Äpplen och päron

Kanner mig extremt antisocial inom bloggosfaren just nu. Det blir ju ofta sa nar man har tusen andra saker pa gang samtidigt. Man prioriterar bort det som tar alldeles for lang tid, eller att det inte kanns lika viktigt langre. Det ar inte sa att bloggen inte ar viktig langre - for mig ar det ett speciellt forum som ger mig otroligt mycket inspiration, gladje och en viktig och nodvandig kalla dar jag lar mig om lopningen, som prehab, rehab och dylikt - helt underbart egentligen. Har ratt mycket att tacka alla bloggar jag laser for den kunskapen ni formedlar.

Snarare ar det sa att det tar sa lang tid att blogga, att svara pa kommentarer och kommentera andras bloggar osv - allt det har som gor en blogg rolig, lasvard och full av liv. Anvandarsnittet kanns lite fumligt. Funderade pa det haromdagen och tycker det kanns ratt oflexibelt att det inte finns en san enkel funktion pa Blogger som att "gilla" eller "ogilla" ett inlagg tex? Det skulle ge mig sa mycket mer. For ibland har man ju faktiskt inget annat vettigt att kommentera om annat an att saga just "jag haller med/gillade det du skrev". Dagens I-landsbekymmer en masse.

R.I.P. Steve Jobs - hade Blogger varit en Appleprodukt sa hade Blogger utan tvekan haft ett lite mer tilltalande anvandarsnitt.

Applebutiken pa George Street i Sydney

- Posted using BlogPress from my iPhone

Löpband och löpband

Har tranat pa bra den sista tiden. Ingen tidspress, bara skont att rora pa mig for att jag har ett behov - den basta traningen enligt mig, det ar det har som ger mig sa mycket gladje. Ibland ute, ibland inne. Ibland pa steppmaskinen, pa rodden, pa stationara cykeln och, visst, ratt ofta hamnar man ju pa lopbandet ocksa. Bra variation som funkar med humor, jobb, vader och vind. Har ocksa fatt chansen att testa flera olika typer av lopband och jag kan bara saga - jo, det ar skillnad pa lopband och lopband. Vissa gar forvanansvart latt, andra lopband kanns riktigt sega. Undrar vad skillnaden beror pa? Kan det vara gummit/underlaget man landar pa, tro?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Gåshud eller Bäst just nu

- Det ar fredag och det ar langhelg (pa mandag ar det namligen labour day, typ Sydneys forsta maj).
- At en en jattegod sushilunch pa sushitrain idag.
- Ska ga pa date med maken ikvall. Cocktails pa The Wine Library och middag pa Darcy's.
- Sprang endorfinfylld till taktfasta Temple of Love igar. Det gamla gothganget fran attiotalet har fortfarande basta loparlaten genom tiderna.

Tung fredagsmil

Lycka till alla ni som springer Lidingoloppet imorgon! Jag kommer att tanka pa er som ska springa, och hoppas att ni fixar det dar latt som en platt.

I dag har det varit stekhett under dagen men nu sa har pa kvallskvisten har det svangt om helt och hallet och borjat blasa riktigt rejalt. Var ute och sprang en mil pa kvallen efter jobbet. Benen kandes som bly och andningen var som hyperventilation. Dryga 56 minuter var jag ute och jag kande mig helt KNACKT. Hoppas pa battre flyt imorgon...

Sommar

Sommaren gjorde sitt intag i Sydney forra helgen. Det slog praktiskt taget om over en natt, och pa sondagen, alltsa da marathon sprangs, var det ironiskt nog narmare +30C mitt pa dagen. Jobbigt att springa i den varmen, men da ar det anda ingenting i jamfort med hur det kommer att se ut de narmaste 5 manaderna, for det ar ju trots allt bara var annu.

