Varmt & kallt och Svedala

Dagar som idag ar det ratt skont att ha tillgang till ett iskallt luftkonditionerat gym. Makalost svettiga +40C har termometern visat pa de senaste dagarna - riktigt klibbigt och obekvamt att ga till jobbet nar man inte kan vara kladd lite ledigt. Och for att inte namna pendeltagen, som ofta inte har nagon a/c - minst sagt vidrigt! Sa har ar det nastan varje ar men man glommer bort de har varmetopparna, ungefar pa samma satt som man glommer bort de dar riktigt superkalla dagarna hemma i Sverige. Tack o lov for de platser som HAR A/C sager jag bara aven om jag mestadels inte gillar det!

Annars har jag inte sa mycket spannande att rapportera traningsmassigt - jag fortsatter att alternera mellan rodd, crosstrainer och simning eller vattenlopning. Mitt uppe i allt det har fortsatter jag stenhart med mina core-ovningar. Det kanns som balen ar stark som tusan och hofterna och ljumsken borjar arta sig. Men att det skulle ta sa har fruktansvart lang tid att repa sig hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat forestalla mig - det ar nu nastan tva manader sedan problemet borjade. Tank vad lite man vet om sin kropp, jag som trodde att det skulle ga over efter nagon vecka eller tva...

Igar sprang jag mina forsta 500 metrar pa en manad *pa lopband*. Jag slutade precis dar det borjade bli lite obekvamt igen - skadan ar alltsa inte helt och hallet borta - men lyckan var nastan fullstandig nar jag markte att jag faktiskt kunde springa MYCKET langre an pa lange - enorma framsteg kanns det som! Snart ar jag igang igen pa riktigt, det kanns underbart!!

Nagra andra underbara saker - jag har bokat flyg hem till Svedala! Tjoho!! Det kanns SA kul att kunna sikta in mig pa resan lite mer konkret, och givetvis att fa traffa min familj och vanner... och sa ett steg narmare Stockholm marathon saklart. Om det ar nagon som ar intresserad sa kommer jag att vara i Sverige mellan 16 april till 1 juni - riktligt lange med andra ord, sa det ska bli skont att kunna ta det lugnt och hinna traffa alla.

Note to self

Jag suger at mig av alla rehab-och aterhamtningsrad jag far. Igar, pa Australien-dagen (eller Australia Day som det heter har), traffade jag tva vanner som arbetar som fysioterapefter. Det blev som sig bor lite prat om lopning och ditten och datten, och nar jag fick fragan om hur det gar for mig i marathonprogrammet (inte sa bra, blev svaret), blev det ocksa prat om min ljumskskada.

Jag fick da foljande rad (det mesta av det har ar ganska sjalvklara grejer men det ar anda ratt bra att ha i atanke...)

- Spring inte forran smartan har overgatt helt. Ljumsken ar en sa pass komplicerad del med ligament, muskler, senor och kotor som mots i ett enda virrvarr - just darfor kan det vara extra viktigt att lata skadan fa en chans att laka eftersom det ar sa mycket som ska klaffa i den har delen av kroppen.
- Nar jag val kanner att jag kan springa (las jogga) mer an 500 meter, och kan uppratthalla detta utan att det gor ont, testa sedan att oka farten.
- Gor det fortfarande inte ont efter 500 meter, testa en snabb sprinta. Slutsats: kan man uppna det har stadiet ar man formodligen fullt aterhamtad.
- Ett ojamnt underlag som gras, elljusspar eller mycket backar okar risken for muskelskador. Borja pa flackt underlag, garna lopband dar man far lite stuns samtidigt som det inte ar lika hart som asfalt.
- Forsatt arbeta pa balstyrkan och s.k. pilatesovningar - otroligt viktigt att alla narliggande muskler maste starkas. Detta minimerar sedan risken for ytterligare skador nar man val kan borja springa igen.
- Forsok lokalisera vart det onda kommer ifran i benet och massera just den punkten - gor det dagligen. Ju mer blodflode som cirkuleras till 'den onda' delen, desto snabbare kan vavnaden i ligament och muskler fornyas, och saledes paskyndas aterstallningen.
- Skulle jag borja springa redan nu sa ar risken stor att man faller tillbaks pa samma ursprungslage, dvs den tid det har tagit mig att laka sa har langt ar saledes bortkastad tid.
- Fortsatt kora skonsam alternativtraning sa har du inte lika mycket forlorad lopartid.

