Stooooooopppphh!!!

Vad syftar rubriken pa, tro? Ar det....
1.) En gangtrafikant i Sydney som far nog av promenaden i hoga klackar och forsoker hojta till sig en forbipasserande taxi?
2.) En kvinna som meddelar till sin generosa champagneserverande man att bradden pa vinglaset haller pa att valla over NUUU?
3.) En exilsvensk kvinna i Sydney som, med tarar i ogonen, ligger pa massosbordet och far stenhard massage pa hoger hamstring?
4.) Baksidan pa laret som forsoker meddela att nu f*n far det vara nog efter 6 km asfalt! (Om senor och ligament kunde prata alltsa...)
5.) En kryptisk rubriksattning, medvetet felstavad, och enkomt satt for att forvirra lasaren?

Ratt svar meddelas i overmorgon. Vinnaren vinner en virtuell loparkram!

En dag i taget

7 km pa lopbandet idag foljt av 40 minuter pa motionscyckeln. Det gar framat aven om det knappast gar snabbt. Ar enormt tacksam over att jag KAN springa. Men som sagt, jag far hela tiden lagga band pa mig for att inte skena ivag. Just pa slutet av joggingturen idag kandes benet lite slitet sa jag rundade av dar och gick over till cykel istallet. Att jag svettas ar det ingen tvekan om.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Veckans Träning

Helgen som gick blev precis sa lugn och skon som jag ville att den skulle vara - mycket mys hemma vid poolen, god mat och sa hangde jag en del under en ny bra bok. Hogsommarvarmen ar fortfarande jattestark och temperaturen ligger som oftast pa runt trettio plus med mycket luftfuktighet. Absolut inget att klaga over men det AR skont med den skona svala konstrasten pa gymmet och kunna vara inomhus i a/c'n och svettas istallet for att gora det utomhus i stekhet varme...

Traningsmassigt blev det tva, for mig, lite lange pass med fokus pa uthallighet. Hogerbenet spokade ju ratt mycket efter joggingrundorna forra veckan - torsdag och fredag kande jag mig enormt stel i benet och ett jattedrag i senorna som nastan bara kunde mjukas upp genom nagon slags rorelse (massagen var toppen!!). Det ar precis som att rumpan, hamstring, muskeln i knavecket och vaden far jobba overtid nu efter skadan i ljumsken (det har kanske bara ar "common sense" for den som kan muskler men for en grongoling som mig, fascineras jag over hur kroppen reagerar och jobbar ihop). Det ar svart att saga om ljumskskadan ar helt lakt - i vissa lagen kanns det som det ilar till, ungefar som en elektrisk stot, i ljumsken och det ar fortfarande riktigt obekvamt. I andra lagen kanns det helt bra och jag kan rora mig utan nagra som helst tecken pa skada. Verkligen bisarrt!

Jag tankte att det ar lika bra att ligga lagt igen i nagra dagar och kora alternativ traning. Det blev ett pass pa crosstrainern foljt av motionscyckel med ryggstod, en s.k. recumbent bike - 80 minuter sammanlagt vilket kandes otroligt skont. Motionscykeln ar ju bra pa det sattet att det ger en riktigt skon trott kansla i benen efterat. Misstanker att det maste vara riktigt bra for benmusklerna da man far ungefar samma skona eftereffekt som efter ett langpass. Det "trassliga" benet kandes inte alls lika illa efter lordagens och gardagens traning - helt klart ar alternativtraningen en variant som jag far fortsatta kora eftersom det funkar sa bra.

Apropa motionscykeln med ryggstod (=recumbent stationary bike som det heter pa engelska) - ar det nagon som vet om den har nagot smidigare svenskt namn, tro??

Veckans traning i siffor -
Mandag: vila
Tisdag: Simning 30 min. Core & benovning.
Onsdag: 6,5 km jogg pa lopband. Core, Benovningar & styrka armar.
Torsdag: 3,5 km jogg pa lopband, 40 min crosstrainer. Core & benovning.
Fredag: vila
Lordag: 40 min crosstrainer, 40 min recumbent motionscykel. Core & benovning.
Sondag: 40 min crosstrainer, 40 min recumbent motionscykel. Core & benovning.

