Milstolpar

Kuriosa for dagen: det ar idag alltsa exakt 7 ar sedan jag och maken kom till Australien. Det ar ocksa exakt 3 ar sedan jag blev Mrs. Roligheter som val ar varda att fira tycker jag! Detta firades forst med jogg i arla morgonstund, 1 km for varje arlig milstolpe sa vad vad passade battre an en slat mil dagen till ara. Sedan blev det en gemensam, lite godare vardagsfrukost som maken snodde ihop. Finminddag blir det senare ikvall men forst ett evighetslangt arsmote med bostadsrattsforeningen. Ytterligare en arlig milstolpe oman en man helt klart kunde ha klarat sig utan...


- Posted using BlogPress from my iPhone

En inre dialog

Fartleken pa lopbandet fortsatter. Skogsstigar, lummiga parker, strandrundor och frisk luft i all ara, men HAR man betalt dyra pengar for ett gymmedlemskap sa kanns det hemskt att inte nyttja gymmet oftare. Forsoker ta mig dit atminstone en gang i veckan. Osregnar det sa kanns det mer naturligt att trana inomhus, likasa om det ar olidligt varmt ute, vilket det ofta ar nu. Skont att kunna springa i ett kallt rum med ac. Gymmet har helt klart sina fordelar pa det planet.

Det finns andra fordelar ocksa. Lite mer svarbegripliga men som som handlar om hur man reagerar nar man tranar bland folk. Den standiga inre dialogen man ofta for med sig sjalv. Pressen att prestera nastan som pa tavling. Det gar inte att "komma undan" sa latt pa ett gym. Att maska ar inte speciellt coolt. Prestigen gor sig pataglig. Ska man lyfta sa ska det hanga massor med feta vikter pa skivstangen. Grimaserar man inte tillrackligt sa lyfter man formodligen alldeles for latt. 

Pa lopbandet lyser displayen med roda blaffiga siffor och de talar ju sitt eget tydliga sprak. Visar siffrorna pa laga hastigheter sa kanns det lite halvvisset. Ar det daremot snabba snygga siffror sa kanns det genast ratt OK. Man far lite superwoman-kansla - en kansla man garna vill forlanga. Kan man halla det har tempot langre an den som springer pa lopbandet bredvid, tro?

Langt innan det har stadiet har jag paborjat en slags inre dialog med mig sjalv. Tranaren och Loparen - pepptalket man sa ofta maste halla med sig sjalv for att ORKA halla ut, orka springa lite langre, lite snabbare. Orka for att det kanske kan ta en till nasta niva. Kanns det igen?

Tranaren hurtigt: "OK, 2 kilometer i bekvamt joggtempo nu, sedan far vi se hur det kanns!"
Loparen: "OK, enkelt men vi kor pa det."
11 minuter senare.

Tranaren: "Alright, nu skruvar vi upp tempot betydligt. Ar du med? Kor 3 km i fem-tempo nu. Det klarar du latt som en platt."
Loparen, kaxigt: "Klart jag gor!"
3 kilometer senare och loparen ler fortfarande.

Tranaren: "Tusan, det dar var ju inte speciellt jobbigt ser jag. 2 stycken till blir det visst. Du haller mycket battre tempo an snubben bredvid pa lopbandet"
Loparen: "Jasa, gor jag det? Ja, det ar klart vi kor vidare da." 
2 kilometer senare. Loparen ar nu markbart flasig och svettas rejalt.

Tranaren: "Det dar gar ju utmarkt ser jag! Hoj lite nu, du orkar! Snart kommer du att plocka ytterligare en rygg."
Loparen: "Absolut, klart jag gor! Woohoo!"Loparen har nu nagot nastintill religiost i blicken. Det ar uppenbart att loparen har ar i sitt esse.
4:45 minuter senare. Loparen ar nu valdigt flasig, svetten svidare i ogonen.

Tranaren: "Kor EN till! Du orkar!! Kom igen nu for f-n! Visa vad du gar for! Tjejen pa lopbandet bredvid har inte en chans mot dig!"
Loparen: (Inget svar. Utfor handlingen pa snabba fotter, hoga knan och med fokus i blick.)
4:45 minuter senare. Loparen stannar och vilar i tio sekunder, torkar en snorig nasa och dricker vatten.