For ovrigt blev det egen traning igar; 60 min pa crosstrainern (12,5 km), foljt av 20 min latt simning. Alltid nagot.

Från strand-age till bandage

Det gar fort nar det hander, det har jag erfarit forr. Egentligen borde jag bjuda pa langa inlagg med bildskona foton fran Port Douglas. Istallet sitter jag uppkurad i soffan med uppskrapade ben, armbagar och tva stygn pa hakan. En cykeltur, en liten flicka som sprang ut pa gatan och kanske lite for effektiva bomsar ar anledningen till rugguggle-looken. Mitt gamla starka jag kanns valdigt avlagset just nu....

I brist på annat

Kan man inte springa sa kan man alltid roa sig med annat. Jazza upp sina nuvarande traningsdojjor med fargglada skosnoren till exempel.

Narmast kameran: Adizero tempo, Mizuno Ultima Wave och Brooks Glycerin

For ovrigt sa kliver jag snart pa ett plan med destination Port Douglas. Port Douglas ar ju, som jag namnt tidigare, ett riktigt loparparadis. Det ligger precis vid Cairns och Stora Barriarrevet uppe i norra Australien sa jag ser fram emot lata dagar under en parasoll, att snorkla i kristallklart vatten, ata alldeles for mycket mat, dricka alldeles for mycket vin och ha det allmant gott. Givetvis planerar jag att kora strandlopning ocksa, bara min elandiga ljumske/hoft haller ihop. Jag inbillar mig att ett lite lindrigare underlag som en strand ska funka lite battre. Efter ett besok hos fysioterapeften i gar kandes det lite battre.

Jag kommer nog in nagra ganger pa bloggen och sager hej ifran stranden eller var jag nu kan vara.

Ha en trevlig dan fore dan fore dopparedan forresten!

Nålar, hokus pokus & vad som händer om 7 dagar

Gjorde ett besok hos Ergoworks Sydney physio therapy clinic igar, ett stalle som jag varit hos tidigare. Ljumskproblemet vill inte riktigt forsvinna aven om det har trappats ned rejalt. Eftersom det har hallt i sig i nastan tva veckor nu kande jag att det var pa tiden att fa nagon ratsida pa det. Det ju ganska trottsamt att ga omkring och ha ont och dumt att forsoka springa (som lustigt nog anda kanns ratt ok) nar man bara far ont igen efterat. Mest ont gor det nar jag suttit still framfor datorn ratt lange och sedan ska kliva upp och ga en svang. Det ar ju mest sa jag tillbringar min arbetstid, ja sittandes langa stunder alltsa.

Annars kan jag saga att den kroppsrorelsen som gor mest ont ar den enkla saken som att ta pa sig ett par byxor. Naturligt sett bojer man kroppen lite latt framat, lyfter ena benet in i byxbenet och sedan det andra. Just den rorelsen ar helt omojlig att fa till, kan inte stodja mig pa det dumma benet utan att ta stod av nagot, och till o med da gor det sa jakla ont att jag nastan maste sitta ned och ta pa mig byxorna. Helt galet.

Tydligen ar det bara en strackt muskel fran ljumsken och insidan av laret. Jag skriver "bara" eftersom det lika garna hade kunnat vara nagot allvarligare som kanske skulle ta flera manader att fa bukt pa. Jag fick nagra ovningar som jag kan gora som "hemlaxa" och sa fick jag prova nagot nytt; "dry needling" (vad det heter pa svenska har jag inte en aning om - torra nalar?!). Det gick ut pa foljande i alla fall - en massa nalar som stacks in i benet hogt upp pa insidan av laret, en slags akupunktur fast man benamde det inte sa, tydligen ar akupunktursticken mycket djupare (och later onekligen mycket obehagligare).

Effekten ar, om jag fattade det ratt, att nar man sticker in en nal i benet sa lurar man kroppen in i en "produceringsfas". Kroppen tror da att det ar nagot farligt som ar pa gang och borjar automatiskt producera en massa naturliga helande amnen och pain killers for att forhindra den eventuella skadan och paskynda lakandet. Lite hokuspokus later det allt i mina oron men man far val testa och se om det hjalper (nagon som har battre erfarenhet om santhar??). Kan verkligen inte saga att det kanns vare sig battre eller samre sedan behandlingen igar men det kanske ar for tidigt att uttala sig an?!

