Monday, April 30, 2012

Freezing Sydney & utflyktslöpning

Imorse sallade jag mig till de obligatoriska vaderdiskussionerna pa jobbet - om hur kallt det blivit, om hur mycket det blast under helgen, om hur svart det ar att ta den forsta kallfronten efter sommaren. Om alla dessa lager klader man blir tvungen att bara nu. Vart man an befinner sig pa jorden tycks vader och vind alltid vara ett kart diskussionsamne aven om det kanske mest ar socialt korridorprat.

Som svensk kan det vara lite svart att halla masken nar man pratar om att det ar "freezing outside" pa morgonen nu (ca +14/15C). Kan visserligen tycka, jag med, att det ar ratt svalt i jamforelse med tex februari manad men "freezing" kanns som fel ordval :-). Fast det ar klart, allt ar bara relativt till sommartemperaturerna har. 

Det basta med hosten och vintern i Sydney ar just att det aldrig blir "freezing" utan bara perfekt temperatur loparmassigt. Runt +10C nar det ar som kallast och ofta en del regn under natten vilket gor att luften kanns sa dar harligt hog, klar och frasch om man springer tidigt pa morgonen. Oftast ligger temperaturen nu anda pa +20 mitt pa dagen sa det ar fortfarande relativt varmt.

Helgen innebar lite olika typer av lopning, tempolopning bade fredag och lordag. Pa sondagen bestamde jag mig for att sla tva flugor i en small och gor en utflykt i samband med en loprunda. Bestamde mig for ett kortare langpass, 16 km, ut till Bondi Beach. Jag hade finfint loparsallskap ut till Bondi, sedan vek sallskapet ivag hemat, kvar blev jag dar jag traffade maken som bar pa rent ombyte sa jag kunde duscha pa plats pa stranden vid ett omkladningsrum. Sedan blev det braklunch med pizza, ett glas vin, kaffe och cheese cake, och sa lite shopping i Bondi pa det. Gillar det har med att springa till ett stalle och gora lopturen mer till en utflykt an att bara harva pa, det ar ett roligt kompliment och en harlig slutbonus till sjalva utforandet.

Freezing Bondi
112

Thursday, April 26, 2012

Nypassion och att landa på rätt flygplats

Igar snusade jag pa en 2 veckor gammal bebis. Det ar en speciell kansla att halla i ett san liten individ; man kanner sig bade jattegammal och vis, ung och konstigt oforstandig pa en och samma gang. Traningsvarken som en 3,5 kg liten person kan astadkomma bara av att man sitter ned, fryst i samma position i 20 minuter, ar ratt sa grym - klassiskt! :) Bebins mamma tog sedan over och hade fullt sju med att mata bebisen medans pappan, som ar nyfralst lopare bara ville prata lopning (varvat med bebisprat sa klart). Att bli foralder maste vara nagot av det haftigaste man kan vara med om, det var formodligen darfor vara vanner var helt pladdriga och liksom 'hoga' pa bebis-eufori och allt vad det innebar. Men jag tyckte mig ocksa se en valdigt tydlig och stark karlek till just lopningen, som vi ju ocksa pratade mycket om; det gick inte att ta miste pa passionen man kan kanna nar man har upptackt det har med att springa. Man vill bara vill springa mer och snabbare, och bara prata lopning med nagon annan som "fattar". Skoj att se hur loparbacillen - nar man drabbas av den - kan skanka sa mycket variation i ens liv. Till och med i ett sant skede nar man precis fatt en bebis.

Igar sprang jag ett mittemellanpass. Planen var att springa langpass igar men jag kande mig jatteflasig redan efter nagon kilometer och bestamde mig for att kora ett mittemellanpass istallet, totalt 12,5 km. Nagon nypassionskansla likt ovan var det inte direkt fragan om, daremot kandes det mer som att "landa pa ratt flygplats" efter en lang resa, om ni forstar vad jag menar. Enormt tacksamt att komma ut och kanna sig hemma igen aven om det som sagt var alldeles for mycket flas i ett langsamt tempo. Forkylningen tog ju bort ungefar 10 dagar lopning fran mig och fastan jag visserligen var ute och sprang i Queensland sa var det inga langre eller anstrangande snabbpass. Ar valdigt noga med att inte trana om jag inte ar 100% ok. Nu far jag helt enkelt fokusera pa att fa upp tempot igen sa jag kommer tillbaks till snabbtempot jag var inne pa for nagra veckor sedan.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Wednesday, April 25, 2012

Åter i Sydney

Efter en langweekend i Queensland ar vi nu hemma i Sydney igen. Det ar alltid roligt att aka till Queensland, det kanns liksom alltid som ett aventyr nar man ar dar. Jamfort med NSW, dar vi bor, ar delstaten Queensland alltid lite vildare, lite galnare  - lite mer "aussie" helt enkelt.

Huvudorsaken till resan var att narvara vid svagerskans doktorandceremoni men vi hann aven bla. med en langvandring i en nationalpark runt Lake Cressbrook, nagra loparrundor, massvis med matintag, familjemys och roliga spel. 

Imorgon fortsatter helgfirandet i Australien da vi har Anzac Day imorgon. Sjalv valjer jag att fira detta med en langrunda. 

_MG_5057

_MG_5051

_MG_5028

_MG_5049

IMG_5007

IMG_4989

Thursday, April 19, 2012

Mot Queensland!