Tranaren: "En langsam jogg sa far du vila sedan."
6 minuter senare - avslutat loppass.

Upplagget sag alltsa ut sahar om nagon undrade:
11 min - 5:30 min/km
25 min - 5:00 min/km
9,30 min - 4:45 min/km
6 min - 6:00 min/km

Äntligen Måndag!

Efter en helg i hektiskt tempo ar det snudd pa skont att saga sa nu nar en ny vecka rullat igang. I lordags var jag uppe med tuppen och sprang 12 km i Centennial Park. Redan klockan halv sju nar jag borjade passet var temperaturen en bit uppemot trettio grader. Cirka en timma senare var det om mojligt annu varmare. Det ar dagar som dessa da man verkligen inte kan gora sa mycket annat an att duscha iskallt efter avverkade pass.

Nagra timmar senare pa dagen var det stort kalas for maken som har fyllt jamna siffor. Vi firade med ett gang busiga, festglada vanner till langt inpa smatimmarna och det var en inte alltfor energisk loperska som morgonen darpa snorde pa sig lopardojjorna och styrde kosan mot Queen's Park i sakta mak. I all festyra hade jag bokat date med min loparkompis Fabio, annars hade det nog varit stor chans for en sovmorgon for min del. Hur som helst - 15 km senare och jag kande mig som en ny manniska.

Lopning har ju den effekten - helande, renande och inger ett allmant valmanende - det vet vi ju alla men men den kanske mest spannande aktiviten for helgen blev en helikopterflyging over Sydneys strander och inloppet Sydney Harbour.

 

Speed for a slow(n) ranger

Sprang foljande hastigheter pa lopbandet idag: 10.5, 11.5, 12, 12, 12 (jobbigt), 11 (snabb aterhamtning), 13, 12, 11.5 och slutligen 10.5. Att ligga pa 5:00-fart, alltsa 12 km/tim, en langre tid ar val inte omojligt men fortfarande ratt anstrangt for mig. Vill liksom garna lagga in nagon langsam kilometer nu och da for att kunna aterhamta mig. Men att springa snabbt pa lopbandet ar nagot jag gillar bara musiken i lurarna driver en framat.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Vägar

Det har skissats pa pa road maps, arsplaneringar, budgetar, mal och dyligt sa har i borjan av ett ar. Jag gillar iden med allt det har och ser det som en inspiration till prestation, hur man tar sig an uppgifterna och vad som ar viktigt har och nu. Tankar kring min lopning har aven borjat ta form och lopningens betydelse stalls aterigen i rampskenet nar man tanker pa att ens tillvaro kraver balans mitt ibland allt det kvadrata levernet.

De flesta har nog redan satt sina mal for det har aret. Mina loparvagar 2012 ar dock inte riktigt utstakade annu men jag har funderat lite pa vad jag vill gora och hur fokuset kan se ut. Det kanns skont att ha avverkat arets forsta lopp aven om det bara var ett kortlopp och inget man *egentligen* (?) behover ladda speciellt mycket for. Nagra halvmarathon skulle jag helt klart vilja springa, ett lite mer aventyrligt traillopp skulle ocksa vara kul. City2surf skulle jag garna vilja fa med men det kommer inte att funka i ar pga resor. En helmara vill jag sjalvklart ocksa fa till men fragan ar bara - VART?

Foljande stallen kanns lockande och genomforbara i ar (tyvarr blir det inget Stockholm marathon eftersom jag kommer att vara i Sverige pa andra roligheter i augusti istallet):

- Uluru marathon 

- Gold Coast marathon

- Melbourne marathon

- Sydney marathon

Det skulle vara kul att kombinera en resa med ett marathon. Just nu lutar det mot Gold Coast Marathon i slutet av juni, tydligen en riktigt platt banprofil och vackert belaget - hela rundan gar langs med havet. Vi far helt enkelt se vilket av dessa marathon det blir!