Väl förvaltade dollar

Idag (och igar ocksa forresten) lyxade jag till med lunchmassage. Benet skulle fa sig en omgang. I omradet dar jag jobbar finns det nagra riktigt bra massagestallen dar man bara kan dyka upp utan forbestalld tid, helt oforhappandes. Smidigt. 20 minuter benmassage med fullt fokus pa det hogra, elaka benet. Det trycktes och knadades, tojdes och bojdes, bankades, slogs, pekades, rullades, armbagades och... ja, jag tror nastan att jag holl pa att saga 'vandrades' ocksa men tack och lov stannade det dar - det var det ingen som klev pa mig. Tjugo dollar senare, dvs runt 110:- kom jag ut darifran. Fantastiskt skon kansla!! Och att fa igang blodomloppet rejalt i benet tror jag ar hur nyttigt som helst. En enkel, billig grej som man egentligen borde unna sig mer av. Mina stackars, stackars ben som far sta ut med sa mycket galenskap. Ett enkelt medel som visserligen kanske inte trollar bort nagon skada men som hjalper for stunden och kanske ocksa i det stora hela. Det har far bli veckans "treat" fran o med nu. Veckans "Speacial treat" - horde du det, benet? Ar du redo? Nu kor vi!

Mot Västerbron & All I need is a time machine!

Igar lyckades jag klamma ett "lite langre" pass: 6,5 km pa lopbandet. Rekord hittills! Skam den som ger sig! Som mest klarade jag av att springa i hastigheten 9,1 km/tim - nagot som kandes . Idag blev det ett pyttepass pa bandet, ville inte ta ut mig utan la mig lagt med 3,5 km pa bandet och sedan 40 min pa crosstrainer, foljt av latt benstyrka, core och benovningar.

Robyns Body Talk-album, bade 1, 2 & 3 gar pa repeat i lurarna nu - hon ar helt enkelt bast!

Spark i baken lite oftare

Det ar svart att hitta motivation nar man far dippar. Lika svart ar det att hitta amnen att skriva om har pa bloggen nar man kanner sahar. Allting kanns liksom sa pretientiost och trogstartat - det finns ingenting som ar vart att skriva om langre. Aven om det hander saker hela tiden - livet ar ju fullt av en massa overraskningar varje dag - sa ar det svart att komma igang med ratt gnista nar man kanner sa har. Sist jag skrev var jag glad over att jag kunnat springa 4 km. Det har upprepade jag aven nagon dag senare men efterat kandes det som ett bakslag igen. En kansla av ett skadat ben igen och sura miner (igen)...Inget roligt att skriva om pa en blogg alltsa.

Under helgen som gick var vi i fantastiskt vackra Kangaroo Valley med goda vanner. Fodelesedagsfirande stod pa agendan och det blev en jatterolig helg med mycket bus. Tror att jag behovde det efter de sura minerna jag kande innan. Kangaroo Valley ar ett omrade som ligger ca 2 timmar soder om Sydney. Det blev tva fina joggingturer under helgen, och det kandes jattebra aven om benet.... ja, det gjorde sig pamint hela tiden.

Men omgivningen - jag kan inte sluta tanka pa den: perfekt lopmiljo med prunkande grona kullar, vinrankor, olivtrad, hasthagar, kossor, smala vingliga landsvagar och en allman kansla av lantidyll. Nagot man ABSOLUT inte kan klaga pa.

Vart ville jag komma med det har? Jo, helt enkelt den enkla insikten att livet ar fullt av dippar och toppar hela tiden. Skarpning! Ibland ar det sa latt att grotta ned sig i sin egen "sa kallade" misar att man helt enkelt behover en spark i baken lite nu och da.

Kangaroo Valley - som en skon blandning av det basta ifran England... Australien... och Sverige!

En extra bra vecka

Veckan som gick blev riktigt lyckad. Inte minst med tanke pa veckoslutet som blev en riktig humorhojare! Forsta springstegen efter en san har lang paus...Tva manader i princip! Men jag maste erkanna att jag ar lite nervos infor att borja springa pa riktigt igen. Risken att skada sig igen ar stor och eftersom det ar svart att halla igen - det ar ju sa frestande att fortsatta lite langre, lite snabbare - kanns det som man maste lagga band pa sig. Jag kan kanna ett visst obehag i benet men det gor absolut inte ont nar jag springer och sa fort jag slutar sa forsvinner obehaget. Det kanns som ett bra tecken och att jag ar "fardiglakt". Har galler det nog att oka ungefar som nar man borjar springa, inte mer an 10% okning per vecka. Alternativtraningen far jag nog fortsatta med i ratt stor del anda.

