Freezing Sydney & utflyktslöpning

Imorse sallade jag mig till de obligatoriska vaderdiskussionerna pa jobbet - om hur kallt det blivit, om hur mycket det blast under helgen, om hur svart det ar att ta den forsta kallfronten efter sommaren. Om alla dessa lager klader man blir tvungen att bara nu. Vart man an befinner sig pa jorden tycks vader och vind alltid vara ett kart diskussionsamne aven om det kanske mest ar socialt korridorprat.

Som svensk kan det vara lite svart att halla masken nar man pratar om att det ar "freezing outside" pa morgonen nu (ca +14/15C). Kan visserligen tycka, jag med, att det ar ratt svalt i jamforelse med tex februari manad men "freezing" kanns som fel ordval :-). Fast det ar klart, allt ar bara relativt till sommartemperaturerna har. 

Det basta med hosten och vintern i Sydney ar just att det aldrig blir "freezing" utan bara perfekt temperatur loparmassigt. Runt +10C nar det ar som kallast och ofta en del regn under natten vilket gor att luften kanns sa dar harligt hog, klar och frasch om man springer tidigt pa morgonen. Oftast ligger temperaturen nu anda pa +20 mitt pa dagen sa det ar fortfarande relativt varmt.

Helgen innebar lite olika typer av lopning, tempolopning bade fredag och lordag. Pa sondagen bestamde jag mig for att sla tva flugor i en small och gor en utflykt i samband med en loprunda. Bestamde mig for ett kortare langpass, 16 km, ut till Bondi Beach. Jag hade finfint loparsallskap ut till Bondi, sedan vek sallskapet ivag hemat, kvar blev jag dar jag traffade maken som bar pa rent ombyte sa jag kunde duscha pa plats pa stranden vid ett omkladningsrum. Sedan blev det braklunch med pizza, ett glas vin, kaffe och cheese cake, och sa lite shopping i Bondi pa det. Gillar det har med att springa till ett stalle och gora lopturen mer till en utflykt an att bara harva pa, det ar ett roligt kompliment och en harlig slutbonus till sjalva utforandet.

Freezing Bondi

Nypassion och att landa på rätt flygplats

Igar snusade jag pa en 2 veckor gammal bebis. Det ar en speciell kansla att halla i ett san liten individ; man kanner sig bade jattegammal och vis, ung och konstigt oforstandig pa en och samma gang. Traningsvarken som en 3,5 kg liten person kan astadkomma bara av att man sitter ned, fryst i samma position i 20 minuter, ar ratt sa grym - klassiskt! :) Bebins mamma tog sedan over och hade fullt sju med att mata bebisen medans pappan, som ar nyfralst lopare bara ville prata lopning (varvat med bebisprat sa klart). Att bli foralder maste vara nagot av det haftigaste man kan vara med om, det var formodligen darfor vara vanner var helt pladdriga och liksom 'hoga' pa bebis-eufori och allt vad det innebar. Men jag tyckte mig ocksa se en valdigt tydlig och stark karlek till just lopningen, som vi ju ocksa pratade mycket om; det gick inte att ta miste pa passionen man kan kanna nar man har upptackt det har med att springa. Man vill bara vill springa mer och snabbare, och bara prata lopning med nagon annan som "fattar". Skoj att se hur loparbacillen - nar man drabbas av den - kan skanka sa mycket variation i ens liv. Till och med i ett sant skede nar man precis fatt en bebis.

Igar sprang jag ett mittemellanpass. Planen var att springa langpass igar men jag kande mig jatteflasig redan efter nagon kilometer och bestamde mig for att kora ett mittemellanpass istallet, totalt 12,5 km. Nagon nypassionskansla likt ovan var det inte direkt fragan om, daremot kandes det mer som att "landa pa ratt flygplats" efter en lang resa, om ni forstar vad jag menar. Enormt tacksamt att komma ut och kanna sig hemma igen aven om det som sagt var alldeles for mycket flas i ett langsamt tempo. Forkylningen tog ju bort ungefar 10 dagar lopning fran mig och fastan jag visserligen var ute och sprang i Queensland sa var det inga langre eller anstrangande snabbpass. Ar valdigt noga med att inte trana om jag inte ar 100% ok. Nu far jag helt enkelt fokusera pa att fa upp tempot igen sa jag kommer tillbaks till snabbtempot jag var inne pa for nagra veckor sedan.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Åter i Sydney

Efter en langweekend i Queensland ar vi nu hemma i Sydney igen. Det ar alltid roligt att aka till Queensland, det kanns liksom alltid som ett aventyr nar man ar dar. Jamfort med NSW, dar vi bor, ar delstaten Queensland alltid lite vildare, lite galnare  - lite mer "aussie" helt enkelt.

