Glad Påsk & livet i ett rat race!

Kokta, porcherade, skramlade, omelett - you name it. Agg i mangder hor pasken till och en hel del agg har det ocksa blivit for min del. Det ar tur man har hyfsade kolesterolvarden - an sa lange. 

I ovrigt har jag tagit tillfallet i akt under pasken att utvidga mina kunskaper i andra kulinariska fardigheter, forrutom aggtillagning. Vad sags om bulgur med artor, oliver, citron och vitlok, ugnsrostad sotpotatis med chili, varlok och farska fikon, sotgrillad aubergine med chermoula och kyckling med sesamfron och zaatar, allt serverat med en stor klick hemgjord hummous. Kanske inte jattetraditionell paskmat (vare sig svenskt, aussie eller engelskt) men otroligt gott. Har ni mojlighet sa tycker jag ni ska lagga beslag pa fantastiska Yotam Ottolenghis kokbok "Plenty" (innehaller bara vegetariska ratter och allt, allt, precis ALLT ar supergott. Kycklingen fanns inte i denna bok, men det gor man ju som man vill med).

Lopning har det ocksa blivit sa klart; idag 13 km i ca 5.30-fart, igar 8 km lugn jogg och pa skartorsdagen 11 km progressivt. Det ar sa harligt att ha lite extra ledighet kring pasken sa har mitt pa aret och kunna vila upp sig, sticka ut och springa nar man vill och forkovra sig i roligheter som matlagning (som garna far ta lite langre tid nar man val HAR mer tid - i vanliga fall ar ju det en riktig lyxvara).

Hoppas ni alla far en fortsatt glad pask!
 

Bete

Det ar en harlig tid den har kravlosa, prestationsfria inga-lopp-i-sikte-kanslan. Att ge sig sjalv lite fristad, springa bara pa kansla och utan schema, kunna tanka pa sondagar utan att omedelbart gora aterkopplingen langpass etc.

Det ar harligt anda fram tills att man - 6 manader efter man sist tavlade - star infor den dar bisarra, aterkommande kanslan av att man alltfor ofta valjer soffan framfor att snora pa sig skorna, lurar sig sjalv med alla mojliga konstiga ursakter att ge sig ut, och foredrar sovmorgnar pa helgerna nar man borde vara ute och springa. Ja, det sistnamnada kanske bara ar relevant for en exilsvensk i Sydney, men ni fattar. 

Har antligen tagit mig i kragen och registrerat mig till nagra lopp, hoppas att det ska funka som bete for att andra pa detta beteende.

10 km - 3 maj - Centennial Park

Sydney Halvmarathon - 19 maj 

Sydney marathon - 22 september

Break a leg eller nat!

Soluppgangar ar helt enkelt for fina for att sovas bort.

More novelties

Fa traningspass ger en san speciell kansla som just nar man springer snabbt, och kanske framforallt om man lyckas halla farten ett tag. Att kanna sa ar kanske mer en reflektion att man - jag - inte gor det speciellt ofta, och da blir det, som det sa fint kan heta "more of a novelty".

Enkelt upplagg - borjade med en lang uppjogg pa 3 km innan den snabba biten inleddes (av nagon anledning kanns det alltid som jag behover minst 2-3 km innan jag springer sa har). Sedan till grovgorat; 6 x 1 km i 13 km/h pa lopbandet. 30 sekunders vila och drickapaus mellan varje tusing. Nedjogg pa 2 km. Enkelt och effektivt och en kansla av att man borde springa sahar ofta. I lurarna eminenta Sisters of Mercy som sjong tungt om More - passande!

Fredagskänsla

Antligen helg! Vissa fredagar kanns det som behovet av arbetsvila ar extra starkt, idag ar det précis sa.

Ingen morgonjogg i morse men jag har iaf skrapat ihop 3 loppass under veckan an sa lange, ratt bra for att vara mig da bade lordag och sondag brukar innebara traning ocksa. I helgen blir det dessutom fodelsedagskalas med fortaring och dito - allt for att det halsosamma levernet ska fa sig en torn. Trevlig helg pa er!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tre är en trend?

