Monday, May 31, 2010

Och på fjortonde dagen regnade det

Sahar - vadermassigt - har min helg sett ut (och for all del, de senaste tva veckorna ocksa). Det har alltsa hallregnat precis hela helgen. Sahar i skrivandes stund oser det fortfarande ner. Nagon trekking i Kuring-Gai Chase blev det saledes aldrig tal om. Daremot blev det en trevlig hotellvistelse anda, lite kortare promenader till nagra narliggande restauranger, mycket mat och dryck-intag, ett besok pa en japansk tradgard, vila och sa var vi pa gymmet och sprang pa lopband. Och pa tal om lopband.... gud vad trakigt det ar! (Dessutom kanns det ju saaa mycket jobbigare!).

SydneyRain

Thursday, May 27, 2010

Helgplaner

Aker man 3 mil i nordlig riktning fran Sydney via Pacific Highway sa kommer man slutligen till norrorterna Lane Cove, Pymble och Turramurra. Egentligen inte speciellt spannande stallen om man inte ar ute och letar efter dromvillan med en stooooor tradgard och en obligatorisk swimmingpool. Fortsatter man dock en liten bit till mot kusten sa hamnar man slutligen i nationalparken Kuring-Gai Chase.

Kuring-Gai Chase - knepigt namn, coolt stalle - ar en av de manga nationalparkerna i staten NSW och ligger precis soder om Hawkesbury river och norr om Palm Beach (som jag har skrivit om tidigare). Forrutom att bekanta sig med den inhemska faunan sasom kangurus, kookaburras, wild turkeys, och kanske en och annan possum, kan man vandra i regnskogsliknande miljoer och uppleva ratt mycket annat kul. Har kommer vi att spendera helgen fr.o.m imorgon och jag ser fram emot trekking i fina miljoer, hugga in pa hotellfrukosten och givetvis besoka gymmet. Harligt med en break fran den vanliga betongmiljon alltsa!

Egen traning idag bestod av 10 km i 5.07-tempo, det kanns som det borjat lossna lite med farten.

Wednesday, May 26, 2010

Dags igen - City2Surf 2010

Sydneys, Australiens, eller kanske varldens storsta "fun run" har nu oppnat portarna for registreringarna till City2Surf och dess 14 km langa bana. 75000 lopare sprang forra arets ikoniska lopp och i ar, da man ocksa firar 40-arsjubileum, raknar man med ett gigantiskt deltagarrekord. Sjalv klickade jag in en registrering igar och eftersom jag lyckades seeda in mig till en battre startgrupp forra aret kommer jag i ar att springa i sub75-minutersgruppen. Egentligen ar det ju, ungefar som jag inbillar mig att Goteborgsvarvet verkar vara, bara en enda rolig folkfest. Att springa fort ar lite svart eftersom det ar mycket sick-sack. Men det ar som sagt hemskt roligt och eftersom det har avgar ungefar en och halv manad innan Sydney marathon sa ar det ju en sjalvklarhet att stalla upp. 8 augusti gar det har av stapeln och jag kommer att roja mitt personliga rekord pa 74:45 min.

City2Surf 076

Solglajjprydd donna pa Bondi Beach efter City2surf-loppet

Tuesday, May 25, 2010

Fem tusingar

Fem snabba tusingar (plus 2,5 langsamma) har det blivit pa kvallskvisten. For mig ar det en himla skillnad att ligga under ett snitt-5-tempo i 5 km istallet for min vanliga fart. Min lokala park ar bast for sana pass - en runda, ca 880 m kan ju forlangas till precis vad man vill. Ikvall blev det 7,5 km och ett snittempo pa 5.09. Imorgon blir det lopning i Botanic Gardens om det blir regnuppehall. Men nu blir det film - Robert Downey Jr i Sherlock Holmes.

Monday, May 24, 2010

Women's Running

Ett brittiskt loparmagazin med ovan titel har nu letat sig in bland tidningshyllorna hos min lokala corner shop. Jag bestamde mig for att testa den och se vad den inneholl. Egentligen ar jag lite emot iden med genspecifika sporttidningar. Det kan ibland ta dod pa sjalva amnet som sadant och liksom komma ifran det man vill formedla. Jag menar, hur mycket rosa!!!!, girl power, snutte-putt-gulligt och tjej-lopning-sakerhet kan man avhandla egentligen? Det sistnamnada kanns visserligen relevant men behover man en hel tidning som distribueras 12 ganger arligen?

