Call me morbid, Call me pale

Ska man ge ut ett dagens drullepris sa maste det oavkortat ga till undertecknad: Lyckades med det markliga konststycket att boka en resa... ja, inget markligt i det ioforsig, bara det att jag gjorde det i FEL riktning. Alltsa utresa och hemresa ratt dag, men fel destination... Snurrigt varre. Kanske inte mitt stoltaste ogonblick. Inga kommentarer annat an att man kan saga "The lights are on but nobody's home". Angaende resan sa aterkommer jag om det vid ett senare tillfalle.

Dagens ros, av samma anledning, gar till Hoga Kusten Flyg som lyckades avboka denna, i vanliga fall, o-ombokningsbara (norrlandska pa hog niva) biljett. Tack for hjalpen om du, Ingela, laser detta! Utmarkt kundservice.

Dagens snyggaste skodon och fonsterskyltning: Adidasbutiken pa Pitt Street har i Sydney. I rena modebloggstermer: VILL_HA_VARENDA_SKO!

Dagens traning: 12 km med lite fartlek mitt pa hallet.

Dagens loparlat: Har nastan lyssnat sonder The Smiths Half a Person den senaste tiden. Morrisseys ljuva stamma, den melankoliska (men valdigt svarbegripliga) texten, det typiska britt-soundet, Johnny Marrs finstamda gitarr...

Bortdomnade fötter!

Prinsessan på ärten-varning en masse nu; införskaffade en ny mängdsko för någon månad sedan, ett par Asics Gel Nimbus 12 - satt som ett smäck, underbara på och gula (=roligt med färg!). I test kändes de perfekta så jag slog till på dessa men nu upplever jag att under distanser längre än 5 km börjar vänsterfoten sakta men säkert domna bort. Inget man behöver göra en stor grej av egentligen men har man slängt ut en ansenlig summa på ett par skor kan det kännas lite snuvat, vore ju trevligare om man kunde känna bägge fötterna. Har liksom aldrig haft det här förrut så jag vet inte vad det kan bero på. Generellt sett knyter jag skon ganska tight men det gör jag med alla mina skor (och har aldrig haft liknande problem). Dessutom vill jag undvika att foten ska glida omkring i skon - undvika blånaglar och ömma tår t.ex. - och generellt sett föredrar jag en lite tightare känsla på skon (fast med extra tåutrymme fram till). Så som sagt, eftersom jag knyter alla mina skor på samma sätt känns det lite knepigt att det ska hända just med dessa. Någon som vet vad bortdomnade fötter kan bero på och om man kan göra något annat än att stanna och "röra runt" foten? Är det helt enkelt bara fel sko jag har köpt?

I brist på annat

Kan man inte springa sa kan man alltid roa sig med annat. Jazza upp sina nuvarande traningsdojjor med fargglada skosnoren till exempel.

Narmast kameran: Adizero tempo, Mizuno Ultima Wave och Brooks Glycerin

For ovrigt sa kliver jag snart pa ett plan med destination Port Douglas. Port Douglas ar ju, som jag namnt tidigare, ett riktigt loparparadis. Det ligger precis vid Cairns och Stora Barriarrevet uppe i norra Australien sa jag ser fram emot lata dagar under en parasoll, att snorkla i kristallklart vatten, ata alldeles for mycket mat, dricka alldeles for mycket vin och ha det allmant gott. Givetvis planerar jag att kora strandlopning ocksa, bara min elandiga ljumske/hoft haller ihop. Jag inbillar mig att ett lite lindrigare underlag som en strand ska funka lite battre. Efter ett besok hos fysioterapeften i gar kandes det lite battre.

Jag kommer nog in nagra ganger pa bloggen och sager hej ifran stranden eller var jag nu kan vara.

Ha en trevlig dan fore dan fore dopparedan forresten!

Finstilt var ordet!

2,5 km med. 9 km utan. Femmorna alltsa. Det ar nastan sa man kanner sprickorna i asfalten med sana har lattviktare - 190 gram enligt Nikes egen matning. Varje ojamnhet, varje litet gruskorn, varje grastuva under foten kunde kannas. Men shit vad det kan ga undan! Eller ar det bara en kansla att det gar snabbt, ungefar som nar man springer pa lopbandet och det kanns som man sugs fast pa bandet (fast man givetvis inte gor det)? Sitter allt i skallen bara? Ja, vi far helt enkelt se.