Forra veckans traning sag ut sahar:
Mandag: Crosstrainer 60 min, core & benovningar
Tisdag: Crosstrainer 40 min, 9,5 km. Core, benovningar & styrka armar
Onsdag: Vila
Torsdag: Rodd 30 min, 6 km, Core & benovningar
Fredag: Powerwalk 40 min, Core & benovningar
Lordag: Jogg 30 min (4 km) & rodd 30 min, 6 km. Styrka armar, core & benovningar
Sondag: Jogg 30 min (4 km) & crosstrainer 30 min, 6 km. Core & benovningar

Helgen i siffror

Antal simmare pa Manly Beach som deltog i Cole Classic 2 km oppet vatten: 5000
Ganger jag ropade: "Well done darling, you're a star!": (Minst) 20
Ganger jag kande mig stolt: otaligt antal ganger
Strutar glass uppatna (av mig sjalv alltsa): 3
Rakor pa grillen: 7
Besok pa gymmet: 2
Centimeter har avklippt: 8
Medeltemperatur pa termometern: 40
Glas vin fortarda: 5
Kilometer sprunga: 8 (!!!!)

Ja, som ni ser har helgen inneburit en hel del olika grejer; glassintag, besok hos frisoren, lagat god mat, fortart gott vin, agerat hejarklack for maken i en simtavling (dar han f.o. gjorde lysande resultat) - jattespannade att kolla pa! Ar sa stolt! Jo, och sa har jag sa klart tranat. Men inte vilken traning som helst utan... just det, jag har faktiskt sprungit!! Bade i gar och i dag - 4 km vardera. Mycket, mycket langsamt men, vad tusan, det gick!! Over forvantan! Igar hade jag ett stort leende pa lapparna nar jag kom hem fran gymmet. Forsta hur mycket jag har saknat det har!! Phu, vilken helg!! Endorfin!!

Januari - noll!

Manga har raknat ihop sin januaristatistik nu i dagarna. Som ni forstar ar det for min del inga snygga siffror alls. Men jag ar saker pa att februari kommer att se mycket battre ut. Ja, let's face it - samre kan det ju knappast bli:)

Igar pa gymmet blev det, kanske inte snyggt, men val svettigt. 40 min stenhart pa crosstrainern med 12 (av 15) som motstand. Trampade pa som en tok och lyckades komma upp i 9,8 km. Sedan styrka for armarna i 30 minuter foljt av sedvanlig genomkorning av core och benovningar. Darrade som ett asplov nar jag kom hem.

Ska man summera ihop nagot positivt med januari sa maste det bli att balstyrkan ar pa topp, att rygg och axlar kanns jattestarka och att jag faktiskt har lart mig att det GAR att fejka en langpanna inomhus. Och kanske den viktigaste insikten: benen, de maste underhallas a la Jane Fonda!

Varmt & kallt och Svedala

Dagar som idag ar det ratt skont att ha tillgang till ett iskallt luftkonditionerat gym. Makalost svettiga +40C har termometern visat pa de senaste dagarna - riktigt klibbigt och obekvamt att ga till jobbet nar man inte kan vara kladd lite ledigt. Och for att inte namna pendeltagen, som ofta inte har nagon a/c - minst sagt vidrigt! Sa har ar det nastan varje ar men man glommer bort de har varmetopparna, ungefar pa samma satt som man glommer bort de dar riktigt superkalla dagarna hemma i Sverige. Tack o lov for de platser som HAR A/C sager jag bara aven om jag mestadels inte gillar det!

Annars har jag inte sa mycket spannande att rapportera traningsmassigt - jag fortsatter att alternera mellan rodd, crosstrainer och simning eller vattenlopning. Mitt uppe i allt det har fortsatter jag stenhart med mina core-ovningar. Det kanns som balen ar stark som tusan och hofterna och ljumsken borjar arta sig. Men att det skulle ta sa har fruktansvart lang tid att repa sig hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat forestalla mig - det ar nu nastan tva manader sedan problemet borjade. Tank vad lite man vet om sin kropp, jag som trodde att det skulle ga over efter nagon vecka eller tva...

Igar sprang jag mina forsta 500 metrar pa en manad *pa lopband*. Jag slutade precis dar det borjade bli lite obekvamt igen - skadan ar alltsa inte helt och hallet borta - men lyckan var nastan fullstandig nar jag markte att jag faktiskt kunde springa MYCKET langre an pa lange - enorma framsteg kanns det som! Snart ar jag igang igen pa riktigt, det kanns underbart!!

Nagra andra underbara saker - jag har bokat flyg hem till Svedala! Tjoho!! Det kanns SA kul att kunna sikta in mig pa resan lite mer konkret, och givetvis att fa traffa min familj och vanner... och sa ett steg narmare Stockholm marathon saklart. Om det ar nagon som ar intresserad sa kommer jag att vara i Sverige mellan 16 april till 1 juni - riktligt lange med andra ord, sa det ska bli skont att kunna ta det lugnt och hinna traffa alla.

