Australien del 2/3

Australien har tusentals strander men langt ifran alla lampar sig for strandlopning. Ofta kan det vara alldeles for hard lutning, for kraftiga vagor, klippor som bryter av stranden eller att det ar alldeles for mycket folk. Givetvis finns det lika manga bra strander, de som kanns som de ar gjorda for lopning med en enda lang platt playa, hart packad sand och nastan ingen lutning alls. Det galler att ta vara pa dessa guldkorn och hitta dit. De stallen jag har sprungt pa ar foljande -

Port Douglas (QLD)
Port Douglas har enligt RW utsetts till en av de basta lopstranderna i Australien - hart packad sand, platt och sa ar det ganska folkglest. Jag ar benagen att halla med aven om min personliga favorit ar Pottsville som jag tycker ar snappet vassare. Men Port Douglas ar ocksa ett roligt stalle i ovrigt med en massa roliga grejer som tex en jattestor fin djurpark, utmarkta dykforhallanden, fin golfbana (enligt golfmanniskor) och en allmant skont somning semesterortkansla. Jag ger helt klart Port Douglas en stark rekommendation. Dessutom ligger det precis vid det stora barriarrevet sa det ar ju lite av en ikon av ticka av i Stallen-att-besoka-listan.

Surfers Paradise (ca 8 mil soder om Brisbane)
Surfers Paradise kallas ocksa for The Gold Coast, eller guldkusten pa ren svenska. Det har ar en ganska folktat strand med mycket "kommers" runt stranden. Kommer du ut tidigt sa kan det vara enormt maktigt att springa pa den har langa stranden, som ger lite Miami-kansla med hoga glossiga skyskrapor och en utpgraglad citykansla. Pefekt om man dessutom gillar japansk mat eftersom det bor maaaanga japaner har - det paverkar ju matutbudet saklart.

Noosa heads (QLD)
En liten beach resort som ar valdigt mysig att besoka. Har halls den arliga Iron Man-tavlingen som lockar deltagare fran hela varlden. Det finns ocksa en boot camp som haller traningslager. Stranden ar ganska liten men platt och perfekt att springa pa (om jag minns ratt).

Marochydore (QLD)
En ca 3 km lang strand som har en ganska stark lutning. Inte perfekt for strandlopning men det gar ju att springa pa vagen som gar precis ovanfor stranden. Marochydore brukar vara ett naturligt stopp i resan norrut pa ostkusten annars skulle jag inte rekommendera den har stranden i loparsammanhang. Det ar visserligen en gullig ort och bra om man vill surfa eftersom det ar stora vagor och mycket vind.

Fraser Island (QLD)
Ta farjan ut fran Rainbow beach och upplev denna fantastiska oas som forrutom lopning erbjuder ett enormt djurliv (koalor, hyenor, kangrur tex) och en allman kansla av att man befinner sig i himmelriket. Har finns ocksa en lagun och en exotisk flora och fauna. Eftersom det har ar en o ar den mer utsatt for vader och vind - det har kan innebara att stranden och loparvanligheten kan svanga ratt rejalt.

Pottsville (20 mil soder om Brisbane, NSW)
Paradiset pa jorden om du fragar mig. Perfekt lopning, i princip folktomt och det kanns som du ar Robinson Kruse ute pa loprunda. Det har ar verkligen ett naturskont stalle men ar man ute efter fart och flakt sa har man nog kommit fel. Det finns inte sa mycket att se i dess omnejd forrutom att det ar nara till Byron Beach (5 mil) som visserligen ar ett roligt stalle. Vi firade jul pa detta stalle forra aret och jag skulle mycket val kunna tanka mig att aka dit nar som helst - det var sa avslappnande och man tvingades verkligen att tagga ned och ta det lugnt. Ett riktigt loparparadis ar vad det ar!

Palm beach (ca 3 mil norr om Sydney)
En liten semesterort som vi tar oss till ibland. Det gar utmarkt att springa har men stranden ar inte langre an gissningsvis 2 km lang. Ibland ar det riktigt platt och bra men har man otur gor vadret att det blir lossand ibland vilket gor det lite mer svarsprunget. Har finns nagra sma gulliga restauranger, en jattefin nationalpark som man kan vandra i, och sa pa andra sidan vattnet har man Hawkesbury river, en flod som stracker sig inat landet.

Collaroy/Narrabeen (ca 2 mil norr om Sydney)
En ca 5 km lang strand, tyvarr lutar den ratt mycket pa vissa stallen men har man inget emot att springa pa lossand i vissa partier sa funkar det utmarkt. Collaroy/Narrabeen ar en utmarkt dagsutflykt fran Sydney om man skulle vara i Sydneyomradet men att springa DIT ar inget jag skulle rekommendera - det ar motorvag hela vagen dit.

Bondi Beach (Sydney)
Egentligen ar det inget magiskt med den har stranden alls men som man sager "When in Rome do as the Romans". Det gar inte att komma till Sydney och INTE besoka Bondi Beach. Aterigen blir det snabbt packat med folk pa denna finkorniga strand men lyckas du komma ut i gryningen sa kan det vara ratt magiskt att springa har anda. Foljer man dessutom strandleden langs med klipporna sa kommer man till de andra narliggande stranderna Tamarama (som ocksa syns pa bild nedan), Bronte, Clovelly och Coogee.

