OK. Kalla mig galen shoppaholic, skofetischist, retail therapy nerd, slosmaja eller vad ni nu vill. Men... argument nummer ett; jag tycker att mina fotter fortjanar att springa i bra skor. Och argument nummer tva; skorna borde fa vila mellan varven. Och da racker det ju knappast med ETT par, eller hur?
I helgen brottades jag med dessa argument, vagde for och emot tills jag antligen kom till skott och slog till. Tva par skor - varken mer eller mindre. Jag hade visserligen redan i atanke att kopa ett par till sedan mina skor i lordags men nar jag val stod dar och var omringad av alla dessa lackerbitar blev trycket for mycket helt enkelt. Jag gav in och lat fashionistan i mig bestamma...
Jag kopte ju ett par Mizuno Wave Ultima forra lordagen och blev helfralst. Nar jag sedan hittade ett annat par Wave Ultima fast i annan fargsattning (herrsko egentligen fast i min storlek) var jag inte sen att sla till; sportig insida i mork marinbla och knalligt organge gjorde att de blev omedelbara kandidater (narbild har). Kanslan att springa i dessa har jag bekrivit tidigare - kort och gott, det ar ungefar som att "komma hem", som den gamla klyschan brukar lyda. Klockrent och valdigt bekvamt. Premiarpasset utmarktes mest av fortjusta tankar i stil med "Ah, det ar sa har det ska kannas!".
Par nummer tva blev ett par Brooks Glycerin 8. Skon har den omtalade DNA-sulan som sags anpassas efter vikten pa den som anvander skorna. Ja, DNA-effekt eller inte - jag kan bara saga att kanslan att springa i dem ar tipptopp. Brooks-skon har en nagot hogre dampning i halen och ar dessutom ocksa ganska rejalt dampad framtill. Just framfotskanslan ar ganska noterbar nar man springer och en harlig avvikelse fran mina andra skor. Nar man nu har flera par sa vill man ju garna ha en nagot annorlunda kansla for varje pass - da ar det ju ratt skoj att ha ett par som sticker ut. Premiarrundan gjordes i gar i dessa under 9 km och jag gillade dem jattemycket. Ska bli intressant att se hur de kanns under langre distanser. En narbild kan man se har - mintgron har aldrig riktigt varit min farg men jag mjuknar lite nu...
Min absoluta favorit ar nog anda Mizuno-skon. Den har ratt mjukt "innerskal" runt halen, lagom dampning och en bra markkontakt eftersom att sulan forhallandevis ar ganska smal. Nar man inte springer ar det som att ga pa moln. Summa summarum; tre par jattefina neutrala skor som bara vantar pa att fa komma ut och luftas. Ikvall blir det dock valfortjant vila eftersom benen ar trotta efter forra veckans pass.
Narmast: Brooks Glycerin, Mizuno Wave Ultima och Mizuno Wave Ultima 2.
I helgen brottades jag med dessa argument, vagde for och emot tills jag antligen kom till skott och slog till. Tva par skor - varken mer eller mindre. Jag hade visserligen redan i atanke att kopa ett par till sedan mina skor i lordags men nar jag val stod dar och var omringad av alla dessa lackerbitar blev trycket for mycket helt enkelt. Jag gav in och lat fashionistan i mig bestamma...
Jag kopte ju ett par Mizuno Wave Ultima forra lordagen och blev helfralst. Nar jag sedan hittade ett annat par Wave Ultima fast i annan fargsattning (herrsko egentligen fast i min storlek) var jag inte sen att sla till; sportig insida i mork marinbla och knalligt organge gjorde att de blev omedelbara kandidater (narbild har). Kanslan att springa i dessa har jag bekrivit tidigare - kort och gott, det ar ungefar som att "komma hem", som den gamla klyschan brukar lyda. Klockrent och valdigt bekvamt. Premiarpasset utmarktes mest av fortjusta tankar i stil med "Ah, det ar sa har det ska kannas!".
Par nummer tva blev ett par Brooks Glycerin 8. Skon har den omtalade DNA-sulan som sags anpassas efter vikten pa den som anvander skorna. Ja, DNA-effekt eller inte - jag kan bara saga att kanslan att springa i dem ar tipptopp. Brooks-skon har en nagot hogre dampning i halen och ar dessutom ocksa ganska rejalt dampad framtill. Just framfotskanslan ar ganska noterbar nar man springer och en harlig avvikelse fran mina andra skor. Nar man nu har flera par sa vill man ju garna ha en nagot annorlunda kansla for varje pass - da ar det ju ratt skoj att ha ett par som sticker ut. Premiarrundan gjordes i gar i dessa under 9 km och jag gillade dem jattemycket. Ska bli intressant att se hur de kanns under langre distanser. En narbild kan man se har - mintgron har aldrig riktigt varit min farg men jag mjuknar lite nu...
Min absoluta favorit ar nog anda Mizuno-skon. Den har ratt mjukt "innerskal" runt halen, lagom dampning och en bra markkontakt eftersom att sulan forhallandevis ar ganska smal. Nar man inte springer ar det som att ga pa moln. Summa summarum; tre par jattefina neutrala skor som bara vantar pa att fa komma ut och luftas. Ikvall blir det dock valfortjant vila eftersom benen ar trotta efter forra veckans pass.
Narmast: Brooks Glycerin, Mizuno Wave Ultima och Mizuno Wave Ultima 2.
2 comments:
Uppenbart är i alla fall att du bor på en kontinent med mycket finväder...inte mycket lera de där skorna utsatts för :-)
Härligt med lite ombyten, dumt nog är jag för snål även om det säkert skulle löna sig i längden.
Joel - haha, ja, det har du ratt i. Fast det kan ju bero pa att skorna ar helt nya ocksa:)
Det har ar forsta gangen jag handlar skor sahar tokigt mycket. Visst kanns det lyxigt att ha tre par nya skor att valja bland men enligt rekommendationen ska man ju ha atminstone tva par.
Post a Comment