Lycka

Det kalla vadret ar verkligen underbart att springa i. Igar nar jag sprang lag temparaturen pa runt +12C vilket ju egentligen ar optimalt aven om det kan kannas jattekallt till att borja med. Jag lyckade komma ut ratt tidigt pa sondagmorgonen och det var inte manga manniskor ute just da. Lugnt och skont och en latt dimma i parken.

Kanske var det nagot med dimman, morgonljuset och den krispiga luften, men helt plotsligt kande jag mig valdigt sentimental och borjade tanka pa allt mojligt. Kompisar som ska gifta sig. Att jag ska aka till Sverige snart. Att det ska bli sa underbart skont att komma hem. Att fa prata svenska. Att traffa mina svenska kompisar med familjer och barn. Och att fa vara med min egen familj sa klart. Att jag anda kommer att sakna Sydney med allt vad det innebar. Jag tankte pa hur tur man kan ha som kan ha tva "hem", att varlden ter sig lite mindre dramatisk och "o-exotisk" nar man har bott nagra ar utomlands, och att jag har vanner fran jordens alla horn. Och pa att man faktiskt blir lite mindre fordomsfull och mer tolerant med sin omgivning sa har pa aldre dar. Och sa tankte jag pa att jag faktiskt inte har ont i hoften langre, och att jag ar sa vansinningt lycklig som faktiskt KAN springa.

Y - Posted using BlogPress from my iPhone

Mot Sherwoodskogen!

Pust, nu ar det en slutspurt utan dess like. All work, no play skulle man kunna saga. Big time. Om en vecka ungefar kommer jag namligen att satta mig pa planet till Sverige och kommer att stanna i..... hall i er nu. 2 manader. 2 MANADER - fatta!! 2 hela manader med min familj och vanner - i mina oron later det nastan for bra for att vara sant!! Svensk sommar, massor med egen kvalitetstid med min familj. Och sen kommer maken och sluter upp med mig pa slutet. Nu galler det bara att fixa en massa i lagenheten och se till allt ar genomkort till min ersattare pa jobbet och att jag valjer en vaska som rymmer packning sa man klarar sig under hela sommaren. Phu! Underbara bekymmer man har!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Train hard, win easy hette det visst

Man ar val aldrig sa peppad som efter ett val utfort lopp. Man vill ut och springa och fortsatta vara supersnabb. Och genast har man hojt ribban ytterligare med en ny PB-ambition. Det borde ju vara mojligt, tanker man. Helt plotsligt har man sprungit strackan mentalt fast flera minuter snabbare. Men jag marker att jag blir peppad aven av daliga lopp. Och det ar ju bra, det. Det ar precis som att jag VET innerst inne att jag har sa himla mycket mer att ge och att det dar fisloppet som jag précis sprang bara var en transportstracka till PBt och egentligen inte raknades. Det ar tur att man gar igenom sanahar olika "faser" efter att man har sprungit. Ska man bara ga pa kanslan direkt efter sondagens malgang sa skulle jag aldrig snora pa mig ett par loparskor mer.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Note to self

Sydney halvmarathon igar ar det enda jag kan stoltsera med sahar i traningsvag. Fast stoltsera vore nog kanske fel ordval. Men ibland maste man kanske springa sana har lopp for att inse betydelsen av distanstraningen infor langre lopp. Att vanda det till nagot larorikt. Bryta ihop och komma igen. Forsta milen tycktes ga latt som en platt pa 49:40, lyckades halla hyfsad fart till 12 km ungefar. Sen blev det tack och adjo for benen som bara blev stummare och stummare for varje steg. Vid 19 km fram till malgang hade jag ingen som helst kansel i benen. Receptet vet jag egentligen. Ska man kuta 2,1 mil med ett tidsmal sa kravs det distans i benen. Bryta ihop och komma igen, det ar sa jag tanker just nu.