I ryggsacken hade jag favoritskorna Mizuno Wave Ultima som jag sprang resten av strackan, 9 km, med. Det funkade ratt bra. Ar ju ganska van att springa med ryggsack. Men vaderna - oj! Bra traning. Men nu ska jag ta mig an en hemskt stokig hall, ser jag.

Yours truly i "Femmorna"

Barfotakänsla fixad

Barfotalopning - eller mimiken av det - ar nagonting som pa satt o vis kanns alltmer lockande. Det blir ju ibland en del strandlopning for min del och eftersom vi ska pa en 2 veckor lang strandsemester alldeles snart kanns det extra kul att tanka pa lopning pa mjukt underlag.

Den ganga helgen bjod pa ratt mycket lopning; bade med och utan sallskap. Pa lordagen sprang jag sjalv och hade da tid att tanka till om det har med mjukare underlag. Jag var helt overtygad om att ett par Vibram Five Fingers skulle kunna vara det jag letade efter. Helt barfota ville jag inte springa, forra semestern fick jag blasor under fotterna, dessutom tog det ett tag innnan blasorna la sig och jag overhuvudtaget kunde borja springa igen med skor.

Sagt och gjort; efter lordagsloprundan blev det ett besok pa The Running Company i Bondi Beach, en butik som har ett utmarkt sortiment pa allt inom lopning. Fick tag pa ett par Five Fingers i ratt storlek och jag satte mig ned for att 'pula in' fotterna. Efter ca 10 minuters trixande med att fa in ratt ta i ratt fack gav jag helt sonika upp. Jag hade fortfarande smatarna i fel avdelning och en av tarna lag nastan bojd i sitt lilla utrymme. Hur jag ana forsokte kunde jag inte fa ratt ta pa ratt plats. Det har var uppenbarligen inget for mig. Dessutom fick jag skavsarskansla bara att ha pa mig skon - detta utan att ens rora mig runt! Forbannat ocksa! Hur kunde det har vara mojligt?! Jag var sa installd pa ett par Five Fingers med alla recensioner om hur fantastiskt det skulle vara att springa i dem.

"Most people have difficulties getting in to Five Fingers", forkunnade saljaren. "If you have curvy or bent toes, you won't be able to get into them at all. Try these instead! The ground control is awesome." I handen holl han ett par turkosa/lila Nike Free 5.0, en slags latt sneakermodell som mest forde tankarna till snygga promenadskor. Han berattade vidare; forrutom Five Fingers var dessa Nike Free 5.0 (och Nike 3.0, som de ocksa hade) det narmaste man kunde komma till barfotalopning och bra markkontakt. Skillnaden, som ju var uppenbart, var att det har var en traditionell sko utan vare sig ta-trix eller skoskav.

Efter en testtur pa lopbandet var jag sald. Markkontakten var helt klart tydlig; detta noterade jag framforallt nar jag rakade stalla mig pa en kabel och kunde kanna hur sulan nastan formade sig efter kabeln.

Ar barfotakanslan battre med Five Fingers? Ja, det kan jag nog tyvarr aldrig svara pa. Min snabba romans med Five Fingers ar over. Det jag vet daremot ar att jag ar en glad innehavare av ett par Nike Free 5.00, som framover kommer att springas in i sma doser och pa mjukt underlag. Och de ar dessutom superbekvama att bara strosa omkring i.

Markkontakt - ground control - vad man nu valjer att kalla det. Sota ar de i alla fall!

Spelplanen växer....

OK. Kalla mig galen shoppaholic, skofetischist, retail therapy nerd, slosmaja eller vad ni nu vill. Men... argument nummer ett; jag tycker att mina fotter fortjanar att springa i bra skor. Och argument nummer tva; skorna borde fa vila mellan varven. Och da racker det ju knappast med ETT par, eller hur?

I helgen brottades jag med dessa argument, vagde for och emot tills jag antligen kom till skott och slog till. Tva par skor - varken mer eller mindre. Jag hade visserligen redan i atanke att kopa ett par till sedan mina skor i lordags men nar jag val stod dar och var omringad av alla dessa lackerbitar blev trycket for mycket helt enkelt. Jag gav in och lat fashionistan i mig bestamma...