Nagot jag gillar med den har arstiden - forrutom den, an sa lange, behagliga varmen, alltsa - ar att man har sa mycket mer tid pa kvallarna och har ork och lust att gora saker. Jag trodde det bara var vi i Skandinavien som hade det 'dilemmat'; just att man kanner sig trott och somnig under den kalla morka vintern (vilket kanns mer befogat eftersom vintermanaderna i Sverige ar sa mycket langre), och pigg och alert sa fort varen ar har och solen borjar titta fram. Men aven Australienarna sjalva lyser upp nar det borjar bli var och aven om det kanske inte ar lika utpraglat som hemma i Svedala kan man helt klart marka av en valdigt tydlig positiv reaktion sa fort UV-stralarna borjar lysa mer intensivt. Atminstone sa har i borjan, bor man kanske tillagga. Markligt anda pa nagot satt, for man kan ju tycka att man inte direkt ar svaltfodd pa sol och varme i det har landet.

Med arstidsskiftningar kommer ocksa garderobsbyten. Loparkjolen, som har alldeles for mycket tyg och tacker mer yta, far bytas ut mot luftiga shorts istallet. T-shirten mot en barmagad sporttopp. Kompressionsstrumporna far helt enkelt stadas undan till betydligt svalare vader, och om det ar nanting jag kommer att anvanda mycket av framover sa blir det vatskebaltet (och givetvis en kepa samt hogt UV-skydd pa hela kroppen).

Idag var det ca +22C och det var alldeles perfekta forhallanden for ett mittemellanpass pa 10 km i runt 5:10-fart. Nu soker jag med ljus och lykta efter ett nytt marathon som ersattning for det jag gick miste om i sondags.

Ett lopp på fel sida stängslet

Forst, supergrattis till alla som sprang Stockholm halvmarathon igar - jag laser om PB pa en del stallen och i storsta allmanhet positiva rapporter. Roligt att lasa - och jag glads at att lasa sant!

Pa min varldshalva har det ocksa varit lopp under helgen - ett halvmarathon och ett marathon idag. For min del blev det tyvarr inget lopp pga av flunsan jag haft men jag var dar och hejade, appladare, skrek mig (nastan) hes, langade vatten och lekte allman papparazzifotograf. Starten gick langt innan tuppen hunnit gala, klockan 6.20. Sjalv var jag pa plats ungefar vid Harbour Bridge pa city-sidan och lyckades fanga de forsta halvmarathonloparna pa bild. I brist pa lopprapport sa bjuder jag pa en bildkavalkad istallet.

Eliten med eskort borjar narma sig. Det kittlas i magen bara av att se dem narma sig...


Snygga tjejer och kilar springer igenom biltullarna med Sydney Harbour Bridge i bakgrunden.


Traningsadojjor mot asfalten - alskar det ljudet!




Vissa sprang sa snabbt att kameran inte hann med :)


Nere vid Circular Quay gick det undan.


Farthallare fran Sydney Striders. I den har gruppen ungefar skulle jag ocksa vilja ligga pa upploppet. Kanske nastan halvmara?


Ja, vad ska man saga? Aven om det ar hundra ganger sa haftigt att vara deltagare i ett lopp sjalv sa ar det pa nagot satt fantastiskt ocksa att sta och se pa alla dessa lopare. Tiden stannar till lite; det ar bara har och nu som existerar. Man ar MED i loppet anda. Ljudet av smattrande gummi mot asfalten, andhamtningar, hejarop, rosiga kinder, svettiga armar, flygande vattenmuggar, trotta ben, leenden, hurrarop...

Utan snus på denna ö

Ingen lopning pa over tre veckor. Ville bara saga det liksom. Sla upp "Abstinens" i ordlistan och du kommer garanterat att hitta en referens till mig. Att INTE springa tar pa det goda humoret, pa talamodet, pa lugnet, pa tankesattet, pa vardagen, pa helgen, pa jobbet, pa vilan, ja, kort sett pa allt jag gor. Jag kan bekrafta det nu for er som inte vet; det ar jakligt trakigt att inte springa. Marathon gar pa sondag (ar dock nastan helt bra nu) men eftersom jag inte kunna springa pga den langvariga fluensan sa kommer jag inte stalla upp. Jag har processat det i skallen sa manga ganger nu att det kanns ok med det beslutet. Daremot kommer jag att aka dit och vara supporter at en van som kommer att springa. Konstigt att sta pa publiksidan, men lite roligt samtidigt. Har du stillat din abstinens idag?