Kan det vara sa, om man lyckats stiga upp och morgonjogga hela tre ganger under en och samma vecka? Man far hoppas det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tillfällig amnesi & muskelminne

Att glomma sitt modersmal tror jag aldrig riktigt man kan gora men att det blir lite fel ibland, bade vid tal och skrift, ar jag det levande beviset for. Det andra spraket ar ju sa aktivt, sa anvant just nu. Man har jobbat sa hart att fa till ett bra uttal, ett stort ordforrad och anvanda sig av lokala idiomatiska uttryck - allt for att kunna smalta in i den nya kulturen och samhallet pa sa bra satt som mojligt. Sa det ar klart att det ar nagot som blir lidande i tvasprakligheten - anvandandet av det egna svenska spraket ar inte lika tillgangligt. Modersmalet sitter liksom i ett stort dammigt arkiv, aktiveras alldeles for sallan (i mitt fall endast vid diverse Skypesamtal och nagra futtiga blogginlagg nu och da) och vagen till att hitta de dar specifika, unika orden som beskriver det man vill saga just dar just da - kanns ibland lite langsokt.

Det har stor mig. Det ar otroligt frustrerande att inte hitta ratt ord i ett samtal, att behova prata 'runt' amnet for att komma dit man ska. Lite som att man drabbas av tillfallig amnesi och ens ordforrad ar reducerat till en tonarings. Men det ar klart, nagra dagar inpa en sverigevistelse brukar det oftast latta - plotsligt hittar man de dar svenska orden igen, pa en gang utan ombeskrivning. Dialogerna flyter pa och man kan vara rapp i munnen och slipper sta och fumla med tunghafta. Hjarnan hittar det den ska.

Hjarnan ar precis det, en muskel. En muskel som standigt behover aktiveras och utmanas med olika aktiviteter, en muskel som alltid maste tranas. Med sprakbruket ar det som med traningsvarken tycker jag. Nar man borjar med nagot nytt sa far man en san otrolig traningsvark, sedan lattar det efter ett tag och plotsligt tycker man inte att det ar jobbigt langre. Muskelminnet hittar de snabbaste vagarna fran A till B och helt plotsligt kan man gora squats i en rasande fart utan att det gor det minsta ont.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Older

Februari ar onekligen en valdigt vanlig fodelsedagsmanad, ja, atminstone i min egen familj och bekantskapskrets dar bemarkelsedagarna ar ungefar lika manga som antalet dagar i manaden i sig.

Sjalv firades jag for nagra dagar sedan och klev da in i fyrtioarsklubben sa nu ar det bara utfor for hela slanten. I loparsammanhang brukar ju utforsbackarna vara valkomna inslag sa att fylla fyrtio kan ju BARA vara positivt. :-)

PT-tid ikvall blir det - fokus pa squats, lunges, chin ups och sa ska vi kika pa vad min corerutin bestar av. Roligt aven om jag nastan bavar mig for traningsvarken som lar komma som ett brev pa posten i morgon.

Forra veckan var en ratt sa lugn vecka med lopning aven om jag fick ihop 2 riktigt bra styrkepass utover det. Loptraningen sag ut sa har: 3 pass fordelat pa 10 km troskelpass i ca 5:10 min/km utomhus, 9 km distans utomhus och 12 km progressivt pa lopbandet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Redan februari och nu med PT!

Det kanns som januari bara har svischat forbi och nu ar vi redan mitt uppe i februari som kommer att vara minst sagt lika fullpackad den. Vi har haft roligt besok fran England i en manads tid och har bara gjort en massa roligheter under helgerna - turistande blandat med traning. Nu har besokarna akt hem till sig, det kanns trakigt nar de lamnar en aven om det ar ratt skont att "fa tillbaks" lite mer utrymme i lagenheten. Turistandet ar slut men traningen fortsatter.

Och jo, apropa traning. 4 ganger i veckan har jag snittat med loptraning i januari. Dessutom har ju som sagt borjat trana med PT. Beslutet kom sig, om an nagot impulsivt, sa anda ratt valinplanerat och med goda intentioner. Malet med traningen och att traffa en PT som stottar en, blir ju extra tydligt nar man pratar om varfor man overhuvudtaget tar sig tid att anlita en PT. Jag funderade pa svaret nar jag fick fragan, alltsa vad ar malet med min traning och varfor vill jag ha en PT. Under en brakdel av en sekund holl jag nastan pa att saga att "det ar ju gratis". Men sedan insag jag som tur var att sa kan man ju bara inte saga, det vore ju frackt. Aven om det ligger lite sanning i det.

