Veckans Träning

3 dagars franvaro fran bloggosfaren och man kanner sig helt ringrostig. Det ar galet vilka (o)vanor man skaffar sig. Hur som helst. Det goda ar att jag har hunnit med lite traning i helgen (och aven en hel andra sociala aktiviteter). Det har varit tidig uppstigning for att unvika den varsta hettan - har varit ute pa gatan strax innan klockan atta och passen har varit avklarade en bra bit innan klockan nio. Under loprundorna kanns det som jag kampar pa som ett djur men det gar inte att fa upp farten... Visst, det kanske beror pa hettan och att jag springer med vatskebaltet (=ca 2kg extra vikt), men rent mentalt kanns det jattejobbigt nar man kollar pa klockan och ser att man inte springer snabbare. Man far liksom inbilla sig att det kommer att lossna snart. Sa har sag traningsveckan ut:

Mandag: vila
Tisdag: vila
Onsdag: vattenlopning 30 min
Torsdag: 8.7 km (5.44 min/km), core & hoft/ITB-ovning
Fredag: vattenlopning 45 min, core & hoft/ITB-ovning
Lordag: 9.5 km (5.42 min/km)
Sondag: 11.7 km (5.34 min/km), core & hoft/ITB-ovning

Haller ocksa pa att komponera ihop mitt forstarkningsprogram som jag var inne pa i forra inlagget. Sjalv lar jag mig massor bara genom att lasa andras bloggar sa jag tankte dela med mig lite av det jag lart mig under den senaste tiden. Hall utkik - det kommer alltsa en liten miniserie snart pa vad jag gor for att forstarka hoften, ITB-senan och knat.

"Mjölk ger starka ben"

Vid mitt besok hos fysioterapeuften for nagra veckor sedan betonade man att framgangen till progressiv lopning ar just att kunna springa sa skadefritt som mojligt. Och vagen till skadefri lopning handlar om att forhindra skadan innan den ens dykt upp. Dvs, identifiera vad man kan/bor gora, utfora ovningen och upprepa detta regelbundet.

Kopte amerikanska Running Times haromdagen, framsidan lockade med en stor special pa skador, eller snarare undvikandet av skador som lopare. Det fanns ett helt traningsprogram som visar bl.a. hur man kan starka hofterna. Svaga eller daligt tranade hofter kan ju som bekant ofta ge upphov till skador (kan ju bara titta pa mig sjalv i det avseendet). Speciellt nar man springer langre distans eller med bra fart. Tankte att jag ska forsoka baka in dessa ovningar i mitt dagliga schema tillsammans med allt annat jag fatt av fysioterapeuften. Egentligen ar det ju bara helt logiskt - lopning ar en valdigt repetiv traningsform, under en 8-km-runda slar varje ben ned i marken ca 5000 ganger. Benen gor ju 99% av allt jobb sa det ar klart att man maste ha STARKA ben da, inte nedslitna, sondersprungna.

Fran det ena till det tredje. Imorgon ar det flexdag for min del sa det blir en skon slapp dag. Ikvall tankte jag forst ge mig ut och svettas lite - och givetvis avsluta med core, hoft och kna-forstarkningsovningar.

PS. Ar ni laddade for forsta advent pa sondag? Sjalv tanker jag gora det lite juligt imorgon. Fast det ar klart, det blir ju inte samma sak med grona trad utanfor fonstret...

10 Saker om Mig

Vad roligt nar man stoter pa sana har saker. Coola Anna har gatt mig ett award, "I think you ar an awesome girl!". (And right back at you!, som man sager har!!)

Utamningen gar ut pa att man ska beratta 10 saker om sig sjalv och sedan ge utmaningen vidare till 3 andra coola tjejer. De coola ar:
Ingmarie
Andrea (...som redan har fatt den ser jag nu! OK - Snorkkis nar du ar hemma igen!)
Pyret

Jag valjer att beratta nagot som ar helt traningsorelaterat eftersom ni redan kanner mig som traninsmanniska. Och sa har man har ju faktiskt ett liv utanfor loparuniformen ocksa. Here we go.