Ute pa nya, spannande vagar forra aret - i Bangkok tex. Alskar den staden fast Bangkok marathon kanns inte sa jattelockande.

Så lätt blir ni inte av med mig

Langt efter att alla mal for 2012 ar satta, alla marathonprogram inledda och alla nyarsloften halvvags in pa Q1 kommer har en liten uppdatering fran Down Under. Sent ska ju som bekant syndaren vakna.  I helgen sprang jag kortlopp och presterade foljande modesta tider: 5:15, 4:50, 4:51, 5:03, 5:19, 4:40, 4:37. Strackan Dee Why till Manly Beach innebar en brant profil, grotig start till finish genomgaende och en okristligt tidig start - klockan 6.45 gick startskottet. Inte supernojd med resultatet men som vanligt en jattekick att springa ihop med tusentals andra och fa kanna adrenalinet pumpa till max - bara det gor ju att man kan dra pa ett extra leende.

Icke desto mindre - nu kickar vi av det har lopararet, tycker jag, och drar ett streck over det har bloggskolkandet.

Vanedjur

Det sägs att det ska ta tjugoen dagar att skapa en vana. Själv skulle jag nog gissa på att det går att skapa en bra (eller dålig visserligen) vana redan efter en vecka, kanske t.om. efter en helg. Men just med vanor och rutiner så kanske det beror lite på vad man gör, var man är och vilken typ av rutin man syftar på. Givetvis hjälper det om man redan är inne i någon liknande rutin s.a.s men för att det ska kallas en vana så bör det ju rimligtvis också kännas naturligt.

Under förra helgen i Stockholm sprang jag i min vana troget på Djurgården. Redan när jag kom ut på bron kändes det som det var 2005 och jag var tillbaks där jag lämnade. Även om det snart är 7 år sedan jag sist sprang där ute (Stockholm marathon borträknat), så kändes det som jag kom in i ett lunk, mitt sverigelunk, min standardrunda och min vana som jag hade då.

Standardrundan här i Övik tex. - känns ju klockren och som om jag skulle kunna springa den med ögonbindel: utgå ifrån mamsens hus, kuta ned på Vågsnäsvägen, spring tills vägen grenar sig vid Vågebacken. 5 km enkel väg, ja och så ska man ju hem också. Kuperat, sparsamt med trafik, snygga hus, ren luft, ingen risk att dö av solsting och hetta, och kanske bäst - den fina vattenutsikten längs med hela rundan. En tung och seg uppförsbacke på slutet. Täckoverallen och träningsvantarna känns klockrena på. Känns vant och som jag aldrig gjort annat.

En dimmig övikshamn ingår däremot inte i standardrundan. Men fint att vila ögonen på ändå.
  

Övik!

Sverige har visat sig från sin bästa sida har det verkat som, sedan jag landade i fredags förra veckan. Skönt med paus från resandet under hegen där jag stannade i Stockholm för att vara med bästa kompisarna och fylla på sverigeförrådet med roliga upplevelser. Hann givetvis med några härliga rundor ute på Djurgården, fina Djurgårdskanalen, Gärdet, och en bit mot slussen mm. Att se solen gå upp i Stockholm medans man springer omkring där ute är sååå rogivande och står högt i kurs hos mig.

Men nu är jag i gamla Övik igen, det är Öviksfjärden, frisk luft blandat med syra från en ständigt pumpande sulfitfabrik, tät tallskog, mörkt, djupt vatten och en ständig överdos av matkonsumtion (ja, det känns ju så åtminstone när jag är på plats:)). Det är snäppet svalare men fortfarande förhållandevis varmt för att vara november. Igår hade jag lite känningar av en ond hals så det blev inget rännande då annars har jag löpt på bra sedan jag kom tillbaks.

I kväll blir det något jag inte gjort på säkert över 15 år - skrika mig hes på hockey då Sverige möter Tjeckien.

