Det ar nagot speciellt nar vaderleken andras och man star infor en ny arstid som erbjuder fargskiftningar, lite mer temperamentsfulla vindar och hog klar luft. Den harliga svalkan igar gjorde att folk faktiskt gick och huttrade lite och undrade om det har nu var slutet pa den australiensiska sommaren. Och officiellt ar vi ju faktiskt redan dar. Sommarmanaderna i Australien ar december, januari och februari aven om overgangarna ar lite mer finstilta och inte sa markanta som i Sverige. Sa vi har antligen host i Sydney aven om det svala vadret i gar nog var en engangsforetelse och vi sakert kommer att fa vanta ratt manga veckor innan loven blir gula och det blir svalt pa "riktigt".
Det har gjorde mig grymt sugen att inviga de nya 2XU-tightsen som jag kopte forra veckan. Gav mig ut pa en forsiktig jogg efter sondagsskadorna. Jag var speciellt uppmarksam i borjan da jag hade lite ont i ena knat men eftersom det kandes mer bara som omheten man kan fa av ett blamarke kandes det ok att oka lite. Det borjade regna sa smatt och mitt under rundan blev det ett skyfall utan dess like. Det har kandes bara harligt; jag far sa otroligt mycket energi av att springa i regn och njuter till fulla muggar av att klippa till lite extra medans regnet slar emot kroppen. Tightsen kandes underbara att springa i; bra support runt musklerna, lagomt varmande men samtidigt luftiga.
Medans jag sprang funderade jag pa Staffans upplagg; fartokningar var 3:dje kilometer. Intervallmotstandare som man ar dras jag till allt som kan omskrivas pa ett lite mer tilltalande satt. Och det har upplagget med fartokningar kandes just lockande. Forsta tva blev som vanligt en inledning i nagot lugnare tempo. Det har var ju forsta joggen pa en vecka och jag kande mig noterbart flasig och ratt stelbent. Tredje kilometern var det dags att borja klippa. Benen kandes sugna pa action och det skulle ga undan. Noterade att jag ironiskt nog lag i Staffan-fart mesta delen av trean. Tog ned farten igen i nagra kilometer innan nasta okning vid sjatte kilometern. Dar drog jag upp tempot igen och hamnade pa 4.40 ungefar. Tillbaks till 5.20-fart innan nasta temporusning vid 8km. Den absolut sista okningen blev vid 11 km som som blev en lagom avslutning i 4.50-fart. Och hur kandes det da? Jo, kalasbra ratt och slatt. Ingen hjartklappning, inga dystra skittankar, inga Gud-jag-vill-lagga-mig-ned-och-do-NU-vibbar. Lugnt, kontrollerat och fullt njutbart. Precis som det ska vara enligt mig. Hej fartokning, vi ses igen om nagra da'r!
Runda: Centennial Park, utsidan av Moore Park
Tid: 56:07 min
Distans: 11 km
Snittempo: 5.06 min/km
Maxtempo: 3.40 min/km
Det har gjorde mig grymt sugen att inviga de nya 2XU-tightsen som jag kopte forra veckan. Gav mig ut pa en forsiktig jogg efter sondagsskadorna. Jag var speciellt uppmarksam i borjan da jag hade lite ont i ena knat men eftersom det kandes mer bara som omheten man kan fa av ett blamarke kandes det ok att oka lite. Det borjade regna sa smatt och mitt under rundan blev det ett skyfall utan dess like. Det har kandes bara harligt; jag far sa otroligt mycket energi av att springa i regn och njuter till fulla muggar av att klippa till lite extra medans regnet slar emot kroppen. Tightsen kandes underbara att springa i; bra support runt musklerna, lagomt varmande men samtidigt luftiga.
Medans jag sprang funderade jag pa Staffans upplagg; fartokningar var 3:dje kilometer. Intervallmotstandare som man ar dras jag till allt som kan omskrivas pa ett lite mer tilltalande satt. Och det har upplagget med fartokningar kandes just lockande. Forsta tva blev som vanligt en inledning i nagot lugnare tempo. Det har var ju forsta joggen pa en vecka och jag kande mig noterbart flasig och ratt stelbent. Tredje kilometern var det dags att borja klippa. Benen kandes sugna pa action och det skulle ga undan. Noterade att jag ironiskt nog lag i Staffan-fart mesta delen av trean. Tog ned farten igen i nagra kilometer innan nasta okning vid sjatte kilometern. Dar drog jag upp tempot igen och hamnade pa 4.40 ungefar. Tillbaks till 5.20-fart innan nasta temporusning vid 8km. Den absolut sista okningen blev vid 11 km som som blev en lagom avslutning i 4.50-fart. Och hur kandes det da? Jo, kalasbra ratt och slatt. Ingen hjartklappning, inga dystra skittankar, inga Gud-jag-vill-lagga-mig-ned-och-do-NU-vibbar. Lugnt, kontrollerat och fullt njutbart. Precis som det ska vara enligt mig. Hej fartokning, vi ses igen om nagra da'r!
Runda: Centennial Park, utsidan av Moore Park
Tid: 56:07 min
Distans: 11 km
Snittempo: 5.06 min/km
Maxtempo: 3.40 min/km
Ett annat vinnande koncept med en betydligt höstigare touch än Down Under (Domsjö, Örnsköldsvik - oktober 2009)
2 comments:
Tänk, här går vi och drömmer, längtar och trånar efter shorts, t-shirt och mindre tvätt medan du längtar efter långa tights och svalka. verkligen bakvänt.;-)
Ja, bakvant ar det!! Men graset ar som bekant alltid gronare....:) Ha en bra vecka!
Post a Comment