Trip down Memory Lane & för övrigt en bra vecka

Det tar en liten stund att kunna lara sig prata Apple-sprak flytande men det ar helt klart lattare an att lara sig konkurrenternas menyer och sprak. Idag foljde iPhonen med pa en milrunda i Paddington och jag hade musik i oronen for forsta gangen pa sakert tva ar. Det kandes lite konstigt eftersom jag ar van att hora vad som hander runt omkring mig men nu blev jag helt uppslukad av en massa bra musik som peppade rejalt. Det blandades friskt mellan jattegammal musik som jag vaxte upp med pa attiotalet - Thompson Twins, Howard Jones, Soft Cell, Depeche Mode, Bronski Beat, och lite nyare musik. Jag sager som Andrea - det ar harligt och markligt hur bra lopningen och musik gar ihop, man far uppleva sa mycket mer. Men just ur sakerhetssynpunkt kommer jag nog att springa mest utan musik - det finns trots allt alldeles for manga konstiga prickar i den har stan (for att inte glomma all trafik...).

Veckan som gatt summerar jag till 57 km pa 4 pass - kanns som en bra vecka och jag ar nojd med det.