Manly beach (Sydney)
Ta farjan ut till Manly tidigt en morgon och avverka 5 km langs denna finkorninga strand. Det blir dock valdigt snabbt folktatt sa se till att vara pa plats sa tidigt som mojligt for att slippa kryssa mellan surfbradebarande backpackers och bikinibrudar. Ar man sugen pa ett riktigt langpass i riktning in mot stan sa kan man springa langs med strandpromenaden fran Shelley Beach, ut till norra Manly, over Spit Bridge, Mossman, over Harbour Bridge och anda in till stan igen - det skulle bli totalt 25 km.

I ovrigt sa finns det manga manga fina rundor jag kan rekommendera mer centralt i Sydney men det tar vi i nasta inlagg. Nu blir det bildkavalkad utan dess like!

Bondi Beach i bakgrunden. City2surf-lopare i forgrunden.



Tamarama beach ar alldeles for liten att springa pa men foljer man slingan langs med klipporna sa kan man tacka alla de ostliggande stranderna de s.k. Eastern beaches


Palm Beach ar fint


Det har ar ocksa i Palm Beach fast pa norra sidan mot Hawkesbury River



Pottsville beach...


....kan vara himlen pa jorden


du, havet, soluppgangen och inte sa mycket mer.

....sma gulliga strandhus vid stranden.

Australien - del 1/3

Australien ar ett fantastiskt roligt och "lattsemestrat" land pa manga olika satt. Dessutom ar det latt att ta sig fran A till B sa man behover alltsa inte ha boende och mellanresor inplanerade innan man aker. Att detaljplanera pa plats kan i manga fall ocksa vara mycket enklare. Australien ar verkligen en oas att aventyra i men de turistiga aktiviteterna ar dock valdigt individuella sa jag kommer har mest fokusera pa vad som kan vara vart att veta om man vill springa. Ingmarie hade en fraga om visum och dylikt - detta ska jag bl.a. forsoka svara pa i nasta inlagg. Ar det nagon annan som har nagot speciellt de undrar over sa maila/kommentera garna sa kan jag forsoka besvara den fragan! Nu kor vi.

Loparsasongen
Den generella loparsasongen i Australien brukar stracka sig fran april till november nar det ar host-vinter-var. Det ar alltsa under den kallare tiden pa aret som de flersta lopp springs och aven om man visst kan springa under sommaren (trots ratt hoga temperaturer) sa ar det kanske inte ultimat att springa lopp da. Men vill man tavla aret runt sa nog finns det lopp overallt. Man kan saga att vi har precis motsatta sasonger har, med andra ord, nu nar ni i Sverige har host och gar mot vinter ar vi mitt uppe i varen och gar mot sommar. Under jul och nyar och fram till februari ar det alltsa hogsommarvarme har - det kan ibland innebara extrem torka med mycket skogsbrander men det beror framforallt pa vart i landet man befinner sig. Generellt sa ar det mer tropisk varme ju langre norrut man aker - Brisbane som ju ligger norr om Sydney och narmare ekvatorn har saledes ett varmare klimat an Sydney (dar jag bor).

Infor starten i Centennial Park halvmarathon, 22 november 2009 - ca +35C som under loppet steg till narmare +40!


...ingen vacker syn, holl pa att smalta bort! F*n vad varmt.

Tips som lopare
Som manga kanske vet ar det vanstertrafik i det har landet - den regeln galler aven i loparsparet; hall till vanster nar du springer. En annan rolig sak jag har markt ar att ju mer extremt vader desto storre ar sannolikheten att man halsar eller utbyter nagra ord, och det ar ju faktiskt ganska trevligt. Det har betyder alltsa att vid regn/hetta/vind halsar man mer pa folk an i mer 'stadigt' vader - liksom for att bekrafta den andres existens och hangivenhet. Springer man i parker ar det valdigt vanligt att det finns vattenkranar (och kranvatten i Australien gar for ovrigt att dricka). Sjalv anvader jag ofta dessa kranar nar mitt eget vatten ar slut. Man bor kanske se upp for kranarna som pekar nedat - dessa anvands aven av torstiga pitbullterrier.

Australiensiska Fun beat (typ)
Coolrunning heter den (enda) australiensiska motsvarigheten till FunBeat, jogg.se eller marathon.se. Som ni kan se ar den inte pa langa vagar lika bra som de svenska varianterna. Har finns dock ett forum, nyheter, tips pa loparbutiker, eller lopkalendern om du undrar over vart det kan tankas finnas nagot lopp i narheten. Sortera pa den stat du befinner dig i och kolla enligt kalendern vad som finns. Sri Chinmoy har forresten en massa lopp langs hela ostkusten om man skulle vara tavlingssugen.

Skulle man befinna sig i Sydney sa kan det kanske vara kul att springa i Sydney Olympic Park som byggdes speciellt for OS 2000. Det ar egentligen ingen bildskon miljo men det kan ju vara kul att springa i en riktig OS-park och inne pa arenan. Jag sprang ett lopp dar forra aret och da sag det ut sahar - ratt mycket asfalt och betong.

Sydney Olympic Park

Fladderintryck, finspringa & siffror

Forra veckan blev en ratt lagom traningsvecka. Dessutom hann jag testa loparkjolen nagra ganger och fa en uppfattning om hur det var att springa i den. Att springa med fladder runt benen var... lite annorlunda. Inte en dalig upplevelse men inte helt igenom klockrent heller. Det ar ju onekligen mer tyg i den an i t.ex. vanliga shorts eller korta tights sa i riktigt varmt vader kommer jag nog inte att valja den har kjolen aven om den ar extremt latt och sakert inte vager speciellt mycket mer.