1. Har latt for att grata och blir mer och mer kanslig over aren.

2. Saknar nagot av Sverige varje dag. I nagon dos alltsa. Inte nodvandigtvis just landet Sverige utan mest da familj, basta vannerna, kusinerna, slakten... Ja, ni forstar. Dock maste jag saga att Australien ar ett jattefantastiskt land och vi har massor av fina vanner, mysig lagenhet, bra grannar, roliga, utvecklande jobb, men framforallt kanner vi oss riktigt hemma har. Ocksa. Konstigt, men sa ar det. Det ar alltid en delad kansla. Stockholm - Sydney: 1-1

3. Glomde bort mitt 15ars-jubileum som sambo (han ar numera min make fast det har han bara varit i 9 manader). Glomde bort dagen eftersom jag sprang halvmarathon da...

4. Laser valdigt mycket. Allt ifran deckare, klassiskt, fakta, chick-lit, biografier.

5. I motsats till Anna ar jag inte feminist. Daremot supportar jag feminism till ganska stor utstrackning (Go girl!).

6. En hund skulle vara jattejattemysigt men dar stenvagrar maken. Ar visserligen med pa hans beslut. En hund ska inte vara lamnad helt ensam i en varm lagenhet 8-10 timmar varje dag...

7. Har ofta konstiga, lojligt symboliska drommar som att jag flyger over min hemstad, kanslan att flyga ar jattelaskig (0ch inte wow, vad haftigt!). Nar jag flyger ar jag radd for att krascha i Moalven vid Domsjofabriken. (Dromtydning nagon??)

8. Vi har ingen tv - ett medvetet val sedan flera ar tillbaks. Daremot har vi en stor plattskarm som vi anvander ofta for att kolla pa film. Ser nastan en film varje dag. Ar hemskt fortjust i Woody Allen, Philip Seymore Hoffman, Daniel Auteill och John Malkovich.

9. Min kost ar till 99% vegetarisk. Min man ar vegetarian vilket gor att latmasken i mig inte har nagot behov av att laga speciell mat till mig. Det blir saledes endast vegetarisk mat hemma. Ibland blir jag sugen pa kyckling eller fisk/skaldjur sa da ater jag det (pa restaurang oftast), men generellt sett ar det vegomat som galler. Senast jag at kott var hemma i Sverige.

10. Har bott i foljande stader under (x) antal ar: Ornskoldsvik (18), Harnosand (1), Stockholm (9), London (2), Helsingfors (1), och Sydney (snart 5).

Och nu då?

Vad blir nasta mal, undrar maken. Ett marathon? Ett mittemellanlopp? Ytterligare ett halvmarathon? Eller ingenting alls?

En sak ar saker; ingenting alls blir det givetvis INTE. Helt klart vill jag ha nagot annat att trana infor. Det ar klart att det cirkulerar en del ideer just nu aven om det ar lite fel sasong att springa langlopp nu nar det borjar dra ihop sig mot sommar (helt galet att det inte ar sommar an...). Hosten, vintern och tidiga varen ar ju faktiskt den basta loparsasongen har.

Fast innan jag planerar nasta drag ska jag nog se till att fa ordning pa skorna igen.

Cross country-resultat pa gott och ont

Halvmaradebuten

Blosor, blanaglar, trotta muskler och omma leder ar prognosen idag. Men det ar tammef*n vart varje liten akomma... Sjalv gar jag omkring med ett stort leende pa lapparna idag och blir gratulerad fran hoger och vanster ungefar som jag vunnit OS-guld. Ett stort steg for mig, formodligen ett litet steg for nagon annan.

Gardagen borjade med uppstigning kl 6.00. Efter en snabb frukost bestaende av kokt agg, smorgas och tre glas appeljuice begav vi oss till Centennial Park. Min undebara make/standige foljeslagare och kameraman hade tagit ett bestamt beslut att vara pa plats. Med tanke pa forra loppets utgang var han nog extra bestamd att vara dar och hade packat vaskan med first aid kit, vatten, smorgasar, ombyte, massage-gele och massa annat. Val pa plats registrerade jag mig och slog mig ner i skuggan under ett trad. Kollade pa klockan som knappt slagit sju, det var redan uppemot +30C och vaderprognosen for idag var ironiskt nog narmare fyrtio grader. Nagot nervos over detta drack jag ratt mycket vatten och hann ga pa toaletten 2 ganger innan. Min halvmarapartner Fabio dok upp och det var dags att stalla sig i startfallan.