Eftersom jag tycker att allt fortjanar atminstone en provgang kopte jag blaskan trots att utsidan hade rubriker som "loose weight", "burn fat", och "loose those bingo wings" (bantning ar uppenbarligen nagot man som tjejlopare alskar att halla pa med!). Framsidan var dessutom pyntad med en starkt photoshoppad rosakladd studiomodell med perfekt stylat har. Snyggt sminkad och inte ett uns av svett. Och overhuvudtaget inte mycket annat heller som antydde pa att hon var lopare - forrutom att hon visserligen var sportigt kladd och sag hyfsat valtranad ut.

Fast det kanske ar nagot fel pa mig da jag INTE blir lyrisk sa fort jag ser rosa och att jag inte gar i gang pa girl power?!

Tidningen hade visserligen nagra intressanta artiklar aven om malgruppen, som jag uppfattade det, ar nyborjarlopare som inte riktigt fatt nagon rutin pa lopningen annu. Och da blir det ju ratt mycket utbildningsprat och inte sa mycket teknik i amnet i sig. Det jag daremot gillade med tidningen var att den anda var ganska estetiskt tilltalande, framforallt gillade jag modesidorna som hade lite mer att erbjuda an det vanliga uppslaget av tex Craft, Saucony, och typ "har ar ytterligare ett par slitsade shorts". Jag tror inte jag kommer att kopa tidningen igen men det var roligt att lasa som omvaxling. Och jag sager inte heller att det ar FEL att det finns genspecifika lopartidningar som forhandlar amnen som viktndedgang tex - det ar ju uppenbart en saljande faktor. Fast sjalv haller jag mig nog till Runner's World och Run For Your Life.


Running mag

Sunday, May 23, 2010

Regnhelg

Det har regnat konstant i tre dagar nu men vid tvatiden idag blev det antligen uppehall och solen tittade fram. Jag och maken passade da pa att byta om till traningsklader och gav oss ut. Egentligen ar det ratt skont att springa nar det precis regnat; luften ar sot och frisk och sa har man i princip alla gator for sig sjalv fastan det ar mitt pa dagen. Det har vager helt klart upp att man far hoppa lite mellan vattenpolarna och undvika en och annan lokal regnskur som envisas med att komma. 20 km i mystempo blev det. Det har blev enda passet under helgen (gardagens kortpass hanns helt enkelt inte med) sa med den har veckans distans - 40 km pa 3 pass - kom jag inte upp i den rekommenderade traningsdosen enligt Szalkai. Men det ar inget att hanga lopp over - nasta vecka kommer att bli grym och sa ser jag fram emot en rolig trekkingresa nasta helg.

Friday, May 21, 2010

Dagens Outfit

Nar det blir kolsvart ute blir man ju (las jag) inte speciellt sugen pa att ge sig ut. I Sydney ar en san enkel sak som lyktstopar overallt inte nagon sjalvklarhet. Ofta ar langa partier langs vagarna inte ar upplysta och ska man ga i nagon park sa finns det garanterat inga lysen alls. Det har gor ju att man drar sig lite for att springa pa sana stallan. Jag ar egentigen inte speciellt morkradd av mig men jag ar realist. Och det finns en hel del stolpskott i varlden. Jag har ju iof pannbandet som jag kopte for nagon manad sedan men det kanns fortfarande lite osakert att springa i helt kolsvarta parker dar man ar helt ensam. Igar hittade jag en ny runda som kandes ok och inte lika "obemannad". Jag vill ha bilar och manniskor runt mig nar jag springer da det ar morkt - da kanns det ok.

Rundan gick runt utsidan pa Moore Park, pa utsidan av Centennial Park och sedan hem via utsidan av Foxtel Studios - en ratt lagom stracka med fa trafikljus (=bra for rytmlopning och att man slipper sta och vanta pa gron gubbe) och en blandad kompott av flackt, uppfor och nedfor. 11 km i 5.20-fart. Sahar ser pannlampan ut - om det ar nagon som vill anstalla mig pa LKAB-gruvan sa sag till!:)


Head torch for dark runs

Wednesday, May 19, 2010

På det bara!