Huvudorsaken till resan var att narvara vid svagerskans doktorandceremoni men vi hann aven bla. med en langvandring i en nationalpark runt Lake Cressbrook, nagra loparrundor, massvis med matintag, familjemys och roliga spel. 

Imorgon fortsatter helgfirandet i Australien da vi har Anzac Day imorgon. Sjalv valjer jag att fira detta med en langrunda. 

Mot Queensland!

Nu drar jag mot nordligare breddgrader i Australien, staten Queensland. Forst flyg till Brisbane och sedan bil i ca 2,5 timmar rakt inat landet. Slutdestinationen ar ett markligt samhalle som heter Toowoomba (fick jag med alla 'o' nu?). Forvantar mig en skont lantlig bush-natur, avslappnad mentalitet, kryptiska crocodile dundee-snubbar men framforallt mys med min fina "extrafamilj". Svagerskan doktorerar dar uppe, ska bli roligt att fa ga pa graduation party och se lite annan miljo an Sydney.

Loparskorna foljer med sa klart; lopning ar ju det basta sattet att bekanta sig med ett nytt stalle.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sjukstuga

....var det har. Ar pa battringsvagen men har legat dackad med feber, halstont, hosta och snuva de senaste dagarna. Ar helt klart pa battringsvagen men jag vantar nog nagra dagar innan jag borjar trana igen. 

I ovrigt ar jag nyfiken pa att hora lite uppdateringar om Boston marathon. Det ska ju vara riktig varmebolja dar just idag sa det blir sakert en (annu storre) utmaning med den tuffa banan och allt. Lycka till Sofia och alla ni andra som springer idag!!! En dag - om man skulle kunna fa upp farten och kvala in sig alltsa -  sa skulle jag ocksa vilja springa i Boston (och New York, London och Tokyo sa klart). Ett annat marathon jag garna skulle vilja springa ar forstas Petra Marathon, bara for att liksom. Dessvarre verkar det som att hela eventet har lagts ned pga den stora rasrisken, nagot man kan ha forstaelse for.

Påskintervaller

Helgens paskledighet har varit extra valkommen for oss. Hoppas ni alla har haft en jatteharlig helg med mycket paskgodis. Typiskt nog sa blev maken superforkyld redan pa skartorsdagen och har i princip varit sangliggande hela helgen. Ett klassiskt exempel pa att nar man val startar sin ledighet sa slappnar man av mer och ar da mer mottaglig for baciller och att bli sjuk. Vi kan nastan alltid tajma in sjukdomarna pa det har sattet. :) 

Vadret har varit stralande hela helgen och idag ar forsta dagen som vi ska ga utanfor lagenheten tillsammans, lagomt nog tills att jobbet borjar imorgon igen. Tyyyyypiskt.  Hur som helst sa kommer vi att avsluta pasken med att ga pa en teaterforestallning ikvall - Les Liaisons Dangereuses - med bland andra Hugo Weaving i spetsen. Hugo ar ju alltid bra, gillar speciellt hans insats i den gamla klassikern Priscilla Queen of the desert. Ska bli skoj att se honom i teatersammanhang nu.

For egen del ar jag frisk, peppar peppar, och har sprungit varje dag under pasken. Inget speciellt att orda om egentligen; pa langfredagen 10 km, lordag 13 km, och igar 11 km lattdistans. Idag sprang jag ocksa, pa lopbandet och hade lite mer kvalitet an de ovriga passen. Passet idag bestod av foljande upplagg: 

2 km uppjogg i 6 min/km

2 km@ 5:00 min/km

1 km@ 4:27 min/km 

2 km@ 5:00 min/km

1 km@ 4:27 min/km

1 km@ 5:00 min/km

samt nedjogg 1 km. 