Mot El Stokholmo & Höga Kusten

Jo, Sverige star ju som sagt pa agendan nu. Korde ett sista loparpass har i Sydney i morse, sedan in till jobbet for att avsluta lite jobb, och sa raka sparet hem for att hoppa in i en taxi for avfard mot flygplatsen. Att packa for en resa till Sverige under sommarmanaderna ar inte latt, det kan ju vara bade stekhett och svinkallt som ni alla sakert kan halla med om. Att packa for en vistelse i november, daremot, ar lite enklare. Tur ar val det. :)

Ser fram emot manga langa rundor i harligt krispigt november vader.

You can take the girl out of Sweden, but you can't take Sweden out of the girl

Idag blev jag godkand i mitt test och ansokan om australiensiskt medborgarskap. Det kanns roligt, ratt stort pa nagot satt, och framfor allt himla smidigt om inte annat. Testet, som man var tvungen att klara med minst 75% ratt (jag prickade in 100%!), var intressant och larorikt, och rorde amnen som t.ex. hur landet styrs, dess historik, kultur, lagar och regler, och vilka rattigheter och skyldigheter man har som medborgare. Ratt intressant faktiskt och sant som man borde veta om sitt land.

Mitt svenska pass och medborgarskap forsvinner ju inte i o med det har. Tack o lov. Och om sanningen ska fram sa ar jag nog mer svensk an jag nansin varit. Aven om det ar bra att ha ett extra hemland och ett australiensiskt pass sa kanner jag mig definitivt i grund och botten svensk. Och pa tal om Svedala - pa torsdag kvall nasta vecka ar det ingen mindre an yours truly som satter sig pa planet mot Sverige for en tva veckor lang vistelse. Nice.

Lite off topic kanske men sa har min dag sett ut idag, lite annorlunda. Firade med att kopa ett par nya dojjor. Mizuno Enigma, langst fram pa bilden. Tycker mig ana svenska flaggan i skorna.

Call me morbid, Call me pale

Ska man ge ut ett dagens drullepris sa maste det oavkortat ga till undertecknad: Lyckades med det markliga konststycket att boka en resa... ja, inget markligt i det ioforsig, bara det att jag gjorde det i FEL riktning. Alltsa utresa och hemresa ratt dag, men fel destination... Snurrigt varre. Kanske inte mitt stoltaste ogonblick. Inga kommentarer annat an att man kan saga "The lights are on but nobody's home". Angaende resan sa aterkommer jag om det vid ett senare tillfalle.

Dagens ros, av samma anledning, gar till Hoga Kusten Flyg som lyckades avboka denna, i vanliga fall, o-ombokningsbara (norrlandska pa hog niva) biljett. Tack for hjalpen om du, Ingela, laser detta! Utmarkt kundservice.

Dagens snyggaste skodon och fonsterskyltning: Adidasbutiken pa Pitt Street har i Sydney. I rena modebloggstermer: VILL_HA_VARENDA_SKO!

Dagens traning: 12 km med lite fartlek mitt pa hallet.

Dagens loparlat: Har nastan lyssnat sonder The Smiths Half a Person den senaste tiden. Morrisseys ljuva stamma, den melankoliska (men valdigt svarbegripliga) texten, det typiska britt-soundet, Johnny Marrs finstamda gitarr...

Hässelby, helgrapport och snygg graffiti

Hasselbyloppet i helgen, jag ser att manga har sprungit och presterat fina och ratt fantastiska resultat pa milen. Staffan, Lennart, Ingmarie & Andrea, bara for att namna nagra. Superbra jobbat och aterigen sa roligt att lasa om personliga varldsrekord. Sant har inspirerar alltid till lite snabbare pass for min del!!

Fran Hasselby till Sydney. Sjalv sprang jag ocksa i helgen, bade lordag och sondag. Pa lordagen ett kortare langpass, om man nu kan kalla 16 km langt. Ja, i dagslaget kanns det ratt langt. Vid marathontraning kanns det ju a andra sidan ratt allmant.

