Det sägs att det ska ta tjugoen dagar att skapa en vana. Själv skulle jag nog gissa på att det går att skapa en bra (eller dålig visserligen) vana redan efter en vecka, kanske t.om. efter en helg. Men just med vanor och rutiner så kanske det beror lite på vad man gör, var man är och vilken typ av rutin man syftar på. Givetvis hjälper det om man redan är inne i någon liknande rutin s.a.s men för att det ska kallas en vana så bör det ju rimligtvis också kännas naturligt.
Under förra helgen i Stockholm sprang jag i min vana troget på Djurgården. Redan när jag kom ut på bron kändes det som det var 2005 och jag var tillbaks där jag lämnade. Även om det snart är 7 år sedan jag sist sprang där ute (Stockholm marathon borträknat), så kändes det som jag kom in i ett lunk, mitt sverigelunk, min standardrunda och min vana som jag hade då.
Standardrundan här i Övik tex. - känns ju klockren och som om jag skulle kunna springa den med ögonbindel: utgå ifrån mamsens hus, kuta ned på Vågsnäsvägen, spring tills vägen grenar sig vid Vågebacken. 5 km enkel väg, ja och så ska man ju hem också. Kuperat, sparsamt med trafik, snygga hus, ren luft, ingen risk att dö av solsting och hetta, och kanske bäst - den fina vattenutsikten längs med hela rundan. En tung och seg uppförsbacke på slutet. Täckoverallen och träningsvantarna känns klockrena på. Känns vant och som jag aldrig gjort annat.
En dimmig övikshamn ingår däremot inte i standardrundan. Men fint att vila ögonen på ändå.
Tuesday, November 15, 2011
Thursday, November 10, 2011
Övik!
Sverige har visat sig från sin bästa sida har det verkat som, sedan jag landade i fredags förra veckan. Skönt med paus från resandet under hegen där jag stannade i Stockholm för att vara med bästa kompisarna och fylla på sverigeförrådet med roliga upplevelser. Hann givetvis med några härliga rundor ute på Djurgården, fina Djurgårdskanalen, Gärdet, och en bit mot slussen mm. Att se solen gå upp i Stockholm medans man springer omkring där ute är sååå rogivande och står högt i kurs hos mig.
Men nu är jag i gamla Övik igen, det är Öviksfjärden, frisk luft blandat med syra från en ständigt pumpande sulfitfabrik, tät tallskog, mörkt, djupt vatten och en ständig överdos av matkonsumtion (ja, det känns ju så åtminstone när jag är på plats:)). Det är snäppet svalare men fortfarande förhållandevis varmt för att vara november. Igår hade jag lite känningar av en ond hals så det blev inget rännande då annars har jag löpt på bra sedan jag kom tillbaks.
I kväll blir det något jag inte gjort på säkert över 15 år - skrika mig hes på hockey då Sverige möter Tjeckien.
Thursday, November 3, 2011
Mot El Stokholmo & Höga Kusten
Jo, Sverige star ju som sagt pa agendan nu. Korde ett sista loparpass har i Sydney i morse, sedan in till jobbet for att avsluta lite jobb, och sa raka sparet hem for att hoppa in i en taxi for avfard mot flygplatsen. Att packa for en resa till Sverige under sommarmanaderna ar inte latt, det kan ju vara bade stekhett och svinkallt som ni alla sakert kan halla med om. Att packa for en vistelse i november, daremot, ar lite enklare. Tur ar val det. :)
Ser fram emot manga langa rundor i harligt krispigt november vader.
Friday, October 28, 2011
You can take the girl out of Sweden, but you can't take Sweden out of the girl
Idag blev jag godkand i mitt test och ansokan om australiensiskt medborgarskap. Det kanns roligt, ratt stort pa nagot satt, och framfor allt himla smidigt om inte annat. Testet, som man var tvungen att klara med minst 75% ratt (jag prickade in 100%!), var intressant och larorikt, och rorde amnen som t.ex. hur landet styrs, dess historik, kultur, lagar och regler, och vilka rattigheter och skyldigheter man har som medborgare. Ratt intressant faktiskt och sant som man borde veta om sitt land.
Mitt svenska pass och medborgarskap forsvinner ju inte i o med det har. Tack o lov. Och om sanningen ska fram sa ar jag nog mer svensk an jag nansin varit. Aven om det ar bra att ha ett extra hemland och ett australiensiskt pass sa kanner jag mig definitivt i grund och botten svensk. Och pa tal om Svedala - pa torsdag kvall nasta vecka ar det ingen mindre an yours truly som satter sig pa planet mot Sverige for en tva veckor lang vistelse. Nice.
Lite off topic kanske men sa har min dag sett ut idag, lite annorlunda. Firade med att kopa ett par nya dojjor. Mizuno Enigma, langst fram pa bilden. Tycker mig ana svenska flaggan i skorna.
Thursday, October 20, 2011
Call me morbid, Call me pale
Ska man ge ut ett dagens drullepris sa maste det oavkortat ga till undertecknad: Lyckades med det markliga konststycket att boka en resa... ja, inget markligt i det ioforsig, bara det att jag gjorde det i FEL riktning. Alltsa utresa och hemresa ratt dag, men fel destination... Snurrigt varre. Kanske inte mitt stoltaste ogonblick. Inga kommentarer annat an att man kan saga "The lights are on but nobody's home". Angaende resan sa aterkommer jag om det vid ett senare tillfalle.
Dagens ros, av samma anledning, gar till Hoga Kusten Flyg som lyckades avboka denna, i vanliga fall, o-ombokningsbara (norrlandska pa hog niva) biljett. Tack for hjalpen om du, Ingela, laser detta! Utmarkt kundservice.
Dagens snyggaste skodon och fonsterskyltning: Adidasbutiken pa Pitt Street har i Sydney. I rena modebloggstermer: VILL_HA_VARENDA_SKO!
Dagens traning: 12 km med lite fartlek mitt pa hallet.
Dagens loparlat: Har nastan lyssnat sonder The Smiths Half a Person den senaste tiden. Morrisseys ljuva stamma, den melankoliska (men valdigt svarbegripliga) texten, det typiska britt-soundet, Johnny Marrs finstamda gitarr...
Dagens ros, av samma anledning, gar till Hoga Kusten Flyg som lyckades avboka denna, i vanliga fall, o-ombokningsbara (norrlandska pa hog niva) biljett. Tack for hjalpen om du, Ingela, laser detta! Utmarkt kundservice.
Dagens snyggaste skodon och fonsterskyltning: Adidasbutiken pa Pitt Street har i Sydney. I rena modebloggstermer: VILL_HA_VARENDA_SKO!
Dagens traning: 12 km med lite fartlek mitt pa hallet.
Dagens loparlat: Har nastan lyssnat sonder The Smiths Half a Person den senaste tiden. Morrisseys ljuva stamma, den melankoliska (men valdigt svarbegripliga) texten, det typiska britt-soundet, Johnny Marrs finstamda gitarr...
Monday, October 17, 2011
Hässelby, helgrapport och snygg graffiti
Hasselbyloppet i helgen, jag ser att manga har sprungit och presterat fina och ratt fantastiska resultat pa milen. Staffan, Lennart, Ingmarie & Andrea, bara for att namna nagra. Superbra jobbat och aterigen sa roligt att lasa om personliga varldsrekord. Sant har inspirerar alltid till lite snabbare pass for min del!!
Fran Hasselby till Sydney. Sjalv sprang jag ocksa i helgen, bade lordag och sondag. Pa lordagen ett kortare langpass, om man nu kan kalla 16 km langt. Ja, i dagslaget kanns det ratt langt. Vid marathontraning kanns det ju a andra sidan ratt allmant.
Inledde hur som helst passet med att springa igenom var neighbourhood och lamna nagra filmer pa Blockbuster. Ratt manga fulgator i vart kvarter, men nar jag sprang forbi den har den har fulsnygga - mest snygga sa klart - vaggen, var jag bara tvungen att stanna och ta ett kort. Knepigt att jag har lyckast missa det har tidigare...Har jag en hemlig beundrare i kvarteret, manne? :) Fortsatte sedan en svang ut till Centennial Park for att njuta lite i morgonsolen. Toppenkansla under passet, 5:30 min/km, inklusive upp o nedjogg. At sedan en glupsk brakfrukost efterat. Blev som vanligt toktrott och slumrade till i soffan i nagon timme senare. Dromde att jag fick blommor av en hemlig beundrare.
Fran Hasselby till Sydney. Sjalv sprang jag ocksa i helgen, bade lordag och sondag. Pa lordagen ett kortare langpass, om man nu kan kalla 16 km langt. Ja, i dagslaget kanns det ratt langt. Vid marathontraning kanns det ju a andra sidan ratt allmant.
Inledde hur som helst passet med att springa igenom var neighbourhood och lamna nagra filmer pa Blockbuster. Ratt manga fulgator i vart kvarter, men nar jag sprang forbi den har den har fulsnygga - mest snygga sa klart - vaggen, var jag bara tvungen att stanna och ta ett kort. Knepigt att jag har lyckast missa det har tidigare...Har jag en hemlig beundrare i kvarteret, manne? :) Fortsatte sedan en svang ut till Centennial Park for att njuta lite i morgonsolen. Toppenkansla under passet, 5:30 min/km, inklusive upp o nedjogg. At sedan en glupsk brakfrukost efterat. Blev som vanligt toktrott och slumrade till i soffan i nagon timme senare. Dromde att jag fick blommor av en hemlig beundrare.
Sett pa min gata i stan, i Redfern, Sydney. Petra?
Friday, October 14, 2011
Veckodagarnas identitet
2 dagar traning, 1 dag vila. Typ lite grann sa rullar mitt traningsliv pa just nu. Varken for mycket traning men inte heller for lite. Lordag och sondag ar ju som bekant obligatoriska traningsdagar som ofta vigs at lite langre, roligare pass, oftast med battre kvalitet i overlag. Det ar ocksa ratt svart att sla helglopningen pa det sattet just for att man har mer tid over till allt. Man ar mer avslappnad, har mer tid over till uppjogg, utfora sjalva passet i sig, ta sig tid att jogga ned, etc. Man viger mer tid at att stretcha och att ata bra mat direkt efter passet som gor att man kan aterhamta sig battre.
Rent ytligt kan man ocksa se att det ar helg i passen - jag anstranger mig lite mer pa helgerna med att lagga lite snyggare flator i haret, givetvis valjer jag favorituniformen som matchar oklanderligt med traningsdojjorna som givetvis framhaver fargen i harbandet i flatorna. Fashionabelt varre. Pa vardagarna daremot, ser jag ut som en fagelskramma.
Helgerna har som sagt sin speciella pragel men givetvis har de andra veckodagarna ocksa sin speciella identitet. Fredag t.ex. - fa saker gar upp emot att kunna avsluta en arbetsvecka och sedan ga ut och springa av sig lite. Reflektera over saker som hant under veckan. Kanna stressiga jobbkanslor ersattas av ren och skar lopargladje. Planera helgen. Andas frisk luft och kanna frid over att slippa vingla omkring i hogklackat i nagra dagar. Kanske joina upp nagra kompisar senare pa kvallen och visa prov pa lite social skills. Fredagstraning for mig brukar ofta betyda lugnt meditativt tempo dar jag gar in i mig sjalv och rensar skallen. Brukar ofta hamna pa runt 5:50-tempo-nanting och distansen brukar ligga pa runt 8-10 km. Sa tanker jag mig att agendan kommer att se ut ikvall.
Att starta ett loppass pa en mandagmorgon - snacka om kickstart och en svarslagen energiboost. Det har borde sta hogst upp pa alla direktorers agendor. Att borja veckan med att springa ar som att kliva upp pa morgonen och saga - Den har veckan kommer att bli helt oslagbar. Av nagon anledning brukar tempot nastan alltid, utan att jag styr det sjalv, ligga pa runt 20 sekunder snabbare an pa det klassiska fredagspasset. Lite kortare distans pa runt 8 km ar ratt lampligt for en mandag morgon.
Mittemellandagarna tisdag-onsdag-torsdag brukar ofta betyda lite vassare attityd. Tranar jag pa en san har dag brukar passet nastan alltid ha inslag av fart. Distansen kan vara allt mellan 8-13 km som jag jagar med vissa inslag i snabbare tempo. Fokuset har brukar vara ratt utpraglat "har och nu" och i lurarna brukar det oftast vara nagot suggestivt och rappt som far fart pa pakarna. Har kort valdigt manga mittemellandagspass pa lopbandet pa sista tiden. Kommer man hem sent pa kvallen kanns det bra att kunna ga till gymmet som alternativ. Det ar inte alltid sa roligt att ge sig ut i morkret i den har stan, det finns liksom alltfor manga knepiga typer som draller omkring.
Ja, ungefar sa ser mina traningsdagar ut. Har du nagon speciell pragel pa din traning enligt veckodagarna?
Rent ytligt kan man ocksa se att det ar helg i passen - jag anstranger mig lite mer pa helgerna med att lagga lite snyggare flator i haret, givetvis valjer jag favorituniformen som matchar oklanderligt med traningsdojjorna som givetvis framhaver fargen i harbandet i flatorna. Fashionabelt varre. Pa vardagarna daremot, ser jag ut som en fagelskramma.