My kingdom for a hip

Hoften ar fortfarande inte helt bra aven om det gar att springa fast med viss varsamhet. Det kanns som jag maste ge mig mer vila fran lopningen an vad jag normalt behover, det ar liksom inte ont hela tiden utan mer efter snabbare lopning. Surfade om hoftbojaren idag och kom till Evas eminenta artikel  pa Jogg.se. Tror artikeln beskriver det ratt sa bra - just att man far en annan lopteknik under snabbare lopning gor ju att man lyfter benen hogre och pa sa vis anvander andra muskler an vid langdistans da man mer tenderar att "mata pa". Att framsidan pa laret far kompensera for att man ar svag i hoftbojaren och da saledes kan bli overanstrangd - ja, allt det har ar logiskt och det kanns som det beskriver min onda hoft till punkt och pricka. Gar jag tillbaks till nar hoften borjade krangla sa var det nog efter att jag borjade springa lite snabbare intervaller. 

Aterigen blir man pamind om hur viktigt det ar att INKLUDERA och PRIORITERA balstyrkan sa att man slipper ha ont och halla pa med alternativtraning. Men det ar lustigt att man maste liksom hamna i skiten forst innan man inser vardet av en san banal funktion som hoftbojaren.

Nike She runs - 48:16

Précis hemkommen fran Nike She runs 10 km i Centennial Park. Klockade in mig pa 48:16 och med tanke pa ett lopp som gar i totalmorker kanner jag mig helnojd med tiden, kanslan, ja allt! Ibland ar det bara sa grymt kul att springa lopp - ikvall var det ett sant tillfalle da allt bara stamde fran start till malgang. Langtar till nasta lopp!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mot Byron Bay!

Nu reser jag norrut till Byron Bay i nagra dagar och ser fram emot langa cykleturer langs den enorma stranden (40 km lang), lopning och givetvis att ta det lugnt och slappna av. Nice!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Om vikten att andas & föra en dialog

Den har veckan pa jobbet har varit osedvanligt knasig med manga arenden som harjat runt som stormar i sma vattenglas. Nar man analyserar sjalva problemet sa pekar det alltid, alltid pa bristande kommunikation mellan manniskor snarare an felande teknik, som man sa garna vill skylla pa. Men vad kommer forst, honan eller agget?

Varfor ar det sa svart att vara tydlig med vad man vill saga? Alldeles for manga kockar, byrakrati, otydligheter, bristande dokumentation, bristande processer, ovilja att samarbeta, kulturkrockar, informationsmissar, osv osv. Att jobba for en stor, komplex organisation ar i bland jattebra. Ibland ar det mindre bra...

Andas och kom igen starkare! Imorgon vill jag utoka "testdistansen" till hela 10 km sammantaget igen. Hela forra veckan tranade jag alternativt for att hoften kranglade - stationar cykel, rodd och trappmaskin bland annat. Den har veckan har jag testsprungit kortare strackor for att liksom skola in hoften igen. I tisdags 5 km och i onsdags 6 km - harlig kansla, det funkade utan att det blev varre. Imorgon tanker jag forsoka med 1 mil som sagt, det kanns som att det borde funka.

Och jo, pa tal om att andas. Hjarnfysik-johan skriver som vanligt vansinnigt bra och blandar tunga amnen som vetenskap och fakta med vardagligt, alltid med en glimt i ogat. Hogt och lagt men alltid med kvalitet. Den har gangen vill jag hanvisa till hans inlagg om andning nar man springer. Intressant och nagot som jag har klurat pa nu under dagen, mellan moten med alla dessa arga business people.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Run for Boston 17/4

Idag sprang for Boston som sa manga andra varlden over just idag. Att det forekommer sana har handlingar ar sa ofattbart svart att forsta. Ska man sluta resa, uppleva spannande platser och kanske utsatta sig for "risker" att vara bland folksamlingar? Ska man behova kanna radsla vid stora lopp? Ska man sluta leva? Manga funderingar men det kanns ju inte som nagra givna svar nagonstans.

I run in Sydney. Where do YOU run?

Hissa alternativt

Hoften gor sig fortfarande pamind, har tagit en paus fran springandet och kor pa alternativ traning i stallet. Vansinnigt trakigt da man ju vill vara i form infor kommande lopp i maj men det ar bara att gilla laget. Igar en timmes stationar cykel samt 15 minuter rodd (och det funkade bra faktiskt, det blev inte varre). I sondags korde jag cross training men aven dar kande jag av hoften sa jag tror nog jag bor halla mig ifran rorelser som paminner om lopning och istallet trana spinning/stationar cykel och rodd. Sist jag sprang var i lordags, 10 km, och da kande jag av hoften rejalt efterat. Att bara kora pa och riskera att gora det varre kanns inte lockande.

