Sa har ar det ofta for mig: uppstarten pa en loprunda ar seg och lite krystad, tankarna far allt mellan vad som ska atas till middag ikvall till overgansstallet jag precis ska passera. Jag lyckas sedan fokusera mer pa nuet och sjalva lopningen allt eftersom jag kommer langre in i rundan. Mellan 3-4km ar jag ratt trott och flasig men springer pa allman rutin. Sedan kommer det alltid en energivag som gor att jag kommer in i springningen och det borjar kannas riktigt BRA. Mellan 6-10km har jag min peak. Springer oanstrangt, kanner mig som en gasell ute pa morgonpromenad - den har delen av lopningen gillar jag ocksa bast. Benen ror sig skont, andningen ar okonstlad och jag kan ofta pressa mycket hardare. Sahar ar det nastan jamt.
Ska man analysera det har sa tror jag det beror pa att jag inte varierar loprundorna speciellt utan bara kor alltfor mycket pa rutin. Ska man sedan ga snappet vidare sa ar det bara att konstatera att det ar upp till mig sjalv (ingen rocket science egentligen...). Jag maste se till att styra upp det har battre. Rutiner ar bra for att planera helheten men detaljerna maste ha variation, och det maste JAG se till att formulera.
Sissodar - nu har jag sagt det sjalv sa upp till bevis nu! Imorgon ser ni mig bryta rutinen med ett helt annat innehall.
Ska man analysera det har sa tror jag det beror pa att jag inte varierar loprundorna speciellt utan bara kor alltfor mycket pa rutin. Ska man sedan ga snappet vidare sa ar det bara att konstatera att det ar upp till mig sjalv (ingen rocket science egentligen...). Jag maste se till att styra upp det har battre. Rutiner ar bra for att planera helheten men detaljerna maste ha variation, och det maste JAG se till att formulera.
Sissodar - nu har jag sagt det sjalv sa upp till bevis nu! Imorgon ser ni mig bryta rutinen med ett helt annat innehall.
No comments:
Post a Comment