Ni som laser mig blogg kanske kanner igen namnet Centennial Park. Det ar har jag huserar mest nar jag tranar eftersom den erbjuder allt - lopning pa asfalt, grus eller gras med speciella lopbanor som stracker sig 3.7 km runt sjalva parken. Har finns aven en cykelfil, en bilfil och tillomed en hastbana. Sjalva parken inuti ar grasmatta med oppna falt, sjoar, mycket trad, buskar och smatt kuperad terrang. Kort o gott klassiskt cross country. Rundan var lagd mitt i parken med mycket snirkelkrokar fram och tillbaks, runt sjoarna och pa nagra stallen genom tata buskar och trad. En runda var ca 7 km, vi skulle saledes springa 3 rundor for att avverka hela distansen.

Forsta rundan gick finfint, sprang och smapratade med Fabio som var pa ovanligt vitsigt humor dagen till ara. Konstaterade att vatten serverades vid tre olika stallen. Den har gangen skulle jag inte behova dacka av vattenbrist ialla fall. Andra rundan inleddes och det var bara att fylla pa vatska med jamna mellenrum. Kanske drack jag lite for mycket - vid ca 10km kande jag att ett toalettbesok var nodvandigt. Givetvis fanns det inte en enda bajamaja i sikte. Vad gor man? Ja, som den osofistikerade lopare man nu blivit var det bara att kolla in tataste mojliga buske (vilket det fanns valdig manga av), springa in och kora rockkoncert-varianten. Snabbt och lustigt helt enkelt.

Vid pass 13 km halade jag upp en GU Sports gel och slurpade i mig halva innehallet; en kletig rora med nagon sotsliskig vaniljsmak som jag natt och jamnt lyckades svalja (Carl-Jan Granqvist skulle formodligen ha kvaljts bara vid atanken). Effekten av detta kickade in ratt snart, det var skont att kanna lite extra energiflode till benen som fick jobba ganska friskt. Vidrigt varmt skulle jag beskriva det nar jag hallde ungefar min femte mugg vatten over kroppen, samtidigt som jag kande att det var skont att ha solskydd bade i form av kepa och Fennec X-Bionic toppen. Det kanske var ren och skar inbillning men det kandes atminstone som toppen faktiskt fyllde syftet att kyla ned en aning nar den val blivit riktigt genomblot.

Det gick aldrig speciellt snabbt under loppet. Tittar man pa Garmin-analysen sa kom jag upp till 3.47 min/km vid nagot enstaka tillfalle men holl givetvis inte den farten vid nagon langre stracka. Malet med det har loppet var att genomfora det, sa med tanke pa hettan (och mina relativt nylakta loparben) kandes det som jag inte vagade ge speciellt mycket mer. Sluttampen var heller inte speciellt dramatisk eller sprintfylld. Konstaterade bara att det var jakligt skont att se "Finish"-banderollen nar jag narmade mig malgang. Efterat, damp ned pa grasmattan och hallde en liter vatten over skallen. Viftade bort miljoner flugor som tycktes alska min ackliga svettkropp. At en banan och nagra apelsinklyftor. High-fivade Fabio, den skavanken, som kommit i mal 2 minuter innan mig. Slukade 3 stora pannkakor med nutellasmor pa - HUR GOTT som helst! (Har skulle Carl-Jan definitivt ha varit avundsjuk!)

Att springa ett halvmarathon ar alldeles, alldeles enormt harligt som sa manga av er redan vet och berattat om. En jattebra distans - visst far man jobba men det ar verkligen inte helt omojligt.

Jo, det var sa sant - det har med tiden da... Enligt den officiella resultatlistan lyder det: 2:04:27

(Mer bilder finns har om man vill kolla.)

Precis innan start. Deltagarantalet var ratt lagt, gissningsvis uppemot ett hundratal halvmarathonlopare. Starten gick fran samma plats som malgang.

Diskuterar upplagget infor loppet. "Nice and easy, perseverance is key. Hats, sunnies and sun factors are on."

Sallskap ar bra att ha nar man springer ett langlopp. Kompis Fabio var snall och stallde upp och supportade mig.


Malgangen - en svettig men glad halvmaradebutant. Det var.... SKITVARMT pa ren svenska!!

Centennial Park Half Marathon

Jaa!! Ar sa GLAD! Har antligen blivit av med halvmara-oskulden! Det blir ett kort inlagg idag mitt i hettan och all gladejeyra. Aterkommer med full rapport imorgon. Nu ska jag slanga mig i poolen och kyla ner kroppen.