Depp

Har varit sangliggande mest hela helgen och ska till lakaren imorgon. Skumt - jag ar i princip aldrig sjuk och nu har det varit sjukstuga har hemma fran och till de senaste veckorna. Att vara sjuk ar verkligen botten, det gor mig sa deppig och ur balans (hostar som en tok, har i princip tappat rosten och ar allmant snuvig och febrig, dessutom kan jag inte fa i mig sa mycket mat).

Sydney marathon gar av stapeln om precis tva veckor. Idag tog jag det trakiga beslutet att inte springa. Det ar inte vart att chansa med tanke pa hur jag kanner mig nu. Dessutom kommer det ju manga fler marathon. Ja, det har var inget roligt inlagg men sa far det bli ibland ocksa.

TGIF

De basta loprundorna avverkas enligt mig helt klart under helgen nar man har mer tid (=mindre stressad) och man kan satta igang och springa lite nar det faller en in. Vardagarna kantas ju mycket av ratt sa inrutade rutiner - man kliver upp i ottan, stressar ivag till jobbet, slukar en staende lunch, springer mellan moten och stressar hem igen. Man ska dessutom fa till traningspasset antingen innan eller efter, eller om man ar riktigt smart - mittemellan. Det later ju hemskt nar man beskriver sin vardag pa det sattet men sa ar det ratt ofta, och jag misstanker att det inte ar nagon ovanlighet. Pa vardagarna, precis nar man komit hem kan ett traningspass ofta inte alls kannas speciellt lockande. Men just idag och infor helgen lockar det mig till max - jag vill springaspringaspringa och det ska bara vara lustfylltlustfylltlustfyllt.

Annars har jag precis tagit itu med ett annat kart intresse som jag brukar syssla med ibland - fotografering. Har precis paborjat en kurs sa nu kanske det blir lite mer galna loparfoton pa den har bloggen.

I ovrigt, mellan fotolektioner och annat har jag faktiskt sprungit i ganska lagoma mangder den har veckan, 3 pass och 2 till hoppas jag kunna fa till den har helgen. Ha en trevlig helg!

This is my church - this is where I heal my hurts

Trotthet, ont i musklerna, kanslig hud och kli i halsen - eftereffekten av ett lopp, har jag markt, kan ofta resultera i nagon slags sjukdom nar kroppen forsoker aterhamta sig. Sjalv sitter jag har med en 'tjock' hals, kanner mig snurrig och svag, och har ett elakt ora som varker nar jag svaljer. Tanken var att springa langt i helgen men det finns ju inte pa varldskartan i det har tillstandet. Langt far det bli nagon annan gang. Tills dess - ha en trevlig helg!

City2surf - 71:05

Long time, no speak! Idag har jag kutat ikoniska city2surf. Tillsammans med 85000 andra morgonpigga lopare stallde jag mig i startfallan kl. 7:45 imorse. Tjugo sekunder fran PB kanns ju lite surt men sa har i efterhand kanns det mer som en indikation pa hur tuff banan ar och hur mycket backtraning man egentligen borde kora. Men som vanligt ett fantastiskt roligt lopp med massor av galna lopare.

Dagen till ara ny loparuniform som sag ut sa har:



Har du kutat idag?

All work, no play

Jobba-ata-trana-jobba-ata-trana. Och nagonstans daremellan ska man val se till att hemmet inte helt och hallet forfaller, att man hinner sova mellan jobbet och tranandet, och att man kanske hinner gora nagot annat roligt emellan allt detta ocksa - Ja, ungefar sa ser mina dagar ut.