Jag kopte ju ett par Mizuno Wave Ultima forra lordagen och blev helfralst. Nar jag sedan hittade ett annat par Wave Ultima fast i annan fargsattning (herrsko egentligen fast i min storlek) var jag inte sen att sla till; sportig insida i mork marinbla och knalligt organge gjorde att de blev omedelbara kandidater (narbild har). Kanslan att springa i dessa har jag bekrivit tidigare - kort och gott, det ar ungefar som att "komma hem", som den gamla klyschan brukar lyda. Klockrent och valdigt bekvamt. Premiarpasset utmarktes mest av fortjusta tankar i stil med "Ah, det ar sa har det ska kannas!".

Par nummer tva blev ett par Brooks Glycerin 8. Skon har den omtalade DNA-sulan som sags anpassas efter vikten pa den som anvander skorna. Ja, DNA-effekt eller inte - jag kan bara saga att kanslan att springa i dem ar tipptopp. Brooks-skon har en nagot hogre dampning i halen och ar dessutom ocksa ganska rejalt dampad framtill. Just framfotskanslan ar ganska noterbar nar man springer och en harlig avvikelse fran mina andra skor. Nar man nu har flera par sa vill man ju garna ha en nagot annorlunda kansla for varje pass - da ar det ju ratt skoj att ha ett par som sticker ut. Premiarrundan gjordes i gar i dessa under 9 km och jag gillade dem jattemycket. Ska bli intressant att se hur de kanns under langre distanser. En narbild kan man se har - mintgron har aldrig riktigt varit min farg men jag mjuknar lite nu...

Min absoluta favorit ar nog anda Mizuno-skon. Den har ratt mjukt "innerskal" runt halen, lagom dampning och en bra markkontakt eftersom att sulan forhallandevis ar ganska smal. Nar man inte springer ar det som att ga pa moln. Summa summarum; tre par jattefina neutrala skor som bara vantar pa att fa komma ut och luftas. Ikvall blir det dock valfortjant vila eftersom benen ar trotta efter forra veckans pass.

Narmast: Brooks Glycerin, Mizuno Wave Ultima och Mizuno Wave Ultima 2.

Nya skor

Mina gamla Adidas Supernova Glide har varit goda trotjanare sedan oktober 2009 (i ca 105 mil) och i helgen kande jag att det var dags att skaffa ett par nya milnotare. Har kommit fram till att mina Adizero Tempo bara ska anvandas for valdigt korta distanser, helst inte langre an 6 km. Jag tog mig en titt forst i The Runner's store i Clovelly som har ett jattefint sortiment, tyvarr hade de inte ratt storlek av just den skon jag gillade mest (tror det var en Brooks Adrenaline). Akte vidare till nasta stalle, Rebel Sports, dar jag provade en massa olika. Fastnade slutligen for dessa Mizuno Wave Ultima som kandes perfekt sa dessa fick folja med hem. Efter 2 rundor i dem, en milrunda idag och langpasset igar, kan jag inte annat an att ge tummen upp. Kanslan att stoppa ned fotterna i dem kanns - som Svd-Petra beskrev hennes NB-skor - som att stoppa ned fotterna i bomull. Superharliga helt enkelt. Och att springa i dem var saklart annu battre - bra stod men inte for studsiga. Och sa ar de snygga dessutom och det ar ju minst lika viktigt! Jag tror det blir manga fina rundor i dessa...

Premiärspring & Veckans Träning

I helgen premiarsprang jag i mina Adidas Adizero Tempo. Skon ar ju en lattviktssko och ar saledes ratt minimalistisk bade till konstruktion och utseende; valdigt lite dampning i halen, inga sommar inuti, extralatt meshtyg pa ovansidan (vilket gor att den bl.a. andas battre, vilket ar ar ratt skont i sig) och inte speciellt mycket "design" over skon i helhet - allt det har gillar jag. Det jag framforallt ocksa gillar med nastan alla Adidas-skor ar att det kanns som plosen pa skon ar skraddarsydd och att den verkligen sitter dar den ska. Skon ar ganska smal mitt over foten vilket gor att den sitter tight och bra (gillar den har kanslan da det forhindrar att foten glider fram och tillbaks i skon). Har sedan en tid tillbaks kopt en storlek storre pa mina traningsskor an vad jag drar i vanliga fall och det verkar funka. Annars far jag ofta blanaglar efter langlopp men med lite extra rymd i skorna tycks detta inte handa lika ofta.