Helgerna har som sagt sin speciella pragel men givetvis har de andra veckodagarna ocksa sin speciella identitet. Fredag t.ex. - fa saker gar upp emot att kunna avsluta en arbetsvecka och sedan ga ut och springa av sig lite. Reflektera over saker som hant under veckan. Kanna stressiga jobbkanslor ersattas av ren och skar lopargladje. Planera helgen. Andas frisk luft och kanna frid over att slippa vingla omkring i hogklackat i nagra dagar. Kanske joina upp nagra kompisar senare pa kvallen och visa prov pa lite social skills. Fredagstraning for mig brukar ofta betyda lugnt meditativt tempo dar jag gar in i mig sjalv och rensar skallen. Brukar ofta hamna pa runt 5:50-tempo-nanting och distansen brukar ligga pa runt 8-10 km. Sa tanker jag mig att agendan kommer att se ut ikvall.
Att starta ett loppass pa en mandagmorgon - snacka om kickstart och en svarslagen energiboost. Det har borde sta hogst upp pa alla direktorers agendor. Att borja veckan med att springa ar som att kliva upp pa morgonen och saga - Den har veckan kommer att bli helt oslagbar. Av nagon anledning brukar tempot nastan alltid, utan att jag styr det sjalv, ligga pa runt 20 sekunder snabbare an pa det klassiska fredagspasset. Lite kortare distans pa runt 8 km ar ratt lampligt for en mandag morgon.
Mittemellandagarna tisdag-onsdag-torsdag brukar ofta betyda lite vassare attityd. Tranar jag pa en san har dag brukar passet nastan alltid ha inslag av fart. Distansen kan vara allt mellan 8-13 km som jag jagar med vissa inslag i snabbare tempo. Fokuset har brukar vara ratt utpraglat "har och nu" och i lurarna brukar det oftast vara nagot suggestivt och rappt som far fart pa pakarna. Har kort valdigt manga mittemellandagspass pa lopbandet pa sista tiden. Kommer man hem sent pa kvallen kanns det bra att kunna ga till gymmet som alternativ. Det ar inte alltid sa roligt att ge sig ut i morkret i den har stan, det finns liksom alltfor manga knepiga typer som draller omkring.
Ja, ungefar sa ser mina traningsdagar ut. Har du nagon speciell pragel pa din traning enligt veckodagarna?
Friday, October 7, 2011
Äpplen och päron
Kanner mig extremt antisocial inom bloggosfaren just nu. Det blir ju ofta sa nar man har tusen andra saker pa gang samtidigt. Man prioriterar bort det som tar alldeles for lang tid, eller att det inte kanns lika viktigt langre. Det ar inte sa att bloggen inte ar viktig langre - for mig ar det ett speciellt forum som ger mig otroligt mycket inspiration, gladje och en viktig och nodvandig kalla dar jag lar mig om lopningen, som prehab, rehab och dylikt - helt underbart egentligen. Har ratt mycket att tacka alla bloggar jag laser for den kunskapen ni formedlar.
Snarare ar det sa att det tar sa lang tid att blogga, att svara pa kommentarer och kommentera andras bloggar osv - allt det har som gor en blogg rolig, lasvard och full av liv. Anvandarsnittet kanns lite fumligt. Funderade pa det haromdagen och tycker det kanns ratt oflexibelt att det inte finns en san enkel funktion pa Blogger som att "gilla" eller "ogilla" ett inlagg tex? Det skulle ge mig sa mycket mer. For ibland har man ju faktiskt inget annat vettigt att kommentera om annat an att saga just "jag haller med/gillade det du skrev". Dagens I-landsbekymmer en masse.
R.I.P. Steve Jobs - hade Blogger varit en Appleprodukt sa hade Blogger utan tvekan haft ett lite mer tilltalande anvandarsnitt.
Snarare ar det sa att det tar sa lang tid att blogga, att svara pa kommentarer och kommentera andras bloggar osv - allt det har som gor en blogg rolig, lasvard och full av liv. Anvandarsnittet kanns lite fumligt. Funderade pa det haromdagen och tycker det kanns ratt oflexibelt att det inte finns en san enkel funktion pa Blogger som att "gilla" eller "ogilla" ett inlagg tex? Det skulle ge mig sa mycket mer. For ibland har man ju faktiskt inget annat vettigt att kommentera om annat an att saga just "jag haller med/gillade det du skrev". Dagens I-landsbekymmer en masse.
R.I.P. Steve Jobs - hade Blogger varit en Appleprodukt sa hade Blogger utan tvekan haft ett lite mer tilltalande anvandarsnitt.
Applebutiken pa George Street i Sydney
- Posted using BlogPress from my iPhone
Thursday, October 6, 2011
Löpband och löpband
Har tranat pa bra den sista tiden. Ingen tidspress, bara skont att rora pa mig for att jag har ett behov - den basta traningen enligt mig, det ar det har som ger mig sa mycket gladje. Ibland ute, ibland inne. Ibland pa steppmaskinen, pa rodden, pa stationara cykeln och, visst, ratt ofta hamnar man ju pa lopbandet ocksa. Bra variation som funkar med humor, jobb, vader och vind. Har ocksa fatt chansen att testa flera olika typer av lopband och jag kan bara saga - jo, det ar skillnad pa lopband och lopband. Vissa gar forvanansvart latt, andra lopband kanns riktigt sega. Undrar vad skillnaden beror pa? Kan det vara gummit/underlaget man landar pa, tro?
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Friday, September 30, 2011
Gåshud eller Bäst just nu
- Det ar fredag och det ar langhelg (pa mandag ar det namligen labour day, typ Sydneys forsta maj).
- At en en jattegod sushilunch pa sushitrain idag.
- Ska ga pa date med maken ikvall. Cocktails pa The Wine Library och middag pa Darcy's.
- Sprang endorfinfylld till taktfasta Temple of Love igar. Det gamla gothganget fran attiotalet har fortfarande basta loparlaten genom tiderna.
- At en en jattegod sushilunch pa sushitrain idag.
- Ska ga pa date med maken ikvall. Cocktails pa The Wine Library och middag pa Darcy's.
- Sprang endorfinfylld till taktfasta Temple of Love igar. Det gamla gothganget fran attiotalet har fortfarande basta loparlaten genom tiderna.
Friday, September 23, 2011
Tung fredagsmil
Lycka till alla ni som springer Lidingoloppet imorgon! Jag kommer att tanka pa er som ska springa, och hoppas att ni fixar det dar latt som en platt.
I dag har det varit stekhett under dagen men nu sa har pa kvallskvisten har det svangt om helt och hallet och borjat blasa riktigt rejalt. Var ute och sprang en mil pa kvallen efter jobbet. Benen kandes som bly och andningen var som hyperventilation. Dryga 56 minuter var jag ute och jag kande mig helt KNACKT. Hoppas pa battre flyt imorgon...
I dag har det varit stekhett under dagen men nu sa har pa kvallskvisten har det svangt om helt och hallet och borjat blasa riktigt rejalt. Var ute och sprang en mil pa kvallen efter jobbet. Benen kandes som bly och andningen var som hyperventilation. Dryga 56 minuter var jag ute och jag kande mig helt KNACKT. Hoppas pa battre flyt imorgon...
Thursday, September 22, 2011
Sommar
Sommaren gjorde sitt intag i Sydney forra helgen. Det slog praktiskt taget om over en natt, och pa sondagen, alltsa da marathon sprangs, var det ironiskt nog narmare +30C mitt pa dagen. Jobbigt att springa i den varmen, men da ar det anda ingenting i jamfort med hur det kommer att se ut de narmaste 5 manaderna, for det ar ju trots allt bara var annu.
Nagot jag gillar med den har arstiden - forrutom den, an sa lange, behagliga varmen, alltsa - ar att man har sa mycket mer tid pa kvallarna och har ork och lust att gora saker. Jag trodde det bara var vi i Skandinavien som hade det 'dilemmat'; just att man kanner sig trott och somnig under den kalla morka vintern (vilket kanns mer befogat eftersom vintermanaderna i Sverige ar sa mycket langre), och pigg och alert sa fort varen ar har och solen borjar titta fram. Men aven Australienarna sjalva lyser upp nar det borjar bli var och aven om det kanske inte ar lika utpraglat som hemma i Svedala kan man helt klart marka av en valdigt tydlig positiv reaktion sa fort UV-stralarna borjar lysa mer intensivt. Atminstone sa har i borjan, bor man kanske tillagga. Markligt anda pa nagot satt, for man kan ju tycka att man inte direkt ar svaltfodd pa sol och varme i det har landet.
Med arstidsskiftningar kommer ocksa garderobsbyten. Loparkjolen, som har alldeles for mycket tyg och tacker mer yta, far bytas ut mot luftiga shorts istallet. T-shirten mot en barmagad sporttopp. Kompressionsstrumporna far helt enkelt stadas undan till betydligt svalare vader, och om det ar nanting jag kommer att anvanda mycket av framover sa blir det vatskebaltet (och givetvis en kepa samt hogt UV-skydd pa hela kroppen).
Idag var det ca +22C och det var alldeles perfekta forhallanden for ett mittemellanpass pa 10 km i runt 5:10-fart. Nu soker jag med ljus och lykta efter ett nytt marathon som ersattning for det jag gick miste om i sondags.
Nagot jag gillar med den har arstiden - forrutom den, an sa lange, behagliga varmen, alltsa - ar att man har sa mycket mer tid pa kvallarna och har ork och lust att gora saker. Jag trodde det bara var vi i Skandinavien som hade det 'dilemmat'; just att man kanner sig trott och somnig under den kalla morka vintern (vilket kanns mer befogat eftersom vintermanaderna i Sverige ar sa mycket langre), och pigg och alert sa fort varen ar har och solen borjar titta fram. Men aven Australienarna sjalva lyser upp nar det borjar bli var och aven om det kanske inte ar lika utpraglat som hemma i Svedala kan man helt klart marka av en valdigt tydlig positiv reaktion sa fort UV-stralarna borjar lysa mer intensivt. Atminstone sa har i borjan, bor man kanske tillagga. Markligt anda pa nagot satt, for man kan ju tycka att man inte direkt ar svaltfodd pa sol och varme i det har landet.
Med arstidsskiftningar kommer ocksa garderobsbyten. Loparkjolen, som har alldeles for mycket tyg och tacker mer yta, far bytas ut mot luftiga shorts istallet. T-shirten mot en barmagad sporttopp. Kompressionsstrumporna far helt enkelt stadas undan till betydligt svalare vader, och om det ar nanting jag kommer att anvanda mycket av framover sa blir det vatskebaltet (och givetvis en kepa samt hogt UV-skydd pa hela kroppen).
Idag var det ca +22C och det var alldeles perfekta forhallanden for ett mittemellanpass pa 10 km i runt 5:10-fart. Nu soker jag med ljus och lykta efter ett nytt marathon som ersattning for det jag gick miste om i sondags.
Sunday, September 18, 2011
Ett lopp på fel sida stängslet
Forst, supergrattis till alla som sprang Stockholm halvmarathon igar - jag laser om PB pa en del stallen och i storsta allmanhet positiva rapporter. Roligt att lasa - och jag glads at att lasa sant!
Pa min varldshalva har det ocksa varit lopp under helgen - ett halvmarathon och ett marathon idag. For min del blev det tyvarr inget lopp pga av flunsan jag haft men jag var dar och hejade, appladare, skrek mig (nastan) hes, langade vatten och lekte allman papparazzifotograf. Starten gick langt innan tuppen hunnit gala, klockan 6.20. Sjalv var jag pa plats ungefar vid Harbour Bridge pa city-sidan och lyckades fanga de forsta halvmarathonloparna pa bild. I brist pa lopprapport sa bjuder jag pa en bildkavalkad istallet.
Eliten med eskort borjar narma sig. Det kittlas i magen bara av att se dem narma sig...
Snygga tjejer och kilar springer igenom biltullarna med Sydney Harbour Bridge i bakgrunden.
Traningsadojjor mot asfalten - alskar det ljudet!
Vissa sprang sa snabbt att kameran inte hann med :)
Nere vid Circular Quay gick det undan.
Farthallare fran Sydney Striders. I den har gruppen ungefar skulle jag ocksa vilja ligga pa upploppet. Kanske nastan halvmara?
Ja, vad ska man saga? Aven om det ar hundra ganger sa haftigt att vara deltagare i ett lopp sjalv sa ar det pa nagot satt fantastiskt ocksa att sta och se pa alla dessa lopare. Tiden stannar till lite; det ar bara har och nu som existerar. Man ar MED i loppet anda. Ljudet av smattrande gummi mot asfalten, andhamtningar, hejarop, rosiga kinder, svettiga armar, flygande vattenmuggar, trotta ben, leenden, hurrarop...
Pa min varldshalva har det ocksa varit lopp under helgen - ett halvmarathon och ett marathon idag. For min del blev det tyvarr inget lopp pga av flunsan jag haft men jag var dar och hejade, appladare, skrek mig (nastan) hes, langade vatten och lekte allman papparazzifotograf. Starten gick langt innan tuppen hunnit gala, klockan 6.20. Sjalv var jag pa plats ungefar vid Harbour Bridge pa city-sidan och lyckades fanga de forsta halvmarathonloparna pa bild. I brist pa lopprapport sa bjuder jag pa en bildkavalkad istallet.
Eliten med eskort borjar narma sig. Det kittlas i magen bara av att se dem narma sig...
Snygga tjejer och kilar springer igenom biltullarna med Sydney Harbour Bridge i bakgrunden.
