Garlic, I salute you!

Det hander inte sa mycket nytt i den har varldshalvan forrutom att jag har borjat packa for en "liten" resa som avgar om sissodar fem dagar. Sverige, England och New York star pa agendan. Ska bli helt underbart att fa kramas med min familj igen och busa med vanner och bekanta.

Jo, och sa vill jag bara saga - vitlok!!! Kande mig helkass igar med feber och ont i kroppen. Tankte att nu ar det kort, nu aker jag pa en dunderinfluensa précis strax innan jag ska aka. Maken hackade en ra stor vitloksklyfta som jag svalde ned med youghurt (inte gott!!). I morse vaknade jag pigg som en larka och med noll sjukdomskanslor.

Ra vitlok, gott folk! Nu ar det tredje gangen jag har blivit raddad av vitlok (i borjan av sjukdomskanslor) och ar grymt imponerad av hur helande den verkar. Not for the faint hearted men man ar ju mycket hellre frisk, eller hur!?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Favorit i repris, snart - hoppas jag!

Fick till ett bra langpass igar aven om veckans totala summa blev avsevart mindre an vad jag hade onskat, totalt 47 km pa 3 pass. Men som sagt, all traning ar bra traning och det ar ju framforallt langpassen man vill ska kannas bra och lattsamma nu. Och det gjorde det - 22 km i solen igar, en langsam uppjogg och en del fartlek mitt pa passet fran 8-13 km ungefar. Fick, liksom forra helgen, eminent sallskap av snabbfotade Shelley som ar duktig pa att dra upp tempot. Men ocksa liksom forra veckan tog det emot lite for henne nar vi passerat 15 km ungefar och det var mest jag som fick agera hare och halla igang da. Fordelen med att springa tva ar just den grejen, det mentala stodet man far att man hjalper varann nar det gar segt. Far nog se till att ha nagra sportsgel att peppa oss med infor kommande langre rundor. For mig kandes det bra hela tiden, tacksamt med en san kansla och jag hade garna kunnat fortsatta ett litet tag till om vi inte haft en vantande braklunch ihopkomponerad av vara respektive battre halvor.

Passet utgick ifran Balmain/Birchgrove, dit jag tog mig med buss hemifran. Motte sedan upp Shelley vid hennes hus, sedan letade vi oss ned mot det glittrande vattnet i Iron Cove, upp langs kanalen i Haberfield, forbi ett hundkafe (!) med sakert hundra tokiga hundar (och lika tokiga hundagare), sedan upp langs de flashiga villorna langs Henley Marine Drive. Vid Victoria Road och 12 km ungefar, pa Drummoyne-sidan vande vi, sedan var det bara att folja samma rutt tillbaks. En helt perfekt runda dar vi hela tiden foljde vattnet och gronomradena for att sedan avsluta med nagra riktigt tunga backar som framkallade varma vagor av mjolksyra i benen. 5 vattenstopp blev det och en snittfart pa 5:25 min/km. I Sydney-termer ar den har rutten en forlangning av The bay-to-bay run om nagon skulle kanna igen denna beskrivning.

Just for de har langre passen som jag nu framover kommer att se mer av - och som inte alltid ar lika roliga och lattsamma - kanns det extra viktigt att kunna springa i inspirerande miljoer som far en att langta dit. Sallskap ar ju alltid ett stort plus och har man dessutom lite gronska och havsutsikt under rundan (och en harlig lunch att se fram emot efter passet) sa har man ju verkligen ett drompass. Det har kan jag tanka mig en repris av redan nasta helg! Hoppas pa samma goda sallskap och aterhamtning da. :-)

Post run recovery treats - bubbel & snickers

Glad midsommar!

An early bird catches the worm sägs det. Jag fångade dock inga maskar i morse på morgonjoggen men väl en hänförande soluppgång och känslan av ett enormt lugn. Var i princip ensam i parken när jag sprang. Rätt härligt att vara en early bird ändå. 

Glad midsommar på er!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Snabbt, långt & trevligt

Ett harligt langpass i solen blev det igar. Jo, just - solsken - det lonar sig tydligen att skriva av sig om sant som skyfall tex for i sondags vande det helt och bjod pa kalasfint vader. Hade sallskap av min fina loparkompis Shelley som ocksa ska springa marathon i september. Shelley och jag springer ratt lika, skulle val gissa pa att hon garna haller lite snabbare tempo vanligtvis men a andra sidan springer hon inte lika langt. 