Efter tva dagars totalvila (passande nog ocksa 2 dagar konstant osregn) har jag kommit ut pa ett pass ikvall. Inga markliga reflektioner egentligen. Benen och framforallt vaderna kandes ratt tajta och det tog en stund innan det kandes ok att oka farten. Jag kanner mig faktiskt nastan sugen pa att fokusera pa intervaller for att fa upp hastigheten lite. Funktionen pa Garmin dar klockan piper efter varje kilometer och visar snittempo gor att det kanns lite roligare an att bara ga pa kansla. Hur som helst blev det totalt ca 8 km varav 4 kilometer i mitten i troskelfart. Avslutade med 30 minuter styrketraning och tahavningar.

Tuesday, May 18, 2010

"Vad tusan gör jag här egentligen??"

Det har med minspelet nar man springer ar ratt intressant (jag hittade det har fotot pa mig fran Marathon-photos.com). Manga sager ju att om man koncenterar sig pa att slappna av i ansiktet och inte grimaserar sa stralar den positiva energin ut i kroppen och sa paverkas man positivt pa sa satt. Jag tror tammetusan jag ar benagen att halla med. Pa alltfor manga bilder av mig sjalv - inte bara har - ser jag patagligt plagad ut... Ungefar som att man onskar att man var nagon annanstans.

Kanns som man borde jobba pa pokeransiktet lite :)

Sydney Half Marathon

Monday, May 17, 2010

Sydney HM - Den långa versionen

Sydney visade sig fran sin basta sida i gar morse nar jag, tillsammans med ca 10000 andra lopare, intog Hyde Park och startfallan till Sydney Half Marathon. Aven om det var ratt kylslaget - cirka +13 och ra luft - hade vi en klarbla himmel med sol ovanfor oss; ett gott tecken pa att det skulle bli en fin hostdag med utmarkta springforhallanden.

Jag krop in i startfallan runt 7.15 for att fa en bra plats lite langre fram. Konstigt nog fanns det inga speciella startgrupper forrutom de seedade loparna som givetvis stod langst fram. Dagen till ara hade jag springsallskap med kompisarna A & J som jag hade mott upp utanfor parken innan. Jag visste att de bada tranat ratt hart infor det har och de hade en, for mig, ratt ambitios malsattning pa sub-1.45 i dagens lopp. Perfekta harar med andra ord aven om min egen ambition var att kapa mitt eget PB med cirka 5 minuter, alltsa fran 1:55:07 som jag satte i februari.

Starten gick 7.30 och vi trummade ivag. Efter forsta kilometern som gick i 5.20, konstaterade A att "nu var det dags att oka en aning". Shit, tankte jag, redan! Hoppas jag kan hanga med pa det har nu... Foljande fem kilometrarna gick pa alla under 5-tempo. Aven om >5 ar hyfsat snabbt for mig kandes det latt och det liksom bara flot pa. The Rocks erbjod lite smakuperade gator men den forsta riktigt jobbiga backen var vid 6,5 kilometer; den nastan 600 meter langa tunga Hunter street-Hill med en rejal stigning som gjorde att benen blev varma av mjolksyra. Val uppe pa kronet var det massor med publik som hejade pa. Har mottes vi aven av de forsta elitloparna som nu var inne pa sitt andra varv och dundrade forbi i imponerande takt.

En lang och valbehovd backe ned till Botanic Gardens och Mrs Macquarie chair borjade. Tempot drogs upp igen och vi holl oss langt ifran vatskekontrollerna for att undvika flygande vattenmuggar och torstiga lopare. Som sagt, skont med nedforsbacke men samma vag skulle ju ocksa springas ut ur Botanic Gardens. Nedfor blev nu uppfor, och har var det en och annan stackare som saktade ned och gick i den sista backen ur parken. Sjalv kande jag mig markbart seg men knotade pa och undrade hur tusan jag kunnat missa att tanka pa Sydney CBD (Central Business District) som en sadan valkuperad miljo.