Jag kan se mig sjalv anvanda den mer nar jag vill vara lite mer "tjejig" eller om man planerar ett stopp mitt pa hallet for ata eller dylikt. Den ar helt klart ett jatteroligt kompliment som loparutstyrsel. Jag kande mig lite mer "kladd" i den, dessutom var det tva tjejer vid tva olika tillfallen som stannade och fragade vart jag hade kopt den. Inget markvardigt med det men det ar ju ratt roligt nar folk borjar prata med en p.g.a av en san sak. I vanliga fall har det aldrig hant.

Jag ger den tummen upp att anvandas for att finspringa i, om man kan anvanda ett sant uttryck. Kanske ocksa som cykelkjol eller bara att anvanda att strosa omkring i eller som vardagskjol, som bl.a. SvD-Petra namnde att hon gjorde (onskar jag ocksa kunde ha min pa jobbet men tyvarr ar det en mer strikt dresskod dar). Jag tror dessvarre inte det kommer att bli nagon tavlingskjol eftersom det kanns som den tar upp lite for mycket motstand.

Och sa de obligatoriska siffrorna fran forra veckan -

Mandag: 9,5 km fartlek i 5:22 min/km
Tisdag: vila
Onsdag: 6,5 km i 4:56 min/km
Torsdag: 12 km distans i 5:15 min/km
Fredag: simning 30 min
Lordag: 10 km lattjogg i 6:03 min/km
Sondag: 13 km fartlek i 5:17 min/km

This is Australia

Nasta vecka kommer jag att lagga ut en liten miniserie om Australien, lite matnyttiga grejer man kan tankas vilja veta som lopare nar man aker Down Under, lopartips, bra strander att springa pa, lopbutiker, etc, etc. Det ar tydligen sa att det ar nagra inom bloggosfaren som har nagra inplanerade Australienresor snart - skoj!! Tankte att det kunde vara ett bra lage att gora lite extra reklam eller kanske spada pa inspirationen lite. Hang med vettja!! Jag lovar mycket bilder och text. Tills dess, ha en trevlig helg!

Pottsville beach, kanske en av de basta lopstranderna i NSW, Australien

Väderlek

Man glommer bort hur mycket vader och vind paverkar ens hastighet och formaga att springa. Igar var det bade aska och regn i Sydney och 12 km-rundan som jag hade tankt att kora fick kortas ned till dryga 6,5km. Men det blev i ratt raskt tempo for det regnade bara mer och mer, snittempot hamnade pa 4:56 min/km, vilket kandes ganska latt, men det ar ju i vanliga fall ratt jobbigt att halla. Jag tror att jag vilseleddes lite av regnet som kylde ned ratt skont (egentligen borde man ju alltid springa nar det regnar om man tanker pa det). Idag daremot sken solen som aldrig forr och det var stekhett, skulle tippa pa runt +27C. Vid halvsju-snaret nar jag kom hem fran jobbet gav jag mig ut att springa den planerade distansen fran igar. Svettades som en gris, det var tur att jag hade vattenbaltet med mig trots den relativt korta distansen. 2 flaskor gick at. Idag blev det ett snittempo pa 5:15 min/km som kandes betydligt jobbigare an igar.

Fladder runt benen - kan det vara något?

Det ar helt klart ett perfekt lopvader nu, varmt utan att det ar for varmt. Vissa dagar kan man ha pa sig shorts och linne medans andra dagar ar lite kyligare och det ar ratt skont att springa i trekvartstights. Men vi gar ju som sagt mot mycket varmare tider och forra sommaren blev det ett stort inkop av nagra korta traningstoppar trots att det kan kannas ganska naket att springa med bar mage. Men man vanjer sig och alla tjejer gor ju det har sa man behover inte gora sa stor grej av det.

I helgen kopte jag en loparkjol. Har gatt och haft loparkjolsdille ratt lange nu (bade RW-Sofie och Redaktionsbloggen har sina) men eftersom jag ar en typisk person som garna vill ga och overvaga kopet om jag inte riktigt kan befoga det - forrutom nar jag handlar huvudstupa pa rea saklart - blev det manga turer fram och tillbaks till butiken. En loparkjol; jag kunde inte riktigt komma pa finessen dar; kandes det inte bara som ett onodigt lyx liksom? Fladder runt benen och ingen direkt funktion forrutom att det mojligtvis kunde vara snyggt och lite annorlunda. Men jag foll som en fura for det dar sista argumentet, speciellt med sommaren pa intagande och allt.

Sagt och gjort; ett kjolkop blev det. Market ar Lululemon, ett kanadensiskt marke som utmarker sig for superbra kvalitet (har en massa andra plagg darifran), oftast fina klatschiga farger (aven om jag fegade ur och korde svart), men kanske framforallt for sitt innovativa satt att utnyttja plagget och dess funktion till max. En trojaram ar tex inte bara en simpel trojaram utan den har oftast hal sa man kan stoppa in tummen och fa lite langre armar. Likasa med fickorna pa armslutet som gor att man kan knyta in naven om man springer nar det ar kallt (och inte har vantar med sig). Sma, strategiskt placerade meshbitar som gor det bade snyggt och praktiskt.... ja, till exempel.

