Hejdå juni

Juni ar nu sa gott som over och vi gar imorgon in i Australiens kallaste vintermanad innan det vander igen. Man blir hemskt bortskamd med den relativt korta vintern har. Vid slutet av september, borjan av oktober nanting, brukar det aterigen vara ratt varmt Down Under. Kylan marktes framforallt av imorse nar jag gick till jobbet och hade ett ratt bra promenadtempo fastan jag var kladd i knalang trenchcoat, halsduk, mossa och tjocka fingervantar (pa jobbet skrattade man at mig eftersom de tyckte att jag borde vara van betydligt kyligare temperaturer). Likadant igar nar jag tog en runda runt omradet for att mjuka upp benen efter sondagens langrunda. Det var nog forsta gangen den har sasongen som jag tankte att rumpan holl pa att frysa till is. Far kanske dra pa mig ett par extra tights om jag ska springa nar det inte ar nagon sol ute!

Hur som helst, den har manaden ar over och med det har jag fatt ihop 160 km lopning pa 16 pass. En snabb reflektion ar att det kanns bra, det ar faktiskt riktigt harligt att springa i lite kallare vader och det marks pa farten jag kan halla i jamforelse med sommarmanaderna. Benen borjar bli lite slitna, dock inte sa att det gor ont. Jag kor pa enligt devisen "sa langt det kanns bra" och om jag far minsta lilla onda kanningar i knana (eller nagon annanstans) sa kommer jag att dra ned pa antalen pass per vecka. Det ar val langpassen som ar viktigast nu och dessa kommer jag verkligen forsoka lagga krut pa.

Mossbarande donna pa vag ut innan ett langpass i juni.

Veckans Träning

Ar valdigt nojd med veckan som gick, en bra traningsvecka med 52,3 km pa 4 pass. Nu foljer som sagt en tuff period med riktiga langpannor pa nagra av sondagarna framover och jag hoppas jag far fortsatta vara skadefri sa att man kan halla igang enligt rekommendationen.

Sahar sag forra veckan ut -

Mandag: 10 km 5.16 min/km + styrektraning & core
Tisdag: vila
Onsdag: vila
Torsdag: 9 km, 5:20 min/km
Fredag: vila
Lordag: 12 km, 5:32 min/km
Sondag: langdistans 22 km, 5:27 min/km

22 km & en ny fas

Langpanna skulle det springas idag - 22 km stod det pa marathonprogrammet. 22 km som om nagra veckor kommer att bli 24, 26, 28, 30, 32 och slutligen 34 km. Riktiga langdistanser alltsa.

Morgonens pass kandes inte sa dar overdrivet lockande. Jag har ju aldrig sprungit langre an halvmaradistansen och bara det ar ju, ja faktiskt rent ut sagt riktigt jakla jobbigt. Nagot modstulen over denna nya fas har jag borjat fokusera mig pa vad som rekommenderas for distanser over 21 km-strecket. Igar laste jag en intressant artikel om just langa traningsrundor och vad som hander om man t.ex. far kramp under rundan. Rekommentationen tycks vara forberedelse och ater forberedelse. Bade mentalt, fysiskt och rent materiellt.

Dagen borjade med ratt stor frukost och pakladning av hela vinterutstyrseln. Sedan var det bara att ta tjuren i hornen, snora pa sig dojjorna och ge sig ut. 4 flaskor i baltet och mobilen med "utifallatt" (det hor inte till vanligheterna bor tillaggas). Tog som vanligt en bra uppvarming under de tre forsta kilometrarna sedan var det bara att oka succesivt allt eftersom jag blev varmare i kroppen. Det gick faktiskt harligt undan och medans jag sprang klunkade jag vatten som om det inte fanns nagon morgondag - allt for att motverka den dar krampen jag hade last om dagen innan.