Langt ifran nagon 4:14-fart an sa lange men kanske ett litet steg emot utmaningen. Kan jag bara fa in 2 kvalitetspass i veckan sa tror jag det kan handa nagot med tiderna snart - det vore ju nice. Det har passet kandes jattebra (formodligen pga all vila under helgen och att jag inte kort nagot langpass), men som vantat var det enormt jobbigt pa slutet av den sista snabba kilometern. Skont att kanna att nar jag da trappade ned till 5-fart sa kandes det nastan som att jogga. Fragan ar vad man bor satsa pa - langa, hanterbara intervaller lite som upplagget ovan eller snabbare men ocksa kortare, typ 200/400/600 meter?? Kanske en kombination av bada?

Söndagspass i måndagströtta ben

I morse sparkade jag igang den har veckan med en klassisk ÅH-jogg; kan inte pasta att jag var jattesugen pa att ge mig ut nar vackarklockan ringde vid 6.15-snaret men som vanligt kandes det SUPERSKONT efterat, speciellt efter gardagens pass som blev lite langre an vad jag hade tankt.

Forra veckan loggade jag 4 pass pa 13, 11, 8 och 22,5 km, kanske inte jattemycket distans generellt sett men langpasset igar kandes av i benen i morse.

Langpasset sprangs genom Centennial Park och ut mot Eastern beaches via Randwick. Sprang den ikoniska coastal walk-promenaden langs fina Bronte Beach, Tamarama, Nelson Bay och sist men inte minst Bondi Beach. Strackan ar underbart vacker med stupbranta klippor, oppet blatt hav och mycket upp o ner pa ojamnt underlag. Extra kryddigt blev det med de manga branta stentrapporna som dyker upp med jamna mellanrun och ar helt omojliga att springa i. 

Efter 14 km var det dags att ta itu med evighetsbacken upp till Bondi Junction som aldrig tycks ta slut nar man springer dar. Pinnade pa ratt langsamt och i vissa partier tillat jag mig att ga en svang nar mjolksyran borjade branna alltfor mycket. I storsta allmanhet bradskade jag absolut inte med farten och tiden blev ju darefter ocksa, ca 5:46 min/km och totalt 2:09 pa 22,5 km. Men vad gor det nar man far vara ute och gora det man gillar mest i vackert vader en sondagsmorgon. Hade inga som helst problem att somna senare pa kvallen.

Imorgon blir det vila och pa onsdag tanker jag ta tjuren vid hornen och springa snabbt.

Perikles, hvornår smager en lœprutt bedst?

Alla ni som var barn pa sjuttiotalet kanner sakert till svaret pa den fragan.

Trevlig helg pa er! Sjalv ar jag nysprungen och nu blir det fredagsmyyys.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ångest, ångest är min arvedel

1. Han ar rolig, den dar Staffan - tro att JAG ska kunna springa sa dar snabbt!

2. Det dar ar ju typ hans egen fart. Det GAR ju bara inte for mig.

3. Det later ju helt galet snabbt. Pa tok for snabbt. Skulle jag kunna halla den farten?

4. 2 kilometer i den tokfarten... Ar det mojligt? Kan JAG fixa det??

5. Alright - jag testar val da!

Ungefar sa gick tankejargongen haromdagen da en viss person la in en kommentar och utmanade mig till foljande: att kunna springa 4 kilometer i 5:00 min/km foljt av 2 km i 4:14 min/km. Visst lat det tufft till att borja med men det tog inte lang tid innan jag bestamt mig for att testa. For trots allt sa kandes det inte HELT omojligt. Mer liksom j-ligt tufft och en rejal utmaning men absolut inte omojligt. Var jag redo att pressa mig sjalv lite hardare sa jag kunde fixa det har? Ja, det ar klart att jag var! Ville jag kunna springa sa dar fort? Klart jag ville! Jag behovde bara nagon som pushade mig mentalt i ratt riktning.  

Alltsa, jag nappade pa utmaningen och det tog inte lang tid innan nasta kriterium lod: innan 2 juni skulle jag DESSUTOM kunna springa 4 kilometer i denna djavulska smatt fantastiska fart 4:14 min/km, dessutom med en spurt pa 200 meter.

Sa dar, da var det outat pa bloggen och allt. Inte en chans att man slipper undan nu. Dags att ge sig ut och springa lite da kanske...