Vi pratade om vara olika styrkor och svagheter vid lopning och konstaterade att hon ar valdigt stark vid korta strackor samt vid sprint, likasa i uppforsbackar. Jag a andra sidan ar som en trogstartad skoldpadda som garna vill ha minst 5-6 km innan jag borjar komma igang - sedan kanns det ofta som jag kan fortsatta i evigheter. Uppforsbackar ar jag daremot urkass pa fast jag tar garna igen det nar det gar utfor igen. Alltsa - mer snabbpass och backar for mig, och mer langpass for Shelley.

Den analysen kunde man aven se pa utforandet av sjalva passet; de forsta 8 km gick fort som tusan, snittade pa strax under 5-tempo. Shelley drog mest hela tiden och jag lag bakom som en bromskloss och undrade i mitt stilla sinne varfor det var nodvandigt att springa sa snabbt. (Det var ju bara bra egentligen men ni vet hur det ar - man har liksom installningen att ett langpass absolut inte bor ga FOR fort).

Det lustiga var att vid milen ungefar sa trottnade Shelley medans jag da precis fatt upp angan och borjade kanna mig varm i kladerna. Fran 10-17 km var det sedan jag som drog och Shelley fick jaga mig. 3 vandor runt Centennial Park och hem via Moore Park, landade pa 20,10 km och ett snitt pa 5:12 min/km. En publunch med Sunday roast och rosevin satt gott efterat.

Skyfall

Katastrofal bloggrapportering harifran men jag far in en hyfsat mangd traning pa gymmet och det ar jag nojd med. 

Det ar mycket nederbord i Sydney o omnejd nu (generellt i staten NSW). Det har sakert rapporterats om oversvamningar och stormar har ifran och att manga glesbygdsomraden i staten NSW ar extremt drabbade. Vi har haft en period dar det har osregnat konstant i 3 veckor. Vatten kommer saledes inte att vara nagot problem de narmaste aren - alltid en trost med tanke pa att det ofta pratas om torka och vattenbrist i det har landet. 

Sydney city blir dock aldrig drabbat pa samma satt eftersom det finns infrastruktur och skyddsbarriarer som gor att det ar mojligt att forsla undan vattnet nar det blir sa har. Tex sa har vi i var bostadsrattsforening en s.k. water barrier ned till garaget. Eftersom garaget ar under huset och ratt stora mangder vatten skulle rinna ned dit sa falls alltsa den har vattenbarriaren upp nar det osregnar som varst. Bra anordning, i annat fall skulle man ju vada omkring i knadjupt vatten dar nere. 

Skyfallen haller ofta pa i 2 till 4 veckor per sasong och nar det har pagatt nagon vecka blir man sa otroligt rastlost; det ar ju liksom ratt begransat vad man kan gora utomhus i sana lagen (och inomhus ocksa for den delen). Dessutom blir det sa extra tydligt att det trots allt oftast ar en bla himmel och sol man ser nar man tittar ut. Men da ar det tur att man har snabb tillgang till gymmet som ligger ca 500 meter ifran hemmet. Det har blivit ratt mycket gymmande nu pa sista tiden... Borjar bli riktigt bekant med lopbandet. 

Sa har sag det forresten ut forra veckan (och ser ut att bli aven denna vecka):

Mandag: 10 km (3 km uppjogg, 4 km @ 5:00 min/km, 2 km @ 4:45 min/km, 1 km nedjogg) 

Tisdag: vila 

Onsdag: 15 km distans (3 km uppjogg, 5 km @ 5:15 min/km, 5 km @ 5 min/km, 2 km nedjogg) 

Torsdag: Vila 

Fredag: Vila 

Lordag: 11 km distans (ca snitt 5:20 min/km) 

Sondag: 20 km langpass (ca snitt 5:30 min/km) 

Hoppas fortfarande pa sol nu i helgen men det har regnet ser ut att vara ihardigt...

Grattis!!

Ja, vad ska man saga - Daniel beskriver det valdigt bra - alla ni som sprang Stockholm marathon igar var helt enkelt grymma!! Vilket vader, helt makalost for juni. Man glads verkligen at alla fina prestationer och personliga rekord. Och man blir sa sugen pa att springa lopp igen!! Stort grattis till er alla!!