Efter tredje varvet i Centennial Park, vid 16 km ungefar, kandes det i benen att det har "borjade narma sig ett langpass". Lite stolpig kansla i benen men det var bara att knota pa och eftersom den sista biten gick i helt annan miljo runt Paddington och langs med Foxtel studios kandes det som man nastan var klar nar man bara hade 5 km kvar. Val hemma var det sa skont att stanna i parken utanfor mitt hus och stretcha igenom kroppen. Mycket nojd med dagens pass! Det kandes som jag hade en bra "lagom" fart men anda mycket krafter kvar.

Mer information om passet har
Distans: 22.04 km
Tid: 2:00:18
Snittempo: 5:27 min/km
Snittpuls: lamnade pulsbandet hemma

Glad Midsommar!

Idag firas det ju inte alls har sa hade det inte varit for att jag laser svenska nattidningar och bloggar (och fatt ngra midsommar-sms saklart) sa hade jag inte haft en susning om att det var midsommar. Lite extra hemlangtan far man ju idag, for det ar verkligen en jattemysig tradition och just idag ar jag extra sugen pa nypotatis, dill och sill och kanske ha lite blommor i haret. Far helt enkelt bli en svang pa IKEA och handla upp mig pa lite svenskvaror:)

Hur som helst, taggade ned med ett harligt afterworkpass i gar medans jag planerade helgen. 9 km i lagomt bekvamt 5.20-tempo - tankarna var mest inne pa gardiner, forvaring, en svart/vit fotovagg, en fin lashorna i vardagsrummet och hur vi ska kunna halla sommarvarmen ute fran lagenheten nasta ar (detta utan att forstora miljon annu mer genom att kora AC pa hog intensitet). JA, som ni forstar ar vi mitt uppe i en heminredningsfas (dock inte renovering tack o lov). Forrutom ett besok pa IKEA i helgen blir det kortpass imorgon och langpass pa sondag. Ungefar sa kommer min helg att se ut.

Hoppas ni far en jattemysig midsommarhelg!

So little time, so many roads...

Full rulle pa jobbet den har veckan igen och da blir bloggen saklart lidande. Ni vet, man jobbar sent, kommer hem, tranar/ater/plockar/fixar, eller vad det nu kan vara och vill inte direkt satta sig framfor en dator IGEN.

Ha en bra torsdag ar allt jag kan saga! Jag kommer snart igen med lite roligare inlagg.

The sky is the limit

Sahar mitt uppe i marathonprogrammets fjortonde vecka har jag borjat fundera over hur vardefullt det ar att kunna tanja sina granser. Nu vill jag pasta att jag redan tanjt den forsta gransen genom att registera mig till ett marathon och liksom mentalt borjat satsa pa det. Men sahar mitt uppe i alltihop kanns det ratt bra att kanna att man ocksa gor bevisliga framsteg (aven om jag kanske har den tuffaste biten framfor mig). Hur mycket klarar jag? Hur snabbt kan jag springa och hur langt orkar jag med?

Det har med gransnivan hor nog i hop med hur man presterar for stunden ocksa, just att det kanns roligare nar man gor framsteg och att man pa sa satt kanner sig mer motiverad att prestera battre for att man blir sakrare pa sig sjalv och vad man kan astadkomma. Ja, hur som helst - jag kan bara konstatera att jag gillar att springa fortare nu vilket sager en hel del om hur granserna kan tanjas bara man vill och vagar. Jag hoppas att den har feel good-kanslan haller i sig nar jag borjar kora igenom de riktigt langa langpassen som blir grunden till det ultimata provet den nittonde september.

Igar var det mildistansen som gallde igen, upplagget 2 km uppjogg, 6 km nedjogg och 2 km nedjogg. Uppjoggen kandes seg och langsam aven om jag snabbt kom in i bra fart efter de inledande 2 kilometrarna. Sprang mot Moore Park som renoveras for fullt just nu, man bygger bl.a. en helt ny promenad och cykelvag som ser ut att bli jattefin. Som ett resultat blev det mycket omvagar och jag tvingades hoppas mellan trad och slingriga rotter for att slippa springa ute pa gatan. Val ute fran parken igen var det bara att osa pa aven om det var kolsvart och gatulysena inte gav sa bra sken (skulle ha tagit med mig pannlampan).