Det har med alternativ traning ar ratt lustigt, man blir ju sa sur nar man inte far trana "som det ar tankt" och tycker att all annan traning kanns meningslost, inte pa riktigt. Men sa ar det ju egentligen inte - det ar ju vad man gor under tiden som raknas och att man far upp pulsen till en niva som kanns anstrangd pa liknande satt som nar man springer. Det gar att trana bra pa det har sattet ocksa. Det ar fortfarande effektivt och man behover ju inte nodvandigtvis tappa dagsformen. Jag forsokte intala mig det igar da jag tilll att borja med satt och fintrampade pa cykeln. Det har tar ju ingenting, tankte jag. Anledningen? Svarighetsgraden var satt till niva 8 (av 20 tror jag) och jag var varken svettig eller andfadd. Hojde till niva 16 och helt plotsligt var det inte lika latt langre, pulsen skenade ivag och svetten lackade, benen fick jobba som i uppforsbacke. En timme pa cykeln och det var absolut inget fel pa det traningspasset. Men.

Det ar ju inte lika roligt. Det inger ju inte samma frihetskansla. Och endorfinkickarna lyser med sin franvaro. Dessutom - grannen pa cykeln bredvid hade uppenbarligen glomt att tvatta sina traningsklader.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dansa, pausa

Hade velat skriva om hur bra den har traningsveckan varit men istallet blir det om en naggande kansla i hoften, nagot jag kant av i ca en veckas tid. Det ar en klassisk "ont-i-borjan-kansla" nar jag springer, sedan forsvinner det efter ett tag (upp till 12km ar ok), men efter att jag stretchat och blivit kall sa borjar det gora ont och sedan gor det ratt ont bara att rora sig. Det kanns ratt typiskt muskulart, smorjer in mig med Deep heat som funkar jattebra for stunden men jag tror jag maste fa till massage for att oka blodflodet i hoften. Snabbdistanspass stod pa agendan imorgon men i nulaget kanns det vettigare att trana nagot alternativt, kanske spinning?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Glad Påsk & livet i ett rat race!

Kokta, porcherade, skramlade, omelett - you name it. Agg i mangder hor pasken till och en hel del agg har det ocksa blivit for min del. Det ar tur man har hyfsade kolesterolvarden - an sa lange. 

I ovrigt har jag tagit tillfallet i akt under pasken att utvidga mina kunskaper i andra kulinariska fardigheter, forrutom aggtillagning. Vad sags om bulgur med artor, oliver, citron och vitlok, ugnsrostad sotpotatis med chili, varlok och farska fikon, sotgrillad aubergine med chermoula och kyckling med sesamfron och zaatar, allt serverat med en stor klick hemgjord hummous. Kanske inte jattetraditionell paskmat (vare sig svenskt, aussie eller engelskt) men otroligt gott. Har ni mojlighet sa tycker jag ni ska lagga beslag pa fantastiska Yotam Ottolenghis kokbok "Plenty" (innehaller bara vegetariska ratter och allt, allt, precis ALLT ar supergott. Kycklingen fanns inte i denna bok, men det gor man ju som man vill med).

Lopning har det ocksa blivit sa klart; idag 13 km i ca 5.30-fart, igar 8 km lugn jogg och pa skartorsdagen 11 km progressivt. Det ar sa harligt att ha lite extra ledighet kring pasken sa har mitt pa aret och kunna vila upp sig, sticka ut och springa nar man vill och forkovra sig i roligheter som matlagning (som garna far ta lite langre tid nar man val HAR mer tid - i vanliga fall ar ju det en riktig lyxvara).

Hoppas ni alla far en fortsatt glad pask!
 

Bete

Det ar en harlig tid den har kravlosa, prestationsfria inga-lopp-i-sikte-kanslan. Att ge sig sjalv lite fristad, springa bara pa kansla och utan schema, kunna tanka pa sondagar utan att omedelbart gora aterkopplingen langpass etc.

Det ar harligt anda fram tills att man - 6 manader efter man sist tavlade - star infor den dar bisarra, aterkommande kanslan av att man alltfor ofta valjer soffan framfor att snora pa sig skorna, lurar sig sjalv med alla mojliga konstiga ursakter att ge sig ut, och foredrar sovmorgnar pa helgerna nar man borde vara ute och springa. Ja, det sistnamnada kanske bara ar relevant for en exilsvensk i Sydney, men ni fattar. 

