Milstolpar

Kuriosa for dagen: det ar idag alltsa exakt 7 ar sedan jag och maken kom till Australien. Det ar ocksa exakt 3 ar sedan jag blev Mrs. Roligheter som val ar varda att fira tycker jag! Detta firades forst med jogg i arla morgonstund, 1 km for varje arlig milstolpe sa vad vad passade battre an en slat mil dagen till ara. Sedan blev det en gemensam, lite godare vardagsfrukost som maken snodde ihop. Finminddag blir det senare ikvall men forst ett evighetslangt arsmote med bostadsrattsforeningen. Ytterligare en arlig milstolpe oman en man helt klart kunde ha klarat sig utan...


- Posted using BlogPress from my iPhone

En inre dialog

Fartleken pa lopbandet fortsatter. Skogsstigar, lummiga parker, strandrundor och frisk luft i all ara, men HAR man betalt dyra pengar for ett gymmedlemskap sa kanns det hemskt att inte nyttja gymmet oftare. Forsoker ta mig dit atminstone en gang i veckan. Osregnar det sa kanns det mer naturligt att trana inomhus, likasa om det ar olidligt varmt ute, vilket det ofta ar nu. Skont att kunna springa i ett kallt rum med ac. Gymmet har helt klart sina fordelar pa det planet.

Det finns andra fordelar ocksa. Lite mer svarbegripliga men som som handlar om hur man reagerar nar man tranar bland folk. Den standiga inre dialogen man ofta for med sig sjalv. Pressen att prestera nastan som pa tavling. Det gar inte att "komma undan" sa latt pa ett gym. Att maska ar inte speciellt coolt. Prestigen gor sig pataglig. Ska man lyfta sa ska det hanga massor med feta vikter pa skivstangen. Grimaserar man inte tillrackligt sa lyfter man formodligen alldeles for latt. 

Pa lopbandet lyser displayen med roda blaffiga siffor och de talar ju sitt eget tydliga sprak. Visar siffrorna pa laga hastigheter sa kanns det lite halvvisset. Ar det daremot snabba snygga siffror sa kanns det genast ratt OK. Man far lite superwoman-kansla - en kansla man garna vill forlanga. Kan man halla det har tempot langre an den som springer pa lopbandet bredvid, tro?

Langt innan det har stadiet har jag paborjat en slags inre dialog med mig sjalv. Tranaren och Loparen - pepptalket man sa ofta maste halla med sig sjalv for att ORKA halla ut, orka springa lite langre, lite snabbare. Orka for att det kanske kan ta en till nasta niva. Kanns det igen?

Tranaren hurtigt: "OK, 2 kilometer i bekvamt joggtempo nu, sedan far vi se hur det kanns!"
Loparen: "OK, enkelt men vi kor pa det."
11 minuter senare.

Tranaren: "Alright, nu skruvar vi upp tempot betydligt. Ar du med? Kor 3 km i fem-tempo nu. Det klarar du latt som en platt."
Loparen, kaxigt: "Klart jag gor!"
3 kilometer senare och loparen ler fortfarande.

Tranaren: "Tusan, det dar var ju inte speciellt jobbigt ser jag. 2 stycken till blir det visst. Du haller mycket battre tempo an snubben bredvid pa lopbandet"
Loparen: "Jasa, gor jag det? Ja, det ar klart vi kor vidare da." 
2 kilometer senare. Loparen ar nu markbart flasig och svettas rejalt.

Tranaren: "Det dar gar ju utmarkt ser jag! Hoj lite nu, du orkar! Snart kommer du att plocka ytterligare en rygg."
Loparen: "Absolut, klart jag gor! Woohoo!"Loparen har nu nagot nastintill religiost i blicken. Det ar uppenbart att loparen har ar i sitt esse.
4:45 minuter senare. Loparen ar nu valdigt flasig, svetten svidare i ogonen.

Tranaren: "Kor EN till! Du orkar!! Kom igen nu for f-n! Visa vad du gar for! Tjejen pa lopbandet bredvid har inte en chans mot dig!"
Loparen: (Inget svar. Utfor handlingen pa snabba fotter, hoga knan och med fokus i blick.)
4:45 minuter senare. Loparen stannar och vilar i tio sekunder, torkar en snorig nasa och dricker vatten.

Tranaren: "En langsam jogg sa far du vila sedan."
6 minuter senare - avslutat loppass.

Upplagget sag alltsa ut sahar om nagon undrade:
11 min - 5:30 min/km
25 min - 5:00 min/km
9,30 min - 4:45 min/km
6 min - 6:00 min/km

Äntligen Måndag!