Summa summarum: 10 km i snitt 5.16 min/km foljt av tahavningar, stryka och coreovningar i ca 30 minuter.

Sova sig i form?

Mycket vila har det blivit i helgen. Jag behovde nog det, kan inte minnas senast jag sov till klockan elva en lordagmorgon. Att sova sig i form kanske ar den nya ultimata traningsformen?

Efter att ha kollat igenom lite bilder pa prinsessans brollop i morse (fastande lite langre an vad jag hade tankt - hon var himla fin!) har jag varit ute pa en mellanrunda i det harliga vintervadret. Vi hade ju en intensiv regnperiod pa cirka 3 veckor, nu har regnet bytts mot fina vinterdagar igen. Sval temperatur, runt +12C och en klassisk Sydneyhimmel (=klarbla himmel och sol).

Dagens traning blev 12,5 km i 5.15 min/km-tempo och en snittpuls pa 162 bpm. Summerar veckan som gick som "ganska lugn" pa sammanlagt 30 km lopning pa 3 pass.

TGIH som i Hemgång

Fredag och det ska bli sa skont att logga ut. Tack och lov ar arbetsvolymen i mitt jobb ratt konstant, stressnivan ar liksom for det mesta tolererbar. Den har veckan har det dock varit extremt mycket pa alla satt och vis sa jag ar hemskt glad att lamna skrivbordet och styra kosan mot hemmet. Hoppas ni far en trevlig helg! Sjalv ser jag fram emot biobesok ikvall och nagra mellandistanspass under helgen. Stretcha kommer jag saklart att gora. Undra om man kan stretcha bort stress?

Bättre än bäst

Om ganska precis en manad far jag antligen traffa min underbara familj. Vi ska sammanstrala mitt pa hallet i Thailand och semestra bland palmer, exotiska strander och kristallklart vatten. Kanner mig givetvis extra glad over det ikvall eftersom jag precis bokat biljetter och det hela kanns lite mer "pa riktigt".

Just av den anledningen far ocksa tankarna mot strandlopning igen. Barfotalopning eller vanliga traningsdojjor, ar fragan. Nu nar jag tanker pa det sa skulle ett par Fivefingers vara perfekta. Det ar ju vissa som provat och de ser onekligen ratt roliga ut. Dessutom tror jag att de ar perfekta bade for los sand och ganska hart packad sand. Ja, ni hor - stora problem som tal att tankas pa!

Annars har jag sprungit lite har pa kvallskvisten ocksa; 7 km snabbdistans i 5.01-tempo.

Visserligen en annan strand och ett annat land men sahar nanting inbillar jag mig att det kommer att se ut...

Färgklickar & liten runda

Courtesy of New Balance-outleten (i Barkarby holl jag pa att saga...) i Waterloo. Sahar sag jag ut innan passet idag; invigde den skrikigt orangea lopartrojan/jackan, kompressionsstrumporna och de knalanga lite losare tightsen. Fotbollsspelarvarning kandes det som! Fast jackan blir nog en storfavorit nu under de kallare manaderna - superskon och sa syns man val istallet for allt svart och gratt som mest dominerar min garderob. Strumporna ar ocksa superharliga fast tightsen far nog vanta pa liiite varmare vader, var hemskt kall om knana som stack fram.

Pa marathonprogrammet stod 3 km uppjogg, 3 km fartlek och 2 km nedjogg som utfordes i snitt 5.15 min/km. Inga konstigheter. Imorgon blir det loppass med maken igen och lite styrketraning.

Basta kompressionsstrumporna. Maste nog kopa ett par till.

Off topic: Mycket Australia, lite löpning

...Sa gar jargongen idag. Jo, vi har ju firat drottningens fodelsedag ocksa. Trots att Australien har varit ett oberoende land i over 90 ar sa ar drottningen fortfarande har och styr ibland. Markligt. Men den kungliga fodelsedagen har faktiskt inneburit ledighet idag - sovmorgon, fetfrukost med toast, scrambled eggs, bacon, spenat & grillade tomater, tidningslasning i evighet och vila av trotta ben - sa vi klagar absolut inte!