Note to self

Jag suger at mig av alla rehab-och aterhamtningsrad jag far. Igar, pa Australien-dagen (eller Australia Day som det heter har), traffade jag tva vanner som arbetar som fysioterapefter. Det blev som sig bor lite prat om lopning och ditten och datten, och nar jag fick fragan om hur det gar for mig i marathonprogrammet (inte sa bra, blev svaret), blev det ocksa prat om min ljumskskada.

Jag fick da foljande rad (det mesta av det har ar ganska sjalvklara grejer men det ar anda ratt bra att ha i atanke...)

- Spring inte forran smartan har overgatt helt. Ljumsken ar en sa pass komplicerad del med ligament, muskler, senor och kotor som mots i ett enda virrvarr - just darfor kan det vara extra viktigt att lata skadan fa en chans att laka eftersom det ar sa mycket som ska klaffa i den har delen av kroppen.
- Nar jag val kanner att jag kan springa (las jogga) mer an 500 meter, och kan uppratthalla detta utan att det gor ont, testa sedan att oka farten.
- Gor det fortfarande inte ont efter 500 meter, testa en snabb sprinta. Slutsats: kan man uppna det har stadiet ar man formodligen fullt aterhamtad.
- Ett ojamnt underlag som gras, elljusspar eller mycket backar okar risken for muskelskador. Borja pa flackt underlag, garna lopband dar man far lite stuns samtidigt som det inte ar lika hart som asfalt.
- Forsatt arbeta pa balstyrkan och s.k. pilatesovningar - otroligt viktigt att alla narliggande muskler maste starkas. Detta minimerar sedan risken for ytterligare skador nar man val kan borja springa igen.
- Forsok lokalisera vart det onda kommer ifran i benet och massera just den punkten - gor det dagligen. Ju mer blodflode som cirkuleras till 'den onda' delen, desto snabbare kan vavnaden i ligament och muskler fornyas, och saledes paskyndas aterstallningen.
- Skulle jag borja springa redan nu sa ar risken stor att man faller tillbaks pa samma ursprungslage, dvs den tid det har tagit mig att laka sa har langt ar saledes bortkastad tid.
- Fortsatt kora skonsam alternativtraning sa har du inte lika mycket forlorad lopartid.

For ovrigt blev det egen traning igar; 60 min pa crosstrainern (12,5 km), foljt av 20 min latt simning. Alltid nagot.

Alternativ långpanna & snigelprogress

Sadar, da har man provat pa att kora langanna pa en crosstrainer och overlevt aven denna aktivitet. 21 km stod det pa marathonprogrammet igar, dryga 2 mil som skulle oversattas till alternativtraning. Det blev 2 tim eller ungefar 23 km. Jobbigt som tusan och jag svettades som en gris... men underbart skont efterat med trotta ben som mest bara ville inta horisontallage pa eftermiddagen. Ja, forrutom ett konstant springande mellan kylskapet och soffan for att stilla hunger och torst sa klart. Det var skont mentalt att sikta in sig pa det har och ha med det i berakningen; ungefar samma kansla som kvallen innan nar man laddar for ett langpass pa sondagmorgon - man bade langtar och nastan bavar for det.

Ljumsken kanns stadigare for varje dag som gar aven om jag inte kan springa helt utan smarta. Men som sagt, pa crosstrainern kanns smartan inte alls sa dar kan jag ligga pa ganska bra anda och det ar ju toppen! Det maste vara en valdigt speciell muskel som ar/har varit trasig for det ar ungefar som att nagon trycker pa en knapp sa "aktiveras" det onda nastan omedelbart nar jag borjar springa. Det onda kommer (numera) bara fran ett och samma stalle; i borjan av skadetiden stralade det ned ifran insidan av laret och ibland upp mot hoften, och i varsta fall ocksa ut pa rumpan. Men som sagt, aven om det gar framat pa lakefronten sa kanns det valdigt riskabelt att borja springa igen nar jag har den har kanslan. Lika bra att vanta en liten tid till innan man kan borja springa pa riktigt igen och kanna att man kan belasta benet helt utan nagra konstiga krampor.