Milen passerades pa 51 blankt. Ratt tunga ben efter alla dessa backar, och jag sa till A som talmodigt sprang bredvid mig: "Vill du sticka sa gor det!". Jag anade att hon var starkare i det har laget; och mycket riktigt, hon okade pa steget lite och det tog inte lang tid forran man knappt sag skymten av hennes valtranade lilla rumpa. Andra rundan paborjades och det var nu dags for energiintag; vid elfte kilometern, som tack och lov var nedfor, sog jag i mig min medhavda vaniljgele (ratt god faktiskt!) och kande ratt snart hur effekten av detta kickade igang. Borjade kanna mig stark igen och nar vi kom ned pa Hickson Road, forbi Pier Point, Operahuset och Circular Quay, avverkade jag loppets snabbaste kilometertider: 4.50, 4.51 och 4.45. Kanske var det de romantiska minnena som gav mig en extra boost nar jag passerade min egen brollopsplats Dawes Point Park? Det var hur som helst loppets starkaste stund, och i och med att jag fortfarande lag i narheten av farthallaren som holl sub-1:45-fart fick jag under en vansinning sekund en tanke om att 106 minuter kanske skulle kunna vara inom rackhall.

Men det var innan den andra stigningen av Hunter Street Hill. Alltsa allvarligt talat - Hunter Street, jag kommer i fortsattningen att hanvisa till denna backe som helvetesbacken. Har fick jag formodligen skorda vad jag tidigare satt och benen kandes mer och mer blytunga for varje steg uppfor backen. Forsokte med olika uppmuntrande mantran i det har laget: forst "stark-latt-snabb", sedan "pain is temporary, quitting is forever" , t.o.m. Kentas gamla alkisdanga "Just i dag ar jag stark" fick sig en genomkorare i skallen. Uppe pa kronet igen pep klockan att min 17:de kilometertid blev 6.44 - inget att skryta om infor barnbarnen alltsa. Men nu djavlar! Nu fick jag griller i skallen att jag inte skulle tappa mer har. Jag visste ju att min svaga sida ar just backar och eftersom det nu var nedfor ett tag (innan det blev uppfor igen alltsa) var det bara att ta i anda ifran tarna och utnyttja lutningen som erbjods. Snart kom jag upp till 18 km dar det kandes "OK". Sedan kom de sista stigningarna som gav sa mycket blykansla i benen att det inte var roligt langre. En kille som uppenbarligen legat pa FOR hart stapplade at sidan och fick ur sig frukosten. Det ar aldrig kul att se sant men det tog inte lang tid innan ambulanspersonalen var framme och sakrade laget.

Sista kilometrarna var ingen njutning; jag ville mest bara overleva och komma i mal. Sahar i efterhand hade jag kanske kunnat kapa nagra minuter till (overlag) men kanslan av tung mjolksyra och en trott kropp gjorde det omojligt att stegra i det har laget. Jag tog den sista biten i komfortzonsfart (5.20) och nojde mig med det. Maken tog emot vid mallinjen. Kramade och gav mig vatten. Forde mig fram till medaljluckorna dar jag fick medalj, goodie bag och sportdryck. Hela parken var fylld av svettiga, rosenkindade lopare som alla mer eller mindre hade en glad uppsyn och gratulerade varann kors och tvars.

Hur kandes det da? Jo, alldeles superharligt! Ar jattenojd med att jag lyckades sla mitt eget mal samtidigt som det kandes bra att jag inte satsade for hogt. Vem vet, nasta gang kanske det blir sub-1:45?! Men det far verkligen bli en annan dag. Idag ska jag vila och vara stolt. For just idag ar jag stark (inklusive alla andra mantran jag rabblade igar:-)).

Kolla in loppet har via Garmin Connect

Distans: 21,1 km
Tid: 1:49:53
Snittempo: 5:12 min/km
Snittpuls: (korde utan pulsbalte)

Sydney Half Marathon 014

Sunday, May 16, 2010

Sydney Half Marathon - 1:49:53

Woohoo - dar satt den! Ar supernojd. Nu blir det matintag och ta hand om benen...

Sydney Half Marathon 012

Thursday, May 13, 2010

Och så var vi där igen

Har precis kommit hem fran sista passet innan helgen och loppet pa sondag. Imorgon tanker jag bara ta det lugnt, traffa en kompis och luncha - annars blir det nog bara att ladda infor sondagen och ata massor av bra mat (har tjuvstartat idag med flaskfile och farskpotatis). Passet idag forsokte jag utfora sa jamnt som mojligt men anda i hyfsat bra tempo och ungefar sa som jag vill forsoka springa under halvmaran. Ingen direkt upp eller nedjogg utan pang pa bara.