Traningsadojjor mot asfalten - alskar det ljudet!
Vissa sprang sa snabbt att kameran inte hann med :)
Nere vid Circular Quay gick det undan.
Farthallare fran Sydney Striders. I den har gruppen ungefar skulle jag ocksa vilja ligga pa upploppet. Kanske nastan halvmara?
Ja, vad ska man saga? Aven om det ar hundra ganger sa haftigt att vara deltagare i ett lopp sjalv sa ar det pa nagot satt fantastiskt ocksa att sta och se pa alla dessa lopare. Tiden stannar till lite; det ar bara har och nu som existerar. Man ar MED i loppet anda. Ljudet av smattrande gummi mot asfalten, andhamtningar, hejarop, rosiga kinder, svettiga armar, flygande vattenmuggar, trotta ben, leenden, hurrarop...
Wednesday, September 14, 2011
Utan snus på denna ö
Ingen lopning pa over tre veckor. Ville bara saga det liksom. Sla upp "Abstinens" i ordlistan och du kommer garanterat att hitta en referens till mig. Att INTE springa tar pa det goda humoret, pa talamodet, pa lugnet, pa tankesattet, pa vardagen, pa helgen, pa jobbet, pa vilan, ja, kort sett pa allt jag gor. Jag kan bekrafta det nu for er som inte vet; det ar jakligt trakigt att inte springa. Marathon gar pa sondag (ar dock nastan helt bra nu) men eftersom jag inte kunna springa pga den langvariga fluensan sa kommer jag inte stalla upp. Jag har processat det i skallen sa manga ganger nu att det kanns ok med det beslutet. Daremot kommer jag att aka dit och vara supporter at en van som kommer att springa. Konstigt att sta pa publiksidan, men lite roligt samtidigt. Har du stillat din abstinens idag?
Sunday, September 4, 2011
Depp
Har varit sangliggande mest hela helgen och ska till lakaren imorgon. Skumt - jag ar i princip aldrig sjuk och nu har det varit sjukstuga har hemma fran och till de senaste veckorna. Att vara sjuk ar verkligen botten, det gor mig sa deppig och ur balans (hostar som en tok, har i princip tappat rosten och ar allmant snuvig och febrig, dessutom kan jag inte fa i mig sa mycket mat).
Sydney marathon gar av stapeln om precis tva veckor. Idag tog jag det trakiga beslutet att inte springa. Det ar inte vart att chansa med tanke pa hur jag kanner mig nu. Dessutom kommer det ju manga fler marathon. Ja, det har var inget roligt inlagg men sa far det bli ibland ocksa.
Sydney marathon gar av stapeln om precis tva veckor. Idag tog jag det trakiga beslutet att inte springa. Det ar inte vart att chansa med tanke pa hur jag kanner mig nu. Dessutom kommer det ju manga fler marathon. Ja, det har var inget roligt inlagg men sa far det bli ibland ocksa.
Friday, August 26, 2011
TGIF
De basta loprundorna avverkas enligt mig helt klart under helgen nar man har mer tid (=mindre stressad) och man kan satta igang och springa lite nar det faller en in. Vardagarna kantas ju mycket av ratt sa inrutade rutiner - man kliver upp i ottan, stressar ivag till jobbet, slukar en staende lunch, springer mellan moten och stressar hem igen. Man ska dessutom fa till traningspasset antingen innan eller efter, eller om man ar riktigt smart - mittemellan. Det later ju hemskt nar man beskriver sin vardag pa det sattet men sa ar det ratt ofta, och jag misstanker att det inte ar nagon ovanlighet. Pa vardagarna, precis nar man komit hem kan ett traningspass ofta inte alls kannas speciellt lockande. Men just idag och infor helgen lockar det mig till max - jag vill springaspringaspringa och det ska bara vara lustfylltlustfylltlustfyllt.
Annars har jag precis tagit itu med ett annat kart intresse som jag brukar syssla med ibland - fotografering. Har precis paborjat en kurs sa nu kanske det blir lite mer galna loparfoton pa den har bloggen.
I ovrigt, mellan fotolektioner och annat har jag faktiskt sprungit i ganska lagoma mangder den har veckan, 3 pass och 2 till hoppas jag kunna fa till den har helgen. Ha en trevlig helg!
Annars har jag precis tagit itu med ett annat kart intresse som jag brukar syssla med ibland - fotografering. Har precis paborjat en kurs sa nu kanske det blir lite mer galna loparfoton pa den har bloggen.
I ovrigt, mellan fotolektioner och annat har jag faktiskt sprungit i ganska lagoma mangder den har veckan, 3 pass och 2 till hoppas jag kunna fa till den har helgen. Ha en trevlig helg!
Friday, August 19, 2011
This is my church - this is where I heal my hurts
Trotthet, ont i musklerna, kanslig hud och kli i halsen - eftereffekten av ett lopp, har jag markt, kan ofta resultera i nagon slags sjukdom nar kroppen forsoker aterhamta sig. Sjalv sitter jag har med en 'tjock' hals, kanner mig snurrig och svag, och har ett elakt ora som varker nar jag svaljer. Tanken var att springa langt i helgen men det finns ju inte pa varldskartan i det har tillstandet. Langt far det bli nagon annan gang. Tills dess - ha en trevlig helg!
Sunday, August 14, 2011
City2surf - 71:05
Long time, no speak! Idag har jag kutat ikoniska city2surf. Tillsammans med 85000 andra morgonpigga lopare stallde jag mig i startfallan kl. 7:45 imorse. Tjugo sekunder fran PB kanns ju lite surt men sa har i efterhand kanns det mer som en indikation pa hur tuff banan ar och hur mycket backtraning man egentligen borde kora. Men som vanligt ett fantastiskt roligt lopp med massor av galna lopare.
Dagen till ara ny loparuniform som sag ut sa har:
Har du kutat idag?
Dagen till ara ny loparuniform som sag ut sa har:
Har du kutat idag?
Tuesday, July 19, 2011
All work, no play
Jobba-ata-trana-jobba-ata-trana. Och nagonstans daremellan ska man val se till att hemmet inte helt och hallet forfaller, att man hinner sova mellan jobbet och tranandet, och att man kanske hinner gora nagot annat roligt emellan allt detta ocksa - Ja, ungefar sa ser mina dagar ut.
Med traningen gar det finfint. Tror att det ar bra med rutiner, aven om det ar tidiga sadana, sa man inte hoppar over nagot eftersom det "inte ingar i ens vardag". Morgontraningen gillas skarpt och aven om det gar segt att komma igang i borjan av ett pass sa konstaterar jag alltid efterat att det ar toppen att starta dagen pa ett sant satt. I sondags sprang jag ett kortare langpass (19 km i 5:25-fart) - underbart att komma ut pa ett lite langre pass och kanna att man inte var helt slut efterat. Hinner med runt 4-5 pass i veckan fordelat pa 3 loprundor pa lopbandet, och runt 1-2 riktiga pass ute. Helt ok i min varld. I ovrigt ar det riktig aussie-vinter nu - kor pa mossa, halsduk och vantar - riktigt mysvader att vara ute och kuta i.
Med traningen gar det finfint. Tror att det ar bra med rutiner, aven om det ar tidiga sadana, sa man inte hoppar over nagot eftersom det "inte ingar i ens vardag". Morgontraningen gillas skarpt och aven om det gar segt att komma igang i borjan av ett pass sa konstaterar jag alltid efterat att det ar toppen att starta dagen pa ett sant satt. I sondags sprang jag ett kortare langpass (19 km i 5:25-fart) - underbart att komma ut pa ett lite langre pass och kanna att man inte var helt slut efterat. Hinner med runt 4-5 pass i veckan fordelat pa 3 loprundor pa lopbandet, och runt 1-2 riktiga pass ute. Helt ok i min varld. I ovrigt ar det riktig aussie-vinter nu - kor pa mossa, halsduk och vantar - riktigt mysvader att vara ute och kuta i.
Thursday, July 7, 2011
Guld i mun!
Jag testar att springa innan jobbet i nagra dagar. Solen har inte gatt upp annu, det ar morkt nar jag stanger porten till mitt hus och jag ar ensam pa gatan i en annars ratt sa pulserande stad. Ganska snart kommer solens forsta stralar fram, fortfarande endast svaga konturer men det hjalper mig att satta fotterna pa ratt stalle. Kanslan att springa sa tidigt pa morgonen ar lite speciell, lite nattsuddskansla fast anda inte liksom. Kanner mig busig men samtidigt ocksa valdigt praktig. Moter nagra morgonpigga hundar, vars agare ser ut som de fortfarande sover. Stan vaknar till liv och jag svischar forbi. Soluppgangen ar vacker och den starker karleken till lopning. Vilken kansla att kunna borja dagen sa har!
Wednesday, June 29, 2011
Ena foten framför den andra
Sprang pa lopbandet igar. Jag har sagt det forr men sager det igen; gymmet och lopbandet ar ingen inspirationsrik miljo i sig, men med bra musik i oronen och nagorlunda bra tv pa bildskarmen sa slar man ihjal den dar tiden ratt sa snabbt. Lopbandet har for ovrigt manga andra bra fordelar:
- Latt att springa och multitaska. Man kan planera dagens middag, tanka pa saker som hant pa jobbet, planera kommande semestrar, kolla pa nyheterna, lasa email....
- Enkelt att tvinga sig sjalv in i en exakt fart, om man nu ar ute efter det. Man behover inte kolla pa nagon klocka utan tvingas pinna pa nar man gjort installningen.
- Tryggt stalle att befinna sig pa nar man inte vill springa sena kvallar i morka parker.
- Okomplicerat att dromma sig bort och inbilla sig att man ar utomhus pa nagot exotiskt stalle. Med ratt musik gar det.
- Roligt att se springstilen pa sig sjalv i spegeln framfor sig.
- Inga avgaser fran biltrafiken ute och saledes....
- Ingen biltrafik= mindre risk for olyckor. :) Sydney med ratt valtrafikerade gator kan vara ratt tufft att springa i ibland.
Monday, June 27, 2011
Stilstudie i snabbjogg för lättlurade lustlöpare
Man kan halla pa och alta for och nackdelar med det har landet hur lange som helst, men nar det kommer till vissa vinterdagar sa kan man inte annat an stortalska det har landet. Krispig och klar luft, hog sol och oftast - om det inte regnar, vilket det inte har gjort nu pa ca 3 veckor - en helt klarbla himmel. Jogg i shorts, mojligtvis nagot langarmat upptill. Svart att tycka jatteilla om den har vintern alltsa. Fast den riktiga vintern ar ju inte har an, det bor man ju faktiskt komma ihag. Juli ar som vanligt den kallaste manaden, sedan blir det lite varmare i augusti igen och i september ar det officiellt var.
Under helgen som gick blev det traning tre ganger, tva av gangerna med lite inbyggda fartinlagg mitt uppe i allt. Det har med supertekniska tokintervaller ar ju som bekant inte min grej. Tanker jag intervaller sa borjar jag genast hyperventilera, kanna mig konstigt risig eller helt plotsligt har jag nagot "annat jatteviktigt" som jag maste utratta just da. Borjar man daremot forskona aktiviteten med en lite mindre angestladdad framtoning; humana fartokningar, pedagogiska ryckningar, stilstudie i snabbjogg (den dar sista ar bra!) sa blir det genast annat ljud i skallan. Det har kanske beror pa att jag inte "orkar" eller "ar van" men nagostans sa VILL jag ju bli snabbare och da finns det ju inga genvagar (just nu ar jag ju varken van eller har ork).
Snabbjoggen pa 11 km igar utfordes med ett 3 km langt snabbinlagg mitt pa, i runda slangar 4:50-fart, totalt 5:20-fart. Det kandes gott eftersom det var ju, trots allt bara, jogg.
Under helgen som gick blev det traning tre ganger, tva av gangerna med lite inbyggda fartinlagg mitt uppe i allt. Det har med supertekniska tokintervaller ar ju som bekant inte min grej. Tanker jag intervaller sa borjar jag genast hyperventilera, kanna mig konstigt risig eller helt plotsligt har jag nagot "annat jatteviktigt" som jag maste utratta just da. Borjar man daremot forskona aktiviteten med en lite mindre angestladdad framtoning; humana fartokningar, pedagogiska ryckningar, stilstudie i snabbjogg (den dar sista ar bra!) sa blir det genast annat ljud i skallan. Det har kanske beror pa att jag inte "orkar" eller "ar van" men nagostans sa VILL jag ju bli snabbare och da finns det ju inga genvagar (just nu ar jag ju varken van eller har ork).
Snabbjoggen pa 11 km igar utfordes med ett 3 km langt snabbinlagg mitt pa, i runda slangar 4:50-fart, totalt 5:20-fart. Det kandes gott eftersom det var ju, trots allt bara, jogg.
Lättlurade ben.
Tuesday, June 21, 2011
Calling Guetta
Det ar morkt och kallt och det ar ratt mysigt att vara inne. Mysigt att tanda ljus och dricka te, och fastan det ar ett helt halvar till jul far man nastan lite julkanslor eftersom det kanns som 'ratt arstid'. Knepigt men sa ar det. Har kanns det mycket naturligare, atminstone for mig, att satta upp julpynt och dricka glogg nu an i stekheta december nar solen star som hogst.