Att jag ar sugen pa att springa igen behover jag kanske inte namna... jag testar ett femtiotal meter varje dag och det kanns verkligen som smartan avtar, den ar inte lika skarp langre och benet kanns alltmer medgorligt och starkare. Mycket av forbattringen tror jag beror pa att jag jobbar mycket med musklerna runt magen, hofterna, laren och de narliggande partierna runt balen. Jag forsoker lasa upp mig pa det har och om det ar nagot som har gatt hem sa ar det just det; att man bor starka upp de narliggande musklerna sa att man pa sa vis blir starkare. Det finns inga genvagar i det har och det ar bara att jobba vidare. Men det kanns som jag gor ratt och jag tror att jag ar pa god vag att kunna springa igen!!

For orvrigt sag traningsveckan ut sahar -
Mandag: Crosstrainer 60 min, 13,5 km. Core, benovningar
Tisdag: Rodd 30 min, 6 km. Styrka armar, core & benovningar.
Onsdag: Vattenlopning 50 min.
Torsdag: Crosstrainer 60 min, 13, 8 km. Core, benoviningar.
Fredag: vila
Lordag: Crosstrainer 50 min, 10,5 km. Styrka armar, core & benovningar.
Sondag: Crosstrainer 120 min, 23 km. Core, benovningar.

Crosstrainern - På gott och ont

Att crosstrainern ar lite smaknepig tycks vi alla inom bloggsofaren vara eniga om. Blir man inte sjosjuk sa domnar fotterna bort eller sa ar risken stor att man helt sonika dor av tristess. Jo, och sa har vi en annan booby trap som jag upptackte igar; nar jag kom hem ifran gymmet flimrade det for ogonen i en halvtimme efterat. Nastan som ett slags tecken pa att jag holll pa att bli lite smagalen efter en timmes idogt trampande. Skamt asido - att crosstrainern ar effektiv ar det nog ingen tvekan om, men man maste verkligen anstranga sig och lagga upp ett system for att tycka att det ar vart det. Tycker man, som jag, att det ar ratt trakigt sa maste man andra pa det. Har foljer nagra rad som jag tycker funkar....

- Musik i lurarna ar ett maste! Jag skulle aldrig kunna kora sa lange pa crosstrainer utan peppande latar i oronen. Sjalv blir jag enormt inspirerad av san musik som far mig att vilja dansa eller helt enkelt det som ger mig mest energi. Spellistorna i iPoden blir allt fler. Just den har aspekten ar den viktigaste pa crosstrainern for mig och ibland kan man bara blunda och kanna hur man rycks med i musiken och latsas att man ar nagon annanstans.
- Intervallprogrammering. Att bara trampa pa i samma takt ger ocksa en kansla av tristess och att man inte kommer nagonstans. Tank dig att du simulerar en speciell runda med manga branta backar, nagra utforslopor, en skogsglanta, en raka, glittrande vatten i bakgrunden, fagelkvitter, ett radjur som du passerar pa en ang.... aterigen maste man nastan dromma sig bort for att det ska ge nagon effekt.
- Nyheterna. Ocksa ett plus faktist. Jag tittar sallan pa tv for att jag aldrig hinner. Egentligen saknar jag det inte heller om det inte vore for nyheterna (det dar lat vaaaldigt praktikt men det stammer faktiskt). Under de senaste veckorna har jag kunnat kombinera bade nyhetsflodet med bra popmusik samtidigt som jag utfort traningsprogrammet - och det har faktiskt funkat alldeles utmarkt. Vips sa ar den dar timmen plus slut!
- Slutligen (0ch kanske det viktigaste): se det som en VIKTIG del i traningen. Jag kan ju inte springa nu och eftersom crosstrainern till stor del ersatter lopningen MASTE jag halla det har aktivt, sa ar det bara. Crosstrainer kommer aldrig att ersatta lopningen i langa loppet men just for stunden maste jag tanka om lite.

Äpplen och päron

Den har veckan enligt marathonprogrammet ska man springa 61 km fordelat pa 5 pass;
12 km fartlek
6 km lattdistans
14 km (varav 8 km snabbdistans)
8 km latt
21 km langpass
(2 vilodagar pa det)

Den har gangen haller jag ett getoga pa 3:30-programmet som jag utgar ifran. For mig innebar det ett ungefarligt motsvarande upplagg pa gymmet dar jag anvander crosstrainern for de langre distanserna och roddmaskinen for de lite kortare. Om man raknar pa att man arbetar med 70% av sin kroppsvikt pa crosstrainern jamformt med nar man springer (det ar val darfor det funkar sa bra eftersom det inte belastar hela kroppsvikten pa det onda benet) sa kanske man ocksa maste kompensera "den nya lattare vikten" pa nagot satt? Jag jobbar ju uppenbarligen inte lika hart pa crosstrainern eftersom jag har fordelen med flugvikt sa att saga. Sag att man skulle lagga till 30% mer pa arbetet? Igar skulle jag ha loptranat 12 km fartlek. Istallet blev det 13,5 km pa crosstrainern (och 15 min rodd). Ska man ga efter min tes sa borde jag egentligen ha kort pa i 15,6 km for att komma upp i samma lopdistans. Nu vet jag inte om det ar nagon realistisk berakning - det ar lite grann som att jamfora applen och paron eftersom det ar vitt skillda traningsmoment. Men om man skulle jamfora med hur det kanns efter 12 km lopning vs pa crosstrainern sa ar man ju mycket mer utmattad efter ett loppass.