Tipptopp söndagspass

Hosten borjar markas av har i Sydney nu - temperaturen visade pa behagliga +16 C i morse klockan sju nar jag paborjade mitt pass pa valdigt morgontrotta ben. Pa en daggfylld grasmatta varmde jag upp med jogg pa stallet, indianhopp och diverse skipsteg. Trots en ratt sa rejal uppvarmning tog det sakert ytterligare sju-atta kilometer innan jag vaknade upp och hittade ratta flytet. 

Riktigt somndrucken var jag som sagt imorse men jag ville absolut gora det har passet pa morgonen eftersom jag hade en massa andra aktiviteter senare pa dagen som skulle hinnas med (langdistansloparens standiga dilemma). Nar jag val "vaknat upp" var det toppen att vara ute och fran den nionde och fjortonde kilometern var det runner's high och det kandes som jag skulle kunna fortsatta i all evighet. Underbart nar man kan kanna sa!! Tror mycket det berodde pa den svala temperaturen som verkligen gor ALL skillnad, men ocksa att det var sa mycket socialt folk ute som hejade glatt och det gav en allmant harlig sondagskansla! 

Jag gav mig ut med installningen att det fick ta den tid det tog och att det viktiga var tiden jag var ute. Benen tog mig mot Bondi Junction och Randwick pa utsidan av Moore Park och Centennial Park, sedan hem via Foxtel Studios. Avslutade som jag borjade med en runda runt lillparken utanfor vart hus och det fick satta stopp for dagens pass, som ocksa ar arets langsta pass. 20,41 km pa tiden 1:53 och ett snitt pa 5:39 min/km och det ar jag ratt nojd med.

Gymdejt med extra allt

Att dejta pa gymmet nar tiden ar knapp ar verkligen ett bra satt att fa till kvalitetstid. Forutsatt att den man dejtar ocksa ar en traningsnord sa klart. Det konstaterade bade maken och jag nar vi sammanstralade pa gymmet igar. Pa den senare tiden har det varit svart att pussla ihop lite kvallstid tillsammans pga jobb sa det passade perfekt att fa lite gymtid ihop och kunna prata samtidigt som vi tranade. Jag kor ju dessutom nastan alla mina pass solo sa sallskap for mig forgyller verkligen traningen. I traningsvag for mig blev det 1 mil fartlek pa lopbandet. Upplagget bestod av 2 km uppjogg, sedan 6 km i 5:00 min/km och tva spridda inslag av 500 m i ca 4:14 min/km samt 1 km nedjogg. Jobbigt men en otrolig kick av att kunna klara av femhundringarna i det tempot! Sedan blev det ett langt corepass med extra allt - benovningar, ryggresningar, armhavningar och plankan i 3 minuter. Foljde upp med en stor pizza efterat, extra allt! 

Hunter Valley

170 km eller tva och en halv timmes bilfard nordvast om Sydney ligger vindristriktet Hunter Valley. Bilfarden dit gar mestadels pa trakig motorvag men nar man val kommit in pa lantvagen ar det en ljuvlig bilfard med mycket blickfang. Gillar man vin, mat och vacker natur sa ar Hunter Valley ett givet stalle att besoka.

Forrutom de fantastiska chardonnayvinerna sa finns det anledning att vurma lite extra for Hunter Valley, atminstone om man ar lopare. The Winery Running Festival  gar av stapeln 22 juli och erbjuder en hel och halvmara, 6 km samt 10 km (dessvarre kommer jag att missa detta event da jag ar hemma i Sverige da men det kan ju vara bra att lagga pa minnet till nasta ar). Hunter Valley ar verkligen perfekt att springa i - langa, rullande kullar, vinrankor sa langt ogat nar, en nastan toscansk (ibland aven lite sydengelsk) kansla med cypresstrad och en enorm gronska. Kort och gott miljoer, som pa vissa stallen inte alls ser speciellt typiskt australiensiskt ut.

Omgivningarna inbjod som sagt inte bara till vinprovning utan aven till lopning. For min del blev det en runda bade pa lordagen och sondagen - svart att INTE springa i sa fina miljoer... Ja, vad kan man mer saga om helgen? Vinet, det var gott!