Inledde hur som helst passet med att springa igenom var neighbourhood och lamna nagra filmer pa Blockbuster. Ratt manga fulgator i vart kvarter, men nar jag sprang forbi den har den har fulsnygga - mest snygga sa klart - vaggen, var jag bara tvungen att stanna och ta ett kort. Knepigt att jag har lyckast missa det har tidigare...Har jag en hemlig beundrare i kvarteret, manne? :) Fortsatte sedan en svang ut till Centennial Park for att njuta lite i morgonsolen. Toppenkansla under passet, 5:30 min/km, inklusive upp o nedjogg. At sedan en glupsk brakfrukost efterat. Blev som vanligt toktrott och slumrade till i soffan i nagon timme senare. Dromde att jag fick blommor av en hemlig beundrare.

Sett pa min gata i stan, i Redfern, Sydney. Petra?

Veckodagarnas identitet

2 dagar traning, 1 dag vila. Typ lite grann sa rullar mitt traningsliv pa just nu. Varken for mycket traning men inte heller for lite. Lordag och sondag ar ju som bekant obligatoriska traningsdagar som ofta vigs at lite langre, roligare pass, oftast med battre kvalitet i overlag. Det ar ocksa ratt svart att sla helglopningen pa det sattet just for att man har mer tid over till allt. Man ar mer avslappnad, har mer tid over till uppjogg, utfora sjalva passet i sig, ta sig tid att jogga ned, etc. Man viger mer tid at att stretcha och att ata bra mat direkt efter passet som gor att man kan aterhamta sig battre.

Rent ytligt kan man ocksa se att det ar helg i passen - jag anstranger mig lite mer pa helgerna med att lagga lite snyggare flator i haret, givetvis valjer jag favorituniformen som matchar oklanderligt med traningsdojjorna som givetvis framhaver fargen i harbandet i flatorna. Fashionabelt varre. Pa vardagarna daremot, ser jag ut som en fagelskramma.

Helgerna har som sagt sin speciella pragel men givetvis har de andra veckodagarna ocksa sin speciella identitet. Fredag t.ex. - fa saker gar upp emot att kunna avsluta en arbetsvecka och sedan ga ut och springa av sig lite. Reflektera over saker som hant under veckan. Kanna stressiga jobbkanslor ersattas av ren och skar lopargladje. Planera helgen. Andas frisk luft och kanna frid over att slippa vingla omkring i hogklackat i nagra dagar. Kanske joina upp nagra kompisar senare pa kvallen och visa prov pa lite social skills. Fredagstraning for mig brukar ofta betyda lugnt meditativt tempo dar jag gar in i mig sjalv och rensar skallen. Brukar ofta hamna pa runt 5:50-tempo-nanting och distansen brukar ligga pa runt 8-10 km. Sa tanker jag mig att agendan kommer att se ut ikvall.

Att starta ett loppass pa en mandagmorgon - snacka om kickstart och en svarslagen energiboost. Det har borde sta hogst upp pa alla direktorers agendor. Att borja veckan med att springa ar som att kliva upp pa morgonen och saga - Den har veckan kommer att bli helt oslagbar. Av nagon anledning brukar tempot nastan alltid, utan att jag styr det sjalv, ligga pa runt 20 sekunder snabbare an pa det klassiska fredagspasset. Lite kortare distans pa runt 8 km ar ratt lampligt for en mandag morgon.

Mittemellandagarna tisdag-onsdag-torsdag brukar ofta betyda lite vassare attityd. Tranar jag pa en san har dag brukar passet nastan alltid ha inslag av fart. Distansen kan vara allt mellan 8-13 km som jag jagar med vissa inslag i snabbare tempo. Fokuset har brukar vara ratt utpraglat "har och nu" och i lurarna brukar det oftast vara nagot suggestivt och rappt som far fart pa pakarna. Har kort valdigt manga mittemellandagspass pa lopbandet pa sista tiden. Kommer man hem sent pa kvallen kanns det bra att kunna ga till gymmet som alternativ. Det ar inte alltid sa roligt att ge sig ut i morkret i den har stan, det finns liksom alltfor manga knepiga typer som draller omkring.

Ja, ungefar sa ser mina traningsdagar ut. Har du nagon speciell pragel pa din traning enligt veckodagarna?