Jag fick ocksa fragan: kan jag inte simma eller kora vattenlopning? Jo, det ar helt klart nagra alternativ som jag kommer att satta igang med inom kort. Jag har inte kunnat gora nagot i vatten sedan cykelolyckan p.g.a. stygnen pa hakan som, enligt lakaren, inte borde komma i kontakt med vatten forst (framforallt inte pool-vatten som kan innehalla en massa bakterier). Nu har ju stygnen tagits bort och saret laker fint men jag har val varit lite extra forsiktig med det eftersom det har kants lite vanskligt med lakningen. Skulle vara synd att behova komma pa remiss p.g.a inflammerat sar. Hur som helst: vattenlopning kommer jag att satta igang med om nagra dagar. Det passar extra bra eftersom det finns en lite langre pool (utomhus) pa mitt gym som har lite djupare vatten. Poolen som finns i var bostadsrattsforening ar inte sa djup, vattnet ar ca 1,5 meter sa man bottnar ju precis overallt. Men som sagt, poolen pa gymmet ar perfekt sa dar kan jag tanka mig att det gar utmarkt att kora vattenlopning!

Så länge svetten lackar

Crosstrainern; de surrealistiska gymmaskinernas gudagava till den lopskadade! Jag fascineras fortfarande over att man sjalvmant kan sta och trampa 1 timme pa denna markliga apparat - om man nu har mojlighet att trana pa annat satt alltsa. Speciellt roligt tycker jag alltsa inte att det ar, men kor man ett intervallprogram och laddar med tex Rammsteins "Du hast mich" i lurarna sa slar man ihjal den dar timmen fortare an kvickt. I borjan fick jag nastan angest att anvanda crosstrainern, armar och ben hit och dit... det pamminer alldeles for mycket om suspekta apparater som saljs via tv-shop av nagon avdankad filmstjarna. Men! Faktum ar att traningen funkar; blir sjukt trott i ben och armar, och mentalt sa stressar jag inte lika mycket over att inte kunna SPRINGA. Mitt motto ar att ha kul och kanna ett driv nar jag tranar men i det har fallet anvander jag crosstrainern mer som en sprangbrada - tills jag ar hel igen och kan borja springa. Det ar liksom inte sa mycket att orda mer om det. Svetten lackar helt enkelt - thank Godness for small mercies!

Veckan som gick sag ut sahar traningsmassigt:
Mandag: Rodd 30 min, Crosstrainer 40 min (8 km),
Tisdag: vila
Onsdag: Rodd 30 min, Crosstrainer 50 min (10,7 km), styrka armar och ben
Torsdag: vila
Fredag: Crosstrainer 60 min (12 km), benovningar och core
Lordag: Crosstrainer 60 min (12,5 km), styrka armar och core
Sondag: Powerwalk 70 min, benovningar och core

For ovrigt spenderade jag gardagen pa Coogee beach igar och hejade pa min fina man som ska simma Cole Classic om nagra veckor - 2 km frisim i oppet vatten. Inte fy skam! Nastan synd att jag ar sa dalig simmare annars hade det varit kul att delta :)

Doktorn ordinerar

Helg, tva lediga dagar - antligen! Nu blir det till att sjunka ned i soffan med senaste Runner's World och R4YL. Nastan som julafton for loparsinnet! Innan dess har jag faktiskt hunnit med ett pass pa crosstrainern idag, 60 minuter foljt av benovningar, balstyrka och Evas eminenta program (tror det far bli en repris nasta vecka).

Diamantslipning

Det var nagon som sa en gang att rehab ar ungefar som att jobba med en oslipad diamant; justeringarna maste goras finstilt och i sma doser, man jobbar mycket pa finkansla och kollar standigt av: Hur ser det ut just nu? Inte fuska, inte tillata nagot mer an vad som ar absolut nodvandigt. Vaga stanna upp och stalla sig den fragan ocksa - ar det har nodvandigt? Less is more, sma duttar, mycket talamod och skynda langsamt. Det ar mojligt att rehab och diamantslipning ar starkare forknippat an sa har. Det jag vet ar att det kanns som det har kommer att ta tid.