Efter en helg i hektiskt tempo ar det snudd pa skont att saga sa nu nar en ny vecka rullat igang. I lordags var jag uppe med tuppen och sprang 12 km i Centennial Park. Redan klockan halv sju nar jag borjade passet var temperaturen en bit uppemot trettio grader. Cirka en timma senare var det om mojligt annu varmare. Det ar dagar som dessa da man verkligen inte kan gora sa mycket annat an att duscha iskallt efter avverkade pass.

Nagra timmar senare pa dagen var det stort kalas for maken som har fyllt jamna siffor. Vi firade med ett gang busiga, festglada vanner till langt inpa smatimmarna och det var en inte alltfor energisk loperska som morgonen darpa snorde pa sig lopardojjorna och styrde kosan mot Queen's Park i sakta mak. I all festyra hade jag bokat date med min loparkompis Fabio, annars hade det nog varit stor chans for en sovmorgon for min del. Hur som helst - 15 km senare och jag kande mig som en ny manniska.

Lopning har ju den effekten - helande, renande och inger ett allmant valmanende - det vet vi ju alla men men den kanske mest spannande aktiviten for helgen blev en helikopterflyging over Sydneys strander och inloppet Sydney Harbour.

 

Speed for a slow(n) ranger

Sprang foljande hastigheter pa lopbandet idag: 10.5, 11.5, 12, 12, 12 (jobbigt), 11 (snabb aterhamtning), 13, 12, 11.5 och slutligen 10.5. Att ligga pa 5:00-fart, alltsa 12 km/tim, en langre tid ar val inte omojligt men fortfarande ratt anstrangt for mig. Vill liksom garna lagga in nagon langsam kilometer nu och da for att kunna aterhamta mig. Men att springa snabbt pa lopbandet ar nagot jag gillar bara musiken i lurarna driver en framat.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Vägar

Det har skissats pa pa road maps, arsplaneringar, budgetar, mal och dyligt sa har i borjan av ett ar. Jag gillar iden med allt det har och ser det som en inspiration till prestation, hur man tar sig an uppgifterna och vad som ar viktigt har och nu. Tankar kring min lopning har aven borjat ta form och lopningens betydelse stalls aterigen i rampskenet nar man tanker pa att ens tillvaro kraver balans mitt ibland allt det kvadrata levernet.

De flesta har nog redan satt sina mal for det har aret. Mina loparvagar 2012 ar dock inte riktigt utstakade annu men jag har funderat lite pa vad jag vill gora och hur fokuset kan se ut. Det kanns skont att ha avverkat arets forsta lopp aven om det bara var ett kortlopp och inget man *egentligen* (?) behover ladda speciellt mycket for. Nagra halvmarathon skulle jag helt klart vilja springa, ett lite mer aventyrligt traillopp skulle ocksa vara kul. City2surf skulle jag garna vilja fa med men det kommer inte att funka i ar pga resor. En helmara vill jag sjalvklart ocksa fa till men fragan ar bara - VART?

Foljande stallen kanns lockande och genomforbara i ar (tyvarr blir det inget Stockholm marathon eftersom jag kommer att vara i Sverige pa andra roligheter i augusti istallet):

- Uluru marathon 

- Gold Coast marathon

- Melbourne marathon

- Sydney marathon

Det skulle vara kul att kombinera en resa med ett marathon. Just nu lutar det mot Gold Coast Marathon i slutet av juni, tydligen en riktigt platt banprofil och vackert belaget - hela rundan gar langs med havet. Vi far helt enkelt se vilket av dessa marathon det blir!

Ute pa nya, spannande vagar forra aret - i Bangkok tex. Alskar den staden fast Bangkok marathon kanns inte sa jattelockande.

Så lätt blir ni inte av med mig

Langt efter att alla mal for 2012 ar satta, alla marathonprogram inledda och alla nyarsloften halvvags in pa Q1 kommer har en liten uppdatering fran Down Under. Sent ska ju som bekant syndaren vakna.  I helgen sprang jag kortlopp och presterade foljande modesta tider: 5:15, 4:50, 4:51, 5:03, 5:19, 4:40, 4:37. Strackan Dee Why till Manly Beach innebar en brant profil, grotig start till finish genomgaende och en okristligt tidig start - klockan 6.45 gick startskottet. Inte supernojd med resultatet men som vanligt en jattekick att springa ihop med tusentals andra och fa kanna adrenalinet pumpa till max - bara det gor ju att man kan dra pa ett extra leende.

Icke desto mindre - nu kickar vi av det har lopararet, tycker jag, och drar ett streck over det har bloggskolkandet.