Langpanna skulle det springas idag - 22 km stod det pa marathonprogrammet. 22 km som om nagra veckor kommer att bli 24, 26, 28, 30, 32 och slutligen 34 km. Riktiga langdistanser alltsa.
Morgonens pass kandes inte sa dar overdrivet lockande. Jag har ju aldrig sprungit langre an halvmaradistansen och bara det ar ju, ja faktiskt rent ut sagt riktigt jakla jobbigt. Nagot modstulen over denna nya fas har jag borjat fokusera mig pa vad som rekommenderas for distanser over 21 km-strecket. Igar laste jag en intressant artikel om just langa traningsrundor och vad som hander om man t.ex. far kramp under rundan. Rekommentationen tycks vara forberedelse och ater forberedelse. Bade mentalt, fysiskt och rent materiellt.
Dagen borjade med ratt stor frukost och pakladning av hela vinterutstyrseln. Sedan var det bara att ta tjuren i hornen, snora pa sig dojjorna och ge sig ut. 4 flaskor i baltet och mobilen med "utifallatt" (det hor inte till vanligheterna bor tillaggas). Tog som vanligt en bra uppvarming under de tre forsta kilometrarna sedan var det bara att oka succesivt allt eftersom jag blev varmare i kroppen. Det gick faktiskt harligt undan och medans jag sprang klunkade jag vatten som om det inte fanns nagon morgondag - allt for att motverka den dar krampen jag hade last om dagen innan.
Efter tredje varvet i Centennial Park, vid 16 km ungefar, kandes det i benen att det har "borjade narma sig ett langpass". Lite stolpig kansla i benen men det var bara att knota pa och eftersom den sista biten gick i helt annan miljo runt Paddington och langs med Foxtel studios kandes det som man nastan var klar nar man bara hade 5 km kvar. Val hemma var det sa skont att stanna i parken utanfor mitt hus och stretcha igenom kroppen. Mycket nojd med dagens pass! Det kandes som jag hade en bra "lagom" fart men anda mycket krafter kvar.
Morgonens pass kandes inte sa dar overdrivet lockande. Jag har ju aldrig sprungit langre an halvmaradistansen och bara det ar ju, ja faktiskt rent ut sagt riktigt jakla jobbigt. Nagot modstulen over denna nya fas har jag borjat fokusera mig pa vad som rekommenderas for distanser over 21 km-strecket. Igar laste jag en intressant artikel om just langa traningsrundor och vad som hander om man t.ex. far kramp under rundan. Rekommentationen tycks vara forberedelse och ater forberedelse. Bade mentalt, fysiskt och rent materiellt.
Dagen borjade med ratt stor frukost och pakladning av hela vinterutstyrseln. Sedan var det bara att ta tjuren i hornen, snora pa sig dojjorna och ge sig ut. 4 flaskor i baltet och mobilen med "utifallatt" (det hor inte till vanligheterna bor tillaggas). Tog som vanligt en bra uppvarming under de tre forsta kilometrarna sedan var det bara att oka succesivt allt eftersom jag blev varmare i kroppen. Det gick faktiskt harligt undan och medans jag sprang klunkade jag vatten som om det inte fanns nagon morgondag - allt for att motverka den dar krampen jag hade last om dagen innan.
Efter tredje varvet i Centennial Park, vid 16 km ungefar, kandes det i benen att det har "borjade narma sig ett langpass". Lite stolpig kansla i benen men det var bara att knota pa och eftersom den sista biten gick i helt annan miljo runt Paddington och langs med Foxtel studios kandes det som man nastan var klar nar man bara hade 5 km kvar. Val hemma var det sa skont att stanna i parken utanfor mitt hus och stretcha igenom kroppen. Mycket nojd med dagens pass! Det kandes som jag hade en bra "lagom" fart men anda mycket krafter kvar.
Mer information om passet har
Distans: 22.04 km
Tid: 2:00:18
Snittempo: 5:27 min/km
Snittpuls: lamnade pulsbandet hemma
3 comments:
Känner igen tankarna kring den där ökningen av distans. Kör på bara och tänkt inte så mycket ;), det blir lättare och lättare trots ökningen av distansen. Mycket sitter i det mentala men man vänjer sig! :)
Fint pass du fick till!
Underbart! Det där med kramp är dock ett omtvistat ämne. det finns, vad jag vet, inga som helst "bevis" på att man får kramp av vätske/salt brist. Drick när du är törstig. Faktum är att det är farligare med för mycket än för lite vatten...
Daniel - ja, ett positivt besked ar ju att man inte kanner sig helt slut efter den distansen sa det maste ju betyda att man har krafter kvar. Jag tror jag far forsoka ragga upp nagon som vill springa dessa langre pass med mig, det blir ju lite trakigt i langden att springa sjalv.
Ingmarie - Det finns sakert manga olika rekommendationer kring det dar. Men som tur ar tror jag inte jag kan dricka FOR mycket vatten:) - nar de 4 flaskorna ar slut sa ar ju vattnet slut. Jag far nog helt enkelt se till att vanja kroppen vid dessa langpass sa att jag vet hur min kropp kommer att reagera efter 30-35 km osv.
Post a Comment