Hissa alternativt

Hoften gor sig fortfarande pamind, har tagit en paus fran springandet och kor pa alternativ traning i stallet. Vansinnigt trakigt da man ju vill vara i form infor kommande lopp i maj men det ar bara att gilla laget. Igar en timmes stationar cykel samt 15 minuter rodd (och det funkade bra faktiskt, det blev inte varre). I sondags korde jag cross training men aven dar kande jag av hoften sa jag tror nog jag bor halla mig ifran rorelser som paminner om lopning och istallet trana spinning/stationar cykel och rodd. Sist jag sprang var i lordags, 10 km, och da kande jag av hoften rejalt efterat. Att bara kora pa och riskera att gora det varre kanns inte lockande.

Det har med alternativ traning ar ratt lustigt, man blir ju sa sur nar man inte far trana "som det ar tankt" och tycker att all annan traning kanns meningslost, inte pa riktigt. Men sa ar det ju egentligen inte - det ar ju vad man gor under tiden som raknas och att man far upp pulsen till en niva som kanns anstrangd pa liknande satt som nar man springer. Det gar att trana bra pa det har sattet ocksa. Det ar fortfarande effektivt och man behover ju inte nodvandigtvis tappa dagsformen. Jag forsokte intala mig det igar da jag tilll att borja med satt och fintrampade pa cykeln. Det har tar ju ingenting, tankte jag. Anledningen? Svarighetsgraden var satt till niva 8 (av 20 tror jag) och jag var varken svettig eller andfadd. Hojde till niva 16 och helt plotsligt var det inte lika latt langre, pulsen skenade ivag och svetten lackade, benen fick jobba som i uppforsbacke. En timme pa cykeln och det var absolut inget fel pa det traningspasset. Men.

Det ar ju inte lika roligt. Det inger ju inte samma frihetskansla. Och endorfinkickarna lyser med sin franvaro. Dessutom - grannen pa cykeln bredvid hade uppenbarligen glomt att tvatta sina traningsklader.


- Posted using BlogPress from my iPhone