4 olika stretchovningar, ett aterbesok med nalar och allman kontroll nasta vecka och INGEN LOPNING pa en vecka ordinerar man. Skit, jag som har handlat sa myket nya traningsklader och har sa mycket overkottsenergi. Men nu f*n ska vi fa bukt pa det har! Inom en vecka ser ni mig komma flygande fram pa Sydneygatorna - watch this space!

Testing-testing

Tredje advent ar det idag och det borjar nu bli riktig hogsommarvarme i Australien. Vet inte om jag helt nagonsin kommer att vanja mig vid det har upp o nedvanda klimatet, att fira jul nar det ar som varmast och tanka pa vintermanaderna som juni-juli-augusti.

Pa benfronten gar det framat; under hela veckan som gatt har jag promenerat till jobbet, en liten natt stracka enkel vag pa 1,5 km dar jag nu jobbar for tillfallet. Annars har det varit mycket "prova pa" for att se hur benet reagerar. Har power walkat nagra ganger pa kvallarna. Kanslan onsdag-torsdag var "hm, ok, men inte helt redo for spring an".

Fredag dag pa jobbet kande jag mig sa pass bra att jag tog mig en liten provstracka efter jobbet, det kandes bra och fick utgora grunden for helgens bravader; i lordags var det uppstigning kl. 7 for att undvika varsta hettan. Borjade varma upp i parken utanfor huset, inledde sedan med en power walk i ca 800 meter, sedan jogg och en fartokning efter ett tag - totalt 9 km och pa det stora hela godkant. Var noga med att kanna efter hur det kandes hela tiden - det ar fortfarande en gnagande smarta i ljumsken men raknar man med hur progressen sett ut sedan forra fredagen ar det 200 ganger battre. En rejal strackning ar min gissning och det faktum att det avtar hela tiden varje dag starker den tesen ocksa. Man blir onekligen lite nojig nar man har varit skadad.

I morse blev det ytterligare ett pass, ca 11 km, och aterigen tog jag det superlugnt - snittempot for dessa bada dagar har legat pa runt 6:10 min/km men det kanns sa bra att fa springa igen (och kanslan idag var aterigen battre an igar).

Ska man lyfta fram nagot positivt fran det har sa ar det val den berikade vetenskapen man far om kroppen, hur den reagerar i olika sammanhang, hur man kan komma ur det och vad man bor tanka pa for att inte hamna dar igen. Jag tror att det har besvaret orsakades (delvis) av att jag, forra fredagen, inte varmde upp ordentligt utan startade i lopartempo som om det var varldens mest sjalvklara grej. Klockan sex pa morgonen. Det ar nastan pinsamt att erkanna det. Den andra orsaken kan ju var den nedtrappade traningen och det faktum att jag vilat mer och att kroppen da inte var redo for.

Summa summarum; i fortsattningen blir det en ordentlig uppvarmning innan varje runda. Eftersom man anda maste sta och vanta pa att Garmin ska losa de oandliga obligatoriska fragorna; "Hitta satteliterna", "Ar du inomhus eller utomhus?", "Har du fardats mer an 100 mil sedan sist?" och "Ar det sondag idag?" (eller vad tusan det ar han fragar), sa kan man ju lika garna ga en svang. Tack garmin for det hjalpmedlet!

Conversations on the massage floor

"Running - no good for you?"

"No, running is really good for me. It's the injuries that are bad!"

"Ah, injuries!"

Paus i 30 sekunder.

"Injuries, where? Leg?"

"Yes in the right leg."

"Right leg bad leg"

"Correct. Right leg is bad! Bad gluetes. Bad groin. Bad ham string". Pekar pa skadorna. "I think I pulled a muscle when I ran last Friday".

"Ah! Muscles!"

Paus igen.

"You stop running! Running no good for you!"

Sadar ungefar lat det pa benmassagen idag. Massoren var en liten japanska som, skulle jag uppskatta, inte hade sportskador som nisch pa resumen. Icke desto mindre gjorde hon ett jattebra jobb med massagen och tryckte pa onda punkter i rumpan som nastan fick tararna att spruta. Och det kandes utmarkt efterat. Gick darifran glad som en larka och jag tankte inte ens pa mina ben nar jag gick! Det ar ett bra tecken! Det ar nar man inte kanner av kroppsdelarna som det badar gott. Inte for att man ska ropa hej redan men anda...