Variation och att nöta asfalt

Hittar man nagot som funkar sa ar det sa latt att kora pa i samma rutin. Jag ar ett praktexempel pa det aven om jag nu forsoker dra ner pa lopningen och kora simning, cykel och vattenlopning med jamna mellanrum. Jag vet ju att det lonar sig i langden att variera med annan traning, fast i grund och botten ar det ju lopningen som ger mig mest, det ar dar jag ar i mitt element och trivs som fisken i vattnet. All annan traning kanns mest bara som underhallning (hade jag haft tv skulle jag med stor sannolikhet suttit bankad framfor dumburken istallet...).

Ska man kolla pa loprundorna sa utfors de ocksa nastan alltid i liknande format. Det ar nastan jamt i samma park/omrade (distansen varierar visserligen). Jag springer sallan med sallskap, och lopintervaller kor jag ungefar lika ofta som jag kollar pa tv. Kort och gott - jag gillar att bara nota mil, vara lite antisocial i min traning och ligga i det tempot som kanns behagligast.

Gardagens runda var darfor valdigt variationsrik pa det sattet - valfortjant miljobyte, gott sallskap och lite mer tempo an i vanliga fall. Tog bussen in till stan och motte upp min lopdejt vid operahuset. Som vanligt var det nagon forestallning inne pa operan sa vi kande oss hyfsat malplacerade bland alla uppsnofsade operabesokare. Min lopdejt, Shelley, foreslog intervalltraning och eftersom intervaller ar nagot jag maste tvinga mig sjalv till kandes det som ett bra forslag, i vanliga fall blir det ju som sagt aldrig av. Upplagget var 3 min i snabb fart (snappet snabbare an min troskelfart men vi kan kalla det troskelfart anda), 2 min langsamt tempo och 6 repetitioner av allt. Troskelfarten lag i ca 4.00-4.40 vilket var ratt snabbt for min del och ganska jobbigt att halla i hela 3 minuter. Det langsamma tempot gick mer i 5.40-6.00-fart.

Vi holl oss bara i Botanical Gardens och The Domain, och det var ratt manga andra lopare som korde liknande lillfredagspass. Avslutade dar vi borjade, vid trappan pa operahuset. Efter passet tankte jag ta bussen hem men kande mig sa svettig och ofrasch att det var lika bra att springa hem. Fick ihop totalt 11.6 km och efter det blev det en lang stretch, foamroller, dusch och sa gigantisk vegopizza pa det. Harligt! Pa det stora hela kanske det inte later som nagon megavariation, men tillrackligt for att kanna att det faktiskt ar jattekul att bryta monstret lite nu och da, och se lite annat an gamla kara Centennial Park.

Operahuset - bra start och malgang pa loprundan

Vattenlöpning & City-löpning

Alltsa, det tal att sagas igen - vattenlopning ar HARLIGT! (tank om man kunde fa tag pa ett svenskt tangentboard och slippa den har snudd pa norska dialekten...Det far liksom inte samma effekt nar man skriver utan halva sitt alfabet). Iallafall - vattenlopningen. Det var totalt grannfritt i poolen igar sa jag hade den helt for mig sjalv vilket kandes superlyxigt! Och ratt skont ocksa eftersom jag alltid far en massa konstiga blickar och fragor om vad det ar jag gor nar jag vattenloper. Av sociala skal forvantas man stanna upp och forklara (och da har man ju genast tappat farten vilket kanns lite meningslost...).

Annars da? Just nu laddar jag med en banan och juice infor ett loppass runt Botanical gardens, The Domain och pa Harbour Bridge. Ska lopdejta med en annan donna ikvall. Det ska bli KUL att springa i city, springa med sallskap saklart, och fa gotta ned sig totalt i lopnordsnack och annat. Lillfredag pa det - ha det sa bra!

Botanical Gardens - perfekt lopstalle inne i city.

Moody sky

Vadret har svangt ratt haftigt nu och igar blixtrade det pa himlen och dundrade sa man nastan behovde oronproppar. Ratt snygg himmel innan det satte igang. Helt galet nar det blir sana har tropiska svangingar pa vadret. Blir det bara en ask och blixt-fri kvall sa far det bli vattenlopning i poolen ikvall, annars har jag en valdigt busy dag framfor mig sa vi far se hur och nar jag kommer hem pa kvallskvisten (formodligen drankt som en katt om man ska doma av vadret nu).