Kilometertiderna hamnade pa: 5.16, 5.06, 5.22, 5.10, 4.58, 4.59, 5.07, 5.02, 5.15, 4.58, 5.00 - totalt 11 km som gav ett snitttempo pa 5.07 min/km, snittpuls: 161 bpm. Kanner mig ratt nojd med det och framforallt att det kandes valdigt kontrollerat, att benen var nojda med den farten och att andningen kandes bra (aven om det kanske inte blev sa jamnt som jag hade onskat). Nu aterstar bara att se om jag kan halla det har tempot i DUBBEL stracka... Hmmm - hall fingarna nu!

Gastronomi på hög nivå

Sondagens energitillskott har nu inforskaffats; en tub GU gel med vanilla bean-smak. Jag har tidigare kort pa GU Gels och eftersom jag vet att det inte blir uppror i magen (konstigt nog, det ar ju inte en Grythyttan-upplevelse direkt...) av den har gelen sa kor jag pa samma tillskott den har gangen. Skoljer ned gor jag som vanligt bara med kranvatten; 3 flaskor i baltet och sa plockar jag nog upp nagon mugg under loppets gang. Pa sondag smaller det, ska bli sa kul!!

Food 001

Wednesday, May 12, 2010

När kroppen själv får välja

Det var tankt att det skulle bli en cykellunch idag men eftersom min cykelpartner kande sig krasslig och stannade hemma fick jag genast empatikanslor och struntade i cykellunchen jag ocksa... Dels kanner jag inte trakterna sa bra dar vi skulle cykla, dels ar det ju inte sa kul om man skulle aka vilse men framforallt ar jag inte sa sugen pa att cykla sjalv. Det ar nastan ett maste for mig att ha cykelsallskap nu fortiden, "spoilt rotten" som maken vill pasta. Aven om jag gillar att cykla lite nu och da sa kanns det mest som ett patvingat substitut for lopningen. Och allvarligt talat, vem vill ha substitutet nar man kan fa den verkliga varan?
Pa torsdagspasset star det 10 km pa ca 57 minuter. Jag fuskar och latsas att det ar torsdag redan idag.

Tuesday, May 11, 2010

Svart katt

Ikvall har pannlampan fatt folja med pa en svang i parken igen. Det var verkligen kolsvart nar jag sprang runt 7-tiden nu pa kvallen i Centennial Park. Sahar i efterhand kanns det som en valdigt bra investering for blygsamma $22, (ca150:-). Den har ar det fran australiensiska market Tactical som f.o. har ganska mycket bra utomhusgrejer.

Pa marathonprogrammet stod 3 km uppjogg, 6 km fartlek och 2 km nedjogg - inga krusiduller, verkligen lattsamt att folja och man kanner att man tjanar pa att ta det lite lugnt i borjan for att sedan kunna leka lite med farten pa olika nivaer. Totalt 11 km i 5.20-fart och en snitt/maxpuls pa 155/177, pulsbandet var med for ovanlighetens skull eftersom jag nu kommit till skott och fixat bandet som tojt ut sig alldeles forskrackligt. Nu blir det till att natta kudden! Jag kommer att sova som en gris....ZZZZZZ

Sunday, May 9, 2010

Veckans Träning

Forsta veckan in i marathonprogrammet och det blev valdigt lite som foljdes enligt punkt och pricka. Att det ska vara sa svart att disciplinera sig sjalv till ett strukturerat program?! Hmm, jag antar att det bara ar att bita i det sura applet och inse att livet - jobb, fritid , helg och vardag - inte alltid stammer overrrens med ett traningsprogram pa papper.

Hur som helst. 3 pass varierande lopning plus styrketraning stod pa agendan. I sjalva verket blev det 2 langpass samt cykling (och ett bra styrketraningspass fick jag ocksa ihop), totalt 35,5 km lopning. Med tanke pa att jag anda kom upp i den rekommenderade veckodistansen kanner jag mig anda nojd - det ar val mest att jag inte foljde strukturen som stor mig...

En valdigt positiv reflektion, a andra sidan, ar att efter dagens tvamilare sa kanner jag mig piggare an nagonsin; benen svararde galant hela vagen och jag kande mig pigg och stark och hade massor av krafter kvar. Harligt att ha en san kansla nu bara en vecka innan Sydney Half marathon.