Dum ljumske

4 lopardagar ur marathonprogrammet fick jag i forra veckan - pa den femte dagen hande nagot i ljumsken. Jag kande att det drog till i ljumsken och sedan stralade det lite styvt fran nedsidan av Gluteus maximus och nedat, pa insidan av laret. Det var inte sa plagsamt nar jag sprang, mest bara en konstig, obekvam kansla. Nar jag daremot slutade springa och senare stallde mig i duschen blev musklerna riktigt stela och nar jag kom ut fran duschen kunde jag knappt stodja mig pa det onda benet (hoger).

Nu har jag haft sa har i fyra dagar och det vill inte slappa. Jag kan ga men det gor jakligt ont, speciellt efter att man suttit ett tag. Efter en kort promenad slapper det men det ar fortfarande inget tal om att springa an. Det onda stralar nu aven ut pa framsidan av laret, kanske som ett tecken pa att jag kompenserar skadan som gor att jag gar lite markligt.

Tigerbalsam och smartstillande hjalper en del faktiskt men jag har hemskt svart for att svalja tabletter och gillar generellt sett inte att ta smartstillande. Och tigerbalsam ar ju - ja inte direkt nagon underbar doft. Men det hjalper nar man potar pa hemma och da fyller det ju sin funktion.

Jag soker hos Snorkk-Sofie, som jag minns hade nagot liknande i varas, tror att det var en nerv som var i klam i lar/ljumskmuskeln da. Man blir totalt paff nar sant har hander och man inser att man inte ar helt osarbar. Jag har ju haft ett skadefritt ar trots allt, har sprungit mer an jag nagonsin gjort och nu nar jag har kort igang med marathonprogrammet ar jag sa himla sugen pa att springa!! Gaah, vad ska man gora? Ja, det blir alternativtraning nu en tid framover.

Inte ont-ont men...

Igar var jag ute och sprang runt Moore Park. Bitvis ar det mycket rotter och ojamn terang och givetvis landade jag lite sett med foten. Sa liten och sa snabb handling men sa ont det kan gora. Idag kanner jag av foten och vilar forrutom en promenad till o fran jobbet. Tack o lov gor det inte "ont-ont", som det kan heta, men jag kanner helt klart av foten.

Löparblues

Sofie har en kranglande ljumske. Daniel har miniskproblem. Miss Agda har aterkommande hoftproblem (men ar det pa battringsvag, tro?) och Ingmarie, den stackaren som ska pa langresa och allt, har ett skadat ligament...

Det blir inte roligare av att vara skadad "kollektivt" men man kan ju helt krasst konstatera att det ar manga som far skador pa olika satt. Samtidigt ar det ocksa ratt intressant - aven om det aldrig ar roligt att lasa om nagon som skadat sig - att folja resultaten och hur man far ordning pa allt igen. Som lopare vill man ju inget annat att fa vara frisk och skadefri sa att man kan springa overhuvudtaget (och saledes ocksa leva ett roligare liv pa sidan om), men det ar ocksa ofta i dessa lagen nar man skadar sig som man lar sig mest om sin kropp och hur den reagerar i olika situationer, hur man kan jobba med rehab, prehab och sant.

Sjalv har jag ITB-kanningar igen och det ar inge kul alls, och vaderna spokar fortfarande. Frustrerande. Som vanligt gor jag allt for att lasa upp mig pa amnet, speciellt med vaderna eftersom detta ar ett nytt amne for mig. ITB'n vet jag ju hur jag ska "behandla" med benovningar och stretch. Som vanligt googlar jag, laser tidningar, laser bloggar, laser bocker, pratar med yrkesfolk. Men jag kan inte annat an konstatera att det finns tydliga monster i mina onda ben...

- De nya skorna med mindre dampning gor att vaderna tar mer smallar. Inte sa konstigt eftersom att dampningen har ju just det syftet att fordela belastningen (bland annat).