Med traningen gar det finfint. Tror att det ar bra med rutiner, aven om det ar tidiga sadana, sa man inte hoppar over nagot eftersom det "inte ingar i ens vardag". Morgontraningen gillas skarpt och aven om det gar segt att komma igang i borjan av ett pass sa konstaterar jag alltid efterat att det ar toppen att starta dagen pa ett sant satt. I sondags sprang jag ett kortare langpass (19 km i 5:25-fart) - underbart att komma ut pa ett lite langre pass och kanna att man inte var helt slut efterat. Hinner med runt 4-5 pass i veckan fordelat pa 3 loprundor pa lopbandet, och runt 1-2 riktiga pass ute. Helt ok i min varld. I ovrigt ar det riktig aussie-vinter nu - kor pa mossa, halsduk och vantar - riktigt mysvader att vara ute och kuta i.

Guld i mun!

Jag testar att springa innan jobbet i nagra dagar. Solen har inte gatt upp annu, det ar morkt nar jag stanger porten till mitt hus och jag ar ensam pa gatan i en annars ratt sa pulserande stad. Ganska snart kommer solens forsta stralar fram, fortfarande endast svaga konturer men det hjalper mig att satta fotterna pa ratt stalle. Kanslan att springa sa tidigt pa morgonen ar lite speciell, lite nattsuddskansla fast anda inte liksom. Kanner mig busig men samtidigt ocksa valdigt praktig. Moter nagra morgonpigga hundar, vars agare ser ut som de fortfarande sover. Stan vaknar till liv och jag svischar forbi. Soluppgangen ar vacker och den starker karleken till lopning. Vilken kansla att kunna borja dagen sa har!

Ena foten framför den andra

Sprang pa lopbandet igar. Jag har sagt det forr men sager det igen; gymmet och lopbandet ar ingen inspirationsrik miljo i sig, men med bra musik i oronen och nagorlunda bra tv pa bildskarmen sa slar man ihjal den dar tiden ratt sa snabbt. Lopbandet har for ovrigt manga andra bra fordelar:

- Latt att springa och multitaska. Man kan planera dagens middag, tanka pa saker som hant pa jobbet, planera kommande semestrar, kolla pa nyheterna, lasa email....
- Enkelt att tvinga sig sjalv in i en exakt fart, om man nu ar ute efter det. Man behover inte kolla pa nagon klocka utan tvingas pinna pa nar man gjort installningen.
- Tryggt stalle att befinna sig pa nar man inte vill springa sena kvallar i morka parker.
- Okomplicerat att dromma sig bort och inbilla sig att man ar utomhus pa nagot exotiskt stalle. Med ratt musik gar det.
- Roligt att se springstilen pa sig sjalv i spegeln framfor sig.
- Inga avgaser fran biltrafiken ute och saledes....
- Ingen biltrafik= mindre risk for olyckor. :) Sydney med ratt valtrafikerade gator kan vara ratt tufft att springa i ibland.

Stilstudie i snabbjogg för lättlurade lustlöpare

Man kan halla pa och alta for och nackdelar med det har landet hur lange som helst, men nar det kommer till vissa vinterdagar sa kan man inte annat an stortalska det har landet. Krispig och klar luft, hog sol och oftast - om det inte regnar, vilket det inte har gjort nu pa ca 3 veckor - en helt klarbla himmel. Jogg i shorts, mojligtvis nagot langarmat upptill. Svart att tycka jatteilla om den har vintern alltsa. Fast den riktiga vintern ar ju inte har an, det bor man ju faktiskt komma ihag. Juli ar som vanligt den kallaste manaden, sedan blir det lite varmare i augusti igen och i september ar det officiellt var.

Under helgen som gick blev det traning tre ganger, tva av gangerna med lite inbyggda fartinlagg mitt uppe i allt. Det har med supertekniska tokintervaller ar ju som bekant inte min grej. Tanker jag intervaller sa borjar jag genast hyperventilera, kanna mig konstigt risig eller helt plotsligt har jag nagot "annat jatteviktigt" som jag maste utratta just da. Borjar man daremot forskona aktiviteten med en lite mindre angestladdad framtoning; humana fartokningar, pedagogiska ryckningar, stilstudie i snabbjogg (den dar sista ar bra!) sa blir det genast annat ljud i skallan. Det har kanske beror pa att jag inte "orkar" eller "ar van" men nagostans sa VILL jag ju bli snabbare och da finns det ju inga genvagar (just nu ar jag ju varken van eller har ork).