Den laga dampningen i skon var ganska tydlig. Efter 3 km var jag markbart trott i vaderna och t.o.m ratt trott aven framtill pa skenbenet. Mot slutet hade jag riktigt ont i vaderna och under halfoten, och ville absolute inte springa langre an sa, 9 km fick racka. Kanslan i vaderna var inte helt olik den man far nar man sprungit i sand eller efter vattenlopning; dar underdelen av benet far jobba och just vaderna kanns som de blir flera centimeter kortare (samtidigt vet jag inte om det har beror pa mina forsok till att springa mer pa framfoten genom att belasta benet annorlunda?). Nu sahar efterat har jag i alla fall rejal traningsvark i vaderna, nastan sa jag jag maste stodja mig nar jag gar nedfor trappor. Sensmoral; skynda langsamt sa att jag inte blir skadad. Till att borja med tror jag att varannan gang far bli med de nya skorna, de gamla kan jag ju faktiskt nota pa ett tag till.

Totalt blev det 44 km lopning forra veckan. Langt ifran nagon vasaloppsdistans men jag kanner mig jattenojd anda.

Mandag: lopning 11 km 5.06 min/km
Tisdag: styrketraning
Onsdag: lopning 15 km 5.16 min/km
Torsdag: vila
Fredag: lopning 9 km 5.02 min/km
Lordag: lopning 9 km 5.32 min/km
Sondag: vila

Ryggvänligt - en löpares vardag

Tog ett styrkepass igar kvall. Hela kroppen fick sig en omgang. De nya hantlarna ar verkligen superbra att ha och eftersom de packas ihop sa latt kanns det inte som de skrapar ned lagenheten. Efter hantlarna jobbade jag igenom ITB-ovningarna, Jane Fonda-ovningarna och avslutade med sit ups, armhavningar, plankan och ryggovningar. Det kanns bra att ha traningsvark i armar och ben efter ett sant har pass och jag tror att det ar viktigt att bygga upp styrka samtidigt som man loptranar. Att vara skadefri ar ju ocksa en forutsattning att kunna springa overhuvudtaget och eftersom allt det har gar hand i hand kanns det viktigt att halla ihop alla bitarna.

Jag hade i tonaren skolios vilket gjorde att jag ofta hade ryggont ratt langt in i 20-arsaldern. Nu har jag de senaste aren lyckats halla ryggen skadefri *peppar, peppar*. Aven om jag nastan alltid tranat, forrutom en traningspaus pa 3 ar, tror jag att det beror mycket pa att jag faktiskt tranar ofta, vilket i sig ger mig battre kroppshallning (och vilket i sin tur gor att jag bl.a. sitter battre nar jag jobbar). En annan orsak till att jag inte har ont i ryggen langre tror jag ar att jag ofta byter kontorsskor och att jag borjat se over mina fotter battre. Genom att bara lagre klackar, kopa kvalitetsskor istallet for mangd, och som sagt byta ofta sa tycker jag att hela kroppen generellt sett mar mycket battre. Det har kan ju vara inbillning ocksa men eftersom konceptet verkar funka byter jag nu skor nastan varje dag och har alltmer sallan skor med hog klack till jobbet.

Dagens tantvarning: rundad tå, mjukt skinn, låg ofarlig klack

Newton & Framfotssteg

Under helgen blev det som sagt ett besok pa Northside Runners, en loparbutik som ligger pa halvon Manly strax norr om Sydney. Jag var ju ute efter ett par nya traningsdojjor eftersom de nuvarande skorna borjat bli ratt slitna. Dessutom hade jag hort att man i den har butiken skulle ha ett jattebra sortiment; Newtonskor bl.a. som Daniel pratar sig varm om. Utbudet var ocksa valdigt bra, men valdigt race-specifikt med mycket tavlingsskor med dubbar. Sag till min stora gladje att man hade nastan enbart lattviktskor och sa de bekanta Newtonskorna i harliga gralla farger. Ett par Newton Distance Neutral Racer fick bli forst ut i test. Skon kandes superharlig, valdigt latt med meshmaterial och den typiska Newton-sulan med framfotsstod. Maken tycket att det var lite cykelsko over utseendet. Pirr i magen - det har skulle bli bra!