Dessutom blev det bl.a. ett besok pa New Balance-outleten i Waterloo som hade manga fina klader till smapriser. Maken handlade ett par nya lopardojjor, sjalv kom jag hem med tva par knalanga tights, en fin vintrig orange loptroja som jag ska ha nu under de kallare manaderna och ett par kompressionsstrumpor som klammer at rejalt. Toppkansla! Bildbevis kommer!! Nu blir det film i form av Michael Sheen och The Damned United. Ironiskt nog blev det en brittisk fotbollsfilm nu mitt uppe i drottningens fodelsedag, vm-yran och Australiens feta forlust mot Tyskland. Det sistnamnda ar inte sa populart att namna idag.

Tva Australienikoner i bild - en kookaburra framfor Sydneys operahus.


...och en svensk...

Medioker långpanna

Efter 32 km lopning den har veckan - tisdag, torsdag och igar - stod ett langpass pa onskelistan for att runda av veckan. Jag skolkade ju fran langpasset forra veckan och kande att det var dags att atergalda det snart. Idag var det dags. Trots ett perfekt lopvader egentligen - svala +10C, klarbla himmel och vindstilla - tog det lang tid att komma i gang. Benen ville inte riktigt och fastan jag var iford hellanga tigts, hellang funktionell troja och mossa tog det ocksa evigheter innan jag kande mig varm (som exil-norrlanning later ju den bekannelsen extra mesig...).

Startade tidigt, kom ivag nagon gang vid halv nio-blecket for att slippa den varsta trangseln i parken. Sondagar i Centennial Park ar alltid smockfyllda med barnfamiljer som upptar lopfilen, idag var inget undantag. Hur jag an forsokte gick det bara inte att oka tempot - benen var trotta och ville inte ga i snabbtempo. Ju langre in i passet jag kom desto segare gick det att lyfta benen och kilometertiderna bara dalade i hastighet. Ingen harlig kansla. Val hemma blev det en lang dusch och en kalldusch av benen, sedan raka vagen till frukost nummer tva foljt av en 2 timmar lang siesta. Imorgon firar vi drottningens fodelsedag har i Australien sa det ar saledes en ledig dag - harligt!

Dagens pass i siffror...
Distans: 20 km
Tid: 1:52:58
Snittempo: 5:39 min/km
Snittpuls/maxpuls: 155/169 bpm

Torsdagspass

Jag vet inte om det ar det kalla vintervadret, att jag sprungit in mig i Mizuno-skorna eller om det helt enkelt ar fartlekspassen pa sista tiden som ger resultat; det kanns mycket lattare att springa och sa kan jag halla en snabbare fart under en langre tid. Visst, jag forstar logiken ocksa men det ar just det har med disciplinen som ar det svara; jag gillar ju inte att ta ut mig till max utan foredrar ett jamt lugnt tempo. Fast korta, snabba fartokningar ungefar som ikvall ar helt ok ocksa. Under ca 300 meter varje kilometer la jag in nagra moment med snabba ryck langt utanfor komfortzonen och det tycks funka aven for mig.

Aterigen blev det en milrunda i parken utanfor vart hus i sallskap med M. Det kandes jattebra att kunna trycka pa och halla ett bra tempo ratt lange utan att det kandes speciellt anstrangt. Kilometertiderna blev 5.15, 5.13, 5.04, 4.49, 4.58, 5.01, 5.00, 4.57, 5.08 och avslutningsvis 5.28 (sista kilometern kandes jattelangsam). 5.04 som snittempo och en nagot hogre snittpuls: 165 bpm.

I helgen blir det lite smatt och gott inklusive ett langpass pa 20 km - vi far se hur snabbt benen vill springa under den distansen.

