad och en enorm gronska. Kort och gott miljoer, som pa vissa stallen inte alls ser speciellt typiskt australiensiskt ut.

Omgivningarna inbjod som sagt inte bara till vinprovning utan aven till lopning. For min del blev det en runda bade pa lordagen och sondagen - svart att INTE springa i sa fina miljoer... Ja, vad kan man mer saga om helgen? Vinet, det var gott!

Fredagskänsla

Fredagskansla en masse idag, har varit flexledig och har verkligen tagit vara pa dagen och fatt en massa bra grejor gjort. Packat en weekendvaska bland annat, lagat kreativ lunch pa kvarlevor i ett nastintill tomt skafferi, stadat lagenheten, betalat rakningar, ordnat mer utrymme for skor i garderoben (intresseklubben antecknar val?). Dessutom hann jag med att avverka arets langsta pass hittills (later ju skandallost nar jag skriver ned det sa har). 18 km i en snittfart pa 5:27 min/km. Det blev tva rundor runt Centennial Park, utsidan pa Foxtel Studios och sa runt Moore Park pa hemvagen. Kanslan; helt ok men det kandes LANGT. Fast jag tror att det kandes langt mest i skallen for flaset var det inget fel pa och benen var pigga och starka. 

Nu sticker jag ivag pa en vinprovningsweekend i vackra Hunter Valley. Vin och lopning star pa agendan. Ha en trevlig helg!!

Lopp på gång...

Morgonjogg imorse, 9 km i ungefar 6-fart, sedan 30 minuter core pa det. Underbart nar man val kommit igang men det tar ju sin lilla tid att fa liv i benen. Jag beundrar de som har disciplinen att springa VARJE morgon - det ar ju sa mycket enklare att trycka pa snooze-knappen nar telefonen borjar tjuta irriterat pa morgonen. 

Annars har jag precis registrerat mig till nagra lopp - forst ut ar Nike She Runs/She Runs the Night, 13 km, som gar av stapeln pa kvallen 3 maj i mitt hogkvarter Centennial park. Det ar alltsa ett event endast for tjejer och fokus ar just att oka insikten till hur man bast ska kunna trana sjalv som tjej efter morkrets inbrott. Det finns ju som sagt en hel del stolpskott som gar los pa gatorna har. Bra initiativ aven om jag inser att det aven har ett starkt kommersiellt syfte da Nike ar organisator. Men eftersom jag oftast springer i Centennial Park, nastan alltid sjalv, och VET hur laskigt det kan vara att som tjej springa ensam i parken kvallstid sa kanns det viktigt att delta i ett sant har event. Forhoppningsvis kan det leda till battre ljusslingor i parken (vilket vi ar i starkt behov av), kanske tom nagra stralkastare har o dar, nagon patrull, osv. Men forhoppningsvis ocksa fler organiserade loparcommunities i parken. Jag tror det kan bli skoj.

Sedan blev det en halvmarathon-registrering. Sydney half marathon 20 maj. Sist jag sprang, vilket ar evigheter sedan, kandes det sa har efterat. Givetvis vill jag kapa det PBt, jag siktar pa runt 1:45, hoppas verkligen det haller!

Vilken helmara det blir ar inte 100% klart annu. Gold Coast marathon namnde jag tidigare men det kan eventuellt bli Sydney marathon istallet. Har en kompis som velar fram och tillbaks om hon kan hanga med... Hur som helst ar det skoj och otroligt motiverande att ha  nagra lopp att se fram emot - det kan bli lite mer konkret fokus pa upplagget nu.

En helt ok vecka

...konstaterar jag med foljande avverkade pass -

Tisdag: 10 km jogg, (ingen klocka)
Torsdag: 12 km distanspass,5:26min/km
Fredag: 7 km pa lopband med 1% stigning, 5:10 min/km
Lordag: 10 km pa lopband med 1% stigning, 5:45 min/km
Sondag: 13,5 km terranglopning,5:14 min/km

Totalt 52,5 km pa 5 loppass - bra jobbat sa har i borjan av en kick off aven om jag inte fick ihop nagot langpass som jag pratade om tidigare.

Terrangpasset idag var roligt, annorlunda och kandes valdigt bra. Rundan gick mestadels pa gras och stundvis pa grusstig. Mest ojamnt underlag aven om det genomgaende var helt flackt. Fick sallskap av min loparkompis Fabio som har ett bra driv i steget, hade jag sprungit sjalv sa hade jag helt klart inte kunnat halla den farten. Man far liksom en annan kamparanda nar man springer med nagon som ar villig att ligga pa lite. Farten skulle jag beskriva som valdigt rask aven om jag inte tog ut mig helt.

Under nasta vecka hoppas jag pa att kunna kora ett pass pa runt 18 km istallet. Imorgon blir det dock helvila.

Långpass nästa!

Laser pa manga bloggar att det ar ratt mycket skador som harjar runt just nu. Sjalv ar jag inne i ett forvanansvart bra flyt just nu (peppar, peppar), men jag vet sa val hur det kanns nar man ar skadad och det liksom kanns som att man aldrig kommer att kunna springa igen.

Har snittat pa 4 loppass i veckan den senaste manaden, varav ett snabbare pass/vecka och resten av varierande karaktar. Egentligen har det varit ganska mycket ostrukturerade njutpass men sakta men sakert maste jag borja baka in lite langre pass och mer kvalitet.