Snabbjoggen pa 11 km igar utfordes med ett 3 km langt snabbinlagg mitt pa, i runda slangar 4:50-fart, totalt 5:20-fart. Det kandes gott eftersom det var ju, trots allt bara, jogg.

Lättlurade ben.

Calling Guetta

Det ar morkt och kallt och det ar ratt mysigt att vara inne. Mysigt att tanda ljus och dricka te, och fastan det ar ett helt halvar till jul far man nastan lite julkanslor eftersom det kanns som 'ratt arstid'. Knepigt men sa ar det. Har kanns det mycket naturligare, atminstone for mig, att satta upp julpynt och dricka glogg nu an i stekheta december nar solen star som hogst.

I ovrigt jobbar jag manga och langa dagar och hinner inte med sa mycket traning i den utstrackning jag skulle vilja. Ungefar 3 ggr/vecka har det blivit sedan jag kom hem till Sydney igen. Traningsmassigt passar det ocksa mycket battre att vara inomhus; dels kanns det tryggare an att ga ut och springa (man vet aldrig vilka konstiga typer man traffar pa i morka parker...), dels ar det ju inte lika motiverande att ga ut nar det ar kallt och morkt. Motivationen ligger for ovrigt inte pa topp rent generellt sett men jag hoppas kunna komma over den svackan nar jag borjar sikta in mig pa City2Surf och att sla mitt tidigare rekord - for det SKA jag gora.

Nar det galler motivation att springa snabbt pa lopbandet sa ar svaret hur som helst, i nio fall av tio: David Guetta. Svart att halla farten nere nar han vander plattor.

Inomhus...

Vinter i Sydney innebar mycket REGN. Det ar vatt och ratt och man ar standigt utrustad med regnjacka och paraply for att inte bli drankt som en katt. Temperaturen just nu ligger pa mellan 8-10C (som kallast pa morgonen) och mitt pa dagen ungefar 15-18C. Hade det inte varit for regnet sa hade det varit perfekt att springa utomhus men i ett konstant skyfall ar det inte sa lockande. Det ar tur att man har gymmet som man kan fly till nar det valler ned som varst.

Aven om utomhustraning ar sa mycket harligare finns det anda en viss tjusning med inomhustraning. Dels ar det det har med coreovningarna som nastan alltid blir obligatoriska nar man ar pa gymmet, dels blir det nastan alltid armstyrka nagra dagar i veckan. Dessutom ar det pa nagot satt lattare att variera traningen med olika alternativa traningsmetoder.... ar man utomhus sa blir det lopning till 99,9% (cykling den resterande delen...) men ar man inomhus sa kanns det nastan lika naturligt att stalla sig pa lopbandet som att ta ett spinningpass, crosstraina, att ro eller "trampa trappor". De senaste dagarna har jag tranat alternativt av bara farten, har liksom inte tankt pa vad jag 'ska' kora utan det har bara blivit. I fredags: rodd i 30 minuter sedan core 30 minuter. I lordags: crosstrainer 50 minuter och armstyrka. Igar: lopbandet i 50 minuter (9 km) sedan core ca 20 minuter. Aven om jag vet att det bara ar en period da jag star ut med inomhustraning sa galler det att ta vara pa tiden nar jag man gillar det. Tids nog kommer solen fram och da blir det utomhus igen.

Snoozetempo & You have exceeded your mailbox limit - please contact your Systems Administrator

Jag kanske ger skenet av att inte gora alltfor manga knop pa den har sidan av klotet. Att jag har hamnat i en sa kallad postmarathonblues och inte kan rycka upp mig. Men jag kan meddela att jag lever och frodas och sitter har i min lilla pennkjol igen ibland kostymnissar, alltfor manga ogiltiga passwords och en grotesk inbox som ar fylld med en massa svarta, ooppnade mail. Sa knopen jobbar overtid skulle man kunna saga.

