Thursday, September 9, 2010

Tunnelseende

Nu forstar jag vad det innebar att ga in i den beryktade marathonbubblan. Just nu ar det verkligen inte mycket annat som ar viktigare an de 42 stundande kilometerna nasta sondag. Ar livradd for att nagon ska andas baciller pa mig och nade den som kommer for nara rent generellt sett. Jag kan i vanliga fall inte kategorisera mig som paranoid men den har veckan har jag inbillat mig allt mojligt. Och for att inte tala om hypokondrikern man forvandlas till! Ar inte halsen lite svulllen? Drar det inte lite obekvamt i hoger kna?? Kanns det inte som jag haller pa att bli forkyld nu??? Det ar nastan komiskt hur det kan bli sahar... Jag hoppas att det har bara ar en forstagangskansla - det borjar bli liiite langtrakigt att klunka Berocca och ata enorma mangder halsosam mat dagarna i anda.

Tunnelseende non-stop. En inte alltfor smickrande egenskap.
Tokyo 255

8 comments:

Fit-Eva said...

Känner helt igen mig i det där, även om jag aldrig sprungit ett maraton.
Mitt stora mål har alltid varit Göteborgsvarvet och när man bor precis vid starten så blir det nästan som "psykning" hela veckan innan när man ser leveranser komma, hur det börjar byggas upp saker osv osv. Inte så lätt att fokusera på något annat lixom...
Håller tummarna för att du får hålla dig frisk (vet själv hur jobbigt det blir om man blir sjuk när man tränat länge för nåt) och ät bra och SOV så mycket du kan. Sömn är underskattat :-)

Johan said...

Haha, känner igen mig idet där. Man blir lite paranod och väldigt sur på förkylda kollegor som inte har vett att stanna hemma. Heslt vill man gå omkring med en två meter lång pinne så att man kan hålla folk och deras virus på behörigt avstånd.

Petra said...

Fit-Eva - tack, hoppas man far halla sig frisk...

Johan - precis! Forsoker isolera mig sa gott det gar!!

Daniel said...

Hehehe! Värre blir det! ;) Bubblan alltså....håller tummarna för att allt går bra till starten nu!
Titta på film brukar funka bra i bubblan. :)

Jesper Scheutz said...

Sällar mig till gänget hypokondrisar, blir lika dan inför tävling. Har tidigare jobbat som fotograf och inför varje vernisage så spydde jag som en räv och trodde jag var magsjuk =)

Men inte då 'bara' nervös, som tur är spyr jag inte inför mina träningsrundor =P

Ingmarie said...

Det är exakt så du SKA känna! Var bara beredd på att på söndag är du snudd på döende... ;-) Lycka till!

mialena said...

Ja det är en spännande känsla! Och man blir bara mer och mer nojig, sen på startlinjen är man värsta galopphästen som vill ut ut boxen :)

Petra said...

Daniel - herregud, VARRE??? Hur kan det vara mojligt? :) Film sa du - bra tips!!

Jesper - :) hoppas jag slipper den kanslan nasta sondag!

Ingmarie - du ar rolig du! Men det tycks vara sa. Man har ju last en o annan resa mot marathon nu och det verkar vara valdigt vanligt.

Mialena - kan tanka mig det!! Fin liknelse!:)