Roll on 2013!

Kande pa mig att arets sista vecka skulle bli en bra traningsvecka, och det blev den ocksa. Summerar ihop 62 km lopning och 40 km cykel, och med det sager jag nu tack och adjo 2012. Skulle kanske varit roligt att veta arsstatistiken nu sahar vid arsskiftet och allt men jag registrerar min traning alldeles for oregelbundet sa det finns inga exakta siffror pa det.

2012 har varit ett bra ar for mig men jag kanner pa mig att 2013 kommer att bli grymt. Sa med det sager jag:

Gott Nytt År!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

God fortsättning!!

Hoppas julen varit bra for er alla. Sjalv har jag haft en superskon julhelg i valdigt nedvaxlat tempo. Bara varit hemma i Sydney och firat jul - bade svensk, engelsk och australiensisk variant, atit dito traditionell mat och haft det allmant gott och bara gjort saker som jag/vi velat gora. Givetvis har det blivit lite spring ocksa. Det kanns lyxigt att fa vara ledig en lite langre tid, 11 dagar, utan aka ivag nagonstans. Oftast ar ju tid och framforallt semesterdagar valdigt dyrbart, nagot man i vanliga fall inte bara kan slarva bort pa att gora "ingenting".

Pa julaftonsmorgonen var jag ute pa ett distanspass - 15 km i ca 5:15-tempo. Jag lyckades komma ut ratt tidigt sa det gick att halla ett hyfsat tempo. Traningsvila blev det igar pa juldagen da regnet oste ned. Hade forst tankt springa men det askade dessutom, kandes inte sa kul att ge sig ut da. Imorse blev det ca 13 km i Centennial park med fartinslag pa mitten.

Benen ar hemskt pigga och jag hoppas kunna fa in sa mycket traning som mojligt denna vecka da man liksom anda inte har nagot speciellt for sig. Har jag tur sa blir den sista veckan av det har aret det basta - atminstone traningsmassigt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

21.12.2012 - the End of the World

Nu nar tjugoforsta december nastan ar over - atminstone pa den har sidan jordklotet - och det visade sig att dagen passerat revy relativt obemarkt sa kanske man kan borja slappna av och kanna att varlden INTE kommer att ga under. Trots alla domedagspredikningar och profetorer som skronat om jordens undergang just idag.

Varlden har alltsa inte gatt i bitar och vi springer fortfarande, alltsa finns vi. Idag har jag aktiverat out-of-office-assistenten pa jobbet. Den skvallrar om att jag ar back in business igen den andra januari 2013. Ska bli hemskt skont med elva dagars ledighet aven om jag gar en oviss framtid tillmotes med min nuvarande arbetsgivare. Jag ar ganska saker pa att 2013 kommer att bjuda pa manga mysiga loprundor och ta mig till spannande platser jag aldrig sett forrut, dock ar jag lite mindre saker pa vad som kommer att handa i jobbet. Men vad som an kommer att ske sa kommer det bli bra, det tror jag. Jorden kommer formodligen inte att ga under.

For ovrigt laste jag foljande inlagg pa Facebook for ett bra tag sedan. En konversation som agde rum mellan en mamma och hennes fyraariga son. Samtalet ar dock helt orelaterat till denna idiotiska hysteri kring domedagen, men det fick mig sa klart att tanka pa dem just idag. Kanske det basta jag sett pa Facebook.

Sonen: Mum, when is the end of the world?
Mamman: I don't know darling... that's a very good question. Who's been talking to you about this??
Sonen: You, mum. You always say "It's not the end of the world..." So I was wondering when that is.

Ha en superskon helg, alla!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Intensiv vecka bakom mig

Lagger en valdigt intensiv vecka bakom mig. Kurs pa heltid, mandag till fredag, och sa hemlaxa pa kursinnehallet pa kvallstid. Phu! Att lara sig nya arbetsmetoder i jobbet (eLearning via Captivate) ar otroligt berikande, hoppas bara att jag far tid att leverera nagot av detta snart medans det ar farskt i minnet.

Traningsmassigt har jag fatt ihop 4 pass (10 km, 13 km, 11 km och 10 km) och det kanns jattebra med tanke pa jobbveckan.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Långpasset som kom av sig

Jag gav upp pa langpasset igar. Det kandes unket. I vanliga fall ger jag mig sjalv ratt fria tyglar var det galler distanser upp till 15 km men har jag sagt att jag ska gora ett langpass sa brukar jag faktiskt halla mig till det. Det kravs ju lite extra peppning att komma in i ratt mental installning for att ge sig ut pa de har langpannorna, och nar man da avbryter planen kanns det lite grann som man sviker sig sjalv. Man staller in sig pa att vara ute lange och nota asfalt och da kanns det sa himla trist nar det hela kommer av sig, nar man inte klarar att halla sig till vad man hade tankt.

Solen gassade och det hade regnat under natten sa det var bade varmt och samtidigt valdigt fuktigt, en jobbig kombination. Jag kande pa en gang att det skulle bli svart att fullgora det har men jag sprang ivag anda med inbillningen att jag kunde dricka mycket och ta det lugnt. Ungefar 6,5 km fran hemmet holl jag att fa varmeslag och var tvugnen att ga/lufsa. Det var svart att andas och allting bara klibbade och kandes allmant javligt. Modet sjonk allt mer. Det har kunde jag halla pa med en annan dag, tyckte jag. 13 valdigt svarflortade kilometrar fick jag ihop. Langpasset (som kom av sig) far alltsa gora comeback nagon annan dag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Same old, same old

Ja, ibland kanns det onekligen som man upprepar sig, som Staffan skrev for nagon dag sedan. Pa vastfronten intet nytt. Sprang ett troskelpass igar, en mil i Moore park. Harligt att springa i lite behagligare temperaturer efter helgen som var valdigt varm. Forra vecka blev det totalt 43 km lopning pa 4 pass - inget att orda om nagot speciellt forrutom att det kanns valdigt segt att springa i varme. Imorgon blir det intervaller pa lopbandet och jag hoppas fa in ett langre pass den har veckan, kanns som det ar dags for det nu.