Söndagsrunda med vätskehjälp

Efter alla dumma skador, sjukdomar och annat kanns det underbart att kunna springa igen och kanna att tillvaron ar lite mer upbeat. Halsa ar nagot man aldrig kan ta for givet sa nar man val borjar bli frisk efter en tids sjukdom kanns det superharligt att ha lyxen att kunna rora pa sig fullstandigt.

Kom ut pa nagra rundor i helgen. Lyckades da testa nya vatskebaltet och toppen, och sa har tycker jag om de nya inkopen:

Vatskebaltet far verkligen pluspoang pa alla fronter. Ska man jamfora den med Camelbaken, som jag kopte for inte sa lange sedan, sa ar vatskebaltet mer min typ av traningsaccessoar. Camelbaken ar visserligen bra pa cykel, men eftersom den bara har ett spanne upptill sa kan man ju inte komma ifran att den anda skumpar ratt mycket nar man springer (detta kanske har nagot att gora med passformen ocksa, och jag misstanker att inte alla Camelbaks kanns sa eftersom vatskeryggsackarna generellt sett anda ar valdigt populara). Vatskebaltet daremot sitter tight, ororligt mot kroppen. Beroende pa hur man spanner baltet kan man satta det hangandes antingen pa hoften eller i midjan. Flaskorna kommer upp latt ur fallorna och nar man springer ar det bara att dra upp flaskpluggen med tanderna, dricka och sedan satta ner flaskan i fallan igen. Gillar ocksa att den ar sa flexibel att man antingen kan anvanda alla 6 flaskorna eller bara ett par stycken om man vill. Dessutom kanns det inte som man springer omkring med speciellt mycket extra vikt eftersom de extra kilona (gramen?) sitter mitt pa kroppen och inte upptill, som i fallet med ryggsacken.

Toppen da? Jo, den kandes... bekvam kan jag val saga. Fast jag vet inte om man kan saga att den fyllde det speciella syftet som det pastod, dvs att kyla ned kroppen. A andra sidan kanske det inte var tillrackligt varmt just da nar jag sprang - ja, jag vet inte... Hur som helst - den ar jattebekvam och materialet kanns valdigt latt mot kroppen. Den ar helt och hallet solskyddande ocksa, och det ar helt klart en viktig aspekt nar man springer har i Australien.

Bade toppen och baltet hangde med nar jag sprang en langre runda i Centennial Park igar. Anvande fyra flaskor da och det kandes ratt lagomt for det har avstandet (hade egentligen klarat mig pa tre men det var ratt skont att ha den fjarde flaskan nar jag sprungit klart). Det blev ett jatteharligt pass igen dar jag bara njot av att fa vara ute och springa utan gnalliga ben eller andra akommor.

Runda: Centennial Park x 4
Distans: 14.68 km
Tid: 1:23:58
Snittempo: 5.44 min/km
Snittpuls: (lamnade pulsbandet hemma).

Back on track?

Var dag ar en sallsam gav som kloka Ingmarie sa i ett inlagg. Och visst ar det sa. Man far vara glad for det lilla och det ar jag idag nar jag kande att jag kunde springa. Har ju liksom haft den dar gnagande oron om katastrof sedan i sondags. Benet har varit lite si och sa, magen har varit lite upp o ner denna vecka, och kroppen har kants allmant ur balans som jag skrev tidigare. Kort o gott har jag inte kant nagon storre tilltro pa mig sjalv som lopare heller. Men idag slappte det och jag kande att jag vagde ut, kunde NJUTA av 9.3km i fin solnedgang. Och det var precis det jag behovde.

Pluspoäng

Ar det nagonting Sydney far pluspoang for sa ar det det fantastiska klimatet. I morse runt halvatta-snaret klev jag ut pa gatan for att ga till jobet. Temperaturen visade redan pa runt +24C och en harligt klarbla himmel. Vi ar nu inne i den sista varmanaden, sommar har vi officiellt sett inte forran 1 december sa den behagliga varmen idag ar m.a.o bara en smal indikation pa vad som komma skall under de narmaste tre-fyra manaderna. Sjalv alskar jag ju varme och solsken men tycker att nar det borjar stiga en bit over +30C sa borjar det bli pa tok for hett... Ska man dessutom gora nagon fysisk aktivitet sa far man planera in det sa att man undviker varsta hettan - logiskt sett sa blir det antingen pa morgonen eller kvallen. Jag ar morgonmanniska (speciellt pa helgerna av nagon underlig anledning) och tanker se till att det blir morgontraning for mig sa fort jag kanner mig redo. Hela den har veckan har jag dock kant mig uttorkad, konstant hungrig och lite svag - helt klart ar det sviterna efter sondagen som fortfarande sitter i. Jag hoppas kunna testspringa i helgen och snart komma tillbaks i vanlig form.