Mösspremiär

Idag har det antligen varit uppehall fran regnet sa ikvall har jag hunnit med lite mellandistans. Och det iford mossa for forsta gangen springandes. Mossa har jag visserligen ibland nar jag gar till jobbet pa morgonen och hem pa kvallen men nar man springer blir man ju liksom varm anda. Upplagget blev ungefar enligt marathonprogrammets rekommendation 2 km uppjogg, 7 km fartlek och 2 km nedjogg, snittempo 5:10 min/km.

Marathon & en liten serie om väder

Forst och framst vill jag bara gratulera alla duktiga, starka lopare som sprang Stockholm marathon i lordags - det har varit SA roligt att lasa alla underbara berattelser fran loppet! Jag har inte haft nagon tid att kommentera pga familjebesok fran England just nu - men ett stort GRATTIS till alla som sprang. Nu kanner jag bara hur jag toklangtar till mitt eget marathon som kommer att ga av stapeln 19 september 2010.

Fran det en tilll det andra - regn! Det fortsatter att osa ned i Sydney. Man blir en aning hindrad att springa i sant har vader men det galler att passa pa nar det ar uppehall. 3 rundor och totalt 34 km hann jag med forra veckan (och ja, ehh.. det kanns ju nastan inte ens namnvart med tanke pa distasnen alla andra har sprungit).

Att känna sin park

Att springa runt, runt, runt en ratt liten park x antal ganger ar langt ifran en traningsstrategi som far mig att toklangta till nasta loprunda. Jag menar, det kanns ju liiiite smamesigt att nastan bara runda samma stalle (typ, har kommer jag igen for femtioelfte gangen!!), och sa ar det ju det har med att man trottnar latt eftersom man bara ser samma sak hela tiden. Ska man dessutom tanka pa variationen i en sadan bana sa ar det ju dessutom langt ifran ultimat.

Men, every cloud has a silver lining, som det sa fint heter! Det jag daremot gillar ar att det ar valdigt fostrande for disciplinen. Med malet pa en speciell distans pa en speciell tid sa funkar den har typen av rutt ypperligt. Det ar nastan bara sahar jag kan disciplinera mig till att springa tusingar tills jag nastan spyr tex. Av nagon marklig anledning kan jag faktiskt tycka att det nastan ar kul att lagga in snabba fartokningar i ett sant har pass. Igar fick jag dessutom med mig maken ut (ska sanningen fram var det nog mycket det ocksa som gjorde att det kandes extra kul). M sprang med mig under vissa strackor, och nar vi kom till en bit dar han kunde sakta ned lite och gena tvars ovar parken sa hojde jag tempot rejalt och holl det tills nasta runda dar han motte upp mig igen. Funkade jattebra for oss bada och ett satt att fa in bade rejala fartokningar, jogg, rytmlopning och stundvis rejala sprintar i en och samma runda (och givetvis fa kvalitetstid med maken vilket alltid ar ett plus!). 9 km (blev det 11 varv, tro?) och ett snittempo pa 5:13 min/km hamnade jag pa. Egentligen borde man lyssna pa Dead or Alives gamla "You spin me right round (like a record)" for att visa exakt hur snurrigt det blir...

Maj månad

Om man bortser fran de tva senaste veckorna har maj manad varit perfekt for lopning. Det har mestadels varit klarbla himmel och sol men anda en markant typisk hostluft och harligt svalt vader med temperaturer runt +16-20C nar jag har sprungit. Mangdmassigt blev det en bra traningsmanad med sammanlagt 183 km lopning, 57 km cykling och nu pa slutet atminstone tva strykepass varje vecka. Det basta av allt ar att jag inte ar skadad - det badar gott infor nastkommande traningsperiod. Nu far vi hoppas att den har regnperioden kommer till sitt ande snart (jag tycker mig se en spricka i molnen!). Man vill ju inte tappa kontinuiteten nu mitt uppe i allt. Den har veckan far vi familjebesok ifran England (roligt!!) sa det blir nog lite si och sa med bloggandet och traningen. Men ikvall ska jag ialla fall ta mig up pa en runda.


Lange sedan det var nagon strandlopning nu....