Annars vill jag passa pa att gratulera alla som gjorde finfina prestationer pa Kungsholmen Runt i helgen - roligt att lasa om loppet/loppen och alla reflektioner!!

Mandag: vila
Tisdag: vila
Onsdag: cykling 32 km + styrka
Torsdag: lopning 15,5 km, 5.31 min/km
Fredag: vila
Lordag: vila
Sondag: lopning 20 km, 5.27 min/km

Friday, May 7, 2010

För pannbenet

Pannlampa - vilken superbra uppfinning! Ratt lag cool-hetsfaktor men i kategorin "livraddare", "trygghetsfaktor" och rent ut sagt bara "overderligt praktisk" star den helt klart hogt i kurs. Jag kopte en pannlampa for ungefar 3 veckor sedan och har liksom vantat pa ratt tillfalle. Det kanns ju lite smamesigt att ta pa sig pannlampa om det fortfarande ar ljust ute nar man beger sig ut pa kvallen. Men igar invigdes den under min runda pa utsidan av Moore Park och ut mot Queens Park i Randwick. Om det inte vore for trafiken sa skulle vagarna bli totalt kolsvarta under langa delar av rundan - i sana lagen kanns det ratt skont att ha lite ljus omkring sig. Man vill ju garna se var man hamnar med fotterna. Likadant vill man ju synas pa vagarna ocksa - jag tyckte helt klart att jag fick en annan typ respons av mina medtrafikanter dar man saktade ned och tog lite mer hansyn eftersom jag "visade" mig med lampa och allt.

Passformen ar perfekt. Den har givetivs reglerbara band runt och over huvudet sa att den inte glider omkring (det kanske ar standard pa alla pannband nu men jag ar anda glad att den jag har sitter sa bra, annars finns det risk att jag bara blir forbannad pa den...). Pa sjalva pannbenet dar lampan vilar har den en mjuk skumgummiplatta som gor att den inte skaver mot pannan. I like. Rent loptekniskt blev det ett mellandistanspass med fartokningar pa de stallen som var mer upplysta. Totalt: 15,5 km i 5.31 min/km.

Thursday, May 6, 2010

Cyklist med klena armar

Hosten ar har med regn och kyla nu - man marker det speciellt pa morgonen och kvallen nar man inte har nagon sol som varmer. I morse nar jag klev upp var det verkligen jattekallt - pa med tofflorna och morgonrocken och sa en kopp te sa att man vaknade till liv. Aven om det givetvis aldrig blir ens i narheten av Sveriges temperaturer sa blir det ju svinkallt inomhus i Australien. Husen ar ju annorlunda byggda och isolering existerar nastan inte. Dessutom ar ju husen mest gjorda for att halla varmen ute, inte for att det ska vara varmt och gosigt inomhus. Som tur ar har vi air condition som aven blaser varm luft och det klarar man sig pa. Fast under vintern blir det mycket lager-pa-lager for att slippa frysa inne.

Cyklade hem fran jobbet igar. Nar jag kom hem kande jag mig sa uppe i varv att jag fortsatte en bit till - lika bra att kora ett helt pass nar man anda haller pa. Tiden landade pa nastan 2 timmar innan jag stallde undan cykeln. Avslutade med en riktig genomkorare for hela kroppen; styrketraning for armarna med hantlar, armhavningar, ryggresningar, sit ups, tahavningar, utfallssteg och sedan lang stretch pa det. Grym traningsvark i overkroppen i dag - helt klart ett bevis pa att man sallan kor styrka.

Tuesday, May 4, 2010

Tisdagsdipp

Vecka 7 i marathonprogrammet har jag rullat in mig pa nu. Planen var att springa efter jobbet idag men vid fyrasnaret pa eftermiddagen kande jag mig sa energilos att jag hade svart att koncentrera mig, drack en kopp kaffe (inte sa vanligt for mig pa eftermiddagen) och kande mig nastan illamaende. Tankarna pa att springa las helt enkelt ned. Men det gor inte sa mycket; enligt programmet ar det nu en lugnare vecka med 3 pass varav ett kortare langpass pa sondag sa jag hinner nog i kapp. Imorgon blir det cykling igen - jag utgar ifran att energin ar tillbaks.

Monday, May 3, 2010

Spelplanen växer....

