Monday, March 1, 2010

# 672, skavsår, blåmärken & nya krafter

Sadar, da har man sakrat startplats 672 for Sydney Half Marathon den 16 maj. Halvmaran gar mitt inne i stan med start och malgang i Hyde Park, och kommer nog att bli nagot annorlunda an de cross country-halvmaror jag har gjort tidigare. Det kanns alltid bra att ha ett konkret mal att trana infor aven om mitt stora mal i ar givetvis blir att genomfora Sydney Marathon 19 September 2010.

Igar var jag som sagt ute och cyklade (bade bokstavligt och bildligt talat kan man saga). Sista sondagen varje manad ar det "vilda vastern" som galler i Centennial Park - inga fordon far komma in. Detta gor att folk blir som stortokiga och valjer att ta lagen i egna hander och gora lite som andan faller pa. Man promenerar i den dedikerade cykelfilen t.ex., man later barn cykla kors och tvars over gatan, och for att stro salt i saren bade cyklar och gar de vuxna motsols dessutom for att skapa lite ytterligare spanning. Mitt i lopfilen sag jag nagon rollerbladeakande herre som sag ut att jaga PB pa hjul. Snacka om djungelns lag. Det har ar annars en ganska snabbpulserande park dar traningscyklister, lopare, rollerbladeakare, rullskidakare, hastar, hundar och bilar huserar samtidigt - och det ar ALDRIG nagra problem.

Sa vad hander en dag som denna? Jo det ar klart att det blir en kollision. Eller atminstone nastan. Med en liten kille pa cykel och stodhjul!!! Hemska tanke. Jag kom i ratt bra fart nedfor en backe och ser denna lilla parvel framfor mig. Foraldrarna gick snett bakom och kollade inte vad lillkillen gjorde. Helt plotsligt far cykelkillen for sig att svanga ut tvarsover gatan och ut mot min sida dar jag brassar pa i 180. Jag slanger mig pa bromsarna for att slippa kollidera med barnet. Maken bakom mig aker ratt in i mig, vi tappar bada balansen och druttar pa arslet med cyklar och pedaler till hoger och vanster. Jag repar upp underarmen, far ont i overarmen som far en ganska kraftig small och far blamarken pa rumpan och knat. Fast lillkillen med stodhjulen klarade sig fint tack o lov en meter ifran oss. Usch vad det ar hemskt nar det hander sana saker.

Ikvall tanker jag ta mig en kvallsjogg for att reka laget och se att knoppen och benen fortfarande ar intakta. Inte for att det KANNS som det det ar nagot fel men blir ju lite morbultad nar sant har hander. (Note to self och andra: undvik Centennial Park sista sondagen varje manad!!).

5 comments:

Sofie RW said...

Sådana situationer gör verkligen att man får hjärtat i halsgropen. Verkar ändå som om ni skulle ha klarat er relativt ok; tur!

Ha en bra vecka!

egirl said...

Shit vad läskigt! Det kunde ju gått riktigt illa. Tur att ni ändå klarade er undan med "bara skrubbsår och blåmärken" och att lillkillen cyklade vidare utan minsta skråma. Hoppas allt kändes ok på kvällsjoggen?

Och grattis till startplatsen - spännande med ett nytt lopp! :)

Carol!ne said...

Hejsan, hur funkade dina adidas för dig? Jag har planer på köpa dem och vill höra lite vad du tycker.

Daniel said...

Ännu en halvmara!! Härligt!!
Hoppas dina skador är lindriga, otäckt sådant där....

Petra said...

Sofie - ja, ratt laskigt nar det hander sana har saker. Tur att det gick bra! Men man inser nar man landar pa marken att det ar ett jakla tempo man kan komma upp i nar man cyklar.

egirl - ja, man hinner tanka sa mycket nar det hander sant har. Men som sagt tur i oturen och vi klarade ju oss anda valdigt bra. Tack o lov for cykelhjalm!

Caroline - Hej och valkommen hit!! Skoj med ny lasare! Jag faktiskt inte hunnit inviga mina nya Adidas Adizero Temp annu. Vill garna slita lite till pa mina gamla Adidas Supernova Glide. Men snart blir det premiar och da lovar jag att komma med en rapport!

Daniel - precis, att ha ett mal att trana infor ger ju lite mer an att bara trana planlost. Och att ha en startplats ger ju ocksa lite mer konkret visualisering. Fast jag tycker nog det ar ganska skont att trana planlost ocksa men det ger ju den dar extra kicken som man kan behova i bland:)