Thursday, January 28, 2010

Ny miljö - bra karma?

Egentligen borde man skaffa sig en liten praktisk kompaktkamera, eller annu hellre en filmkamera sa man kan dokumentera sant som hander under loprundorna. For det hander onekligen hela tiden en MASSA saker aven om det inte alltid ar varldsomspannande grejer som forandrar ens liv. Har man dessutom ogon och oron oppna, ar redo att byta miljo lite nu o da, och registrerar vad som hander runt omkring en, kan man faktiskt fa sig en massa roliga erfarenheter pa kopet.

Gardagens runda gick i ny miljo och jag mottes hela tiden av leende manniskor som tycktes ratt nojda med livet. Det var Redfern, Waterloo, Alexandria och Surry Hills; mysiga stadsdelar som ar bostadstata och lite lagomt bohemchica sadar. Det blev en natt liten runda pa 8 km i 5.20-fart. Det borjade med att jag sprang pa en femtiodollarsedel (ca. 250:-) pa gatan. Den bara lag dar, och eftersom det inte var en syl i vadret nagonstans fanns det inte nagon som kunde tankas vara innehavaren av den (ja, eller atminstone ingen man kunde fraga i det har fallet). Skulle jag lata den ligga? Skulle jag plocka upp den? Samvetet gnagde nagra sekunder... jag plockade upp den och tankte att nu slar val blixten ned i mig eller liknande. Dalig karma liksom. Men det gick bra faktiskt.

I Alexandria passerade jag den nagot suspekta puben med det lika suspekta namnet The Cauliflower (stor, graslig bild pa ett kalhuvud utanfor puben). Forst och framst var det pubgubbarna utanfor som skralade nagot om "Go girl, go!", sedan nagra kvarter senare var det lilla tjejen och hennes mamma, varpa mamman berattade "Now, that's what Cathy Freeman did - remember?" (och sa pekade hon pa mig). Nar jag hade kommit till Anzac Parade motte jag en annan lopare som saktade ned pa steget, fyrade av ett stort leende och fragade pa lopande fot "Where did you get that water belt?" varpa jag svarade "The runner's store in Clovelly". Fick tummen upp pa det och sa sprang vi bada vidare i vara respektive riktningar.

Visst ar det skoj att observera manniskor och material nar man ar ute pa vift. Aven om min vanliga park ar favorittillhallet ar det ju skoj att hamna i andra miljoer och se vad som kan handa.

4 comments:

Andréa said...

Spännande! :) Jag brode kanske vara lite mer närvarande och lite mndre i min egen värld när jag springer :) Fast på förra veckans långpass såg jag fatiskt en hare :)

egirl said...

Vilken lyckorunda! :)

Jag njuter av att titta och lyssna på andra när jag är ute och går och brukar uppleva massa roliga och konstiga saker... Får se om det blir samma sak när jag börjar springa ute nu till våren eller om jag bara måste fokusera på att ta mig från A till B... :)

Ingmarie said...

Visst är det! och vad härligt att du hade ett så öppet sinne så du kunde uppfatta allt detta! (Tycker du gjorde helt rätt med 50 dollars sedeln. hade inte du plockat upp den hade någon ann gjort det.)

Petra said...

Andrea - ja, jag brukar faktiskt ocksa vara inne i min egen varld nar jag springer men nar man springer i bostadstata omraden kanns det lite sakrare att vara allert sa man vet vad som hander omkring en. Atminstone har i Sydney for det finns en och annan galning har...

Egirl - ja, man kan ha mycket skoj nar man ar ute!! Klart du kommer att njuta och titta o lssna pa andra ocksa nar du kommer ut!

Ingmarie - Ja, ibland lonar det sig verkligen att vara helt o hallet narvarande!:) Resonerade lite sa ocksa innan jag plockade upp 50-dollarssedeln.