Nagot ar trasigt vid ljumsken. Varje promenadsteg kanns, varje stegokning kanns annu mer och till slut, vid uppnadd joggniva, gor det ont igen. Men det ar bara nar kroppstyngden ligger pa det onda benet i en rorelse som nar man springer och landar med benet under sig. Crosstrainern kan jag dock anvanda anda, dar gor det inte ont. Igar blev det 50 minuter @ 10,7 km, skont att svettas som en gris aven om det ar langt ifran nagon maxniva jag ligger pa. Efter passet la jag in benovningarna som jag jobbat med forrut - fokus pa rehab.

Det ar nu nastan 6 veckor sedan jag fick problem med ljumsken och jag misstanker att det kan ta ytterligare nagra veckor innan jag ar helt fri ifran besvaren. Prognosen "strackt muskel" kanns lite lam tycker jag, jag borjar undra om det inte ar en muskelbristning eller nagot annat istallet. Ibland ar det lite svart att lita pa att prognoser blir ratt stallda, speciellt med tanke pa att rekommendationen var att avsta fran lopningen i en vecka (det har nu gatt mer an 4 veckor sedan den rekommendationen och jag kan ju uppenbarligen inte springa an).

Men som sagt, det enda man kan gora ar att lita pa sin kansla, skynda langsamt, stanna upp och kanna efter: Hur kanns det nu? Fortsatta slipa...

Regn, rehab och lite om träningen

Regnet fortsatter att osa ned i det annars sa soliga Queensland. Min svagerska och hennes man bor i omradet som har blivit mest drabbat nu, det ar fruktansvart hemskt att se den forodelse som regnet och tsunamin har orsakat. Svart att forsta hur nagot sant har kan intraffa men nar man ser gigantiska 4wheel drive-jeepar flyta omkring som viktlosa pappersbatar nedfor en stark vattenmassa - ett omrade som annars ar en stad - sa far man en snart pa nasan och en indikation pa hur lite man kan paverka naturens krafter. Ingen jag kanner ar skadad, tack o lov - under sadana har tillfallen blir man ju extra man om att ens familj och vanner ska ma bra...

I var stat NSW och framforallt i Sydney har vi lagomt mycket regn, pa natterna regnar det nastan jamt men pa dagarna ar det uppehall eller till o med sol. Hakan och kaken har lakt fint och jag kan tacksamt konstatera att jag inte har ont nagonstans nu, inte ens whiplash i nacken eller onda knan langre. Helt enormt hur snabbt kroppen kan laka ihop snabbt! Daremot kranglar ljumsken fortfarande. Har funderat mycket pa hur jag ska kunna trana for att inte tappa formen - lopning gar fortfarande inte. Har forsokt varje dag i nastan tre veckors tid och det slutar bara med att jag maste vanda efter ungefar 100 meter, det gor riktigt ont. Cykling och framforallt traningscykling kanns inte sa lockande sahar nara inpa cykelolyckan. Men skam den som ger sig! Jag har nu kopt gymkort och har tranat ungefar enligt nedan upplagg de senaste 4 dagarna. Riktigt jobbigt!! Jag kommer att folja marathonprogrammet och de dagar det ar kvalitetspass eller langpass kor jag pa, pa liknande satt, med de olika redskapen som finns pa gymmet.

Har upptackt att rodd ar fantastiskt! Bra for balstyrka, magmuskler, rygg, armar och rumpa. Daremot ger det ju inte sa mycket for benen men jag har varit extra forsiktg nu med tanke pa allt strul jag har haft. Har mest borjat med rodd och kort nagon av de andra aktiviterna nedan efter. Inget av det har gar upp emot att springa sa klart men det ger mig en skon kansla av att "vara igang" och jag kanner mig stark som kan ro om supervaltranade killar som inte tycks klara mer an 20 minuter at gangen:)

Rodd: succesiv okning pa distans och fart, 25-35 minuter, 4-6 km
Elliptical Crosstrainer: 25-45 minuter, 5-9 km
Steppmaskin: 25-45 minuter
Cykel: 25-45 minuter

Sent omsider - Australien del 3/3

Det man en gang borjat bor man avsluta tycker jag. For hundra ar sedan, ungefar, paborjade jag en lite miniserie om Australien. Jag blev sedan sa uppslukad med jobb med jattelanga arbetsdagar och knappt nagon fritid att jag knappt hade tid att trana, an mindre blogga om det. Nu tankte jag att det var pa tiden att ta den dar sista biten som jag aldrig hann med. Australien del 3/3 - here goes -

Hur far man visum till Australien samt hur lange kan man stannna i Australien pa det? Ja, en bra fraga och det ar verkligen inte helt enkelt att svara pa. Jag misstanker att det ar lite som i USA att det ar olika kriterier beroende pa vart man kommer ifran, hur gammal man ar, och vad man har for avsikt att stanna i landet. Jag ska forsoka svara sa faktabaserat som mojligt med hanvisning till lankarna som gar till migrationsverket i Australien osv.