Har antligen tagit mig i kragen och registrerat mig till nagra lopp, hoppas att det ska funka som bete for att andra pa detta beteende.

10 km - 3 maj - Centennial Park

Sydney Halvmarathon - 19 maj 

Sydney marathon - 22 september

Break a leg eller nat!

Soluppgangar ar helt enkelt for fina for att sovas bort.

More novelties

Fa traningspass ger en san speciell kansla som just nar man springer snabbt, och kanske framforallt om man lyckas halla farten ett tag. Att kanna sa ar kanske mer en reflektion att man - jag - inte gor det speciellt ofta, och da blir det, som det sa fint kan heta "more of a novelty".

Enkelt upplagg - borjade med en lang uppjogg pa 3 km innan den snabba biten inleddes (av nagon anledning kanns det alltid som jag behover minst 2-3 km innan jag springer sa har). Sedan till grovgorat; 6 x 1 km i 13 km/h pa lopbandet. 30 sekunders vila och drickapaus mellan varje tusing. Nedjogg pa 2 km. Enkelt och effektivt och en kansla av att man borde springa sahar ofta. I lurarna eminenta Sisters of Mercy som sjong tungt om More - passande!

Fredagskänsla

Antligen helg! Vissa fredagar kanns det som behovet av arbetsvila ar extra starkt, idag ar det précis sa.

Ingen morgonjogg i morse men jag har iaf skrapat ihop 3 loppass under veckan an sa lange, ratt bra for att vara mig da bade lordag och sondag brukar innebara traning ocksa. I helgen blir det dessutom fodelsedagskalas med fortaring och dito - allt for att det halsosamma levernet ska fa sig en torn. Trevlig helg pa er!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tre är en trend?

Kan det vara sa, om man lyckats stiga upp och morgonjogga hela tre ganger under en och samma vecka? Man far hoppas det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tillfällig amnesi & muskelminne

Att glomma sitt modersmal tror jag aldrig riktigt man kan gora men att det blir lite fel ibland, bade vid tal och skrift, ar jag det levande beviset for. Det andra spraket ar ju sa aktivt, sa anvant just nu. Man har jobbat sa hart att fa till ett bra uttal, ett stort ordforrad och anvanda sig av lokala idiomatiska uttryck - allt for att kunna smalta in i den nya kulturen och samhallet pa sa bra satt som mojligt. Sa det ar klart att det ar nagot som blir lidande i tvasprakligheten - anvandandet av det egna svenska spraket ar inte lika tillgangligt. Modersmalet sitter liksom i ett stort dammigt arkiv, aktiveras alldeles for sallan (i mitt fall endast vid diverse Skypesamtal och nagra futtiga blogginlagg nu och da) och vagen till att hitta de dar specifika, unika orden som beskriver det man vill saga just dar just da - kanns ibland lite langsokt.

Det har stor mig. Det ar otroligt frustrerande att inte hitta ratt ord i ett samtal, att behova prata 'runt' amnet for att komma dit man ska. Lite som att man drabbas av tillfallig amnesi och ens ordforrad ar reducerat till en tonarings. Men det ar klart, nagra dagar inpa en sverigevistelse brukar det oftast latta - plotsligt hittar man de dar svenska orden igen, pa en gang utan ombeskrivning. Dialogerna flyter pa och man kan vara rapp i munnen och slipper sta och fumla med tunghafta. Hjarnan hittar det den ska.

Hjarnan ar precis det, en muskel. En muskel som standigt behover aktiveras och utmanas med olika aktiviteter, en muskel som alltid maste tranas. Med sprakbruket ar det som med traningsvarken tycker jag. Nar man borjar med nagot nytt sa far man en san otrolig traningsvark, sedan lattar det efter ett tag och plotsligt tycker man inte att det ar jobbigt langre. Muskelminnet hittar de snabbaste vagarna fran A till B och helt plotsligt kan man gora squats i en rasande fart utan att det gor det minsta ont.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Older

Februari ar onekligen en valdigt vanlig fodelsedagsmanad, ja, atminstone i min egen familj och bekantskapskrets dar bemarkelsedagarna ar ungefar lika manga som antalet dagar i manaden i sig.