Reflektioner, TACK & en växande garderob

Tack for alla varmande kommentarer angaende sondagens bravader. Efter mycket stahej kanns laget stabilt igen och allt sedan den ganska energi-intagslosa sondagen har jag atit och druckit nonstopp. Glass, varmkorv, chai latte, thai take away, vegogrytor, spagetti carbonara - you name it! Allt man kan smorja kraset med har slunkit ned i en rasande fart.

Helgen var dock inte helt igenom vardelos. Vi hade ju faktiskt lordagen ocksa och den bjod pa foljande roligheter; namligen shopping. Agendan sag ut sahar: forst blev det ett besok pa Running Science i Rozelle, sedan tyckte jag att nar vi val var ute och korde sa kunde vi lika garna ta SOS - Save Our Soles Running inne i city, och sist men inte minst tog vi gamla klassiska The Runner's Shop i Clovelly.

Det blev jackpot pa tva av dessa stallen; Running Science har ju ett himla fint utbud av loparklader. Dar hittade jag ett par langtights av det Nya zeelandska (tror jag) market Orca i fargen granit. Rosa detaljer fram och pa sidan vackte tillrackliga varningsklockor forst ("flickigt" var impulsen forst) men eftersom det var mer chockcerise-rosa och inte fis-rosa kandes de dock ok. Tightsen ar faktiskt super, hemskt fina, coola och jattebekvama. Pa Runner's Shop hittade jag en speciell topp fran X-Bionic - Running Fennec - som tydligen vara speciellt bra att kyla ner kroppen. De anvands frekvent av lopare som springer marathonlopp i oken-terrang och andra speciellt solutsatta stallen. Formen ar lite speciell - en markant bojd "bulle" mitt pa magen (nej, jag ar inte gravid!). Och sa blev det ett flaskbalte med 6 stycken miniflaskor (Camelbaken har jag lite svart for att anvanda da den har en tendens att studsa och sa blir den alldeles for varm pa ryggen - pa cykel ar den dock perfekt!). Har kan jag ju springa antingen med en liten flaska i handen eller ha x antal flaskor i baltet (vilket jag skulle ha haft i sondags. Men, men....).

Sa tre goda saker blev det - ar jattenojd med allt.

Lopartights, topp med "bulligt magparti" och vatskebalte. Allt for att halla ambulanspersonalen pa langt avstand.



Gillar materialet pa toppen som kanns lite metalliskt. Hoppas det inte ar lurendrejeri! Men Schweizarna kan man ju lita pa.

Erase and Rewind - dramatik på hög nivå

Ja, vad ska man saga? Tre ord har gatt i rundgang i skallen sedan igar; pinsamt, idotiskt och vardelost. Att jag startade overhuvudtaget var idiotiskt, resultatet blev pinsamt och pa det stora hela blev dagen en helt igenom vardelos dag. Jag ar inte speciellt stolt over det har men kanske kan jag stoppa nagon annan att gora samma misstag, darfor delar jag med mig av detta.

Forra veckan var jag ju inte sadar jattepigg. Pa fredagen kande jag mig dock ratt mycket battre och pa lordagen mycket, mycket battre, sa pass bra att vi akte runt och kollade i stan i butiker och lite annat. Tog da beslutet att kanna efter hur jag kande mig pa sondagsmorgen nar jag vaknat och se om jag var sa pass bra att jag skulle kunna springa da.

