Över stockar och stenar, åtminstone bitvis, gick turen idag. Kallt som tusan var det, dryga +5C när jag begav mig från hemmet. Rumpan frös till is kändes det som. Jag sprang ner mot havet, förbi skira öar med smältis på vattnet och fula enstaka drivor snö som skräpade ner i den annars så fina miljön. En modest tur på 10 km i 5:40-fart. Nästa gång tar jag med mig systemkameran, tänkte jag, det är alldeles för fint att missa.
Nån gång under 2009 under en annan tid på året.
3 comments:
Härligt - mumma för själen (och kroppen)!
Hoppas du fått lite av den värmande solen upp dit nu. Men visst är det härligt även om rumpan fryser lite. ;-)
Eva - ja, visst är det!! Underbart!
Ingmarie - Vädret har varit ljuvligt!! Det är bara jag som är morgonpigg och kliver upp tidigt, så det är klart att solen inte hunnit med att värma upp upp riktigt då. Att vara kall om rumpan ett tag kan man leva med då:)
Post a Comment