Äpplen och päron

Kanner mig extremt antisocial inom bloggosfaren just nu. Det blir ju ofta sa nar man har tusen andra saker pa gang samtidigt. Man prioriterar bort det som tar alldeles for lang tid, eller att det inte kanns lika viktigt langre. Det ar inte sa att bloggen inte ar viktig langre - for mig ar det ett speciellt forum som ger mig otroligt mycket inspiration, gladje och en viktig och nodvandig kalla dar jag lar mig om lopningen, som prehab, rehab och dylikt - helt underbart egentligen. Har ratt mycket att tacka alla bloggar jag laser for den kunskapen ni formedlar.

Snarare ar det sa att det tar sa lang tid att blogga, att svara pa kommentarer och kommentera andras bloggar osv - allt det har som gor en blogg rolig, lasvard och full av liv. Anvandarsnittet kanns lite fumligt. Funderade pa det haromdagen och tycker det kanns ratt oflexibelt att det inte finns en san enkel funktion pa Blogger som att "gilla" eller "ogilla" ett inlagg tex? Det skulle ge mig sa mycket mer. For ibland har man ju faktiskt inget annat vettigt att kommentera om annat an att saga just "jag haller med/gillade det du skrev". Dagens I-landsbekymmer en masse.

R.I.P. Steve Jobs - hade Blogger varit en Appleprodukt sa hade Blogger utan tvekan haft ett lite mer tilltalande anvandarsnitt.

Applebutiken pa George Street i Sydney

- Posted using BlogPress from my iPhone

Löpband och löpband

Har tranat pa bra den sista tiden. Ingen tidspress, bara skont att rora pa mig for att jag har ett behov - den basta traningen enligt mig, det ar det har som ger mig sa mycket gladje. Ibland ute, ibland inne. Ibland pa steppmaskinen, pa rodden, pa stationara cykeln och, visst, ratt ofta hamnar man ju pa lopbandet ocksa. Bra variation som funkar med humor, jobb, vader och vind. Har ocksa fatt chansen att testa flera olika typer av lopband och jag kan bara saga - jo, det ar skillnad pa lopband och lopband. Vissa gar forvanansvart latt, andra lopband kanns riktigt sega. Undrar vad skillnaden beror pa? Kan det vara gummit/underlaget man landar pa, tro?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Gåshud eller Bäst just nu

- Det ar fredag och det ar langhelg (pa mandag ar det namligen labour day, typ Sydneys forsta maj).
- At en en jattegod sushilunch pa sushitrain idag.
- Ska ga pa date med maken ikvall. Cocktails pa The Wine Library och middag pa Darcy's.
- Sprang endorfinfylld till taktfasta Temple of Love igar. Det gamla gothganget fran attiotalet har fortfarande basta loparlaten genom tiderna.

Tung fredagsmil

Lycka till alla ni som springer Lidingoloppet imorgon! Jag kommer att tanka pa er som ska springa, och hoppas att ni fixar det dar latt som en platt.

I dag har det varit stekhett under dagen men nu sa har pa kvallskvisten har det svangt om helt och hallet och borjat blasa riktigt rejalt. Var ute och sprang en mil pa kvallen efter jobbet. Benen kandes som bly och andningen var som hyperventilation. Dryga 56 minuter var jag ute och jag kande mig helt KNACKT. Hoppas pa battre flyt imorgon...

Sommar

Sommaren gjorde sitt intag i Sydney forra helgen. Det slog praktiskt taget om over en natt, och pa sondagen, alltsa da marathon sprangs, var det ironiskt nog narmare +30C mitt pa dagen. Jobbigt att springa i den varmen, men da ar det anda ingenting i jamfort med hur det kommer att se ut de narmaste 5 manaderna, for det ar ju trots allt bara var annu.

