Thursday, September 3, 2009

Note to self: mer magkänsla!

Nar man BARA springa, nar man inte tanker pa tider, och har alla puls/fart/distans-varningsalarm avstangda. Nar man inte kor kvalitetspass eller nagot annat finslipat. Nar man helt enkelt bara springer och later benen jobba pa i den takt de vill, later asfalten glida under en och andningen sitter fint - da kan det faktiskt bli riktigt bra. Igar korde jag ett sant pass dar det faktistk kandes som jag skulle kunnat fortsatta i evighet. Runner's high-kanslan var stark efterat. Det enda som stoppade mig var en middag med nagra kompisar nagon timme senare.

Ska man gora en aterblick pa det har sa kanns det som jag inte ska anvanda mig av varningsalarm sa ofta, utan helt enkelt mer och mer bara lita pa mig sjalv, benen, huvudet och magkanslan, och att man springer ganska bra anda utan 'hjalpmedel'. En slags fun-run lite nu och da, lite losare tyglar for stunden. For allvarligt, vem tusan blir peppad av att se "Too slow!!" blinka frenetiskt pa displayen nar man sjalv tycker att man haller en ganska mattlig fart?

Runda: Federation Road, 2 x Centennial Park, 1 x Redfern Park
Distans: 11.7 km
Tid: 59:07 min
Snittempo: 5.07
Snittpuls: 159 bpm

2 comments:

Snorkkis said...

Ja, att släppa tyglarna och låta benen köra vad dom vill är väldigt befriande ibland. Lät som ett riktigt härligt pass!

Petra said...

Visst ar det! Man far helt enkelt se till att baka in sana pass emellanat!