Fredagskänsla

Fredagskansla en masse idag, har varit flexledig och har verkligen tagit vara pa dagen och fatt en massa bra grejor gjort. Packat en weekendvaska bland annat, lagat kreativ lunch pa kvarlevor i ett nastintill tomt skafferi, stadat lagenheten, betalat rakningar, ordnat mer utrymme for skor i garderoben (intresseklubben antecknar val?). Dessutom hann jag med att avverka arets langsta pass hittills (later ju skandallost nar jag skriver ned det sa har). 18 km i en snittfart pa 5:27 min/km. Det blev tva rundor runt Centennial Park, utsidan pa Foxtel Studios och sa runt Moore Park pa hemvagen. Kanslan; helt ok men det kandes LANGT. Fast jag tror att det kandes langt mest i skallen for flaset var det inget fel pa och benen var pigga och starka. 

Nu sticker jag ivag pa en vinprovningsweekend i vackra Hunter Valley. Vin och lopning star pa agendan. Ha en trevlig helg!!

Lopp på gång...

Morgonjogg imorse, 9 km i ungefar 6-fart, sedan 30 minuter core pa det. Underbart nar man val kommit igang men det tar ju sin lilla tid att fa liv i benen. Jag beundrar de som har disciplinen att springa VARJE morgon - det ar ju sa mycket enklare att trycka pa snooze-knappen nar telefonen borjar tjuta irriterat pa morgonen. 

Annars har jag precis registrerat mig till nagra lopp - forst ut ar Nike She Runs/She Runs the Night, 13 km, som gar av stapeln pa kvallen 3 maj i mitt hogkvarter Centennial park. Det ar alltsa ett event endast for tjejer och fokus ar just att oka insikten till hur man bast ska kunna trana sjalv som tjej efter morkrets inbrott. Det finns ju som sagt en hel del stolpskott som gar los pa gatorna har. Bra initiativ aven om jag inser att det aven har ett starkt kommersiellt syfte da Nike ar organisator. Men eftersom jag oftast springer i Centennial Park, nastan alltid sjalv, och VET hur laskigt det kan vara att som tjej springa ensam i parken kvallstid sa kanns det viktigt att delta i ett sant har event. Forhoppningsvis kan det leda till battre ljusslingor i parken (vilket vi ar i starkt behov av), kanske tom nagra stralkastare har o dar, nagon patrull, osv. Men forhoppningsvis ocksa fler organiserade loparcommunities i parken. Jag tror det kan bli skoj.

Sedan blev det en halvmarathon-registrering. Sydney half marathon 20 maj. Sist jag sprang, vilket ar evigheter sedan, kandes det sa har efterat. Givetvis vill jag kapa det PBt, jag siktar pa runt 1:45, hoppas verkligen det haller!

Vilken helmara det blir ar inte 100% klart annu. Gold Coast marathon namnde jag tidigare men det kan eventuellt bli Sydney marathon istallet. Har en kompis som velar fram och tillbaks om hon kan hanga med... Hur som helst ar det skoj och otroligt motiverande att ha  nagra lopp att se fram emot - det kan bli lite mer konkret fokus pa upplagget nu.

En helt ok vecka

...konstaterar jag med foljande avverkade pass -

Tisdag: 10 km jogg, (ingen klocka)
Torsdag: 12 km distanspass,5:26min/km
Fredag: 7 km pa lopband med 1% stigning, 5:10 min/km
Lordag: 10 km pa lopband med 1% stigning, 5:45 min/km
Sondag: 13,5 km terranglopning,5:14 min/km

Totalt 52,5 km pa 5 loppass - bra jobbat sa har i borjan av en kick off aven om jag inte fick ihop nagot langpass som jag pratade om tidigare.

Terrangpasset idag var roligt, annorlunda och kandes valdigt bra. Rundan gick mestadels pa gras och stundvis pa grusstig. Mest ojamnt underlag aven om det genomgaende var helt flackt. Fick sallskap av min loparkompis Fabio som har ett bra driv i steget, hade jag sprungit sjalv sa hade jag helt klart inte kunnat halla den farten. Man far liksom en annan kamparanda nar man springer med nagon som ar villig att ligga pa lite. Farten skulle jag beskriva som valdigt rask aven om jag inte tog ut mig helt.

Under nasta vecka hoppas jag pa att kunna kora ett pass pa runt 18 km istallet. Imorgon blir det dock helvila.

