Monday, May 20, 2013

Note to self

Sydney halvmarathon igar ar det enda jag kan stoltsera med sahar i traningsvag. Fast stoltsera vore nog kanske fel ordval. Men ibland maste man kanske springa sana har lopp for att inse betydelsen av distanstraningen infor langre lopp. Att vanda det till nagot larorikt. Bryta ihop och komma igen. Forsta milen tycktes ga latt som en platt pa 49:40, lyckades halla hyfsad fart till 12 km ungefar. Sen blev det tack och adjo for benen som bara blev stummare och stummare for varje steg. Vid 19 km fram till malgang hade jag ingen som helst kansel i benen. Receptet vet jag egentligen. Ska man kuta 2,1 mil med ett tidsmal sa kravs det distans i benen. Bryta ihop och komma igen, det ar sa jag tanker just nu.

6 comments:

Staffan said...

Så är det, även halvmaran ställer krav på långpass, märkte själv av det på Kungsholmen Runt efter 15km för ett par veckor sedan! Du kommer igen, du har ju hela Ossie-vintern på dig att kuta nu :-)

LOPARJANNE said...

Klart att du bryter ihop och kommer igen... Dina ben har stärkts redan, nästa gång kommer det att kännas bättre.

Själv blev jag stum av din tuffa start! ;)

Petra said...

Tack for peppande ord Staffan! Ja att springa 21 km maste man planera for om det ska bli bra. Mina mellandistanspass rackte inte alls.

Petra said...

Janne, tack! Hoppas att du har ratt! Nasta gang kommer det att ga latt som en platt. :-)

Mia said...

Heja! Ibland behöver man smaka på lite motstånd för att lyckas höja ribban vid eett senare tillfälle. Nästa 21K klarar du lätt!

Petra said...

Mia - visst ar det sa! Nasta gang kommer jag att vara LADDAD! :-)