Vi far helt enkelt se vad den har loparkjolen far for betyg i traningssammanhang. Den ar visserligen bra funktionellt planerad; fickor och korta tights under sa man slipper eventuella pinsamheter. Kritstrecksrander som fungerar som reflex pa kvallen. Plisserad ar den ocksa sa den ger lagomt mycket utrymme for att stracka ut benen i ren galopp. Kan redan nu saga att den sitter enormt skont och ar valdigt fin pa. Hit eller diss - ja, det ar fragan. Hmm... aterstar att se.

Veckans Träning & lite annat smått o gott

Forra veckan fick jag till ratt lagom mangd traning och ganska varierat ocksa, har bara inte haft tid att skriva om det. Men den basta traningen ar ju som sagt den som blir av. Hojdpunkten av allt var nog cykelturen igar dar jag och maken slog folje med 2 andra kompisar och avverkade 70 km i och runt Sydneys omnejd. Mitt pa hallet stannade vi for lunch vid Milson's Point och restaurang Garfish, Sydneys kanske basta och mest prisvarda seafoodstalle i norrort om du fragar mig. I ovrigt har det varit en bra vecka aven om det fortsatter att vara *fullt os medvetslos* pa jobbet. Den har veckan tanker jag trappa upp traningsmangden lite efter nagra veckor som har varit ratt lugna. Nu kanner jag dessutom att ha ett lopp att trana infor snart sa man kan lagga lite fokus pa det!

Mandag: 12 km distanslopning 5:09 min/km
Tisdag: vila
Onsdag: 7,5 km fartlek (2 x (2 snabba, 1 langsam)) snitt 5:15 min/km
Torsdag: simning
Fredag: 9,5 km lugn jogg snitt 5:45 min/km
Lordag: 11 km stegrande lopning med 3 km under 4:40, snitt 5:03 min/km
Sondag: 70 km cykling

Bästa löparmusiken

Vi har ratt mycket musik hemma, uppskattningsvis runt 25 GB om man ska prata volym; det mesta ar fortfarande i det format min brorsdotter skulle kalla for old school, alltsa cd-skivor. Vi har nu antligen parborjat den langa processen med att fora over allting till iTunes och diverse gadgets. Varfor vi inte gjort det forran nu ar en gata, att komma at musiken elektroniskt ar ju sa mycket smidigare och dessutom mycket mer lattillgangligt. Men det ar som sagt ett ganska tidsomfattande jobb som kraver en hel del hushallning. Tanken att ha hundratals fardiga spellistor som man kan lyssna pa vid olika tillfallen kanns ratt bekvamt, att halla pa och joxxa med att valja ny latar i "stridens hetta" ar nagot jag kan klara mig utan. Spellistorna borjar ta form men det ar svarare an man tror att satta ihop dem.

Nar vi gifte oss i februari 2009 gick vi igenom en liknande procedur och upplevde samma 'dilemma' da - all musik vi hade var ju BRA musik men det var jattesvart att valja ut precis ratt musik for tillfallet just da. Kategorierna i var musikrepertoar representerar allt ifran death metal, goth metal, klassisk rock, proggrock, hippierock, 60/70/80-talsdisco, rockpop, pop, elektronisk, techno, synthpop, hardcore synth, RnB, house, hiphop, klassisk, kammarmusik, strak, orkestermusik, etc. Det finns onekligen en hel del att valja mellan.

Till lopningen har jag lyckats knapa ihop 3 futtiga spellistor som ger massor av bra loparenergi, det kommer helt klart fler men dessa ar vad jag fatt fram an sa lange. Det ar alltsa 3 olika listor med valdigt olika musik for olika tillfallen. Spellistan fran marathonet kan jag lyssna pa hur manga ganger som helst och nar jag blundar kan jag faktiskt nastan erinra mig samma kansla jag hade nar jag tex. sprang over Harbour bridge, uppe vid Anzac Parade eller nar jag var sa grymt trott nagonstans vid Pyrmont (och ironiskt nog hade "You just haven't earned it yet, baby" i lurarna, precis som man behovde en extra paminnelse just DA om att man inte fortjanade den dar harliga kanslan riktigt an). Jag ser fram emot att gora en liknande speciell lista for Stockholm marathon.

Runnner's World och The Guardian har ocksa nagra roliga musiklistor aven om jag foredrar mina egna listor som ni ser nedan (musik ar ju som sagt valdigt individuellt och det beror nog ocksa pa vad man tranar for tillfallet). Ett annat tips ar Ministry of Sounds nyutkomna "Running Trax" som ar extra loparvanlig och bestar av 3 delar: jogg, run & sprint - mycket bra enligt mig, valdigt pumpande elektronisk musik, men det ar klart, gillar man inte den typen ar det helt enkelt inget man bor lyssna pa!