I ovrigt jobbar jag manga och langa dagar och hinner inte med sa mycket traning i den utstrackning jag skulle vilja. Ungefar 3 ggr/vecka har det blivit sedan jag kom hem till Sydney igen. Traningsmassigt passar det ocksa mycket battre att vara inomhus; dels kanns det tryggare an att ga ut och springa (man vet aldrig vilka konstiga typer man traffar pa i morka parker...), dels ar det ju inte lika motiverande att ga ut nar det ar kallt och morkt. Motivationen ligger for ovrigt inte pa topp rent generellt sett men jag hoppas kunna komma over den svackan nar jag borjar sikta in mig pa City2Surf och att sla mitt tidigare rekord - for det SKA jag gora.
Nar det galler motivation att springa snabbt pa lopbandet sa ar svaret hur som helst, i nio fall av tio: David Guetta. Svart att halla farten nere nar han vander plattor.
I ovrigt jobbar jag manga och langa dagar och hinner inte med sa mycket traning i den utstrackning jag skulle vilja. Ungefar 3 ggr/vecka har det blivit sedan jag kom hem till Sydney igen. Traningsmassigt passar det ocksa mycket battre att vara inomhus; dels kanns det tryggare an att ga ut och springa (man vet aldrig vilka konstiga typer man traffar pa i morka parker...), dels ar det ju inte lika motiverande att ga ut nar det ar kallt och morkt. Motivationen ligger for ovrigt inte pa topp rent generellt sett men jag hoppas kunna komma over den svackan nar jag borjar sikta in mig pa City2Surf och att sla mitt tidigare rekord - for det SKA jag gora.
Nar det galler motivation att springa snabbt pa lopbandet sa ar svaret hur som helst, i nio fall av tio: David Guetta. Svart att halla farten nere nar han vander plattor.
Tuesday, June 14, 2011
Inomhus...
Vinter i Sydney innebar mycket REGN. Det ar vatt och ratt och man ar standigt utrustad med regnjacka och paraply for att inte bli drankt som en katt. Temperaturen just nu ligger pa mellan 8-10C (som kallast pa morgonen) och mitt pa dagen ungefar 15-18C. Hade det inte varit for regnet sa hade det varit perfekt att springa utomhus men i ett konstant skyfall ar det inte sa lockande. Det ar tur att man har gymmet som man kan fly till nar det valler ned som varst.
Aven om utomhustraning ar sa mycket harligare finns det anda en viss tjusning med inomhustraning. Dels ar det det har med coreovningarna som nastan alltid blir obligatoriska nar man ar pa gymmet, dels blir det nastan alltid armstyrka nagra dagar i veckan. Dessutom ar det pa nagot satt lattare att variera traningen med olika alternativa traningsmetoder.... ar man utomhus sa blir det lopning till 99,9% (cykling den resterande delen...) men ar man inomhus sa kanns det nastan lika naturligt att stalla sig pa lopbandet som att ta ett spinningpass, crosstraina, att ro eller "trampa trappor". De senaste dagarna har jag tranat alternativt av bara farten, har liksom inte tankt pa vad jag 'ska' kora utan det har bara blivit. I fredags: rodd i 30 minuter sedan core 30 minuter. I lordags: crosstrainer 50 minuter och armstyrka. Igar: lopbandet i 50 minuter (9 km) sedan core ca 20 minuter. Aven om jag vet att det bara ar en period da jag star ut med inomhustraning sa galler det att ta vara pa tiden nar jag man gillar det. Tids nog kommer solen fram och da blir det utomhus igen.
Aven om utomhustraning ar sa mycket harligare finns det anda en viss tjusning med inomhustraning. Dels ar det det har med coreovningarna som nastan alltid blir obligatoriska nar man ar pa gymmet, dels blir det nastan alltid armstyrka nagra dagar i veckan. Dessutom ar det pa nagot satt lattare att variera traningen med olika alternativa traningsmetoder.... ar man utomhus sa blir det lopning till 99,9% (cykling den resterande delen...) men ar man inomhus sa kanns det nastan lika naturligt att stalla sig pa lopbandet som att ta ett spinningpass, crosstraina, att ro eller "trampa trappor". De senaste dagarna har jag tranat alternativt av bara farten, har liksom inte tankt pa vad jag 'ska' kora utan det har bara blivit. I fredags: rodd i 30 minuter sedan core 30 minuter. I lordags: crosstrainer 50 minuter och armstyrka. Igar: lopbandet i 50 minuter (9 km) sedan core ca 20 minuter. Aven om jag vet att det bara ar en period da jag star ut med inomhustraning sa galler det att ta vara pa tiden nar jag man gillar det. Tids nog kommer solen fram och da blir det utomhus igen.
Friday, June 10, 2011
Snoozetempo & You have exceeded your mailbox limit - please contact your Systems Administrator
Jag kanske ger skenet av att inte gora alltfor manga knop pa den har sidan av klotet. Att jag har hamnat i en sa kallad postmarathonblues och inte kan rycka upp mig. Men jag kan meddela att jag lever och frodas och sitter har i min lilla pennkjol igen ibland kostymnissar, alltfor manga ogiltiga passwords och en grotesk inbox som ar fylld med en massa svarta, ooppnade mail. Sa knopen jobbar overtid skulle man kunna saga.
Det har med att tolka eftermarathon ar lite klurigt. Alltsa mentalt sa har jag varken fatt nagon efterlopps-dipp eller nagon hysterisk langtan till nasta gang. Jo, det ar klart att jag ser fram emot nasta gang men jag ar ocksa ratt nojd med Stockholm marathon som det var. Det var ju fantastiskt roligt hela resan och jag tittar pa bilderna och kan nastan framkalla alla magiska kanslor jag fick uppleva just da - det var himmel, helvete och skarseld under loppet av fyra timmar. Men det kommer ju ett marathon snart och det finns liksom ingen anledning att bara springa vidare huvudstupa utan att uppskatta och reflektera over det som hande for inte sa lange sedan.
Ar det traningsvark eller ar det skada, undrar man forst. Just nar den dar forsta djavulska traningsvarken har lagt sig, nar man slutat ga sidled nedfor trapporna och inte langre paminner om John Wayne ute pa vift. Da borjar man kanna efter om allting ar intakt. Hofterna, ljumsken och knana ar ok, det var val det som var min storsta oro. Daremot vanster vad ar inte ok... Har testat att springa lite och det kandes stelt, strackt, rejalt anstrangt och allmant obehagligt. Nu ar det nastan 2 veckor sedan loppet och den har vad-kanslan ar fortfarande dar. Jag har borjat crosstraina lite pa gymmet som alternativ traning och kommer formodligen att kora en hel del rodd och cykel. Lopningen far ligga pa snooze sa lange och i helgen blir det benmassage pa fina Four Seasons hotel. Men forst, en kaffe pa det. Sedan maste jag nog fortsatta beta av den har hemska inboxen igen.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Det har med att tolka eftermarathon ar lite klurigt. Alltsa mentalt sa har jag varken fatt nagon efterlopps-dipp eller nagon hysterisk langtan till nasta gang. Jo, det ar klart att jag ser fram emot nasta gang men jag ar ocksa ratt nojd med Stockholm marathon som det var. Det var ju fantastiskt roligt hela resan och jag tittar pa bilderna och kan nastan framkalla alla magiska kanslor jag fick uppleva just da - det var himmel, helvete och skarseld under loppet av fyra timmar. Men det kommer ju ett marathon snart och det finns liksom ingen anledning att bara springa vidare huvudstupa utan att uppskatta och reflektera over det som hande for inte sa lange sedan.
Ar det traningsvark eller ar det skada, undrar man forst. Just nar den dar forsta djavulska traningsvarken har lagt sig, nar man slutat ga sidled nedfor trapporna och inte langre paminner om John Wayne ute pa vift. Da borjar man kanna efter om allting ar intakt. Hofterna, ljumsken och knana ar ok, det var val det som var min storsta oro. Daremot vanster vad ar inte ok... Har testat att springa lite och det kandes stelt, strackt, rejalt anstrangt och allmant obehagligt. Nu ar det nastan 2 veckor sedan loppet och den har vad-kanslan ar fortfarande dar. Jag har borjat crosstraina lite pa gymmet som alternativ traning och kommer formodligen att kora en hel del rodd och cykel. Lopningen far ligga pa snooze sa lange och i helgen blir det benmassage pa fina Four Seasons hotel. Men forst, en kaffe pa det. Sedan maste jag nog fortsatta beta av den har hemska inboxen igen.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Friday, June 3, 2011
Sent omsider - lopprapport Stockholm marathon
Redan pa hotellet pa Karlaplan kande man samhorigheten - laddade loparkladda manniskor som diskuterade tavlingsstrategier och fyllde frukosttallrikarna till bristningsgransen. Promenaden langs Valhallavagen bjod pa annu mer folk av samma virke och ur tunnelbanan vid stadion formligen vallde det ut lopare. Pa Lidingovagen var det sa tjockt med folk att man i princip fick armbaga sig fram. Det var inget snack om saken - det var lordag 28 maj och det var Stockholm marathon som skulle ga av stapeln.
Jag styrde kosan mot ett ljusgult hus med boulebana - det var sagt att det skulle vara loparbloggtraff innan start, och detta unika tillfalle att traffa mina gelikar ville jag ju inte missa. Forst pa plats sag jag Janne som var svar att undga; coolt kladd i neongula Sauconys, stilfullt matchande pa benen och upptill. Snicksnackade aven med trevliga 4:30-Staffan som inte skulle springa idag och alltsa hade akt in till stan enkomt for detta event (ar man comittad lopare sa ar man!) . Fick nagra snabba ord aven med Vasalopps slash orienterings slash ultralopar-Therese (jag tror jag stannar dar) och aven med snabba bonorna Anneliten och Sofie (den sistnamnda hade jag dessutom turen att se redan pa nummerlappshamtningen dagen innan). Svd-Petra rusade forbi och skulle sanda. Kort sagt, det var kandistatt innan start och aven om jag garna hade velat saga hej ocksa till Hjarnlopar-Johan och snabbaste Ingmarie sa fick vi noja oss dar - det blir val fler tillfallen misstanker jag.
Borjade rora mig mot startfallan dar jag fick en sista kram av mamma & co som onskade mig lycka till och tog hand om jackan. Starten gick och vi trummade antligen ivag. Ganska snabbt slangde jag av mig handskarna (Clas ohlsson, 10:-, tack for tipset Svd-Petra!) som jag hade inforskaffat enkomt for denna kyliga morgon. Smart drag att halla varmen i mina annars sa frusna fingrar. Tio kilometer passerade fortare an kvickt och jag bara njot i fulla drag precis som jag lovat mig sjalv att jag skulle. Under den har tiden konstaterade jag att publikstodet var ENORMT langs med hela banan (lite skillnad i jamforelse med Sydney marathon alltsa), otaliga liveband pa flera stallen, de medryckande afrikanska trummorna uppe pa Vasterbron (vada uppforsbacke?) och aven musik ur hogtalare lite har och dar. Mitt beslut att springa utan musik var kort och gott lyckat da det absolut inte behovdes i en sadan atmosfar.
Ut mot min gamla sverigeadress drog vi sedan. Gardet var som vanligt kallt och ratt blasigt och det kandes markligt att lunka omkring i dessa trakter som jag upp till for 6 ar sedan kallade "hemma" ratt manga ar. Pa 1:54 passerade jag halvmaran och det var lugnt och fint, och bara positiva kanslor aven om jag nog hade hinkat lite val mycket vatten. Sagt och gjort - jag behovde uppsoka ett buskage. Inga fisfornama normer har inte. En hel del andra tycktes dela den uppfattningen eftersom det skvattes i var och varannan buske.
Djurgarden, med den lite kurvigare banterrangen och avsaknaden av publik, sags vara ett segt moment i loppet. Jag upplevde det anda inte sa. Det ar ju sa vackert dar ute, man har fortfarande ork att njuta av miljon och med all tystnad finns det ju tillfalle att smaprata lite med alla knasiga medlopare. Jag hade bland annat sallskap av en stins iford gabardinbyxor, langarmad skjorta, slips och visselpipa, en finlandsk hockeyspelare, en liten spinkig man iford tjugotalsinspirerad svart o vitrandig baddrakt, och sa var det helt sonika farthallaren sub-4 som jag konverserade lite med.
Slutade vara social en bit innan vi kom ut pa Strandvagen. Trots att min gamla arbetskollega R stod och hejade vid 28-km och inte langt darifran aven mamma & co fick jag forsta vagen av trotthet ungefar da. Att det skulle bli jobbigt vid det stadiet visste jag ju sedan forrut men besvikelsen kommer alltid som ett brev pa posten nar man kanner att man maste trappa ned for att inte krokna. Andra rundan pa Vasterbron gick trots allt battre an vantat, nu med annu mer publik som gav rungande applader. Vackra Norr Malarstrand passerades och dar stod basta kompisen M och hejade. Hon hade missat mitt forsta varv pa samma plats och var fast besluten om att sta kvar.
Vattnet i mitt eget balte var nu sedan lange slut. Kande en tilltagande trotthet och jag tillat mig sjalv att stanna och dricka pa staende fot vid nagot stalle. Likadant gjorde jag pa de nastkommande dryckesstationerna. Ungefar vid 38-40 km var jag sa trott att jag gick ett tiotal meter aven mellan vattenstationerna. Vid 41 km hor jag nagon ropa "Heja Petra!!"- jag vander mig om och ser Lisette. Vad underbart det ar att hora nagon ropa ens namn - det gar liksom ratt in i hjartat och lyfter en.