- Mina forsok till ny lopteknik ger att vaderna jobbar mer. Ironiskt nog vill jag ju andra lopsteget pga av att loptekniken ar mer skonsam i langden (och hanger ihop med skovalet), sa att jag far jatteomma ben av det har kanns ju mindre kul. Varje kliv kanns som pilar i vaden och genererar en "elektrisk vag" av smarta fran vaden, fram pa smalbenet och uppemot knat, i synnerhet hoger ben. Efter nagra dagars loparvila (lordag, sondag, mandag) gor det fortfarande ratt ont bara av att ga.

Jag tror inte att jag behover ga till en naprapat for att fa denna diagnos. Problemet borjade precis i samband med ovan tillfalle, och har sedan dess varit konstant. Min egen teori i det har fallet ar att jag har fatt ITB som en biverkning av att vaderna ar sa omma och fatt jobba "overtid". Kroppen har ju en tendens att kompensera funktioner och delar i kroppen som bryts ned och just nu kanns det som vaderna inte alls ar med pa noterna och da borjar ITB-senan att jobba extra mycket istallet. Ja, det ar min teori ialla fall. Nu hoppas jag fa bukt pa det har genom att vila mer den har veckan. Pa fredag aker vi ju till Tokyo sa det kommer nog nastan bara att bli langpromenader dar.

Status Quo & Foamrollers

Bade hemaktiviteter och jobb passerar forbi i en relativt ansprakslos status nu. Pa kvallstid kanns det som jag borde ha hur mycket tid som helst over for en 'massa' annat (fast egentligen gor man ju inget speciellt - visst ar det konstigt?). Rehab-massigt har jag gjort precis som fysioterapeften sager: undvikit lopning men daremot kor jag latt benstyrka och stretching pa kvallarna hemma, allt enligt ordination. Dessutom gick jag och kopte en foamroller idag pa lunchen. Liten och natt, drar inte speciellt mycket utrymme. Ska anvanda den framst i sidled langs laret och ned till knat (gor ganska ont men det kanns att det ar jatteeffektivt). Synd att vadret har blivit kallt och regnigt igen, det ar inte sa mysigt att vara i poolen da. I senaste Runner's world var det passande nog en "injury special", dvs 40 sidor smockfull lasning med fokus pa loparskador, symptom, rehab osv, - valdigt passande just i dessa tider.

Humoret ar pa topp anda - jag VET ju att jag maste ta det lugnt och tanka om, tids nog blir knapp-benet blir bra igen och da kommer jag tillbaks med lopningen med stormsteg (eller atminstone sma steg till att borja med...).

ITB - (Check!)

Googlade... fragade pa jobbet... fragade kompisar... bladdrade i yellow pages.... Kort sagt, anvande alla mojliga resurser for att fa tag pa ratt typ av hjalp. Till slut hittade jag det som jag tyckte lat lampligast - Ergoworks Sydney sports physiotherapists som framforallt "behandlar" loparskador och riktar in sig pa rehab, upplarning (i forebyggande syfte) samt omedelbar hjalp. Bingo! Som tur var hade de en avbokning samma dag sa den nop jag pa en gang.

Diagnosen blev som jag trodde, ITBS eller bara ITB som det ocksa kallas. Fick massage pa hela benet mellan hoften och knat (och nej, det var INTE skont...), och sa anvandes ultraljud pa knat for att losa upp knutar, tighta senor och andra daligheter. Annars ar det mest bara en rejal dos hemlaxa som galler. Man ordinerar -

- Vila fran vanlig lopning (en vecka till att borja med, sedan kan jag sakta borja bygga upp...Simning och vattenlopning och andra milda aktiviteter ar dock ok)
- Stretching och ater stretching efter all workout (speciellt hoften och utsidan pa benet men jag kommer att jobba igenom en massa ovningar som jag fatt. Och detta maste jag kora igenom for alltid)
- Foamroller pa hela sidan av benet (Maste kopa foamroller!)
- Styrka (i forebyggande syfte. Har en massa ovningar som jag ska jobba med)

Ja, det var val allt. "ITB in a nutshell" som physion uttryckte det. Det kanns i alla fall bra att ha fatt en diagnos och lite ovningar.

TACK för alla tips och kommentarer - ni är supergulliga!