Långpass nästa!

Laser pa manga bloggar att det ar ratt mycket skador som harjar runt just nu. Sjalv ar jag inne i ett forvanansvart bra flyt just nu (peppar, peppar), men jag vet sa val hur det kanns nar man ar skadad och det liksom kanns som att man aldrig kommer att kunna springa igen.

Har snittat pa 4 loppass i veckan den senaste manaden, varav ett snabbare pass/vecka och resten av varierande karaktar. Egentligen har det varit ganska mycket ostrukturerade njutpass men sakta men sakert maste jag borja baka in lite langre pass och mer kvalitet.

Vad som har funkat nu med att vara skadefri tror jag har varit att jag kort ratt mycket core-ovningar efter mina pass. Jane Fonda-ovningarna, Flamingon (som bl.a. Eva har tipsat om), plankan, sit ups, push ups och sa ryggresningar. Ofta ar det val sa att man blir pamind om hur viktigt det ar med en stark core forst nar det ar forsent och man sitter dar med en skada (sa har det atminstone varit alla gangerna for mig). Men det galler ju att fortsatta med det hela tiden sa man inte fuskar med det som haller upp hela maskineriet.

Gold Coast Marathon ser for ovrigt ut att bli arets huvudutmaning. Det gar av stapeln 1 juli, mitt i australiensiska vintern sa nu galler det att satta igang och jobba upp lite distans. Forutsattningarna later bra - behagliga temperaturer och ja, ni ser ju hur platt det ar, en total stigning pa 24 meter. Eftersom rundan gar ratt igenom huvudgatan langs med stranden misstanker jag att det blir ratt mycket publik, sa var ju inte fallet i tex Sydney marathon dar en stor del av strackan lades lite off. Atminstone bor det vara lite mer publik i mitten och pa slutet da man bara springer en halvmara at ena hallet och vander om och kor samma runda tillbaks.

Gold Coast, Guldkusten eller Surfers Paradise - kart barn har manga namn. Platt ar det ialla fall.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Milstolpar

Kuriosa for dagen: det ar idag alltsa exakt 7 ar sedan jag och maken kom till Australien. Det ar ocksa exakt 3 ar sedan jag blev Mrs. Roligheter som val ar varda att fira tycker jag! Detta firades forst med jogg i arla morgonstund, 1 km for varje arlig milstolpe sa vad vad passade battre an en slat mil dagen till ara. Sedan blev det en gemensam, lite godare vardagsfrukost som maken snodde ihop. Finminddag blir det senare ikvall men forst ett evighetslangt arsmote med bostadsrattsforeningen. Ytterligare en arlig milstolpe oman en man helt klart kunde ha klarat sig utan...


- Posted using BlogPress from my iPhone

En inre dialog

Fartleken pa lopbandet fortsatter. Skogsstigar, lummiga parker, strandrundor och frisk luft i all ara, men HAR man betalt dyra pengar for ett gymmedlemskap sa kanns det hemskt att inte nyttja gymmet oftare. Forsoker ta mig dit atminstone en gang i veckan. Osregnar det sa kanns det mer naturligt att trana inomhus, likasa om det ar olidligt varmt ute, vilket det ofta ar nu. Skont att kunna springa i ett kallt rum med ac. Gymmet har helt klart sina fordelar pa det planet.

Det finns andra fordelar ocksa. Lite mer svarbegripliga men som som handlar om hur man reagerar nar man tranar bland folk. Den standiga inre dialogen man ofta for med sig sjalv. Pressen att prestera nastan som pa tavling. Det gar inte att "komma undan" sa latt pa ett gym. Att maska ar inte speciellt coolt. Prestigen gor sig pataglig. Ska man lyfta sa ska det hanga massor med feta vikter pa skivstangen. Grimaserar man inte tillrackligt sa lyfter man formodligen alldeles for latt. 

Pa lopbandet lyser displayen med roda blaffiga siffor och de talar ju sitt eget tydliga sprak. Visar siffrorna pa laga hastigheter sa kanns det lite halvvisset. Ar det daremot snabba snygga siffror sa kanns det genast ratt OK. Man far lite superwoman-kansla - en kansla man garna vill forlanga. Kan man halla det har tempot langre an den som springer pa lopbandet bredvid, tro?