Stadion lag nu framfor mig som ett vykortsvackert foremal. In pa tartarbanan som kanns som moln i jamforelse med asfalt. Stela ben vars agares hjarna tyst skriker "SPRING sa inat h-vete!". Benen kan inte riktigt fa till det. Malgang. Lyfter armarna till en segergest. Stoppar klockan som visar pa 3:59:10 pa 43,08 km. Far medalj, blir omkramad av varldens basta familj.
Pre-race pa hotellrummet.
Jag styrde kosan mot ett ljusgult hus med boulebana - det var sagt att det skulle vara loparbloggtraff innan start, och detta unika tillfalle att traffa mina gelikar ville jag ju inte missa. Forst pa plats sag jag Janne som var svar att undga; coolt kladd i neongula Sauconys, stilfullt matchande pa benen och upptill. Snicksnackade aven med trevliga 4:30-Staffan som inte skulle springa idag och alltsa hade akt in till stan enkomt for detta event (ar man comittad lopare sa ar man!) . Fick nagra snabba ord aven med Vasalopps slash orienterings slash ultralopar-Therese (jag tror jag stannar dar) och aven med snabba bonorna Anneliten och Sofie (den sistnamnda hade jag dessutom turen att se redan pa nummerlappshamtningen dagen innan). Svd-Petra rusade forbi och skulle sanda. Kort sagt, det var kandistatt innan start och aven om jag garna hade velat saga hej ocksa till Hjarnlopar-Johan och snabbaste Ingmarie sa fick vi noja oss dar - det blir val fler tillfallen misstanker jag.
Borjade rora mig mot startfallan dar jag fick en sista kram av mamma & co som onskade mig lycka till och tog hand om jackan. Starten gick och vi trummade antligen ivag. Ganska snabbt slangde jag av mig handskarna (Clas ohlsson, 10:-, tack for tipset Svd-Petra!) som jag hade inforskaffat enkomt for denna kyliga morgon. Smart drag att halla varmen i mina annars sa frusna fingrar. Tio kilometer passerade fortare an kvickt och jag bara njot i fulla drag precis som jag lovat mig sjalv att jag skulle. Under den har tiden konstaterade jag att publikstodet var ENORMT langs med hela banan (lite skillnad i jamforelse med Sydney marathon alltsa), otaliga liveband pa flera stallen, de medryckande afrikanska trummorna uppe pa Vasterbron (vada uppforsbacke?) och aven musik ur hogtalare lite har och dar. Mitt beslut att springa utan musik var kort och gott lyckat da det absolut inte behovdes i en sadan atmosfar.
Ut mot min gamla sverigeadress drog vi sedan. Gardet var som vanligt kallt och ratt blasigt och det kandes markligt att lunka omkring i dessa trakter som jag upp till for 6 ar sedan kallade "hemma" ratt manga ar. Pa 1:54 passerade jag halvmaran och det var lugnt och fint, och bara positiva kanslor aven om jag nog hade hinkat lite val mycket vatten. Sagt och gjort - jag behovde uppsoka ett buskage. Inga fisfornama normer har inte. En hel del andra tycktes dela den uppfattningen eftersom det skvattes i var och varannan buske.
Djurgarden, med den lite kurvigare banterrangen och avsaknaden av publik, sags vara ett segt moment i loppet. Jag upplevde det anda inte sa. Det ar ju sa vackert dar ute, man har fortfarande ork att njuta av miljon och med all tystnad finns det ju tillfalle att smaprata lite med alla knasiga medlopare. Jag hade bland annat sallskap av en stins iford gabardinbyxor, langarmad skjorta, slips och visselpipa, en finlandsk hockeyspelare, en liten spinkig man iford tjugotalsinspirerad svart o vitrandig baddrakt, och sa var det helt sonika farthallaren sub-4 som jag konverserade lite med.
Slutade vara social en bit innan vi kom ut pa Strandvagen. Trots att min gamla arbetskollega R stod och hejade vid 28-km och inte langt darifran aven mamma & co fick jag forsta vagen av trotthet ungefar da. Att det skulle bli jobbigt vid det stadiet visste jag ju sedan forrut men besvikelsen kommer alltid som ett brev pa posten nar man kanner att man maste trappa ned for att inte krokna. Andra rundan pa Vasterbron gick trots allt battre an vantat, nu med annu mer publik som gav rungande applader. Vackra Norr Malarstrand passerades och dar stod basta kompisen M och hejade. Hon hade missat mitt forsta varv pa samma plats och var fast besluten om att sta kvar.
Vattnet i mitt eget balte var nu sedan lange slut. Kande en tilltagande trotthet och jag tillat mig sjalv att stanna och dricka pa staende fot vid nagot stalle. Likadant gjorde jag pa de nastkommande dryckesstationerna. Ungefar vid 38-40 km var jag sa trott att jag gick ett tiotal meter aven mellan vattenstationerna. Vid 41 km hor jag nagon ropa "Heja Petra!!"- jag vander mig om och ser Lisette. Vad underbart det ar att hora nagon ropa ens namn - det gar liksom ratt in i hjartat och lyfter en.
Stadion lag nu framfor mig som ett vykortsvackert foremal. In pa tartarbanan som kanns som moln i jamforelse med asfalt. Stela ben vars agares hjarna tyst skriker "SPRING sa inat h-vete!". Benen kan inte riktigt fa till det. Malgang. Lyfter armarna till en segergest. Stoppar klockan som visar pa 3:59:10 pa 43,08 km. Far medalj, blir omkramad av varldens basta familj.
Pre-race pa hotellrummet.
Hej fran Down Under!
Sadar, da var man pa plats Down Under igen 29 timmar senare. Utan halva alfabetet och hela koret. Men med snyggaste t-skjortan i min ago. Det har varit nagra valdigt intensiva dagar i Stockholm sa jag fick liksom aldrig nagon tid att skriva ned en valfortjant lopprapport fran marathon. Men jag ska jobba pa en idag... Tills dess - ha en skon fredag!
Sunday, May 29, 2011
3:59:12
Sååå trött. Men gud vad Stockholm är underbart! Återkommer imorgon när jag har återhämtat mig.
Friday, May 27, 2011
Hallå alla marathonvänner!
Nu sticker jag ner till Stockholm. Taggad som tusan. Vi ses väl där?!?
Tuesday, May 24, 2011
Positivtankarna - favorit i repris
Saxat nästan direkt ur samma situation dagarna innan Sydney Marathon september 2010.
1. Vilken tur jag har som får ägna den här vackra dagen åt något som jag verkligen älskar!
2. Man har stängt hela Stockholms innerstad pga av MIG - gud vad generöst!
3. (Ungefär) 4 timmar av mitt liv är superkort!! Resten av mitt liv kan jag vila och återhämta mig.
4. När jag kommer i mål blir det champagne!
5. Jag har klarat över 3 mil och det kändes BRA. 12 km är ju en fis i rymden.
6. När jag är klar med det här är det fortfarande bara eftermiddag - sedan fortsätter festen!
7. Jag är väl förberedd på det här! Jag har dessutom sprungit distansen tidigare och vet att jag klarar det galant.
8. Det här går som en dans. *ser framför mig att jag dansar på lätta moln*
9. GU Sports gel är gott och ger mig massor av kraft och energi!
10. Kolla vad mycket publik som har kommit enkomt for att se MIG, bäst att lägga på ett kol!!
1. Vilken tur jag har som får ägna den här vackra dagen åt något som jag verkligen älskar!
2. Man har stängt hela Stockholms innerstad pga av MIG - gud vad generöst!
3. (Ungefär) 4 timmar av mitt liv är superkort!! Resten av mitt liv kan jag vila och återhämta mig.
4. När jag kommer i mål blir det champagne!
5. Jag har klarat över 3 mil och det kändes BRA. 12 km är ju en fis i rymden.
6. När jag är klar med det här är det fortfarande bara eftermiddag - sedan fortsätter festen!
7. Jag är väl förberedd på det här! Jag har dessutom sprungit distansen tidigare och vet att jag klarar det galant.
8. Det här går som en dans. *ser framför mig att jag dansar på lätta moln*
9. GU Sports gel är gott och ger mig massor av kraft och energi!
10. Kolla vad mycket publik som har kommit enkomt for att se MIG, bäst att lägga på ett kol!!
Monday, May 23, 2011
I huvudet (och benen) på en marathonlöpare
Underbart att läsa alla racerapporter från lördagens bravader i Göteborgsvarvet - det är det här man behöver för att bli peppad och komma in i tävlingsstämning!! 5 dagar kvar till Stockholm marathon och nu gäller det att äta mycket, vila och se till att hålla sig ifrån hemska baciller. Jag har ju dessutom haft fördelen med att ha haft semester en längre tid innan loppet så jag kommer (förhoppningsvis) att ställa mig i startfållan totalt relaxad, utsövd, uppgödd (just det, mamma!) och startklar.
Musik eller ej? Kompressionsstrumpor eller ej? Korta tights eller löparkjol? Ja, dessa är givtevis enormt viktiga frågor som nu rör sig i en marathonlöpares somewhat enkelriktiga skalle. Dessa saker är dock säkra; det blir 4 flaskor vatten i bältet och 4 GU sportsgel. Och det blir INTE Asics på fötterna utan Mizuno. Och det kommer att bli enormt kul!
Musik eller ej? Kompressionsstrumpor eller ej? Korta tights eller löparkjol? Ja, dessa är givtevis enormt viktiga frågor som nu rör sig i en marathonlöpares somewhat enkelriktiga skalle. Dessa saker är dock säkra; det blir 4 flaskor vatten i bältet och 4 GU sportsgel. Och det blir INTE Asics på fötterna utan Mizuno. Och det kommer att bli enormt kul!
Nu kör vi! Med eller utan kompression.
Friday, May 20, 2011
Bästa sällskapet
Sådär, nu verkar det ordna sig att blogga igen. Skrev som sagt några inlägg som inte alls blev publicerade. Hamnade bara i draft-läge hela tiden trots att jag ville "publicera". Nu kör jag Firefox som webbläsare och det tycks vara stabilt (än så länge).
Ja, vad har hänt sedan sist? Ja, inte mycket. Men jag kan meddela att jag i alla fall inte rymt med brevbärarn, som RW-Sofie undrade:) Träningsmässigt trappar jag ned den här veckan, dessutom har jag "blivit med hund" i några dagar och passar på att bekanta mig med familjens kanske busigaste medlem. När jag sprang sista långpasset i tisdags kände jag av benhinnorna lite (även vid en promenad på kvällen). Bestämde mig för att ta det lugnt i några dagar, nu känns det mycket bättre och jag ska nog bara köra ett lättare pass (med hundsällskap) i eftermiddag och eventuellt ett mellandistanspass (utan hundsällskap) i helgen - sedan är jag kittad inför peppveckan!
Ja, vad har hänt sedan sist? Ja, inte mycket. Men jag kan meddela att jag i alla fall inte rymt med brevbärarn, som RW-Sofie undrade:) Träningsmässigt trappar jag ned den här veckan, dessutom har jag "blivit med hund" i några dagar och passar på att bekanta mig med familjens kanske busigaste medlem. När jag sprang sista långpasset i tisdags kände jag av benhinnorna lite (även vid en promenad på kvällen). Bestämde mig för att ta det lugnt i några dagar, nu känns det mycket bättre och jag ska nog bara köra ett lättare pass (med hundsällskap) i eftermiddag och eventuellt ett mellandistanspass (utan hundsällskap) i helgen - sedan är jag kittad inför peppveckan!
Wednesday, May 18, 2011
Sista långpannan avklarad & Maratankar
Alltså, Blogger fortsätter superstrula för mig. Det här börjar inte minst bli irriterande utan även lite smått bekymrande med tanke på att man mister inlägg och kommentarer hela tiden. Har dessutom svårt att kommentera andras bloggar. Ja, får hoppas att Blogger lyckas sparka igång supporten igen snart...
Nåväl, över till träningen. Sprang en mil i måndags och 20 km i går, och med det sätter jag nu stopp för hårdträningen inför maran. Kommer eventuellt att ta något pass till den här veckan, sedan får nästa vecka bli kolugn med 2-3 pass på 5 km vardera. Känslan igår var att jag kände mig trött och övertränad i benen, fick slita ont för att nätt och jämnt lyckas hålla 5:40-fart över två mil - ingen känsla man vill ha såhär drygt en och en halv vecka inför maran. Hade dessutom ont i benhinnorna och ena vaden. Å andra sidan tror jag att det kommer att lägga sig med några dagars vila så man samlar kraft och återhämtning.
Strategiskt sett kommer jag inte att satsa lika hårt som i september förra året (där jag bl.a. gick ut alldeles för hårt). Jag kommer att springa mjukt och fint och hoppas på ett så jämnt marathon som möjligt. Jag hoppas så klart på en tid under 4 timmar men kommer inte bli besviken om jag inte klarar det. Mitt stora tidsmål i år är ju som sagt Sydney marathon i september i år så jag ser Stockholm marathon mest som en rolig grej och att få lite mer erfarenhet av långdistanslöpning.