Anti-diss

OK, jag tar nya tag och lamnar alla negativa kanslor bakom mig. Visst ar det latt att mala f-n pa vaggen nar man blir besviken pa skador och sa, men om jag ska rannsaka mig sjalv sa slarvar jag en hel del, detta ar jag fullt medveten om. Det jag maste jobba pa mer ar:

- Uppvarmning
- Stretching
- Styrka
- Variation i traningen. Vaxla lopningen mellan cykel, simining, vattenlopning...

Inte i nagon speciell rangordning alls. Aqua-running blir det idag. Med mjukstart, lang stretch och lite core pa det.

Och kolla, jacarandatraden har nu slagit ut och det signaliserar ju var pa langa vagar! Ingen anledning att ha ledsna miner da.

ITBS?

OK, nagon gang skulle det val handa. Fram till forra lordagen har jag lopt utan nagra som helst krampor. Visst, det kom en strackning en gang, och sa har jag beklagat mig over blanaglar och omma tar men allt detta ar liksom glomt och forlatet nu.

Men som sagt, forra lordagen hande nagot vid lopundan; det var forsta gangen jag kande en ganska markant smarta i vanster kna, specifikt pa utsidan av knat (fast inuti). Smartan stralade liksom uppat mot hoften och holl i sig nar jag sprang. Nagon gang under rundan fick jag faktiskt stanna ett tag och bara ga, och da forsvann smartan ratt sa snabbt. Sprang vidare iaf och val hemma forsvann det onda helt, men sa fort jag gick i trappor, speciellt ner i trappor, och la belastning pa vanster ben sa var kanslan dar igen. Bojde jag benet i luften sa hordes ett "klick" nar benet var i en viss vinkel, och just vid klicket kunde jag kanna samma smarta. Vanlig gang daremot gick bra. Den experimentella vattenlopningen forra veckan blev ett resultat av den knasiga kanslan i benet. Tankegangen var att om idiot-benet fick vila fran asfalt i nagra dagar sa kanske det onda skulle latta.

Sa kom fredagens loprunda och da hander samma sak. Lordag loprunda (igar alltsa) SAMMA SAK (fast varre den har gangen...). Saledes. Lite smatt orolig och frustrerad satte jag mig ner och googlade. Givetvis var det ratt mycket jag hann tanka da men det jag undrade over mest var symptom pa Runner's knee. Hittade massvis men inga symptom som direkt stamde med "min akomma". Letade vidare via Sports Injury Bulletin och kom da over en beskrivning som pa punkt och pricka beskrev det jag kande: ITBS, eller iliotibial band syndrome. Nastan allt de namner om skadan stammer.

- Smarta pa utsidan av knat (check)
- Smartan okar under pagaende lopning, speciellt vid backar (check)
- Smartan kanns som en kniv i knat (nastan - check)
- Smartan blir extra pataglig i i nerforsbacke (check!!)
- Smartan upphor i stort sett pa en gang nar man slutar springa, aven om omradet ommar nar man forsoker massera det (check)
- Reflexmassigt borjar man springa med allt stelare ben; smartan kanns mindre om man undviker att boja knaleden (check)
- Smartan kanns i utsidan av låret och upp till hoften (check)

Allt detta, som givetvis ar ganska allmant, och en massa andra detaljer namner de angaende ITB-problem. Jag kan i princip bocka av varenda sak de pratar om. Kan det vara sa att det ar ITB-muskeln som ar problemet i mitt fall? Givetvis ska jag bege mig till en sportgymnast eller kiropraktiker nasta vecka sa far de kolla vidare.

Kajko vad

Igar nar jag kom hem fran Palm Beach gav mig ut pa en loparrunda. Mitt under rundan kande jag hur det borjade dra i vadmuskeln ganska hogt upp. Saktade ner eftersom det 'drog' mer och mer och gjorde jakligt ont. Till slut gick jag hem sista biten. Idag ar det inte ett dugg battre; nar jag gar i trappor och stracker ut benet, eller gor ett skutt sa gor det riktigt ont. Vad gjorde jag som var annorlunda igar, tro? Jag kunde kanna det komma nar jag sprang sa nagot speciellt maste ha orsakat det onda i vaden. Kan det ha varit den dar tunga strandrundan, tro? Eller en timmes stillasittande pa en mc? Hmm... Ikvall blir det salades en lugn mandagkvall med foten vilandes pa soffan. Hoppas pa snar aterhamtning och att det bara var en strackning som fixar sig sjalv inom kort.