Inte-intervaller, fartökningar, fartlek...

Kart barn har manga namn. Igar var det fartlek som stod pa agendan. Fartlek kombinerat med en springdate med maken. Eftersom han ar i kom-i-gang-stadiet och ligger lagt med fart dar han omsom joggar, omsom gar korde jag rundningar runt honom (ni vet, lite som man gor i amerikanska filmer i armen dar coachen springer runt de andra loparna). Jo, jag vet att det skitirriterande for den som blir omringad men det var makens ide eftersom han tycket att det var battre att gora sahar da vi da pa det sattet anda fick vara tillsammans. Och det verkade ju som ett smart drag. Tyckte sjalv att det funkade ratt bra, dessutom ar det ju mycket roligare att ha nagon att springa och prata med. Men det blev mycket spurtningar for att sedan vanda tillbaks och springa i en cirkel runt honom for att uppratthalla nagon som helst fart.

Korde den forsta kilometern i langsam uppvarmning, ca 6.20 min/km, sedan borjade jag oka allteftersom jag sprang runt min kara medlopare. Det blev ratt manga sma fartokningar - gissningsvis pa ungefar 300 meter (vilket jag upprepade ungefar 6 ganger) i ca 3.50-4.10-fart foljt av lite langsammare fart i lagoma doser. Mentalt kanns det alltid lite lattare att INTE kalla det intervaller. Inte-intervaller. Eller fartlek som jag hade skrivit pa mitt schema. Eller fartokningar, som Staffan var inne pa. Definitivt mer tilltalande.

Den obligatoriska statistiken da; 7 km i snitt 5.25-tempo.