Langt innan det har stadiet har jag paborjat en slags inre dialog med mig sjalv. Tranaren och Loparen - pepptalket man sa ofta maste halla med sig sjalv for att ORKA halla ut, orka springa lite langre, lite snabbare. Orka for att det kanske kan ta en till nasta niva. Kanns det igen?

Tranaren hurtigt: "OK, 2 kilometer i bekvamt joggtempo nu, sedan far vi se hur det kanns!"
Loparen: "OK, enkelt men vi kor pa det."
11 minuter senare.

Tranaren: "Alright, nu skruvar vi upp tempot betydligt. Ar du med? Kor 3 km i fem-tempo nu. Det klarar du latt som en platt."
Loparen, kaxigt: "Klart jag gor!"
3 kilometer senare och loparen ler fortfarande.

Tranaren: "Tusan, det dar var ju inte speciellt jobbigt ser jag. 2 stycken till blir det visst. Du haller mycket battre tempo an snubben bredvid pa lopbandet"
Loparen: "Jasa, gor jag det? Ja, det ar klart vi kor vidare da." 
2 kilometer senare. Loparen ar nu markbart flasig och svettas rejalt.

Tranaren: "Det dar gar ju utmarkt ser jag! Hoj lite nu, du orkar! Snart kommer du att plocka ytterligare en rygg."
Loparen: "Absolut, klart jag gor! Woohoo!"Loparen har nu nagot nastintill religiost i blicken. Det ar uppenbart att loparen har ar i sitt esse.
4:45 minuter senare. Loparen ar nu valdigt flasig, svetten svidare i ogonen.

Tranaren: "Kor EN till! Du orkar!! Kom igen nu for f-n! Visa vad du gar for! Tjejen pa lopbandet bredvid har inte en chans mot dig!"
Loparen: (Inget svar. Utfor handlingen pa snabba fotter, hoga knan och med fokus i blick.)
4:45 minuter senare. Loparen stannar och vilar i tio sekunder, torkar en snorig nasa och dricker vatten.

Tranaren: "En langsam jogg sa far du vila sedan."
6 minuter senare - avslutat loppass.

Upplagget sag alltsa ut sahar om nagon undrade:
11 min - 5:30 min/km
25 min - 5:00 min/km
9,30 min - 4:45 min/km
6 min - 6:00 min/km

Äntligen Måndag!

Efter en helg i hektiskt tempo ar det snudd pa skont att saga sa nu nar en ny vecka rullat igang. I lordags var jag uppe med tuppen och sprang 12 km i Centennial Park. Redan klockan halv sju nar jag borjade passet var temperaturen en bit uppemot trettio grader. Cirka en timma senare var det om mojligt annu varmare. Det ar dagar som dessa da man verkligen inte kan gora sa mycket annat an att duscha iskallt efter avverkade pass.

Nagra timmar senare pa dagen var det stort kalas for maken som har fyllt jamna siffor. Vi firade med ett gang busiga, festglada vanner till langt inpa smatimmarna och det var en inte alltfor energisk loperska som morgonen darpa snorde pa sig lopardojjorna och styrde kosan mot Queen's Park i sakta mak. I all festyra hade jag bokat date med min loparkompis Fabio, annars hade det nog varit stor chans for en sovmorgon for min del. Hur som helst - 15 km senare och jag kande mig som en ny manniska.

Lopning har ju den effekten - helande, renande och inger ett allmant valmanende - det vet vi ju alla men men den kanske mest spannande aktiviten for helgen blev en helikopterflyging over Sydneys strander och inloppet Sydney Harbour.

 

Speed for a slow(n) ranger

Sprang foljande hastigheter pa lopbandet idag: 10.5, 11.5, 12, 12, 12 (jobbigt), 11 (snabb aterhamtning), 13, 12, 11.5 och slutligen 10.5. Att ligga pa 5:00-fart, alltsa 12 km/tim, en langre tid ar val inte omojligt men fortfarande ratt anstrangt for mig. Vill liksom garna lagga in nagon langsam kilometer nu och da for att kunna aterhamta mig. Men att springa snabbt pa lopbandet ar nagot jag gillar bara musiken i lurarna driver en framat.
- Posted using BlogPress from my iPhone