Alltsa. Malet med att trana med PT ar ju att jag vill utvecklas, inte stagnera, inte bara halla pa och harva med samma samma traning dag ut och dag in. Jag vill ha lite coaching, lite inspiration som kommer att leda till mer motivation, och som kanske ocksa kommer att gora mig till en starkare lopare. Framforallt sa vill jag vara skadefri och kunna ha sa bra forutsattningar som mojligt till att forbli relativt stark och valtranad. Lopningen ar ju i och for sig valdigt varierande (eller man kan gora den sa variernade man vill), men ju mer jag styrketranar desto mer inser jag hur lite man (jag?) anvander vissa muskler. Planen kommer att se ut sa har ungefar -

- Arbeta upp en battre core-rutin som jag kan folja med lite andra ovningar an de vanliga* coreovningarna jag kor (* - plankan, ryggresningar, sit ups, Daniels Jane Fonda-ovningar, Evas Flamingo-ovning). Nagot mer forrutom dessa alltsa, garna med pilatesboll eller bara genom att anvanda kroppens motstand.
- Ga igenom ett ganska genomgaende styrkeprogram for overkroppen.
- Lagga till nagra extra benovningar som kan starka benmusklerna.

Som sagt, det ar hemskt roligt och jag far en fruktansvard traningsvark. Jag som trodde att jag var hyfsat stark anda. Pyttsan.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Kroppsdelar

Lar, rumpa, axlar, skulderblad, brost, mage (OMG, magen!!) - ja hela kroppen om jag ska vara arlig - kanns av idag. Lange sedan jag haft san har traningsvark. Bara att tanka gor ont det med!

Traningsvarken ar resultatet av en timmes hard styrketraning med en PT - tufft men otroligt inspirerande! Har antligen kommit mig for att boka tid med en PT nu - det ingar ju faktiskt 2 timmar gratis PT/manad pa mitt gym sa det kanns ju nastan fel att inte utnyttja ett sant tillfalle. Phu! Har forsokt springa bort traningsvarken idag men det gick sa dar...

- Posted using BlogPress from my iPhone

7 saker man kan göra när man sitter på ett tåg som stått stilla i 45 minuter

1.) Fundera pa om -25C eller +46C ar vidrigast.
2.) Klura pa varfor a/c'n slutade funka.
3.) Klura pa varfor taget slutade funka (pga varmen sags det, kan det stamma??).
4.) Skicka SMS och svara pa mail.
5.) Langta hem.
6.) Halla fingrarna for att taget kommer igang snart sa man slipper besoka nodtoaletten.
7.) Beundra utsikten.
//Happy commuter



- Posted using BlogPress from my iPhone

Tystnaden

Dasande luftkonditioneringar, envisa telefonsignaler, hogljudda kontorsnissar. Oppna kontorslandskap, lunchmoten. Surrande kaffeapparater, folk som rusar i korridorer. Proppfyllda pendeltag, resenarer som pratar vitt och brett om sina liv. Bullrande trafik, bussar och tag, sirener som ylar.

Att kunna lyssna pa sina egna tankar utan avbrytande ljud. Att stanga av tv och musik. Att hora ljudet som tystnaden gor. Det ar ocksa ratt skont. Att springa utan musik och bara vara narvarande, bara hora ljudet av sin egen andning.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fulbandet

Fusklopning har det blivit valdigt mycket av pa sistone. Lopning pa lopbandet alltsa. Det pastas ju vara en helt vardelos traningsform. Sjalv kan jag inte pasta att det ar nagot fel pa lopbandet. Inte heller har jag haft nagra problem med skador eller dylikt eller kant mig samre for att jag inte springer utomhus just nu.

Givetvis ar det roligare att springa ute i naturen men nar temperaturen stiger till +43c - som det kommer att gora imorgon - sa finns det inte sa manga alternativ. Dessutom tycker jag att tempopass och intervaller ar lattare att utfora pa lopbandet (man blir ju liksom tvungen att halla farten da och kan inte komma undan med att fuska aven om det ar lattare och man far ett mer naturligt lopsteg genom att springa utomhus.)

Core och overkroppsstyrka har varit bra komplement till den har veckans gangna traning, kanner mig helnojd med 5 traningspass med bra fart aven om jag fulsprang pa bandet alla gangerna. So sue me.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Roll on 2013!

Kande pa mig att arets sista vecka skulle bli en bra traningsvecka, och det blev den ocksa. Summerar ihop 62 km lopning och 40 km cykel, och med det sager jag nu tack och adjo 2012. Skulle kanske varit roligt att veta arsstatistiken nu sahar vid arsskiftet och allt men jag registrerar min traning alldeles for oregelbundet sa det finns inga exakta siffror pa det.