Marathon Spellistan - for marathonet eller langpasset nar jag vill ha typisk "jag-musik" med mycket 80-talsvibbar.
1. Temptation - Heaven 17
2. Yes Man - Munchausen by Proxy
3. Don't you want me - Human League
4. Word Up - Gun
5. Outside - George Michael
6. She's in fashion - Suede
7. Visit to Vienna - Sahara Hotnights
8. Temple of love - Sisters of Mercy
9. Sweet harmony - The Beloved
10. Personal Jesus - Marilyn Manson
11. Keep on Joggin' - Göran Rydh
12. Feels like heaven - Fiction Factory
13. You just haven't earned it yet, Baby - The Smiths
14. Tainted love - Soft Cell
15. Don't fear the reaper - Heaven 17
16. Smalltown boy - Bronski Beat
17. The last of the famous international playboys - Morrissey
18. Cars - Gary Neumann
19. You spin me round - Dead or Alive
20. Bitter sweet symphony - The Vurve

Ny Pop/elektronisk - For fartlekspasset nar jag vill studsa fram med elektrisk energi
1. Tron Legacy - Daft Punk
2. Dancing with tears in my eyes - Ultravox
3. Crystal - New Order
4. Sometimes - Miami Horror
5. Single ladies - Beyonce
6. Du Hast - Rammstein
7. Born Slippy - Underworld
8. Bootylicious - Destiny's child
9. Be Mine/Body Talk Pt. 2 - Robyn
10. Stict Machine - Goldfrapp

Klassisk rock - for aterhamtningspass/lattare jogg
1. A horse with no name - Americas
2. Wishing well - Bad Company
3. Cry - Godley & Cream
4. Warboys - Queen & Paul Rodgers
5. Manifesto - Roxy Music
6. Eye of the tiger - Rocky III
7. In your eyes - The Babys
8. Trash - Roxy Music
9. Learning to fly - Tom Petty & the Heartbreakers
10. Street life - Roxy Music
11. Ramble on - Led Zeppelin
12. Carry on, questions - Crosby Stills Nash & Young

Sedan finns det de dar klasssiska latarna som handlar om att springa i olika former - Iron Maidens "Run to the hills", Springsteens "Born to run", Spencer Davis Groups "Keep on running" - dessa kanns ju ratt att lyssna pa nar man ar ute i farten. Finns det fler som har nagon bra loparmusik de kan dela med sig? Emottages tacksamt!

Nästan en gym junkie

Har haft en himla skon helg med mycket traning under helgens alla dagar. Dessutom kanns det som bra kvalitetstraning med fartleksinslag. I skrivandets stund har vi nu "lillsondag" eftersom vi har helgdag idag, Labour Day. Det har regnat konstant hela helgen - igar regnade det faktiskt sa mycket att poolen som tillhor var bostadsrattforening svammade over. Det var vatten overallt i gangarna upp till poolen, tur att man ar forberedd pa santhar och har golvbrunnar overallt.

Med allt regn fick jag darfor en bra anledning att prova det nya gymmet som oppnat nagra kvarter bort. Det var superfrascht, stort och rymligt, och forrutom all annan obligatorisk gymutrustning fanns sakert 20 helt nya lopband som var riktigt skona att springa pa. Dessutom fanns en jattefin 30 m lang utomhuspool som jag svalkade av mig i efter traningen - sa skont!! Valdigt lockande att bli medlem men jag resonerar som sa att eftersom det ar en ganska stor manadskostnad och jag mest bara anvander lopbandet anda, kanns det lite meningslost att bli medlem. Daremot kommer jag att anvanda gymmet enstaka ganger som nu, nar det regnat konstant och man inte kanner for att ge sig ut nar hela himlen oppnar sig. Tack o lov ar det ju nastan alltid bra vader i Sydney - aven under vintern - sa som lopare finns det egentligen ingen anledning att ga in och gomma sig pa ett gym. Men det ar bra att ha en "plan B" i sana lagen och det ar mojligt att jag blir sugen att testa yoga eller annan kompletterande traning!

Inte sa lockande att ge sig ut...

TGIF...

For att anvanda en klyscha men det var precis dessa fyra bokstaver som cirkulerade i skallen nar jag tryckte pa Shut Down-knappen idag. En superlang arbetsvecka ar nu avrundad och det har jag firat jag med 9 km lufs i snigelfart efter jobbet. Nu blir det pasta med spenat, tryffel och parmesan som maken star och ror ihop i koket, till det blir det ett stooort glas rott. Det garna bli sol och varme i helgen eftersom vi har helgdag pa mandag och firar Labour day, typ forsta maj (det lat lite bakvant... ja, det ar ratt mycket som ar bakvant i det har landet).

Trevlig helg och hoppas ni far ett vackert hostvader!

Spark i baken, jobb, musik & att lalla

Sa dar, nu sparkar vi igang den har dammiga bloggen som har legat i vilolage ett bra tag nu. Den senaste veckan har det varit valdigt mycket jobb, det ar en systemuppgradering som tar evigheter att testa och det kraver sa klart sin fokus med langa timmar framfor pcn. Mitt jobb ar i vanliga fall ratt valstrukturerat och gar att planera ratt bra men ibland kommer man in i sana har projekttoppar dar allt ska handa samtidigt, helst ska allt vara levererat igar, och helst borde man ocksa klona sig sa man kunde vara pa flera stallen samtidigt - ja, ni fattar, det ar sakert inget unikt med det har...

Jobbkaoset har egentligen passat ratt bra ihop med traningsaterhamtningen efter marathon. Den senaste veckan har jag fatt ihop 3 lugna loprundor dar jag verkligen har kort superlugnt. Att bara springa for njutningens skull och inte ha nagot narliggande lopp i sikte ar inte fel det heller. Tids nog kommer nasta utmaning och da vill jag vara taggad och kanna att jag ar riktigt sugen och har behov for det. Men det ar himla skont att ha det har "lallandet" nar man bara springer for att man langtar efter det och for att kroppen skriker efter traning.