Sagt och gjort - sondagmorgonen kom och jag kande mig PIGG och glad och lopsugen. Hoppade pa pendeln till Sydney Olympic Park och kom natt och jamt dit till startskottet. Det var bara att tranga sig in i sub-50-gruppen och borja rora pa sig mot startfallan. De tre forsta kilometrarna gick kalas, hade bra spring i benen och njot av fulla drag. Fyran kom och jag var torstig - hallde i mig en halv mugg (och resten pa huvudet) vid dryckesstationen som stod vid 4.6km. Tankte att jag plockar upp atminstone en till mugg vid ett senare lage. Sexan kom och det borjade kannas smasegt. Nagon dryckesstation fanns inte i sikte. Vid sjunde kilometern var jag ratt trott men benen pinnade pa och jag tankte hela tiden att "allt sitter i skallen - hall ut!". Vid attan borjade jag misstrosta och tanka negativt - "Fan, kommer det inget vatten snart??". Tvingade benen vidare med samma fart samtidigt som jag kande ett svagt illamaende och en olustig kansla av svaghet i hela kroppen. Nionde kilometern kom och jag formligen drop av svett. Fortfarande inget vatten. Har klockades jag in pa 45:30 och jag minns att jag inte hade speciellt manga klara tanka i det stadiet.

Vid 9.2km hander nagot. Jag har gatt igenom det ratt manga ganger i skallen men kommer inte ihag exakt vad. Foljer man Garminlasarens resultat ser man har att jag borjat vackla gaende med en fart pa cirka 15.16 min/km (pulsen ar for ovrigt extremt hog med ett snitt pa 175 bpm). Till 9.63 km hardar jag tydligen ut - dar stannar sedan tiden pa 52:05 eftersom kroppen slutat rora pa sig.

Vaknar upp med ambulanspersonal runt mig. Man tar puls, satter en oxygen-tub runt ansiktet och lagger is pa huvudet. Fragor som "how many fingers do you see?" (nagon haller upp tva fingar och jag lyckas fa ur mig "two") och "do you know what day it is" stalls. Enligt klockan ligger jag sa i ca 25 minuter tills jag kan satta mig upp utan att fa svindel och spy. Sedan stapplar jag mig upp och lyckas med en ambulansmans hjalp ta mig in i mal. De sista vasentliga 400 metrarna in i stadion. "Number Eight - Petra McLaughlin!!" hors det i hogtalarna just precis innan jag passerar mallinjen. Sedan kommer tararna. Besvikelse. Frustration. Skam. Idiotiskt.

Blir emottagen av en mycket bekymrad make pa laktaren som far hora hela storyn och sager ett varmt men chockat tack till ambulanskillen. Satter mig ner och blir ompysslad. Far vatten, skakar och mar pyton. Svaljer galla. Forsoker forsta vad som hant.

Sahar i efterhand da. Ja, som sagt, visst ar det latt att vara efterklok. Jag skulle ju givetvis inte ha startat. Skulle ha stannat hemma och vilat. Men nar man VILL sa garna sa ar det latt att inbilla sig att man KAN. Det jag tar med mig fran den har upplevelsen ar framforallt:

1. Ta det sakra framfor det osakra och STARTA INTE i ett lopp nar du precis nyligen varit sjuk.
2. Alltid - drick massvis med vatten - fore, under och efter.

Annars holl ITB-benet och som ni ser sa var motivationen initialt valdigt hog.

Pre-kollaps: vid 1.5km i "toppform" med latta steg och ett brett leende

Inte Piggelin

Man tycker att vadret hemma i Sverige kan vara enormt vaxlande, men sa ar det aven har. Idag har vi +21C och regn medans termometern haromdagen fick mig faktiskt att kolla tva ganger, +37C!! - ratt stor skillnad fran ena dagen till den andra alltsa... Knasigt. Kanske inte sa konstigt att man blir sjuk da. Sjalv har jag nu gatt fran en liten forkylning till feber - jag som aldrig brukar vara sjuk tycker sa klart att det ar jatteskumt. Sa just nu ar det sanglage, vitaminboosters, massvis med te och allman kurering som galler, och bara tanken pa att ge sig ut och springa gor mig riktigt, riktigt kallsvettig.

Löpning vs Lopp

En tjock hals och forkylning har satt kappar i hjulet for traningen denna vecka men idag kanns det som det borjat latta. Hall tummarna for att jag snart ar tillbaks pa traningsbanan igen!!

Apropa bana forresten. Det drar ihop sig till lopp igen; pa sondag ar det milloppet Rebel Sports Run4Fun i Sydney Olympic park. Banan stracker sig i och runt sjalva olympiska omradet som byggdes speciellt for OS 2000. Malgang blir pa traditionellt vis i sjalva huvudarenan ANZ arena, och det ska bli jatteskoj med en spektakular spurt in pa slutet med tusentals hejande askadare pa laktarna. Hela spektaklet gor ju att man langtar redan. Dessutom var det ju evigheter sedan jag sprang overhuvudtaget.