Nåväl, över till träningen. Sprang en mil i måndags och 20 km i går, och med det sätter jag nu stopp för hårdträningen inför maran. Kommer eventuellt att ta något pass till den här veckan, sedan får nästa vecka bli kolugn med 2-3 pass på 5 km vardera. Känslan igår var att jag kände mig trött och övertränad i benen, fick slita ont för att nätt och jämnt lyckas hålla 5:40-fart över två mil - ingen känsla man vill ha såhär drygt en och en halv vecka inför maran. Hade dessutom ont i benhinnorna och ena vaden. Å andra sidan tror jag att det kommer att lägga sig med några dagars vila så man samlar kraft och återhämtning.
Strategiskt sett kommer jag inte att satsa lika hårt som i september förra året (där jag bl.a. gick ut alldeles för hårt). Jag kommer att springa mjukt och fint och hoppas på ett så jämnt marathon som möjligt. Jag hoppas så klart på en tid under 4 timmar men kommer inte bli besviken om jag inte klarar det. Mitt stora tidsmål i år är ju som sagt Sydney marathon i september i år så jag ser Stockholm marathon mest som en rolig grej och att få lite mer erfarenhet av långdistanslöpning.
Monday, May 16, 2011
Helgen i bilder
Tokstrul med blogger just nu! Trist att tappa inlägg och kommentarer men jag verkar inte vara ensam med det här problemet. Blogger är ju en gratisfunktion så man kan ju inte begära så mycket i det här fallet. Hur som helst - bjuder på en liten bildkavalkad från den gångna helgen. Tog en weekend i fina Umeå.
Björkarnas stad. Löprunda längs Umeälven - rogivande och vackert.
Färgexplosion i alla parker - tulpaner är så vackert!!
Pustar ut efter en dag på stan.
Björkarnas stad. Löprunda längs Umeälven - rogivande och vackert.
Färgexplosion i alla parker - tulpaner är så vackert!!
Pustar ut efter en dag på stan.
Thursday, May 12, 2011
Dejt med brevbäraren?
Igår mötte jag postbilen 3 gånger när jag var ute och sprang. Det kanske inte är så märkligt i sig men det bör kanske nämnas att på landsbygden finns bara en bil som åker runt till alla hushåll, det var 12 km mellan varje mötesställe och kanske lite mer än en timme mellan varje möte.
I övrigt skulle man nästan kunna räkna antalet bilar och mötande människor på sina båda händer. Jag sprang ut emot Gullvik, här var alltså första mötet. Fortsatte på grusvägen så långt man kunde komma. Skommarhamn heter det visst. Sedan slutade vägen och man kom till en strand där man fick fortsätta på en vildvuxen skogsstig, blött och gyttjigt var det. Efter ca 2 km slöts stigen upp med en ny grusväg och det var fula kalhyggen och död granskog på ömse sidor om mig. Inte ett hus så långt ögat kunde nå.
Här ungefär behövde jag lätta på trycket. Bara att fortsätta en bit bort till mer skylande terräng alltså. Även om chansen var liten kunde man ju möta någon även här. Bra tänkt, här tutade nämligen postbilen förbi igen. Uträttat ärende. Fortsätta kuta. Nu vid Hörnskatan, förbi snyggvillorna. Bebyggelsen började bli tätare. Uppe vid Domsjövägen som bjuder på en fin långraka. Förbi MoDo-sågen och uppför bönhusbacken.
Nästan hemma nu. Trött som tusan. Klockan visar på 29,37 km. Kan ju inte stanna här så jag gör en liten sväng runt kvarteret för att få jämna siffor. Möter postbilen igen. Den här gången ler han och hejar glatt.
I övrigt skulle man nästan kunna räkna antalet bilar och mötande människor på sina båda händer. Jag sprang ut emot Gullvik, här var alltså första mötet. Fortsatte på grusvägen så långt man kunde komma. Skommarhamn heter det visst. Sedan slutade vägen och man kom till en strand där man fick fortsätta på en vildvuxen skogsstig, blött och gyttjigt var det. Efter ca 2 km slöts stigen upp med en ny grusväg och det var fula kalhyggen och död granskog på ömse sidor om mig. Inte ett hus så långt ögat kunde nå.
Här ungefär behövde jag lätta på trycket. Bara att fortsätta en bit bort till mer skylande terräng alltså. Även om chansen var liten kunde man ju möta någon även här. Bra tänkt, här tutade nämligen postbilen förbi igen. Uträttat ärende. Fortsätta kuta. Nu vid Hörnskatan, förbi snyggvillorna. Bebyggelsen började bli tätare. Uppe vid Domsjövägen som bjuder på en fin långraka. Förbi MoDo-sågen och uppför bönhusbacken.
Nästan hemma nu. Trött som tusan. Klockan visar på 29,37 km. Kan ju inte stanna här så jag gör en liten sväng runt kvarteret för att få jämna siffor. Möter postbilen igen. Den här gången ler han och hejar glatt.
Tuesday, May 10, 2011
Bortdomnade fötter!
Prinsessan på ärten-varning en masse nu; införskaffade en ny mängdsko för någon månad sedan, ett par Asics Gel Nimbus 12 - satt som ett smäck, underbara på och gula (=roligt med färg!). I test kändes de perfekta så jag slog till på dessa men nu upplever jag att under distanser längre än 5 km börjar vänsterfoten sakta men säkert domna bort. Inget man behöver göra en stor grej av egentligen men har man slängt ut en ansenlig summa på ett par skor kan det kännas lite snuvat, vore ju trevligare om man kunde känna bägge fötterna. Har liksom aldrig haft det här förrut så jag vet inte vad det kan bero på. Generellt sett knyter jag skon ganska tight men det gör jag med alla mina skor (och har aldrig haft liknande problem). Dessutom vill jag undvika att foten ska glida omkring i skon - undvika blånaglar och ömma tår t.ex. - och generellt sett föredrar jag en lite tightare känsla på skon (fast med extra tåutrymme fram till). Så som sagt, eftersom jag knyter alla mina skor på samma sätt känns det lite knepigt att det ska hända just med dessa. Någon som vet vad bortdomnade fötter kan bero på och om man kan göra något annat än att stanna och "röra runt" foten? Är det helt enkelt bara fel sko jag har köpt?
Monday, May 9, 2011
I taxin, i trappen, i hissen, i hallen
Ny vecka, ny träning! Förra veckan lyckades jag få ihop 67 km på 5 pass, en för mig rätt lagom mängd nu så här 2,5 veckor innan marathon. Känner jag mig pigg och fräsch och ITB-känningarna som jag hade innan helgen har tack o lov inte blivit värre.
För övrigt knarkar jag svenskmusik så det slår lock i mina australiensiska (nåja) öron. Veronica Maggios småkryptiska texter lämpar sig rätt bra på vägarna.
13 km i morse. Du ska passa dig som satan.
För övrigt knarkar jag svenskmusik så det slår lock i mina australiensiska (nåja) öron. Veronica Maggios småkryptiska texter lämpar sig rätt bra på vägarna.
13 km i morse. Du ska passa dig som satan.
Friday, May 6, 2011
Full fart framåt!
Trots att jag har semester har jag så himla mycket att göra att jag knappt hinner blogga eller kommentera. Men det är väl så det brukar vara under en semester? Det känns helt underbart att kunna ta sovmorgnar, springa en sväng under förmiddagen och sedan åka och hälsa på någon eller göra någon annan aktivitet. Jag njuter av varje minut!
Igår blev det en kortare runda på 8 km, skönt att få genomblödning i benen efter långpasset i onsdags. I morse sprang jag en mil ut mot havet. Kände en svag känning av ITB på utsidan av vänster knäet, jag vet inte om jag känner efter för mycket nu eftersom tävlingsnerverna börjar göra sig påminda. Hoppas så klart att det försvinner snabbt som ögat om jag bara stretchar utsidan av höften och låret extra mycket. ITB har jag ju haft förrut och det tycks alltid komma fram när jag springer i väldigt backig terräng, som det är här.
Igår blev det en kortare runda på 8 km, skönt att få genomblödning i benen efter långpasset i onsdags. I morse sprang jag en mil ut mot havet. Kände en svag känning av ITB på utsidan av vänster knäet, jag vet inte om jag känner efter för mycket nu eftersom tävlingsnerverna börjar göra sig påminda. Hoppas så klart att det försvinner snabbt som ögat om jag bara stretchar utsidan av höften och låret extra mycket. ITB har jag ju haft förrut och det tycks alltid komma fram när jag springer i väldigt backig terräng, som det är här.
Thursday, May 5, 2011
B12235
Sådär, då är startplatsen på Sydney marathon säkrad! Söndagen 18 september 2011 alltså, och det är den här maran som får bli mitt stora tidsmål, förhoppningsvis sub 3:45. Såg nu att man lagt om banan till vad som ska vara en något flackare bana, det gillas! :D
Wednesday, May 4, 2011
25 km & hur ska man orka mer?
Man kan tycka att det inte ska vara nån väsentlig skillnad på 20 eller 25 km men det händer nog rätt mycket i kroppen ungefär när halvmaradistansen är avverkad. Just den känslan kan jag tycka är rätt så markant, alltså att man fortfarande är på topp runt 2o km men så rasar det snabbt därefter. Så upplevde jag det idag när jag var ute och sprang. Hade 3 flaskor vatten i bältet och en GU-gel med favoritsmaken vanilla bean. Gelen intogs vid ca 14 km och vattnet räckte hela vägen hem. I ärlighetens namn hade jag ambitionen att springa hela 30 km men jag var så fruktansvärt slutkörd redan vid 23 km att jag helt enkelt inte orkade mer. Vände och sprang hemåt i stället.... Men ok, 25 km känns gött i benen, känner mig lite lagom mör och har faktiskt lite skönt ont i fötterna också. 25 km är för mig rätt långt. 42 km är jäkligt långt. Vore bra om man kunde få till ett pass på runt 30 km snart.
Tid: 2:16:02
Distans: 25 km
Snittfart: 5:26 min/km
Distans: 25 km
Snittfart: 5:26 min/km
Monday, May 2, 2011
Hallå vädret - vad hände?
Från grönskande försommar till grådaskig vårvinter på 24 timmar - ungefär så skulle jag beskriva vädret när jag var ute och sprang imorse! Vinden ven från alla håll, benen och rumpan var stelfrusna, det var stolpigt att springa och runner's high-känslan lyste med sin frånvaro. Väl hemma började det snöa... (jo, jag vet, jag är bortskämd med Australienklimatet) men att det ska snöa kanske är väntat med den tidiga våren vi har haft och allt? Jag vet inte. Hur som helst - 12 km i 5:35-fart blev det. Kollar man på väderprognosen ser det inte bättre ut imorgon, men vi biter ihop och får väl helt enkelt ladda med långkallingar under tigtsen eller nåt.
Saturday, April 30, 2011
Happy Valborg!
Efter en härlig lite kortare morgontur på ca 6,5 km kommer jag om några timmar att sätta mig på tåget mot björkarnas stad för att fira valborg. Kände mig lite sliten i morse, sprang 10 km snabbdistans i går, och det är väl klart att de senaste veckornas lite hårdare träning tar ut sin rätt. Gammlia lockar med fina löpmiljöer uppe i Umeå men vi får se om jag får med mig fint sällskap i spåret i morgon innan jag åker söderut igen.
Trevlig valborg alla nu och ta det lugnt med smällare och brasor! :D
Thursday, April 28, 2011
Ta en bulle till!
Det fina vårvädret håller i sig, träden knoppar ut i gröna kulörer och det är verkligen perfekta förhållanden att springa! Idag blev det 20 km runt Domsjö och ut mot Gullvik, förvånade mig själv med en relativt snabb snittfart på 5:25 min/km. Förvånad blev jag som sagt eftersom det kändes rätt så lättsprunget, trodde jag skulle snitta på ett mycket lägre tempo, men det är ju roligt att få ett statusbesked i form av detta. I återhämtningssyfte slukade jag en gigantisk semla nästan omedelbart efter rundan (sedan rejält med mat kort inpå). Det är lite komiskt hur man kan känna att man är konstant hungrig, magen tycks inte ha någon botten.
Mellan rundorna och allt bullätande kollar jag på kartorna och planerar riktigt äventyrslystna rundor där jag aldrig varit. I Öviksområdet (och Domsjö framförallt) finns det ju oändligt många skogsstigar. Många av stigarna är inte så springvänliga utan lämpar sig mer för trekking men en hel del lockar till riktigt fina rundor och det gäller ju att passa på när man är här. Imorgon känns det som jag skulle vilja kolla in snyggvillorna ut emot Nötbolandet och Hörnskatan. Här kan man dessutom avvika ut mot Skommarhamn och om man är sugen på ett riktigt äventyr bör man kunna fortsätta ända ut emot Gullvik. Det bör bli en tur på runt 35 km - något som jag inte kommer att ge mig på redan imorgon men kanske nästa vecka.
I tråkighetskategorin kan jag meddela att det där förbannade skavsåret under bh-bandet (framtill) inte blir bättre trots idogt smörjande med en antifriktionskräm som jag brukar använda. Alla som fått ett gnagande skavsår vet att det inte gör ont när man springer men däremot när man duschar... så känns det inte så där jättetoppen... Problemet är just att råkar man få ett skavsår just där så är det hemskt svårt att låta det läka (om man inte ger tusan i att springa alltså) eftersom bhn liksom sitter väldigt tight på ett och samma ställe. Men vad tusan, det som inte dödar en gör en starkare, eller hur var det nu?