2012 har varit ett bra ar for mig men jag kanner pa mig att 2013 kommer att bli grymt. Sa med det sager jag:

Gott Nytt År!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

God fortsättning!!

Hoppas julen varit bra for er alla. Sjalv har jag haft en superskon julhelg i valdigt nedvaxlat tempo. Bara varit hemma i Sydney och firat jul - bade svensk, engelsk och australiensisk variant, atit dito traditionell mat och haft det allmant gott och bara gjort saker som jag/vi velat gora. Givetvis har det blivit lite spring ocksa. Det kanns lyxigt att fa vara ledig en lite langre tid, 11 dagar, utan aka ivag nagonstans. Oftast ar ju tid och framforallt semesterdagar valdigt dyrbart, nagot man i vanliga fall inte bara kan slarva bort pa att gora "ingenting".

Pa julaftonsmorgonen var jag ute pa ett distanspass - 15 km i ca 5:15-tempo. Jag lyckades komma ut ratt tidigt sa det gick att halla ett hyfsat tempo. Traningsvila blev det igar pa juldagen da regnet oste ned. Hade forst tankt springa men det askade dessutom, kandes inte sa kul att ge sig ut da. Imorse blev det ca 13 km i Centennial park med fartinslag pa mitten.

Benen ar hemskt pigga och jag hoppas kunna fa in sa mycket traning som mojligt denna vecka da man liksom anda inte har nagot speciellt for sig. Har jag tur sa blir den sista veckan av det har aret det basta - atminstone traningsmassigt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

21.12.2012 - the End of the World

Nu nar tjugoforsta december nastan ar over - atminstone pa den har sidan jordklotet - och det visade sig att dagen passerat revy relativt obemarkt sa kanske man kan borja slappna av och kanna att varlden INTE kommer att ga under. Trots alla domedagspredikningar och profetorer som skronat om jordens undergang just idag.

Varlden har alltsa inte gatt i bitar och vi springer fortfarande, alltsa finns vi. Idag har jag aktiverat out-of-office-assistenten pa jobbet. Den skvallrar om att jag ar back in business igen den andra januari 2013. Ska bli hemskt skont med elva dagars ledighet aven om jag gar en oviss framtid tillmotes med min nuvarande arbetsgivare. Jag ar ganska saker pa att 2013 kommer att bjuda pa manga mysiga loprundor och ta mig till spannande platser jag aldrig sett forrut, dock ar jag lite mindre saker pa vad som kommer att handa i jobbet. Men vad som an kommer att ske sa kommer det bli bra, det tror jag. Jorden kommer formodligen inte att ga under.

For ovrigt laste jag foljande inlagg pa Facebook for ett bra tag sedan. En konversation som agde rum mellan en mamma och hennes fyraariga son. Samtalet ar dock helt orelaterat till denna idiotiska hysteri kring domedagen, men det fick mig sa klart att tanka pa dem just idag. Kanske det basta jag sett pa Facebook.

Sonen: Mum, when is the end of the world?
Mamman: I don't know darling... that's a very good question. Who's been talking to you about this??
Sonen: You, mum. You always say "It's not the end of the world..." So I was wondering when that is.

Ha en superskon helg, alla!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Intensiv vecka bakom mig

Lagger en valdigt intensiv vecka bakom mig. Kurs pa heltid, mandag till fredag, och sa hemlaxa pa kursinnehallet pa kvallstid. Phu! Att lara sig nya arbetsmetoder i jobbet (eLearning via Captivate) ar otroligt berikande, hoppas bara att jag far tid att leverera nagot av detta snart medans det ar farskt i minnet.

Traningsmassigt har jag fatt ihop 4 pass (10 km, 13 km, 11 km och 10 km) och det kanns jattebra med tanke pa jobbveckan.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Långpasset som kom av sig

Jag gav upp pa langpasset igar. Det kandes unket. I vanliga fall ger jag mig sjalv ratt fria tyglar var det galler distanser upp till 15 km men har jag sagt att jag ska gora ett langpass sa brukar jag faktiskt halla mig till det. Det kravs ju lite extra peppning att komma in i ratt mental installning for att ge sig ut pa de har langpannorna, och nar man da avbryter planen kanns det lite grann som man sviker sig sjalv. Man staller in sig pa att vara ute lange och nota asfalt och da kanns det sa himla trist nar det hela kommer av sig, nar man inte klarar att halla sig till vad man hade tankt.