I gar blev det en milrunda i kvallssolen. Jag hade min iPod nano som spelade fin musik i oronen - borjar blir riktigt stormfortjust i att springa med musik, samtidigt undrar jag hur bra det egentligen ar att bli FOR van musik nar man springer inne i stan. Det ar sa mycket man maste halla koll pa och det hander ratt ofta att man blir omkord av snabba cyklister i snava kurvor eller att bilisterna inte stannar for gron gubbe. Med musik i oronen tappar man ju ratt mycket koll pa sin omgivning. Ibland kan jag nastan komma in i ett dromlikt tillstand nar jag gar pa autopilot och bara hor musiken som pumpar, lite som att kolla pa film.

Spellistan som gar pa repeat (fran marathon) kan gora mig riktigt nostalgisk ibland. Nar det galler langpassen lite langre framover ska jag se till att ha riktigt bra spellistor som driver steget framat och infriar den dar kanslan av att man kan halla pa hur lange som helst. Lange leve musiken!

Nyaste lekkamraten: iPod Nano med multitouch display

Heja!!

Jag ligger hemskt lagt med traningen den har veckan. Vill bara onska lycka till till alla som ska springa Lidingoloppet nu pa lordag! Det ar sa roligt att lasa alla strategier och uppladdningssatt infor loppet, det kanns som man ar med i publiken pa nagot satt. Kor sa det ryker nu och jag haller tummarna for att det ska ga bra for alla!!

För kunskapsbagaget

Sahar med facit i hand kanns det bara bra i kroppen 2 dagar efter loppet. Igar daremot kandes det som jag hade decenniets baksmalla. Marabakis, som RW-Sofie kallar det. Man ater och dricker konstant och man forsoker undvika alltfor plotsliga rorelser for att undvika yrsel, svaghet eller att benen ska ga i tusen bitar. Men ego-boosten ar det inget fel pa, den ar solid som en klippa. Jag tog en semesterdag igar och satt mest och log i soffan mellan alla maltider och all dricka jag hallde i mig. Ratt sa fanigt egentligen. Jo, och sa gick jag pa ett cafe och at en bit tarta. Annars ar jag enormt tacksam for att det bara ar 'lite traningsvark' (allt sitter i musklerna alltsa). Jag har varken ont i knan, hofter, leder eller ligament och det bor man ju vara grymt tacksam for. OK, 5 blanaglar och nagra blasor runt tarna har jag fatt men det blundar jag for; det ar har man som tjej har fordelen att valja en mork nyans pa nagellacket.

Om man ska titta tillbaks pa loppet bor man kanske lyfta fram tva lardomar - den forsta var att jag gick ut for hart och trodde att jag skulle halla hela vagen ut eftersom allt kandes sa lattillgangligt och bekymmersfritt. Anda fram till 25 km faktiskt. Det har ar sakert en typisk forstagangstabbe. Men man blir alltmer odmjuk ju mer man springer, man forstar sin kropp mer. Den andra parantesen var den att jag inte fyllde pa med mer energigel langre inpa loppet nar det borjade bli jobbigt (eller helst innan). Alla symptomen pekade ju pa soppatorsk och inte nodvandigtvis pa vattenbrist eller pga av smarta i benen och att jag darfor inte kunde halla farten. Men det ar svart att halla i sig den dar hemska gelen som verkligen inte smakar nagot vidare. Dessutom ar det svart att veta hur magen ska hantera gelen sa langt inpa loppet nar man i princip har slut pa allt "naturligt" bransle. Men det blir uppenbarligen sa att nar branslet ar slut i kroppen bryts mottagningen mellan hjarnan och benen. Det ar mojligt att jag med en extra tub gele hade kunnat undvika att ligga i 6.30-tempo de dar sista kilometrarna. Nu ar jag absolut inte missnojd med min tid men jag tror det ar viktigt att dra lardom av allting i livet om man nu ska upprepa den har aktiviteten vid nagot tillfalle.

Nar jag kom i mal var det fa saker jag kande att jag ens kunde ata. Helst ville jag bara fa i mig intravenost sa jag slapp tugga och kanna otacka smaker - men som vasternorrlanning vill man ju inte stalla till med nagot sant rabalder. Men sa fort apelsinklyftornas socker borjat ga ut i blodet slappte spykanslorna och jag kunde satta mig ner och andas normalt igen. Friskt vagat, halften vunnet heter det. Visst, men nasta gang tar jag med mig dessa paranteser i kunskapsbagaget.

Sydney Marathon - den långa versionen

Det har ar en historia om hur det var att springa mitt forsta marathon, om hur det var att ga ut for hart, om musik som forforde mig tills jag inte visste hur fort jag sprang langre, om hur det var att kanna sig ododlig och riktigt illa daran inom loppet av nagra timmar, om att se vaggen i vitogat, om att nastan svimma och om en fantastisk lattnad att ga i mal.

Kl. 6.40, alltsa 50 minuter innan start, var jag pa plats pa Milson's Point i norra Sydney. Det var en riktigt kylslagen morgon och jag hade, forrutom min loparutsyrsel, en gammal fleecejacka pa mig som jag skulle slanga innan avfard. Kon till toaletterna ringlade sig redan lang sa det var bara att glatt koa upp for att sedan stalla sig i samma ko ytterligare en gang innan det var dags att anta startfallan bland 3000 andra marathonlopare. (Det gick aven ett halvmarathon, ett 9 km & 4 km lopp denna morgon, totalt uppskattades det runt 35000 deltagare).