Det knoppas för fullt när man kolla på träden! Lite japankänsla a'la körsbärsblommor får man.
Mellan rundorna och allt bullätande kollar jag på kartorna och planerar riktigt äventyrslystna rundor där jag aldrig varit. I Öviksområdet (och Domsjö framförallt) finns det ju oändligt många skogsstigar. Många av stigarna är inte så springvänliga utan lämpar sig mer för trekking men en hel del lockar till riktigt fina rundor och det gäller ju att passa på när man är här. Imorgon känns det som jag skulle vilja kolla in snyggvillorna ut emot Nötbolandet och Hörnskatan. Här kan man dessutom avvika ut mot Skommarhamn och om man är sugen på ett riktigt äventyr bör man kunna fortsätta ända ut emot Gullvik. Det bör bli en tur på runt 35 km - något som jag inte kommer att ge mig på redan imorgon men kanske nästa vecka.
I tråkighetskategorin kan jag meddela att det där förbannade skavsåret under bh-bandet (framtill) inte blir bättre trots idogt smörjande med en antifriktionskräm som jag brukar använda. Alla som fått ett gnagande skavsår vet att det inte gör ont när man springer men däremot när man duschar... så känns det inte så där jättetoppen... Problemet är just att råkar man få ett skavsår just där så är det hemskt svårt att låta det läka (om man inte ger tusan i att springa alltså) eftersom bhn liksom sitter väldigt tight på ett och samma ställe. Men vad tusan, det som inte dödar en gör en starkare, eller hur var det nu?
Det knoppas för fullt när man kolla på träden! Lite japankänsla a'la körsbärsblommor får man.
Tuesday, April 26, 2011
Fulsnyggt
Den här stan är fulsnygg på något sätt fast när man är här så sällan och har väldigt romantiska minnen av stället (skolåren, kompisarna, en bra uppväxt helt enkelt) är det mest det snygga man ser. Det glittrande vattnet är såklart en grej, alla dessa skogsstigar i orörd natur en annan. Robusta hus med väskötta trädgårdar. Avancerad infrastruktur som man alltid kan lita på. Nolaskogsandan, slår det mig, är annan snygg grej. Just det här att inget är omöjligt - ska vi vända den här utdöende stan [Dövik] till en världsklasstad så då gör vi det helt enkelt. Inget är omöjligt, det är bara i din egen skalle som begränsningen finns. Det är snyggt tänkt och det gillar jag.
Monday, April 25, 2011
Snabb vår & tacksam vecka
Påsken och den gångna veckan går mot sitt slut. Jag njuter i fulla drag att vara hemma och mysa med familjen och passar på att äta konstant - som sig bör - vila, och givetvis träna en hel del också. Summerar 70 km löpning under den gångna veckan, det känns jättebra. Det blev ett lite kortare långpass idag på 18 km runt Domsjö (Norrvåge, förbi fröodlingarna, Vårby, och Vågsnäsvägen, sedan ut mot Gullvik och tillbaks). Trots det fina vädret mötte jag inte många löpare, däremot var det hyfsat många träningscyklister på vägarna och rätt många stavgångare.
När jag sprang idag tänkte jag på hur fort allting händer under våren; för några dagar sedan låg isen som små öar på vattnet, i morse var den helt borta, man såg gröna knoppar på björkarna och temperaturen hade stigit en bra bit över +15C när jag sprang. Inte lika kallt för rumpan alltså! :) Förrutom ett skavsår precis under bh-bandet (inte skönt när man duschar!!), så måste jag ändå säga att allt känns toppen - benen är oförskämt pigga trots den, för mig, upptrappade veckodistansen samt antalet backar men allt känns bra och ljumsken håller måttet. Det tackar vi för!
När jag sprang idag tänkte jag på hur fort allting händer under våren; för några dagar sedan låg isen som små öar på vattnet, i morse var den helt borta, man såg gröna knoppar på björkarna och temperaturen hade stigit en bra bit över +15C när jag sprang. Inte lika kallt för rumpan alltså! :) Förrutom ett skavsår precis under bh-bandet (inte skönt när man duschar!!), så måste jag ändå säga att allt känns toppen - benen är oförskämt pigga trots den, för mig, upptrappade veckodistansen samt antalet backar men allt känns bra och ljumsken håller måttet. Det tackar vi för!
Thursday, April 21, 2011
Syre!
Över stockar och stenar, åtminstone bitvis, gick turen idag. Kallt som tusan var det, dryga +5C när jag begav mig från hemmet. Rumpan frös till is kändes det som. Jag sprang ner mot havet, förbi skira öar med smältis på vattnet och fula enstaka drivor snö som skräpade ner i den annars så fina miljön. En modest tur på 10 km i 5:40-fart. Nästa gång tar jag med mig systemkameran, tänkte jag, det är alldeles för fint att missa.
Tuesday, April 19, 2011
Västernorrland
Idag invigde jag min nya present till mig själv; en Garmin 310XT som inhandlades pa Runner's Store i söndags. Just det, det är en multisportklocka. Man kan alltså simma i den så bör den ju således dessutom hålla för enormt skyfall tycker man. En nödvändighet om man ska använda den i Sydney. Trots alla bra tips om soft reset, hard reset, ladda och samtidigt köra dessa rutiner så fick jag inte liv i klockeländet... Ska testa och skicka in den på lagning när jag kommer tillbaka i Sydney igen och om den nu kan lagas så har jag i såna fall två klockor. Bra sätt att locka med maken ut tex. Men jag kände att jag ville absolut inte vara utan klocka när jag springer marathon så det fick helt enkelt bli ett nytt klockköp. Återkommer med recension när jag har använt den några gånger.
Men nog om klockor. Jag befinner mig i Norrland. Norrland är vackert - Västernorrland är allt lite extra vackert. Karga miljöer med mycket barrskog. Stora partier kalhyggen. Långa, ringlande vägar som går upp och ner, upp och ner. Djupa bergsrevor och dramatiska klippor som ofta slutar i svart vatten. Istiden formade verkligen ett varierande landskap som lämpar sig extra bra för skogsvandring, orientering eller löpning i all sin enkelhet.
Sprang Vågsnäsvägen ut mot Norrvåge idag, fortsatte över bron över Vikbotten och stannade och vände vid Sörvåge, sedan hem samma runda mot Domsjö. Totalt 14 km och en snittfart på 5:35 min/km.
Men nog om klockor. Jag befinner mig i Norrland. Norrland är vackert - Västernorrland är allt lite extra vackert. Karga miljöer med mycket barrskog. Stora partier kalhyggen. Långa, ringlande vägar som går upp och ner, upp och ner. Djupa bergsrevor och dramatiska klippor som ofta slutar i svart vatten. Istiden formade verkligen ett varierande landskap som lämpar sig extra bra för skogsvandring, orientering eller löpning i all sin enkelhet.
Sprang Vågsnäsvägen ut mot Norrvåge idag, fortsatte över bron över Vikbotten och stannade och vände vid Sörvåge, sedan hem samma runda mot Domsjö. Totalt 14 km och en snittfart på 5:35 min/km.
Monday, April 18, 2011
Kollar in banläggningen
Tjoho, nu är jag framme! Efter ca 29 timmars flygning är man hyfsat seg i kroppen. Har hunnit med några intensiva dagar med bästa vännerna innan det nu bär av mot nordligare breddgrader - Övik närmare bestämt. Men både igår och i morse var jag ute och kutade - bästa sättet att få fart på sega jetlagade ben. Givetvis vill man kolla in banläggningen dessutom. ;) Igår blev det en finfin runda runt Stadshagen, Karlbergskanalen (heter den så?), in mot stan via stadshuset, över till Gamla stan, och så längs Söder mälarstrand, över Västerbron som var blåsig som tusan, runt Rålambshovsparken och runt i Fredhäll, och så "hem" igen mot Fridhemsplan där jag huserat nu i dagarna två. Idag en sväng ut på Djurgården. Uppskattningsvis hamnade distanserna på runt 9-11 km vardera. Garminklockan är ju fortfarande helt död så den fick inte hänga med. Men det var helt underbart att kuta på Stockholms gator igen!
Jag höll utkik efter RW-Sofie, SvD-Petra, Anneliten, Ingmarie, Lennart, Staffan, Janne, Magnus, m.m. men jag mötte faktiskt inte en enda kändis. Lite synd faktiskt! Hur som helst, hann med ett besök på Runner's Store också. Mer om detta sen!
Friday, April 15, 2011
...Checked in at Sydney International airport
Ja, sa lyder min Facebook-status alltsa. Jag narmar mig Sverige med stormsteg - inom 29 timmar narmare bestamt. Nasta gang ses vi pa svenska gator!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Tuesday, April 12, 2011
Stoppa pressarna: Garminklocka död i förtid! "Skandalöst säger Plus-Sverker"
I sondags under langpasset, da det forresten regnade som om hela himlen oppnade sig, borjade Garmin klaga pga lagt batteri. Dock holl den holl hela vagen hem aven om den gjorde valdigt lite vasen av sig. I vanliga fall har jag den installd pa att den piper nar man avverkat en ny kilometer och sa visar den kilometertiden for just den passerade kilometern. Inget av detta hande, noterade jag lite surt da. I gar nar jag skulle ladda upp statistiken visade den da pa helladdat batteri men i ovrigt var den liksom helt dod. Inga siffror, inget pip - ingen kontakt alls! Har forsokt med alla mojliga knep men den vill verkligen inte starta - displayen ar helt tom. Det konstiga ar att nar man satter i den i vagguttaget igen for att testladda den sa visar den pa att batteriet ar fullt men nar jag drar ur den och trycker 'start' sa hander inget. Skulle gissa pa att den har blivit utsatt av FOR mycket regn. For som jag namnt tidigare, nar det regnar sa regnar det verkligen har, och aven om den tal vatten sa ar den ingen triatletklocka. Blir dock lite sur att det har ska handa ca 1,5 ar efter inkopet. Problemet, som jag misstanker att det ar, ar att jag anvant klockan i alldeles FOR regnigt vader och att den da inte pallat trycket. Den ska ju vara vattentat men aven en vattentat klocka kan kanske bara hantera en lagom dos vatten? Hmmm - fler som haft liknande problem med era Garmin-klockor? Hur mycket kan man forvanta sig att en san har klocka ska halla? Den ar ju trots allt inte helt gratis... Kan man reparera den? Vad skulle Plus-Sverker saga om det har, tro?
Monday, April 11, 2011
25 km & You just haven't earned it yet, Baby!
Berg o dalbane-kansla en masse under gardagens pass. 25 km som till en borjan kandes ratt bra, sedan jattejobbigt i mitten och slutligen ratt ok igen mot slutet. Kan bara konstatera att det har med att titulera sig marathonlopare ar inget man blir over en kafferast, man maste helt enkelt gora sig fortjant av det som Morrissey sa fint sjunger om nedan. Men det har vet jag ju om, det ar bara att plocka fram nolaskogsandan och kampa vidare. Till slut kanske jag kan lagga till den far marathonreferensen aven fran Stockholm.
Saturday, April 9, 2011
Motivationsrunda
Det kanns att det gar mot host nu. Fastan det oftast ar stralande sol anda ar det tydliga kanningar, framforallt pa morgonen och kvallen, av den dar hoga klara luften som man brukar marka av nan gang i slutet av augusti i Sverige. Det blir mer o mer perfekt lopvader m.a.o.
Dagens pass gick via Darley Road mot de ostliggande stranderna Bronte Beach och Coogee. Vackert som tusan och en alltid lika hisnande kansla nar man kampat sig uppfor alla dessa andlosa backar och slutligen ser havet som stracker ut sig dar nere Detta om nagot ar ju motiverande! Pa hemvagen sprang jag igenom Centennial Park for att fylla pa vatska - tusan vad man maste dricka nar man springer mycket backar. 15 km och en snittfart pa 5:55 min/km. Annars har jag planerat ett langpass imorgon, haller tummarna att dagens San Fransisco-liknande backar inte spokar i apostlahastarna da.
Utsikt mot Bronte som sag ut ungefar sa har idag. Ratt molnigt och behaglig temperatur pa +22C.
Thursday, April 7, 2011
Taggad
Det damp ned ett brev fran Asics Stockholm Marathon i brevladan i dag. Fjarilar i magen pa en gang. Det ar lite som med nummerlappshamtningen att det kanns lite mer pa riktigt nar man far sant har. Lugn och fin nu.
Monday, April 4, 2011
Tankar i rundgång & energi tillbaks
Nar blir ett langpass ett langpass egentligen? Hur ska man kunna stanna nar det kanns som bast? Hann jag skicka ivag det dar sista mailet i fredags? Undra om frukosten ar klar nar jag kommer hem? Startade jag tvatten innan jag sprang ivag? Hur mycket vikt var det man fick ta med sig till Sverige nu igen? Kom ihag att betala den dar skyhoga manadsavgiften innan jag aker.... Man hinner onekligen fundera ratt mycket nar man springer. 18 km kanske inte raknas som langpass i riktig "langpassbemarkelse". Fast i mina ogon maste jag nog saga att det finns nagon slags mental grans vid 15 km - har man sprungit langre an sa, sa tycker jag nog att det far raknas som ett langpass, atminstone av ett kortare slag. 17 km lordag och 18 km sondag. Kanske inte basta upplagget med tanke pa att det blev tva korta langpass tva dagar i rad. Egentligen borde jag ha sprungit typ 10 km lordag och 25 km sondag men pa lordagen blev jag sa besatt av att fortsatta att jag inte kunde sluta. I ovrigt vill jag bara rikta en massa energi till de som fortjanar lite extra love and attention just nu. Den har laten gick pa repeat i mina lurar for tre manader sedan, alltsa nar jag hade som mest ont i ljumsken. Den gav mig en massa god energi och javlaranamma da och nar jag lyssnade pa den kandes det inte lika omojligt langre. Min sits som jag var i da kan absolut inte jamforas med de har eldsjalarnas situation - Ingmarie samt Daniel & Sofie - men jag hoppas att energin i den har laten kan ge er lite av samma motivation som den gav mig.