Vi gick ut pa gatan dar testet skulle ske. Fick radet att huka mig ned pa kna (sa att jag automatiskt stalldes pa framdelen av foten) och gunga lite fram och tillbaks, sedan resa mig upp och bara falla framat - och sa borja springa som en reflex av det. Halisattare som man ar, blev det automatiskt att jag bara sprang pa, pa mitt vanliga satt men till slut fick jag till, vad jag tyckte var det typiska Newtonsteget med framfoten i asfalten foljt av en latt hal. Saljaren var dock av en helt annan uppfattning: You're running on your tip toes! medelade han. Use your forefoot instead! Sadar lat det ungefar och jag blev ombedd att testa om och om igen. Vi holl pa i ungefar 15 minuter dar jag sprang upp och ned langs med trottoaren. Efter ca 15 minuters testande blev jag rekommenderad att inte kopa Newton.

Saljaren menade att eftersom jag inte automatiskt hade 'plockat upp steget' under testet sa skulle det bli svart for mig att lara mig springa med Newtons overhuvudtaget. Dessutom skulle skaderisken oka i och med detta. Vidare tyckte han att eftersom det var en sadan relativt dyr sko sa ville han av den anledningen inte rekommendera den till mig. Det har kandes ju initialt som ett ganska fortroendeingivande rad eftersom han lika garna kunnat pracka pa mig dessa, men lustigt nog var hans kollega av en annan asikt. Han menade att de flesta faktiskt hade lite svarigheter med att anpassa sig till Newtons och att hela iden med Newton var att man maste springa in sig i dem. De forsta 25 km skulle man se som invigning till den nya skon dar man allteftersom skolades om till det nya framfotssteget. Tva helt olika signaler som fick mig aningen forvirrad eftersom jag var sa insatt pa att det skulle bli ett par Newtons.

Sa ni kan ju tanka er, det blev inget Newton-kop och det kandes helt klart lite trakigt. Jag vill hemskt garna forbattra mitt lopsteg och komma ifran halisattning dar jag har inbillat mig att ett par Newton skulle hjalpa mig pa vagen. Trodde ocksa i min enfald att man kunde lara sig att springa i dessa skor; att det var det som var hela grejen med framfotalopning och att anvandningen av dessa skor allt eftersom "tvingar" steget till den onskvarda framfotalopningen. Uppenbarligen inte.

Nu vet jag inte om jag kan overge Newton-tanken helt och hallet. Det ar ju trots allt en sko som SKA vara speciell och mina 15 minuter i dem kandes inte som ett tillrackligt test. Eventuellt skulle man ju kunna kopa ett par och kora med pa sidan om sa att saga, sa att benen vanjer sig. Hmmm... ni som kanner till mer om Newtonskor eller kanske annu mer specifikt hur man lattast kommer in i framfotssteg far garna tipsa om er uppfattning.

Adidas Adizero Tempo

Ja, vad ska man saga - man kan ju inte annat an gratulera alla duktiga lopare som gjorde hela Kungsholmen i lordags. Helt makalost. Skoj och en enorm bedrift, framforallt till ULTRA-distansen som en del klarade. Det ar sant har en bloggare pa andra sidan klotet tycker ar lite trakigt att missa....

Min lordag blev inte fullt sa cool. Daremot fick jag en himla massa gjort. Sprang gjorde jag visserligen men forrutom det rensade jag garderober och slangde gamla bankomatutdrag fran nittiotalet tex (varfor har jag sparat pa dessa??). Sorterade foton och stadade toaletterna. Och sist men inte minst; handlade nya dojjor. Ett par Adidas Adizero Tempo som ska lampa sig for neutrala till milt pronerande lopare. Dessa ar snappet lattare an mina Adidas Supernova Glide och kanns som en bra sko man kan nota manga mil i. Far ju ta och springa in mig i dessa innan jag ger nagot utlatande men det kanns som det skulle vara bra en sko. Jag var aven inne och provade ett par Newton som kraver ett eget inlagg i sig. Tyvarr blev det inget Newton-kop for min del. Ar fortfarande lite besviken over det men... hey - kolla vad fina!