Det har med att tolka eftermarathon ar lite klurigt. Alltsa mentalt sa har jag varken fatt nagon efterlopps-dipp eller nagon hysterisk langtan till nasta gang. Jo, det ar klart att jag ser fram emot nasta gang men jag ar ocksa ratt nojd med Stockholm marathon som det var. Det var ju fantastiskt roligt hela resan och jag tittar pa bilderna och kan nastan framkalla alla magiska kanslor jag fick uppleva just da - det var himmel, helvete och skarseld under loppet av fyra timmar. Men det kommer ju ett marathon snart och det finns liksom ingen anledning att bara springa vidare huvudstupa utan att uppskatta och reflektera over det som hande for inte sa lange sedan.

Ar det traningsvark eller ar det skada, undrar man forst. Just nar den dar forsta djavulska traningsvarken har lagt sig, nar man slutat ga sidled nedfor trapporna och inte langre paminner om John Wayne ute pa vift. Da borjar man kanna efter om allting ar intakt. Hofterna, ljumsken och knana ar ok, det var val det som var min storsta oro. Daremot vanster vad ar inte ok... Har testat att springa lite och det kandes stelt, strackt, rejalt anstrangt och allmant obehagligt. Nu ar det nastan 2 veckor sedan loppet och den har vad-kanslan ar fortfarande dar. Jag har borjat crosstraina lite pa gymmet som alternativ traning och kommer formodligen att kora en hel del rodd och cykel. Lopningen far ligga pa snooze sa lange och i helgen blir det benmassage pa fina Four Seasons hotel. Men forst, en kaffe pa det. Sedan maste jag nog fortsatta beta av den har hemska inboxen igen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sent omsider - lopprapport Stockholm marathon

Redan pa hotellet pa Karlaplan kande man samhorigheten - laddade loparkladda manniskor som diskuterade tavlingsstrategier och fyllde frukosttallrikarna till bristningsgransen. Promenaden langs Valhallavagen bjod pa annu mer folk av samma virke och ur tunnelbanan vid stadion formligen vallde det ut lopare. Pa Lidingovagen var det sa tjockt med folk att man i princip fick armbaga sig fram. Det var inget snack om saken - det var lordag 28 maj och det var Stockholm marathon som skulle ga av stapeln.

Jag styrde kosan mot ett ljusgult hus med boulebana - det var sagt att det skulle vara loparbloggtraff innan start, och detta unika tillfalle att traffa mina gelikar ville jag ju inte missa. Forst pa plats sag jag Janne som var svar att undga; coolt kladd i neongula Sauconys, stilfullt matchande pa benen och upptill. Snicksnackade aven med trevliga 4:30-Staffan som inte skulle springa idag och alltsa hade akt in till stan enkomt for detta event (ar man comittad lopare sa ar man!) . Fick nagra snabba ord aven med Vasalopps slash orienterings slash ultralopar-Therese (jag tror jag stannar dar) och aven med snabba bonorna Anneliten och Sofie (den sistnamnda hade jag dessutom turen att se redan pa nummerlappshamtningen dagen innan). Svd-Petra rusade forbi och skulle sanda. Kort sagt, det var kandistatt innan start och aven om jag garna hade velat saga hej ocksa till Hjarnlopar-Johan och snabbaste Ingmarie sa fick vi noja oss dar - det blir val fler tillfallen misstanker jag.