Friday, April 1, 2011
Plan för helgen
Fredag - antligen! Har inte hunnit med nagon lopning alls den har veckan. Skandalost. Just nu: taggar ned i soffan med old school-musik. Kanns som en evighet sedan man satt och bladdrade bland cd-skivor med roliga bilder pa framsidan. I helgen hoppas jag kunna ta igen forlorad lopartid. Trevlig helg!
Wednesday, March 30, 2011
Relativitet som realitet
Fran borjan ar det mest tanken som ar skrammande. 20 km... 30 km... 40 km - distanser som LATER riktigt langt. Men det ar ju egentigen bara att nota pa sa kommer man dit genom training och da tanjs aven den mentala gransen for det man vet att man klarar av. 10 km ar nastan inte vart att byta om for. 20 km anses som ett kortare langpass. 30 km later fullt genomforbart. Och har man sprungit 30, ja, da kan man ju lika garna fortsatta med 10-12 km till, det ar ju liksom ingen distans. Nu ar jag ingen ultrababe annu, men jag misstanker att det har tankeksattet fortsatter ungefar pa liknande satt med distanser som overstiger marathon. Det har resonemanget kandes lite frammande forst innan mitt forsta marathon forra aret. Igar, i en diskussion med grannen (som nyligen har borjat springa och tycker det ar jattekul att prata lopning) summerade jag foljande saker angaende langpass och hur man tanker nar man tranar infor ett marathon.
Det ar namligen da man... 1). bygger upp tron pa sig sjalv att man KAN klara det. Har man klarat 35 km sa klarar man givetvis minst 42 km. 2). bygger upp kunskap om vad som hander i kroppen efter x antal timmars lopning. Tex med kanslan att det ar business as usual upp till 20-22 km. Efter den har distansen vet jag att det kommer att dala ratt sa snabbt. Jag vet att det kommer att handa men ocksa att det kommer att forsvinna. Hur forebygger man det? Har galler det att plocka fram de positiva tankarna och bygga pa det faktum att man har tranat tillrackligt for det har och kanner en tilltro pa sig sjalv, och kan tanka positivt fastan det kanns jattejobbigt i vissa lagen. 3). lar sig att alska sliskiga sportsgels och effekten av att fa en extra kick nar man springer. 4). lar kroppen att aterhamta sig snabbare sa man slipper ga omkring som en kobent cowboy en vecka efter langpasset.
Det ar aven da man... 5). vinner sympati hos sin battre halva nar man kommer hem tokhungrig och han/hon levererar varsta brakfrukosten. Det ar da man dealar med sin partner med att erbjuda sig att dammsuga/tvatta/stryka skjortorna istallet senare. 6). planerar lugna fredagkvallar med "Pa sparet"-liknande program, te och mackor sa man ska kunna komma upp tidigt pa lordagmorgon for att springa langpass. Vinet, det blir ju bara battre, ju langre det lagras! 7). far tuppjuck nar det planeras en jobbrelaterad weekend med iden att "ni far ju bo pa hotell sa da far ni ingen helg som kompensation". Fatta!! Lordagar och sondagar ar ju prime running time! 8). inte kan forsta varfor en sondag maste vara sa himla social - det ar ju da man ska ut och springa (och senare, pa eftermiddagen, ligga i soffan och aterhamta sig efter langpasset). 9). viker delar av lonen omedelbart till ett par nya traningsdojjor. 10). investerar i morka nyanser pa nagellacket, allt for att morka eventuella blanaglar.
Grannen tyckte att det var en del som lat snedvridet i den har sammanstallningen - och visst, vissa grejer var val lite skamtsamt menade. Men pa det stora hela ligger det visst nagon sanning bakom det, atminstone for mig.:)
Monday, March 28, 2011
Reviderade planer
Hur mycket kan man trana och forbereda sig pa lite mindre an 9 veckor? Hur mycket ar realistiskt att pressa sig sjalv? Sub-3:45 for Stockholm marathon kanns ju inte aktuellt i dagslaget. Det var t.o.m en tid som jag tankte att jag kanske inte ens skulle kunna springa loppet overhuvudtaget. Men jag kan ju springa nu, problemet ar bara att jag tappat 4 manaders loptraning. Nu galler det bara att trana sa kan man genomfora loppet, se det som en rolig upplevelse att fa springa i en fantastiskt vacker stad, och kanske sikta pa en battre tid i nasta lopp. Jag tanker sa har: Stockholm marathon far bli som det blir. Kommer jag att fullfolja loppet sa ar jag enormt nojd! Men Sydney marathon 18 september 2011 far bli min stora satsning. Japp, sa far det bli!
Business as usual runt 22 km-markeringen.
Sunday, March 27, 2011
Årets premiär
Det ar manga som springer premiarmilen idag. Sjalv har jag ocksa gjort premiar idag - langpasspremiar! Saaaa himla underbart att kunna springa lite langre igen!! Efter gardagens 12 km kande jag sa pass taggad med alla feel good-kanslor att jag siktade in mig pa ett langre pass idag. Efter en latt yoghurt-frukost laddade jag med 4 flaskor i baltet och ca 5 minuters uppvarmning. Sedan startade jag joggen med latt regn som enda kompanjon. Stryrde kosan mot Moore Park och sedan Centennial Park dar det blev en avstickare inuti parken pa grus och grasmatta. Sedan blev det tva varv inne i parken innan jag sprang ut emot Foxtel studios pa utsidan. Har var det ca. 3 km hem sa det passade bra att runda av har och avvika hemat. Vill man, sa kan man se mer om passet om har.
Kanslan under rundan var enbart positiv (aven om jag var grymt hungrig pa hamvagen). Nu springer jag ju fortfarande ratt langsamt men jag var lite radd for att det skulle kannas mentalt jobbigt att komma in i distansen igen, typ redan efter 5 km fa negativa tankar om hur langt det var kvar (det har ar ju anda forsta langpassset sedan langt innan jul...). Men inget negativt alls tack o lov och benet det holl hela vagen hem. Summa summarum: en god planering, rikligt med vatten i baltet och en langsam takt for att vanja in mig funkade bra. Att det blir repris nasta sondag kan ni lita pa!
Tid: 1:57:50
Distans: 20,19 km
Snittfart: 5:50 min/km
Monday, March 21, 2011
Det är en regnig sommar vi har!
Som Ronja sa. Det har hallregnat i Sydney hela helgen. Det regnar aven nu och det ser ut att fortsatta sa har nagra dagar till. Det ar ratt skont att springa i regn ibland aven om det ar skillnad pa regn... och regn. Nar det regnar har sa valler det verkligen ner (har man upplevt moonsoon-regn vet ni vad jag talar om). Men regnet till trots blev det nagra loprundor anda, det blev tack o lov nagra solglimtar mellan osregnet aven om jag givetvis inte lyckades halla mig helt torr. I lordags korde jag basrundan i Centennial Park, 11 km i lugnt och fint tempo. Snittfarten hamnade pa 6:00 min/km. Det var ljuvligt att vara UTE och springa, luften var full med syre fran regnet, och aven om man fick veja ratt friskt bland vattenpolarna sa kandes det som en av de basta rundorna jag nagonsin sprungit. Benet ar friskt - det ar helt fantastiskt! Det gor varken ont eller gor sig pamint nar jag springer. Det enda konstiga ar att det kanns som nagon springer bakom mig och drar med ett rep :) Just det - farten har jag tappat rejalt! Men som jag namnde tidigare sa bekymrar jag mig inte sa mycket om det. Var sak har sin tid.
Ungefar samma runda, fast med ett langre slut blev det igar. 14 km och tempot ungefar detsamma. Benet haller i hop fint aven om jag skulle beskriva det som "lite svagt" fortfarande. Man kan nog med stor sannolikhet saga att skadan ar borta nu - TFG - och jag ser fram emot att kunna testa benen med >20km nasta helg.
Ungefar samma runda, fast med ett langre slut blev det igar. 14 km och tempot ungefar detsamma. Benet haller i hop fint aven om jag skulle beskriva det som "lite svagt" fortfarande. Man kan nog med stor sannolikhet saga att skadan ar borta nu - TFG - och jag ser fram emot att kunna testa benen med >20km nasta helg.
Blota gator overallt - nedan Alfred Park nar jag gick till jobbet i morse.
Friday, March 18, 2011
En naturlig process
Oversnoad med jobb just nu, darav bloggskolkandet. Det ar systemtest och flow charts hit och dit.... En sak ar saker - i helgen ska jag springa och inte gora speciellt mycket mer! Trevlig helg pa er!
Friday, March 4, 2011
Flexfredag
Kort inlagg idag - jag ar flexledig och det kanns superlyxigt att bara sitta och slosurfa i soffan, och givetvis att ha en lite langre helg att se fram emot. Den senaste tiden har varit superstressig pa jobbet med valdigt langa dagar, och som kompensation kan jag ta ut lite ledighet nu och da vilket ar helt ok. Vi gar nu in i en kritisk fas i ett projekt dar det galler att man ar satsar allt under en tid sa jag antar att bloggandet ocksa framover kommer att bli lite si och sa.
Men tillbaks till nuet: inledde morgonen med ett pass pa lopbandet, 9 km i 6:40-fart. Distansmassigt klarar jag lite, lite langre for varje dag som gar, det kanns som en triumf och det ar ju ocksa det som ar det viktiga. Farten har liksom sekundar betydelse, tror det loser sig det med, allt eftersom. Annars har jag legat pa ratt bra den senaste tiden, fortfarande mest med alternativ traning, men idag hade jag faktiskt tankar om ett langloppass inom en snar framtid.
Men tillbaks till nuet: inledde morgonen med ett pass pa lopbandet, 9 km i 6:40-fart. Distansmassigt klarar jag lite, lite langre for varje dag som gar, det kanns som en triumf och det ar ju ocksa det som ar det viktiga. Farten har liksom sekundar betydelse, tror det loser sig det med, allt eftersom. Annars har jag legat pa ratt bra den senaste tiden, fortfarande mest med alternativ traning, men idag hade jag faktiskt tankar om ett langloppass inom en snar framtid.
Monday, February 28, 2011
Svaret på gåtan
Fredagens inlagg var onekligen ett exentriskt inslag. Excentriskt och svarknackt kanske framforallt for att det var en kuggfraga. Sofie som ar lustlopare vet att det ar oerhort viktigt att halla en bra balans mellan prestation och fornojelse. Alternativ 2, alltsa de franska bubblorna var saledes hennes raka svar vilket var helt korrekt i det avseendet. Eva och Anneliten var ocksa inne och holl tummarna pa alternativ 2 men gissade i slutandan pa trean, alltsa den stenharda massagen. Ratt aven dar, mina besok hos massosen har fortsatt och jag lag pa massosbordet aven i torsdags. Som vanligt gjorde det sa ont att jag fick tarar i ogonen men efterat var det oerhort skont! John gick "all in" med en oerhort strategisk och valgenomtankt analys. Han konstaterade helt sonika att alternativ 1 inte horde hemma har. En lopare skulle aldrig gora nagot sa dumt som att valja bort bade snygga OCH bekvama skodon, som traningsdojjor, mot nagot annat (bade ratt och fel dar, John! Dessutom har man ju som som kvinna den fordelen att kunna valja hoga klackar om humoret sa skulle passa!). Vidare plockade han bort alternativ tva dar han sag igenom den luriga kategorifragan angaende champagnen som holl pa att forfaras, och stallde istallet den objektiva fragan "varfor inmundiga franska droppar nar de australiensiska bubblorna ar sa mycket battre?!" En mycket skarpsynt iakttaggelse vars preferens jag later vara obesvarad. Men helt klart har han pluspoang i iakttagelsen. Han forutsag dessutom att rubriksattaren inte enbart skulle noja sig med att satta en taskig rubrik utan dessutom fordroja svaret anda till mandag, nagot han sjalv la in som en parentes i alternativ 5. Enbart for att - med Johns egna ord - "javlas". Och han fick ju ratt. Och Ingmarie - hon sag sa klart igenom mig genast och gissade pa valbehovlig massage enligt alternativ tre - aterigen klockrent aven dar!
Saledes, med ovan summering av fredagens bravader kan man saga att ni alla var vinnare! Har kommer KRAMEN! Kann hur det knakar nag ni tar emot den! :)
Saledes, med ovan summering av fredagens bravader kan man saga att ni alla var vinnare! Har kommer KRAMEN! Kann hur det knakar nag ni tar emot den! :)
Varfor franska bubblor? Tva goda anledningar: 1. Jag kan springa! 2. Tvaarigt brollopsfirande! Att sedan hoger hamstring for ovasen lite nu och da, alternativ 4 alltsa, kan man inte gora sa mycket at.
Subscribe to:
Posts (Atom)