Solen gassade och det hade regnat under natten sa det var bade varmt och samtidigt valdigt fuktigt, en jobbig kombination. Jag kande pa en gang att det skulle bli svart att fullgora det har men jag sprang ivag anda med inbillningen att jag kunde dricka mycket och ta det lugnt. Ungefar 6,5 km fran hemmet holl jag att fa varmeslag och var tvugnen att ga/lufsa. Det var svart att andas och allting bara klibbade och kandes allmant javligt. Modet sjonk allt mer. Det har kunde jag halla pa med en annan dag, tyckte jag. 13 valdigt svarflortade kilometrar fick jag ihop. Langpasset (som kom av sig) far alltsa gora comeback nagon annan dag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Same old, same old

Ja, ibland kanns det onekligen som man upprepar sig, som Staffan skrev for nagon dag sedan. Pa vastfronten intet nytt. Sprang ett troskelpass igar, en mil i Moore park. Harligt att springa i lite behagligare temperaturer efter helgen som var valdigt varm. Forra vecka blev det totalt 43 km lopning pa 4 pass - inget att orda om nagot speciellt forrutom att det kanns valdigt segt att springa i varme. Imorgon blir det intervaller pa lopbandet och jag hoppas fa in ett langre pass den har veckan, kanns som det ar dags for det nu.

Fredag - In for the kill

Jag hoppas alltid kunna sluta tidigt pa fredagar men oftast blir det inte sa. Veckans gangna aktiviteter ska liksom "knytas ihop" via statusrapporter och analysdiagram hit och dit, och sa ar det ratt mycket som ska forberedas infor nasta vecka. Phu sager jag bara! Skont att sparka av sig klackarna och komma i lite bekvamare skodon. 

Imorse morgonjoggade jag till La Rouxs "In for the kill". Perfekt lat att komma in i ratt fredagsstamning. Ha en skon helg, ladies och gentlemen, for det kommer jag att ha.

Motivation, Yada Yada

En stark motivationsfaktor ar helt klart framstegen man gor i lopningen och da blir ju tider och prestation under lopp valdigt patagligt. Jag resonerar som sa att det ar jatteroligt att kanna att man KAN springa snabbt, och det ar ocksa valdigt motiverande att se framstegen man gor, men... det ar verkligen inte allt for mig. Och tur ar val det. For skulle jag bara bli motiverad av mina framsteg under tavlingar sa skulle jag nog ha gett upp for lange sen. Ta bara mina marathonresultat tex som visat samre och samre siffror sedan mitt forsta race 2010. Enligt maken sa kommer jag formodligen att gora mitt nasta marathon pa sub-5, vem vet!? Hoppas han har fel!

En annan motivationsfaktor ar ocksa nar man har nya traningsklader eller skor. Svart att inte ge sig ut och testa foret da! Igar sprang jag forbi Lululemon och lyckades komma hem med inte mindre an tva nya set darifran. Ett i lila och ett annat i knallorange. Stod och velade pa ett tredje i korallrosa innan jag tog fornuftet tillfanga och drog i handbromsen. Motivationen har ibland ocksa ett pris men jag brukar alltid dampa eventuella negativa skuldkanslor i det avseendet med tesen "you'll remember the quality long after you will have forgotten the price". Alltsa. Ar det vart pengarna sa ar det inget snack om saken.

Lululemon (som ju egentligen ar ett yoga-marke) har verkligen blivit lite av ett favoritmarke med sina fina loparklanningar och matchande toppar och shorts. Innovativ design och lite cleanare snitt aven om man inte offrar plaggets funktionella betydelse. Gillar verkligen att man blandar olika tekniska material i samma farger och tar i ansprak kroppsdelarna dar man svettas lite mer - meshtyg vid ovre bysten och lite lattare fladdertyg baktill tex. Extra langa linnen for att dolja mindre smickrande kroppspartier. 3 olika fickor pa shortsen bara for att man inte bara vill ha EN klumpig ficka. En ficka utanpa bhn som rymmer plats for en sportgel. Jackorna tex - en jacka ar inte bara ar en jacka utan den gar givetvis att anvanda ut och in (i en helt annan farg) och har inbyggda vantar som ocksa har reflexer pa utsidan. Till exempel.


Lila löpare innan avverkat pass. - Posted using BlogPress from my iPhone