OK. Kalla mig galen shoppaholic, skofetischist, retail therapy nerd, slosmaja eller vad ni nu vill. Men... argument nummer ett; jag tycker att mina fotter fortjanar att springa i bra skor. Och argument nummer tva; skorna borde fa vila mellan varven. Och da racker det ju knappast med ETT par, eller hur?

I helgen brottades jag med dessa argument, vagde for och emot tills jag antligen kom till skott och slog till. Tva par skor - varken mer eller mindre. Jag hade visserligen redan i atanke att kopa ett par till sedan mina skor i lordags men nar jag val stod dar och var omringad av alla dessa lackerbitar blev trycket for mycket helt enkelt. Jag gav in och lat fashionistan i mig bestamma...

Jag kopte ju ett par Mizuno Wave Ultima forra lordagen och blev helfralst. Nar jag sedan hittade ett annat par Wave Ultima fast i annan fargsattning (herrsko egentligen fast i min storlek) var jag inte sen att sla till; sportig insida i mork marinbla och knalligt organge gjorde att de blev omedelbara kandidater (narbild har). Kanslan att springa i dessa har jag bekrivit tidigare - kort och gott, det ar ungefar som att "komma hem", som den gamla klyschan brukar lyda. Klockrent och valdigt bekvamt. Premiarpasset utmarktes mest av fortjusta tankar i stil med "Ah, det ar sa har det ska kannas!".

Par nummer tva blev ett par Brooks Glycerin 8. Skon har den omtalade DNA-sulan som sags anpassas efter vikten pa den som anvander skorna. Ja, DNA-effekt eller inte - jag kan bara saga att kanslan att springa i dem ar tipptopp. Brooks-skon har en nagot hogre dampning i halen och ar dessutom ocksa ganska rejalt dampad framtill. Just framfotskanslan ar ganska noterbar nar man springer och en harlig avvikelse fran mina andra skor. Nar man nu har flera par sa vill man ju garna ha en nagot annorlunda kansla for varje pass - da ar det ju ratt skoj att ha ett par som sticker ut. Premiarrundan gjordes i gar i dessa under 9 km och jag gillade dem jattemycket. Ska bli intressant att se hur de kanns under langre distanser. En narbild kan man se har - mintgron har aldrig riktigt varit min farg men jag mjuknar lite nu...

Min absoluta favorit ar nog anda Mizuno-skon. Den har ratt mjukt "innerskal" runt halen, lagom dampning och en bra markkontakt eftersom att sulan forhallandevis ar ganska smal. Nar man inte springer ar det som att ga pa moln. Summa summarum; tre par jattefina neutrala skor som bara vantar pa att fa komma ut och luftas. Ikvall blir det dock valfortjant vila eftersom benen ar trotta efter forra veckans pass.

Narmast: Brooks Glycerin, Mizuno Wave Ultima och Mizuno Wave Ultima 2.

New shoes

Sunday, May 2, 2010

Veckans Träning

Den australiensiska hosten ar underbar - hela helgen har det varit stralande solsken och en klarbla himmel. Med ratt sval luft utgor det perfekta lopforhallanden sa jag har forsokt utnyttja varje tillfalle att komma ut i helgen. 3 pass har jag fatt till; inledded valborg med en kortare runda med ratt snabba fartokningar (som ni ser kallar jag det inte intervaller eftersom ordet ger mig rysningar:)). Pa lordagmorgon var benen sega, det kanns i hela kroppen nar det inte ar mer an 14 timmar sedan man sist sprang. Formodligen inte ultimat att springa sa snart inpa men ibland har man ingen mojlighet att paverka tider och nar man ska springa. For min del ar det ju anda lattast att springa pa helgerna nar man kan vila pa mitt dagen genom en siesta.

Nu ska jag kolla pa Tadese Tola i Paris Marathon - han ser totalt oberord ut i 2.59-fart pa upploppet. Helt makalost.

Mandag: lopning 9,6 km, 5.22 min/km
Tisdag: vila
Onsdag: lopning 7,5 km, 5.20 min/km + styrka
Torsdag: lopvila (styrka)
Fredag: lopning med fartokningar 6,4 km, 5.04 min/km
Lordag: lopning 11 km, 5.21 min/km
Sondag: lopning 9 km, 5.23 min/km