Nagra mindre roliga aspekter ar att det med storsta sannolikhet kommer bli overpackat igen med tiotusentals lopare, och inga speciella startgrupper (!), hur det nu ska ga till. Ser framfor mig mycket sicksack-lopning i det har loppet. Forhoppningsvis behover det inte bli sa oprofessionellt som jag far det att lata eftersom organisatoren ar Sun Morning Herald (Sydney Morning Heralds sondagstidning), dvs samma organisator som styrde City2Surf, och det loppet ar ju alltid suverant ordnat. Inte outstanding pa nagot satt och vis men det kravs ju en enorm organisation med starka projektledare, volontarer och fantastiska eldsjalar som ser till att 75,000 deltagare och tre ganger sa manga askadare kan fa en positiv upplevelse under ett lopp som oppnar mitt i city. Med en san deltagarsiffra blev det att man alltid hade en lopare inpa sig, inom en radie av 50cm - m.a.o. inte speciellt mycket utrymme att springa i individuell takt utan det blev mer bara att "go with the flow".

Huruvida det blir "go with the flow", armbagstrangsel, krokben, ITB-kanningar, vadmuskel-kanningar, gazelle-snabbt, Personal Best, Personal Worst, DNF eller vad tusan som helst sa blir det framforallt lopning pa sondag. Med nastan tva veckors lopningsuppehall ar mina ben nu sa laddade for en rejal dos mjolksyra att det nastan inte spelar nagon roll hur sjalva loppet gar.




Lockande: hog puls, trotta ben, runner's high, endorfiner, hurrande publik....

Soft tisdag eller "The race that stops the nation"

Australiens kanske festligaste dag ar Melbourne Cup som halls varje ar forsta tisdagen i november. Saledes faller denna dag in i dag den tredje november och man hanvisar allmant till dagen som "the race that stops the nation". Det kanske ar svart att forestalla sig varfor man gor sa stor hallaballoo av hastkapplopning (!) men i likhet med andra lander ar det en tradition som grundar sig i landets historia.

Som namnet andtyder halls sjalva racet i Melbourne men i hela landet idag blir det mer eller mindre nagon slags festyra dar det ska spelas pa hastar antingen pa plats pa racet, pa puben, pa gatorna, pa kontoret, pa skolorna... kort sagt overallt. Tjejerna syns garna i skyhoga klackar och huvudbonader och killarna rotar fram sina allra flashigaste eller bisarra kostymer, och sa samlas man och har allmant trevligt. Givetvis intas det mat och dryck av varierande slag och for manga brukar onsdagen efter ga i slowmotion med sjukanmalningar och diverse andra hastigt padragna akommor. For min del har det har inneburit hastspel pa eftermiddagen med jobbet med lite goda snacks och bubbel. Annars har ledningens budord varit casual business dar man jobbar och slutar lite som man behagar, men rent allmant gor man verkligen inte manga knop en dag som denna.

Sa vad har det har med lopning att gora kan man undra? Givetvis inte ett jota. Hur som helst har det varit en ratt skon tisdag i valdigt mjuk pace om man har en rosslig hals som anda inte tillater lopning.

Uppdateringar & aqua

Jag lever men kan val inte direkt saga att jag ar back on track annu eftersom jag har gatt och blivit smaforkyld dessutom. Egentligen borde jag kunna springa nu men med en smaknepig hals/borjan pa en forkylning ar det nog bast att undvika.

Helgens traning har varit baserat kring mycket vattenaktiviteter. I lordags gick vi strackan Coogee - Tamarama och Bondi beach. Det blev ett langt stopp med badpaus pa superharliga Tamarama beach (se nedan), lyckades da branna mig pa axlar och nasa trots 30+ solfaktor vilket var mindre trevligt. Annars har det varit vattenlopning for hela slanten, en traningsform som jag mer och mer borjar bli riktigt fortjust i. Bara man far till ratt teknik, anvander dubbla sportstrumpor (for att undvika att halka) och later armarna jobba av tusan sa ar vattenlopningen i poolen riktigt jobbig. I fem dagar har jag nu kort 60-minuterspass dar pulsen har legat pa en ganska hog niva - harligt!