Working holiday visa
Ett working holiday visa (subclass-417) galler for ett ar men da kan man bara vara anstalld hos samma arbetsgivare i 3 manader. Det har visumet galler for ungdomar upp till 30 ars alder. Inte sallan utnyttjas det har av backpackers som aker runt fran ort till ort och jobbar, och det ar ju ocksa ett bra satt att se olika delar av landet samtidigt som man far uppleva en massa.

Business working visa
Ett business working visa eller Temporary Business Sponsorship (subclass-457) galler i 4 ar och da maste man ha en australiensisk arbetsgivare som sponsrar en till detta. Man kan kolla pa den har sidan om man ar behorig att ansoka. Den administrativa kostnaden ligger pa runt $700 (ca 3500 SEK) och det ar valdigt mycket pappersarbete och halsokoller man maste ga igenom forst, men det kan det ju helt klart vara vart om man ar sugen pa att komma hit och jobba. Det har visumet kan man ansoka om nar man val ar pa plats. Man kan ocksa kolla pa "Skills Australia need" sa kan man lasa mer om vilken typ av arbetskraft som just nu behovs i landet.

Tourist visa
Vill man bara semestra i Australien men anda stanna lite langre sa kan man ansoka om ett Tourist visa (subclass-676), som ar giltigt i upp till 12 manader. Det enda som kravs ar att man har ett giltigt pass. Se aven Eligible passports. Ar man som Ingmarie, nyfiken pa att gora ett langre besok i Australien och jobba sa kan det kanske vara lage att ansoka om ett Tourist visa forst. Sedan, nar man val ar pa plats sa kan man borja soka jobb, och forhoppningsvis fa nagon arbetsgivare som sponsrar en till det. Sjalva sponsringen kan ju lata som ett laddat ord men det ar mycket vanligt att bli sponsrad och inte nagot som ses som en ovanlig foreteelse. Sjalva jobbsokandet och nar man val hamnar i intervjustadie ar kanske lite mer formellt an hemma i Sverige men det ar ju mest bara kulturella skillnader man kan finputsa pa nar man val ar pa plats.

Mer information finns pa Australiensiska ambassaden i Stockholm, Svenska ambassaden i Australien, och Swedish-Australian chamber of Commerce.

Port Douglas - del 2

Medans jag vantar pa att min haka och kake ska laka fint kan jag lika garna bjuda pa ytterligare en bildkavalkad fran fina Port Douglas.

Enorma mangder regn bjods det pa, nastan sa man inte fattar hur mycket. Det har var en standig syn pa kvallen. Tydligen faller det 6 meter regn om aret (!!) i Port Douglas och omnejd. Som tur ar, ar dagarna mest regnfria och eftersom att det anda ar sa varmt sa kanns regnet mest bara skont uppfriskande.


Ett besok ute i regnskogen ar ett maste. Magiska Daintree rain forest.


Lianer och andra tropiska vaxter ar en mycket vanlig syn.


Felnavigerade lopare ar dock lite mer sallsynt.


Rik flora och fauna pa all satt och vis. Egentligen borde man spela in alla djungelljud. Ja, den har lilla krabaten nedan kan man ju inte hora men anda...


Avatar-kansla en masse! Enorm kansla att ga omkring i en san har miljo.


Uppe i bergen var det hyfsat mycket dimma.


Kanske lite for mycket.


Som sagt, mycket cykel blev det.


Nyarsblasan, typ.


Man trottnar inte pa utsikten.


Vackrast ar det tidigt pa morgonen.


Som sagt, vi akte bat ut till Stora Barriarrevet. En enorm bat som kandes ratt stabil. Bra for sjosjuka landkrabbor som maken och mig t.ex. Det har ar mitt ute i havet, ca 1,5 timme fran land. Som en liten ministad ute i korallhavet.


Masken pa, redo att hitta Nemo!


I ett annat vatten...


Har blev man inte jattesugen pa att bada.


Inte bara en myt alltsa.