Tuesday, March 16, 2010

Löparblues

Sofie har en kranglande ljumske. Daniel har miniskproblem. Miss Agda har aterkommande hoftproblem (men ar det pa battringsvag, tro?) och Ingmarie, den stackaren som ska pa langresa och allt, har ett skadat ligament...

Det blir inte roligare av att vara skadad "kollektivt" men man kan ju helt krasst konstatera att det ar manga som far skador pa olika satt. Samtidigt ar det ocksa ratt intressant - aven om det aldrig ar roligt att lasa om nagon som skadat sig - att folja resultaten och hur man far ordning pa allt igen. Som lopare vill man ju inget annat att fa vara frisk och skadefri sa att man kan springa overhuvudtaget (och saledes ocksa leva ett roligare liv pa sidan om), men det ar ocksa ofta i dessa lagen nar man skadar sig som man lar sig mest om sin kropp och hur den reagerar i olika situationer, hur man kan jobba med rehab, prehab och sant.

Sjalv har jag ITB-kanningar igen och det ar inge kul alls, och vaderna spokar fortfarande. Frustrerande. Som vanligt gor jag allt for att lasa upp mig pa amnet, speciellt med vaderna eftersom detta ar ett nytt amne for mig. ITB'n vet jag ju hur jag ska "behandla" med benovningar och stretch. Som vanligt googlar jag, laser tidningar, laser bloggar, laser bocker, pratar med yrkesfolk. Men jag kan inte annat an konstatera att det finns tydliga monster i mina onda ben...

- De nya skorna med mindre dampning gor att vaderna tar mer smallar. Inte sa konstigt eftersom att dampningen har ju just det syftet att fordela belastningen (bland annat).

- Mina forsok till ny lopteknik ger att vaderna jobbar mer. Ironiskt nog vill jag ju andra lopsteget pga av att loptekniken ar mer skonsam i langden (och hanger ihop med skovalet), sa att jag far jatteomma ben av det har kanns ju mindre kul. Varje kliv kanns som pilar i vaden och genererar en "elektrisk vag" av smarta fran vaden, fram pa smalbenet och uppemot knat, i synnerhet hoger ben. Efter nagra dagars loparvila (lordag, sondag, mandag) gor det fortfarande ratt ont bara av att ga.

Jag tror inte att jag behover ga till en naprapat for att fa denna diagnos. Problemet borjade precis i samband med ovan tillfalle, och har sedan dess varit konstant. Min egen teori i det har fallet ar att jag har fatt ITB som en biverkning av att vaderna ar sa omma och fatt jobba "overtid". Kroppen har ju en tendens att kompensera funktioner och delar i kroppen som bryts ned och just nu kanns det som vaderna inte alls ar med pa noterna och da borjar ITB-senan att jobba extra mycket istallet. Ja, det ar min teori ialla fall. Nu hoppas jag fa bukt pa det har genom att vila mer den har veckan. Pa fredag aker vi ju till Tokyo sa det kommer nog nastan bara att bli langpromenader dar.

6 comments:

Daniel said...

Det kan säkert vara så att du belastar på ett annat sätt när vaderna spökar så att ITB:n blir ansträngd istället. Inte lätt det här med benen ;)
Tänk på att försöka springa avslappnat, öka kadensen och ta kortare steg än du normalt gör. Vaderna ska inte behöva ta mer "smällar" än annars, möjligtvis blir dom tröttare fortare men det är övergående tills kroppen vant sig.
Hela idén är att slippa smällarna i kroppen och bara flyta på mjukt och fint. Kolla gärna denna videon, tycker den förklarar på ett bra sätt.

http://www.youtube.com/watch?v=90cHm9UO9bs&feature=related

Önskar jag hade kunnat visa dig irl hur jag har fått lära mig, inte lätt att göra det såhär ;)

Krya på dig!!

Andréa said...

Usch inte kul det här med skador hit och dit! Jag är lite skeptisk mot det här med att byta löpteknik just för att det väldigt lätt kan leda till skadeproblem. Eller egentligen är jag inte skeptisk till själva pose-tekniken (för jag antar att det är den du vill lära dig springa med?) utan just det här med att "helt plötsligt" bara byta steg.. jag tror att om man kör löpskolning regelbundet (oups, där blev jag påmind om att jag borde ta tag :) plus kör mycket stabilitetsträning och löpfunktionell styrka kan mycket komma automatiskt, utan att man behöver anstränga sig så mycket för att byta steg, och därigenom kanske undvika att skadas.. har ju inga vetenskapliga belägg för att det är så men det är vad jag tror på :)

hoppas dina problem ger med sig snart!!

Anna (Orka mera) said...

Skador är skit och ibland känns det som dom bara avlöser varandra. Gaaah, tvångsvilar själv underbenen och det spritter i hela kroppen nu när solen börjar kika fram! Så... bort med alla skador, please!

Petra said...

Daniel - Ja, det ar verkligen en hel vetenskap det har med lopning! Tack for kommentaren (och you tube-lanken)! Ska kolla pa detta ikvall!

Andrea - vad bra med feedback, tack! Det ar ju santhar man vill hora, alltsa andra lopares synpunkter pa vad de tror funkar. (Du ar ju inte "bara" en lopare utan har betydligt mer kunskap om kroppen och hur den funkar). Jag trodde som sagt att om jag tog det lugnt och introducerade mer framfotslopning sa skulle det inte bli nagra problem. Men kroppen ar ju en komplex maskin, det far man ju standiga bevis for. Just nu funderar jag pa att ga tillbaks till ett pa dampade traningskor och vid ett senare tillfalle testa det har med pose igen - som du sager ar det viktigt med riktig lopskolning sa att man lar sig fran grunden.

Anna (Orka Mera) - nej, det ar verkligen pyton att vara skadad! Speciellt om vadret ar perfekt och man bara vill ut och kuta... Nu far jag hoppas pa en snabb aterhamtning sa att jag kan komma ut och trana!

Sofie RW said...

Ett elände med dessa skador. Men du verkar ha kläm på ditt problem, så vi håller tummar o tår för att det snart är bra. Kul med Tokyo! Du kanske har varit där förut?

Petra said...

Sofie - Ja, dessa skador ar inte kul alls... hoppas din ljumske blir battre snart! Jag tror att mina vader och kna ar ett overgaende problem men det ar ju inte sa kul nar man ar mitt uppe i det:(

Ja, Tokyo ska bli kul. Har aldrig varit dar forr sa jag ar mycket forvantansfull!