Folk sag ut att vara som folk ar mest vid lopartavlingar; seniga "Stefan Holm-typer" blandat med kreti och pleti fran varldens alla horn. Man gick runt och smapratade med varann och det var en riktigt harligt avslappnad stamning. Skont att se; det har tog bort udden av den nervositet jag kande vid frukostbordet tidigare. Jag hade dagen till ara inforskaffat en 16 GB iPod nano - den var nu fullastad med en massa bra energigivande musik och nar startskottet gick tryckte jag igang musiken som gav en riktigt skon startrytm.

Nagon sa att vid sjalva starten ar man som en galopphast redo att komma ut ur sin spilta. Det var lite sa jag kande mig nar jag stegade ivag over Harbour bridge - all denna forberedelse, en vacker morgonsol over en somnig stad, den fantastiska utsikten over bron och operahuset, stadens markanta profil och sa musiken sa klart som gjorde sitt. Det var praktiskt taget omojligt att halla farten i styr och vid 5 km upptackte jag att klockan visade knappa 25,5 minuter.

Rundan gick in i vackra Botanical Gardens. Nagra fotoivriga japaner stannade saklart och drog fram sina minimala kameror for att foreviga denna vy. In i Hyde Park gick ledet sedan som en u-svang och har nagonstans horde jag en medtavlare ropa fran andra sidan "Heja Petra!! Det ser bra ut det dar!". Det var min svenska kompis J som var ca 400 meter efter och vinkade glatt at mig. Vi lyckades inte hitta varann vid starten men eftersom vi springer ganska olika gjorde det inte sa mycket. Musiken forforde mig helt, starkaste minnet ar kanske "Yes Man" med Munchausen by Proxy, en enormt bra up-beat lat som spelades pa hog volym. Kande mig sa otroligt pigg och det kandes totalt fel att sakta ned - det har fick jag sa klart ata upp senare men det aterkommer vi till da.

Maken stod vid forsta anhalten vid 15 km. Han ropade nagot om att jag hade min "Cruice control activated" och pa nagot vis stamde det ganska bra for allting gick latt som en platt och per automatik. Jag hade precis tagit min forsta gele och var nog lite sockerhog vid det stadiet. Han fick slangkyssar som gensvar innan jag fortsatte in till mina vanliga trakter, Centennial Park, och dess gronskande prakt.

Halvmaran passerades pa 1:52. Nar vi kom ut ur parken igen vid 25 km-markeringen var maken pa plats igen och ropade "Not far from the 3:45 group, baby! You're doing really well!". Aterigen bra vibbar men ocksa ganska precis har fick jag den forsta trotthetskanslan som jag forsokte bota med en sportgel. Knatade pa uppfor Anzac Parade och Taylor Square, vid 30 km fick jag ytterligare en vag av trotthet. Har stod ett gang kompisar som appladerade och hejade med en fin banderoll. Vattnet var slut i baltet och jag plockade upp en mugg som jag gick och drog i mig.

Kom igen nu for f*n, nu ar det bara 12 km kvar, tankte jag. In i Hyde Park igen och uppfor en provosoriskt byggd bro som gick over Park Street. Nedfor Maquarie Street kunde jag plocka upp lite fart igen, fantastiskt skon kansla att lata benen fa vila lite i nedforslut innan det blev flackt igen och man passerade folktata Cicular Quay. En rungande publik som skrek och hejade men har borjade ocksa en valdigt jobbig mental grej - att springa forbi malet och fortsatta UT ur stan.

Vid 33 km borjade det bli kampigt. Benen var fortfarande med men det artiga steget ville inte riktigt drivas av hjarnan som tycktes ha tagit en paus. Jag insag att jag nu var ute pa obeprovade vatten dar jag inte hade en aning om vad som kunde handa harnast. En kollega stod vid Hickson Road och hejade "Go Petra!" samtidigt som maken dok upp pa cykel igen och ropade uppmuntrande ord fran cykelbanan. Upp till nu hade banan varit relativt flack fast vid det har stadiet tornade en kusligt jobbig backe framfor mig.

35 km och jag maste stanna och dricka. Fyller pa med sportdryck. Svart att fortsatta springa. "Kom igen nu da! Spring!!" intalar jag mig sjalv. Men det ar absolut ingen koppling mellan hjarnan och benen. Kompis J springer forbi mig och klappar mig uppmuntrande i ryggen. Backen ar svar att ta sig uppfor och jag ar sa yr att jag vill svimma. Uppe pa kronet lattar det lite och sa paborjar vi antligen vagen tillbaks - mot mal.

Vad som hander sedan ar lite difust. Jag har bara en enda upprepad tanke; Ta dig i mal! Ta dig i mal! Ta dig i mal! Varenda steg kanns som en okontrollerbra manover dar jag hela tiden maste tvinga mig sjalv till klyschan - hoger, vanster, hoger... Springer antligen under bron igen. Operahuset och malgangen narmar sig. Fotografer som knapper (vill le men jag kanner mig bara gratfardig).

Malgang. Sjunker ihop vid en mur. En obeskrivlig lattnad. Maken kommer och pysslar om mig, ger mig vatten, apelsin, banan.... Har svart for att behalla allt.