Borjade rora mig mot startfallan dar jag fick en sista kram av mamma & co som onskade mig lycka till och tog hand om jackan. Starten gick och vi trummade antligen ivag. Ganska snabbt slangde jag av mig handskarna (Clas ohlsson, 10:-, tack for tipset Svd-Petra!) som jag hade inforskaffat enkomt for denna kyliga morgon. Smart drag att halla varmen i mina annars sa frusna fingrar. Tio kilometer passerade fortare an kvickt och jag bara njot i fulla drag precis som jag lovat mig sjalv att jag skulle. Under den har tiden konstaterade jag att publikstodet var ENORMT langs med hela banan (lite skillnad i jamforelse med Sydney marathon alltsa), otaliga liveband pa flera stallen, de medryckande afrikanska trummorna uppe pa Vasterbron (vada uppforsbacke?) och aven musik ur hogtalare lite har och dar. Mitt beslut att springa utan musik var kort och gott lyckat da det absolut inte behovdes i en sadan atmosfar.

Ut mot min gamla sverigeadress drog vi sedan. Gardet var som vanligt kallt och ratt blasigt och det kandes markligt att lunka omkring i dessa trakter som jag upp till for 6 ar sedan kallade "hemma" ratt manga ar. Pa 1:54 passerade jag halvmaran och det var lugnt och fint, och bara positiva kanslor aven om jag nog hade hinkat lite val mycket vatten. Sagt och gjort - jag behovde uppsoka ett buskage. Inga fisfornama normer har inte. En hel del andra tycktes dela den uppfattningen eftersom det skvattes i var och varannan buske.

Djurgarden, med den lite kurvigare banterrangen och avsaknaden av publik, sags vara ett segt moment i loppet. Jag upplevde det anda inte sa. Det ar ju sa vackert dar ute, man har fortfarande ork att njuta av miljon och med all tystnad finns det ju tillfalle att smaprata lite med alla knasiga medlopare. Jag hade bland annat sallskap av en stins iford gabardinbyxor, langarmad skjorta, slips och visselpipa, en finlandsk hockeyspelare, en liten spinkig man iford tjugotalsinspirerad svart o vitrandig baddrakt, och sa var det helt sonika farthallaren sub-4 som jag konverserade lite med.

Slutade vara social en bit innan vi kom ut pa Strandvagen. Trots att min gamla arbetskollega R stod och hejade vid 28-km och inte langt darifran aven mamma & co fick jag forsta vagen av trotthet ungefar da. Att det skulle bli jobbigt vid det stadiet visste jag ju sedan forrut men besvikelsen kommer alltid som ett brev pa posten nar man kanner att man maste trappa ned for att inte krokna. Andra rundan pa Vasterbron gick trots allt battre an vantat, nu med annu mer publik som gav rungande applader. Vackra Norr Malarstrand passerades och dar stod basta kompisen M och hejade. Hon hade missat mitt forsta varv pa samma plats och var fast besluten om att sta kvar.

Vattnet i mitt eget balte var nu sedan lange slut. Kande en tilltagande trotthet och jag tillat mig sjalv att stanna och dricka pa staende fot vid nagot stalle. Likadant gjorde jag pa de nastkommande dryckesstationerna. Ungefar vid 38-40 km var jag sa trott att jag gick ett tiotal meter aven mellan vattenstationerna. Vid 41 km hor jag nagon ropa "Heja Petra!!"- jag vander mig om och ser Lisette. Vad underbart det ar att hora nagon ropa ens namn - det gar liksom ratt in i hjartat och lyfter en.

Stadion lag nu framfor mig som ett vykortsvackert foremal. In pa tartarbanan som kanns som moln i jamforelse med asfalt. Stela ben vars agares hjarna tyst skriker "SPRING sa inat h-vete!". Benen kan inte riktigt fa till det. Malgang. Lyfter armarna till en segergest. Stoppar klockan som visar pa 3:59:10 pa 43,08 km. Far medalj, blir omkramad av varldens basta familj.


Pre-race pa hotellrummet.

Hej fran Down Under!

Sadar, da var man pa plats Down Under igen 29 timmar senare. Utan halva alfabetet och hela koret. Men med snyggaste t-skjortan i min ago. Det har varit nagra valdigt intensiva dagar i Stockholm sa jag fick liksom aldrig nagon tid att skriva ned en valfortjant lopprapport fran marathon. Men jag ska jobba pa en idag... Tills dess - ha en skon fredag!