Nagot jag gillar med den har arstiden - forrutom den, an sa lange, behagliga varmen, alltsa - ar att man har sa mycket mer tid pa kvallarna och har ork och lust att gora saker. Jag trodde det bara var vi i Skandinavien som hade det 'dilemmat'; just att man kanner sig trott och somnig under den kalla morka vintern (vilket kanns mer befogat eftersom vintermanaderna i Sverige ar sa mycket langre), och pigg och alert sa fort varen ar har och solen borjar titta fram. Men aven Australienarna sjalva lyser upp nar det borjar bli var och aven om det kanske inte ar lika utpraglat som hemma i Svedala kan man helt klart marka av en valdigt tydlig positiv reaktion sa fort UV-stralarna borjar lysa mer intensivt. Atminstone sa har i borjan, bor man kanske tillagga. Markligt anda pa nagot satt, for man kan ju tycka att man inte direkt ar svaltfodd pa sol och varme i det har landet.

Med arstidsskiftningar kommer ocksa garderobsbyten. Loparkjolen, som har alldeles for mycket tyg och tacker mer yta, far bytas ut mot luftiga shorts istallet. T-shirten mot en barmagad sporttopp. Kompressionsstrumporna far helt enkelt stadas undan till betydligt svalare vader, och om det ar nanting jag kommer att anvanda mycket av framover sa blir det vatskebaltet (och givetvis en kepa samt hogt UV-skydd pa hela kroppen).

Idag var det ca +22C och det var alldeles perfekta forhallanden for ett mittemellanpass pa 10 km i runt 5:10-fart. Nu soker jag med ljus och lykta efter ett nytt marathon som ersattning for det jag gick miste om i sondags.

Ett lopp på fel sida stängslet

Forst, supergrattis till alla som sprang Stockholm halvmarathon igar - jag laser om PB pa en del stallen och i storsta allmanhet positiva rapporter. Roligt att lasa - och jag glads at att lasa sant!

Pa min varldshalva har det ocksa varit lopp under helgen - ett halvmarathon och ett marathon idag. For min del blev det tyvarr inget lopp pga av flunsan jag haft men jag var dar och hejade, appladare, skrek mig (nastan) hes, langade vatten och lekte allman papparazzifotograf. Starten gick langt innan tuppen hunnit gala, klockan 6.20. Sjalv var jag pa plats ungefar vid Harbour Bridge pa city-sidan och lyckades fanga de forsta halvmarathonloparna pa bild. I brist pa lopprapport sa bjuder jag pa en bildkavalkad istallet.

Eliten med eskort borjar narma sig. Det kittlas i magen bara av att se dem narma sig...


Snygga tjejer och kilar springer igenom biltullarna med Sydney Harbour Bridge i bakgrunden.


Traningsadojjor mot asfalten - alskar det ljudet!




Vissa sprang sa snabbt att kameran inte hann med :)


Nere vid Circular Quay gick det undan.


Farthallare fran Sydney Striders. I den har gruppen ungefar skulle jag ocksa vilja ligga pa upploppet. Kanske nastan halvmara?


Ja, vad ska man saga? Aven om det ar hundra ganger sa haftigt att vara deltagare i ett lopp sjalv sa ar det pa nagot satt fantastiskt ocksa att sta och se pa alla dessa lopare. Tiden stannar till lite; det ar bara har och nu som existerar. Man ar MED i loppet anda. Ljudet av smattrande gummi mot asfalten, andhamtningar, hejarop, rosiga kinder, svettiga armar, flygande vattenmuggar, trotta ben, leenden, hurrarop...

Utan snus på denna ö

Ingen lopning pa over tre veckor. Ville bara saga det liksom. Sla upp "Abstinens" i ordlistan och du kommer garanterat att hitta en referens till mig. Att INTE springa tar pa det goda humoret, pa talamodet, pa lugnet, pa tankesattet, pa vardagen, pa helgen, pa jobbet, pa vilan, ja, kort sett pa allt jag gor. Jag kan bekrafta det nu for er som inte vet; det ar jakligt trakigt att inte springa. Marathon gar pa sondag (ar dock nastan helt bra nu) men eftersom jag inte kunna springa pga den langvariga fluensan sa kommer jag inte stalla upp. Jag har processat det i skallen sa manga ganger nu att det kanns ok med det beslutet. Daremot kommer jag att aka dit och vara supporter at en van som kommer att springa. Konstigt att sta pa publiksidan, men lite roligt samtidigt. Har du stillat din abstinens idag?