Distans: 42,47 km (statistik enligt Garmin)

Tid: 3:55:17

Snittempo: 5:32 min/km

Split 1: 1:52:37 (5:20 min/km)

Split 2: 2:02:39 (5:48 min/km)

(Resulatatlistorna ar nu publicerade och visar pa samma tid 3:55:16)

24 km - latt som en platt och med ett brett leende


29 km - liiite anstrangt kanske men det har fixar vi!


37 km - hoger, vanster, hoger, vanster...


42 km (styrfart & snittempo 6:39). Ett sista anstrangt hej till publiken innan jag dackar...

3:55:17

Ar sjukt trott. Det kommer en utforlig rapport imorgon...

Maraoutfit tingad

Hey Petra, what will you wear, so we can spot you during the race?

Det kom ett mail fran en gullig kompis som tydligen har bestamt sig for att sta och supporta nagonstans under loppet. Sjalv hoppas jag pa att de staller sig kanske runt 35 km-markeringen da det sakert kommer att kannas i benen (och i huvudet ocksa). Vid 35 km kommer det dessutom en liten uppforsbacke som jag inte ser fram emot sa det kanske kan behovas lite extra padrag dar.

Marathonoutfitten kommer saledes att bli vitt mesh-linne som ar superskont och luftigt, vit/rosa keps (aven den latt och nastan enbart i mesh), svarta korta tights, svarta kompressionsstrumpor och sa vatskebaltet med 4 flaskor vatten samt 3 GU sportsgel. Och viktigast av allt sa klart, pa fotterna mina Mizuno Wave Ultima Inspire som ar bast. Allt insprunget och godkant sa klart!

Favoritskorna, fast riktigt sa har vita ar de inte langre...

10 olika positiva tankesätt under marathon

1. Vilken tur jag har som far agna den har vackra morgonen at nagot som jag verkligen alskar!
2. Hela Sydneys CBD ar stangt pga av MIG - vad generost!
3. (Ungefar) 4 timmar av mitt liv ar superkort!! Resten av mitt liv kan jag aterhamta mig.
4. Nar jag kommer i mal blir det champagne!
5. Jag har klarat over 3 mil och det kandes BRA. 12 km ar ju en fis i rymden.
6. Nar jag ar klar med det har ar det fortfarande bara formiddag!
7. Jag ar valdigt val forberedd pa det har! Dra in armarna och fortsatt spring!
8. Det har gar som en dans. *ser framfor mig att jag dansar pa latta moln*
9. GU Sports gel ar faktiskt nastan gott och ger mig massor av kraft och energi!
10. Kolla vad mycket publik som har kommit enkomt for att se MIG, bast att lagga pa ett kol!!

Finns inget dåligt väder...

Forst och framst, tack for alla kommentarerna kring kolhydrattomningen - jag hade det nastan pa kann men ibland kan det ju vara vart att stamma av med andra mer erfarna innan man drar nagra slutsatser sjalv. Sjalv ar jag en sadan person som, vid hunger, blir totalt hopplos att vistas i narheten av - jag blir lattirreterad och har svart att koncentrera mig. Jag misstanker att det inte hade varit latt att dra ned pa kolhydratintaget som ju faktiskt utgor en ratt stor del av min kost. Jag ater alltsa pa som vanligt och fr.o.m torsdag ska jag satta igang och ata liter mer.

I dag har regnet statt som spon i backen, inte speciellt inbjudande att ta sig ut och springa. Men skam den som viker sig for kung Bore! 8 km i min komfortzonsfart blev det. Det finns ju som bekant inget daligt vader. Kanslan var pa topp och det kandes latt och oanstrangt. Nu aterstar bara 2 kortare pass innan sondag. Kollar man pa vaderleksrapporten for sondag ser det ut att bli lite latt regn da ocksa men det kan ju vanda ratt snabbt....

En vecka

Nagra harliga pass under helgen har hunnits med, inget speciellt att orda om egentligen. Det har mest bara varit att springa for att halla kanslan vid liv - det har bara kants bra och jag ser fram emot att stalla mig i startfallan nu om en vecka. Annars var jag pa Asics-massan vid Cook and Philip park och hamtade upp mitt race kit med nummerlapp, sko-chip, lite energy gels och en ny keps. Snart hander det!!

En fraga kring nagot som man hor manga gor (och lika manga INTE gor...) -

Kolhydrattomning - hur viktigt ar det egentligen? Riskerara man inte att sabba "kroppsklockan" (och darmed sanka immunforsvaret) om man kor pa kolhydrattomning?

Tunnelseende

Nu forstar jag vad det innebar att ga in i den beryktade marathonbubblan. Just nu ar det verkligen inte mycket annat som ar viktigare an de 42 stundande kilometerna nasta sondag. Ar livradd for att nagon ska andas baciller pa mig och nade den som kommer for nara rent generellt sett. Jag kan i vanliga fall inte kategorisera mig som paranoid men den har veckan har jag inbillat mig allt mojligt. Och for att inte tala om hypokondrikern man forvandlas till! Ar inte halsen lite svulllen? Drar det inte lite obekvamt i hoger kna?? Kanns det inte som jag haller pa att bli forkyld nu??? Det ar nastan komiskt hur det kan bli sahar... Jag hoppas att det har bara ar en forstagangskansla - det borjar bli liiite langtrakigt att klunka Berocca och ata enorma mangder halsosam mat dagarna i anda.

Tunnelseende non-stop. En inte alltfor smickrande egenskap.