Vad som har funkat nu med att vara skadefri tror jag har varit att jag kort ratt mycket core-ovningar efter mina pass. Jane Fonda-ovningarna, Flamingon (som bl.a. Eva har tipsat om), plankan, sit ups, push ups och sa ryggresningar. Ofta ar det val sa att man blir pamind om hur viktigt det ar med en stark core forst nar det ar forsent och man sitter dar med en skada (sa har det atminstone varit alla gangerna for mig). Men det galler ju att fortsatta med det hela tiden sa man inte fuskar med det som haller upp hela maskineriet.

Gold Coast Marathon ser for ovrigt ut att bli arets huvudutmaning. Det gar av stapeln 1 juli, mitt i australiensiska vintern sa nu galler det att satta igang och jobba upp lite distans. Forutsattningarna later bra - behagliga temperaturer och ja, ni ser ju hur platt det ar, en total stigning pa 24 meter. Eftersom rundan gar ratt igenom huvudgatan langs med stranden misstanker jag att det blir ratt mycket publik, sa var ju inte fallet i tex Sydney marathon dar en stor del av strackan lades lite off. Atminstone bor det vara lite mer publik i mitten och pa slutet da man bara springer en halvmara at ena hallet och vander om och kor samma runda tillbaks.

Gold Coast, Guldkusten eller Surfers Paradise - kart barn har manga namn. Platt ar det ialla fall.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Milstolpar

Kuriosa for dagen: det ar idag alltsa exakt 7 ar sedan jag och maken kom till Australien. Det ar ocksa exakt 3 ar sedan jag blev Mrs. Roligheter som val ar varda att fira tycker jag! Detta firades forst med jogg i arla morgonstund, 1 km for varje arlig milstolpe sa vad vad passade battre an en slat mil dagen till ara. Sedan blev det en gemensam, lite godare vardagsfrukost som maken snodde ihop. Finminddag blir det senare ikvall men forst ett evighetslangt arsmote med bostadsrattsforeningen. Ytterligare en arlig milstolpe oman en man helt klart kunde ha klarat sig utan...


- Posted using BlogPress from my iPhone

En inre dialog

Fartleken pa lopbandet fortsatter. Skogsstigar, lummiga parker, strandrundor och frisk luft i all ara, men HAR man betalt dyra pengar for ett gymmedlemskap sa kanns det hemskt att inte nyttja gymmet oftare. Forsoker ta mig dit atminstone en gang i veckan. Osregnar det sa kanns det mer naturligt att trana inomhus, likasa om det ar olidligt varmt ute, vilket det ofta ar nu. Skont att kunna springa i ett kallt rum med ac. Gymmet har helt klart sina fordelar pa det planet.

Det finns andra fordelar ocksa. Lite mer svarbegripliga men som som handlar om hur man reagerar nar man tranar bland folk. Den standiga inre dialogen man ofta for med sig sjalv. Pressen att prestera nastan som pa tavling. Det gar inte att "komma undan" sa latt pa ett gym. Att maska ar inte speciellt coolt. Prestigen gor sig pataglig. Ska man lyfta sa ska det hanga massor med feta vikter pa skivstangen. Grimaserar man inte tillrackligt sa lyfter man formodligen alldeles for latt. 

Pa lopbandet lyser displayen med roda blaffiga siffor och de talar ju sitt eget tydliga sprak. Visar siffrorna pa laga hastigheter sa kanns det lite halvvisset. Ar det daremot snabba snygga siffror sa kanns det genast ratt OK. Man far lite superwoman-kansla - en kansla man garna vill forlanga. Kan man halla det har tempot langre an den som springer pa lopbandet bredvid, tro?

Langt innan det har stadiet har jag paborjat en slags inre dialog med mig sjalv. Tranaren och Loparen - pepptalket man sa ofta maste halla med sig sjalv for att ORKA halla ut, orka springa lite langre, lite snabbare. Orka for att det kanske kan ta en till nasta niva. Kanns det igen?

Tranaren hurtigt: "OK, 2 kilometer i bekvamt joggtempo nu, sedan far vi se hur det kanns!"
Loparen: "OK, enkelt men vi kor pa det."
11 minuter senare.

Tranaren: "Alright, nu skruvar vi upp tempot betydligt. Ar du med? Kor 3 km i fem-tempo nu. Det klarar du latt som en platt."
Loparen, kaxigt: "Klart jag gor!"
3 kilometer senare och loparen ler fortfarande.

Tranaren: "Tusan, det dar var ju inte speciellt jobbigt ser jag. 2 stycken till blir det visst. Du haller mycket battre tempo an snubben bredvid pa lopbandet"
Loparen: "Jasa, gor jag det? Ja, det ar klart vi kor vidare da." 
2 kilometer senare. Loparen ar nu markbart flasig och svettas rejalt.

Tranaren: "Det dar gar ju utmarkt ser jag! Hoj lite nu, du orkar! Snart kommer du att plocka ytterligare en rygg."
Loparen: "Absolut, klart jag gor! Woohoo!"Loparen har nu nagot nastintill religiost i blicken. Det ar uppenbart att loparen har ar i sitt esse.
4:45 minuter senare. Loparen ar nu valdigt flasig, svetten svidare i ogonen.

Tranaren: "Kor EN till! Du orkar!! Kom igen nu for f-n! Visa vad du gar for! Tjejen pa lopbandet bredvid har inte en chans mot dig!"
Loparen: (Inget svar. Utfor handlingen pa snabba fotter, hoga knan och med fokus i blick.)
4:45 minuter senare. Loparen stannar och vilar i tio sekunder, torkar en snorig nasa och dricker vatten.

Tranaren: "En langsam jogg sa far du vila sedan."
6 minuter senare - avslutat loppass.

Upplagget sag alltsa ut sahar om nagon undrade:
11 min - 5:30 min/km
25 min - 5:00 min/km
9,30 min - 4:45 min/km
6 min - 6:00 min/km