Nu drar jag mot nordligare breddgrader i Australien, staten Queensland. Forst flyg till Brisbane och sedan bil i ca 2,5 timmar rakt inat landet. Slutdestinationen ar ett markligt samhalle som heter Toowoomba (fick jag med alla 'o' nu?). Forvantar mig en skont lantlig bush-natur, avslappnad mentalitet, kryptiska crocodile dundee-snubbar men framforallt mys med min fina "extrafamilj". Svagerskan doktorerar dar uppe, ska bli roligt att fa ga pa graduation party och se lite annan miljo an Sydney.

Loparskorna foljer med sa klart; lopning ar ju det basta sattet att bekanta sig med ett nytt stalle.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Monday, April 16, 2012

Sjukstuga

....var det har. Ar pa battringsvagen men har legat dackad med feber, halstont, hosta och snuva de senaste dagarna. Ar helt klart pa battringsvagen men jag vantar nog nagra dagar innan jag borjar trana igen. 

I ovrigt ar jag nyfiken pa att hora lite uppdateringar om Boston marathon. Det ska ju vara riktig varmebolja dar just idag sa det blir sakert en (annu storre) utmaning med den tuffa banan och allt. Lycka till Sofia och alla ni andra som springer idag!!! En dag - om man skulle kunna fa upp farten och kvala in sig alltsa -  sa skulle jag ocksa vilja springa i Boston (och New York, London och Tokyo sa klart). Ett annat marathon jag garna skulle vilja springa ar forstas Petra Marathon, bara for att liksom. Dessvarre verkar det som att hela eventet har lagts ned pga den stora rasrisken, nagot man kan ha forstaelse for.

Monday, April 9, 2012

Påskintervaller

Helgens paskledighet har varit extra valkommen for oss. Hoppas ni alla har haft en jatteharlig helg med mycket paskgodis. Typiskt nog sa blev maken superforkyld redan pa skartorsdagen och har i princip varit sangliggande hela helgen. Ett klassiskt exempel pa att nar man val startar sin ledighet sa slappnar man av mer och ar da mer mottaglig for baciller och att bli sjuk. Vi kan nastan alltid tajma in sjukdomarna pa det har sattet. :) 

Vadret har varit stralande hela helgen och idag ar forsta dagen som vi ska ga utanfor lagenheten tillsammans, lagomt nog tills att jobbet borjar imorgon igen. Tyyyyypiskt.  Hur som helst sa kommer vi att avsluta pasken med att ga pa en teaterforestallning ikvall - Les Liaisons Dangereuses - med bland andra Hugo Weaving i spetsen. Hugo ar ju alltid bra, gillar speciellt hans insats i den gamla klassikern Priscilla Queen of the desert. Ska bli skoj att se honom i teatersammanhang nu.

For egen del ar jag frisk, peppar peppar, och har sprungit varje dag under pasken. Inget speciellt att orda om egentligen; pa langfredagen 10 km, lordag 13 km, och igar 11 km lattdistans. Idag sprang jag ocksa, pa lopbandet och hade lite mer kvalitet an de ovriga passen. Passet idag bestod av foljande upplagg: 

2 km uppjogg i 6 min/km
2 km@ 5:00 min/km
1 km@ 4:27 min/km 
2 km@ 5:00 min/km
1 km@ 4:27 min/km
1 km@ 5:00 min/km
samt nedjogg 1 km. 

Langt ifran nagon 4:14-fart an sa lange men kanske ett litet steg emot utmaningen. Kan jag bara fa in 2 kvalitetspass i veckan sa tror jag det kan handa nagot med tiderna snart - det vore ju nice. Det har passet kandes jattebra (formodligen pga all vila under helgen och att jag inte kort nagot langpass), men som vantat var det enormt jobbigt pa slutet av den sista snabba kilometern. Skont att kanna att nar jag da trappade ned till 5-fart sa kandes det nastan som att jogga. Fragan ar vad man bor satsa pa - langa, hanterbara intervaller lite som upplagget ovan eller snabbare men ocksa kortare, typ 200/400/600 meter?? Kanske en kombination av bada?

Monday, April 2, 2012

Söndagspass i måndagströtta ben

I morse sparkade jag igang den har veckan med en klassisk ÅH-jogg; kan inte pasta att jag var jattesugen pa att ge mig ut nar vackarklockan ringde vid 6.15-snaret men som vanligt kandes det SUPERSKONT efterat, speciellt efter gardagens pass som blev lite langre an vad jag hade tankt.

Forra veckan loggade jag 4 pass pa 13, 11, 8 och 22,5 km, kanske inte jattemycket distans generellt sett men langpasset igar kandes av i benen i morse.

Langpasset sprangs genom Centennial Park och ut mot Eastern beaches via Randwick. Sprang den ikoniska coastal walk-promenaden langs fina Bronte Beach, Tamarama, Nelson Bay och sist men inte minst Bondi Beach. Strackan ar underbart vacker med stupbranta klippor, oppet blatt hav och mycket upp o ner pa ojamnt underlag. Extra kryddigt blev det med de manga branta stentrapporna som dyker upp med jamna mellanrun och ar helt omojliga att springa i. 

Efter 14 km var det dags att ta itu med evighetsbacken upp till Bondi Junction som aldrig tycks ta slut nar man springer dar. Pinnade pa ratt langsamt och i vissa partier tillat jag mig att ga en svang nar mjolksyran borjade branna alltfor mycket. I storsta allmanhet bradskade jag absolut inte med farten och tiden blev ju darefter ocksa, ca 5:46 min/km och totalt 2:09 pa 22,5 km. Men vad gor det nar man far vara ute och gora det man gillar mest i vackert vader en sondagsmorgon. Hade inga som helst problem att somna senare pa kvallen.

Imorgon blir det vila och pa onsdag tanker jag ta tjuren vid hornen och springa snabbt.