Sjalv firades jag for nagra dagar sedan och klev da in i fyrtioarsklubben sa nu ar det bara utfor for hela slanten. I loparsammanhang brukar ju utforsbackarna vara valkomna inslag sa att fylla fyrtio kan ju BARA vara positivt. :-)

PT-tid ikvall blir det - fokus pa squats, lunges, chin ups och sa ska vi kika pa vad min corerutin bestar av. Roligt aven om jag nastan bavar mig for traningsvarken som lar komma som ett brev pa posten i morgon.

Forra veckan var en ratt sa lugn vecka med lopning aven om jag fick ihop 2 riktigt bra styrkepass utover det. Loptraningen sag ut sa har: 3 pass fordelat pa 10 km troskelpass i ca 5:10 min/km utomhus, 9 km distans utomhus och 12 km progressivt pa lopbandet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Redan februari och nu med PT!

Det kanns som januari bara har svischat forbi och nu ar vi redan mitt uppe i februari som kommer att vara minst sagt lika fullpackad den. Vi har haft roligt besok fran England i en manads tid och har bara gjort en massa roligheter under helgerna - turistande blandat med traning. Nu har besokarna akt hem till sig, det kanns trakigt nar de lamnar en aven om det ar ratt skont att "fa tillbaks" lite mer utrymme i lagenheten. Turistandet ar slut men traningen fortsatter.

Och jo, apropa traning. 4 ganger i veckan har jag snittat med loptraning i januari. Dessutom har ju som sagt borjat trana med PT. Beslutet kom sig, om an nagot impulsivt, sa anda ratt valinplanerat och med goda intentioner. Malet med traningen och att traffa en PT som stottar en, blir ju extra tydligt nar man pratar om varfor man overhuvudtaget tar sig tid att anlita en PT. Jag funderade pa svaret nar jag fick fragan, alltsa vad ar malet med min traning och varfor vill jag ha en PT. Under en brakdel av en sekund holl jag nastan pa att saga att "det ar ju gratis". Men sedan insag jag som tur var att sa kan man ju bara inte saga, det vore ju frackt. Aven om det ligger lite sanning i det.

Alltsa. Malet med att trana med PT ar ju att jag vill utvecklas, inte stagnera, inte bara halla pa och harva med samma samma traning dag ut och dag in. Jag vill ha lite coaching, lite inspiration som kommer att leda till mer motivation, och som kanske ocksa kommer att gora mig till en starkare lopare. Framforallt sa vill jag vara skadefri och kunna ha sa bra forutsattningar som mojligt till att forbli relativt stark och valtranad. Lopningen ar ju i och for sig valdigt varierande (eller man kan gora den sa variernade man vill), men ju mer jag styrketranar desto mer inser jag hur lite man (jag?) anvander vissa muskler. Planen kommer att se ut sa har ungefar -

- Arbeta upp en battre core-rutin som jag kan folja med lite andra ovningar an de vanliga* coreovningarna jag kor (* - plankan, ryggresningar, sit ups, Daniels Jane Fonda-ovningar, Evas Flamingo-ovning). Nagot mer forrutom dessa alltsa, garna med pilatesboll eller bara genom att anvanda kroppens motstand.
- Ga igenom ett ganska genomgaende styrkeprogram for overkroppen.
- Lagga till nagra extra benovningar som kan starka benmusklerna.

Som sagt, det ar hemskt roligt och jag far en fruktansvard traningsvark. Jag som trodde att jag var hyfsat stark anda. Pyttsan.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Kroppsdelar

Lar, rumpa, axlar, skulderblad, brost, mage (OMG, magen!!) - ja hela kroppen om jag ska vara arlig - kanns av idag. Lange sedan jag haft san har traningsvark. Bara att tanka gor ont det med!

Traningsvarken ar resultatet av en timmes hard styrketraning med en PT - tufft men otroligt inspirerande! Har antligen kommit mig for att boka tid med en PT nu - det ingar ju faktiskt 2 timmar gratis PT/manad pa mitt gym sa det kanns ju nastan fel att inte utnyttja ett sant tillfalle. Phu! Har forsokt springa bort traningsvarken idag men det gick sa dar...

- Posted using BlogPress from my iPhone