B12235

Sådär, då är startplatsen på Sydney marathon säkrad! Söndagen 18 september 2011 alltså, och det är den här maran som får bli mitt stora tidsmål, förhoppningsvis sub 3:45. Såg nu att man lagt om banan till vad som ska vara en något flackare bana, det gillas! :D

25 km & hur ska man orka mer?

Man kan tycka att det inte ska vara nån väsentlig skillnad på 20 eller 25 km men det händer nog rätt mycket i kroppen ungefär när halvmaradistansen är avverkad. Just den känslan kan jag tycka är rätt så markant, alltså att man fortfarande är på topp runt 2o km men så rasar det snabbt därefter. Så upplevde jag det idag när jag var ute och sprang. Hade 3 flaskor vatten i bältet och en GU-gel med favoritsmaken vanilla bean. Gelen intogs vid ca 14 km och vattnet räckte hela vägen hem. I ärlighetens namn hade jag ambitionen att springa hela 30 km men jag var så fruktansvärt slutkörd redan vid 23 km att jag helt enkelt inte orkade mer. Vände och sprang hemåt i stället.... Men ok, 25 km känns gött i benen, känner mig lite lagom mör och har faktiskt lite skönt ont i fötterna också. 25 km är för mig rätt långt. 42 km är jäkligt långt. Vore bra om man kunde få till ett pass på runt 30 km snart.

Tid: 2:16:02
Distans: 25 km
Snittfart: 5:26 min/km

Gult på fötterna under långdistansen idag. Här "premiärkörda" på promenad några dagar innan. Himla bekäma men kanske aningens svampiga.

Hallå vädret - vad hände?

Från grönskande försommar till grådaskig vårvinter på 24 timmar - ungefär så skulle jag beskriva vädret när jag var ute och sprang imorse! Vinden ven från alla håll, benen och rumpan var stelfrusna, det var stolpigt att springa och runner's high-känslan lyste med sin frånvaro. Väl hemma började det snöa... (jo, jag vet, jag är bortskämd med Australienklimatet) men att det ska snöa kanske är väntat med den tidiga våren vi har haft och allt? Jag vet inte. Hur som helst - 12 km i 5:35-fart blev det. Kollar man på väderprognosen ser det inte bättre ut imorgon, men vi biter ihop och får väl helt enkelt ladda med långkallingar under tigtsen eller nåt.

Happy Valborg!

Efter en härlig lite kortare morgontur på ca 6,5 km kommer jag om några timmar att sätta mig på tåget mot björkarnas stad för att fira valborg. Kände mig lite sliten i morse, sprang 10 km snabbdistans i går, och det är väl klart att de senaste veckornas lite hårdare träning tar ut sin rätt. Gammlia lockar med fina löpmiljöer uppe i Umeå men vi får se om jag får med mig fint sällskap i spåret i morgon innan jag åker söderut igen.

Trevlig valborg alla nu och ta det lugnt med smällare och brasor! :D

Ta en bulle till!

Det fina vårvädret håller i sig, träden knoppar ut i gröna kulörer och det är verkligen perfekta förhållanden att springa! Idag blev det 20 km runt Domsjö och ut mot Gullvik, förvånade mig själv med en relativt snabb snittfart på 5:25 min/km. Förvånad blev jag som sagt eftersom det kändes rätt så lättsprunget, trodde jag skulle snitta på ett mycket lägre tempo, men det är ju roligt att få ett statusbesked i form av detta. I återhämtningssyfte slukade jag en gigantisk semla nästan omedelbart efter rundan (sedan rejält med mat kort inpå). Det är lite komiskt hur man kan känna att man är konstant hungrig, magen tycks inte ha någon botten.

Mellan rundorna och allt bullätande kollar jag på kartorna och planerar riktigt äventyrslystna rundor där jag aldrig varit. I Öviksområdet (och Domsjö framförallt) finns det ju oändligt många skogsstigar. Många av stigarna är inte så springvänliga utan lämpar sig mer för trekking men en hel del lockar till riktigt fina rundor och det gäller ju att passa på när man är här. Imorgon känns det som jag skulle vilja kolla in snyggvillorna ut emot Nötbolandet och Hörnskatan. Här kan man dessutom avvika ut mot Skommarhamn och om man är sugen på ett riktigt äventyr bör man kunna fortsätta ända ut emot Gullvik. Det bör bli en tur på runt 35 km - något som jag inte kommer att ge mig på redan imorgon men kanske nästa vecka.

I tråkighetskategorin kan jag meddela att det där förbannade skavsåret under bh-bandet (framtill) inte blir bättre trots idogt smörjande med en antifriktionskräm som jag brukar använda. Alla som fått ett gnagande skavsår vet att det inte gör ont när man springer men däremot när man duschar... så känns det inte så där jättetoppen... Problemet är just att råkar man få ett skavsår just där så är det hemskt svårt att låta det läka (om man inte ger tusan i att springa alltså) eftersom bhn liksom sitter väldigt tight på ett och samma ställe. Men vad tusan, det som inte dödar en gör en starkare, eller hur var det nu?

Det knoppas för fullt när man kolla på träden! Lite japankänsla a'la körsbärsblommor får man.

Fulsnyggt

Den här stan är fulsnygg på något sätt fast när man är här så sällan och har väldigt romantiska minnen av stället (skolåren, kompisarna, en bra uppväxt helt enkelt) är det mest det snygga man ser. Det glittrande vattnet är såklart en grej, alla dessa skogsstigar i orörd natur en annan. Robusta hus med väskötta trädgårdar. Avancerad infrastruktur som man alltid kan lita på. Nolaskogsandan, slår det mig, är annan snygg grej. Just det här att inget är omöjligt - ska vi vända den här utdöende stan [Dövik] till en världsklasstad så då gör vi det helt enkelt. Inget är omöjligt, det är bara i din egen skalle som begränsningen finns. Det är snyggt tänkt och det gillar jag.

Löparrrundorna går genom fina syremättade miljöer, på grusvägar, med slokande björkar i bakgrunden och tallgoxar som kvittrar fint som sällskap. Det kanske är lika bra att man måste passera det fula också så man inte får för sig att flytta tillbaks.

Snabb vår & tacksam vecka

Påsken och den gångna veckan går mot sitt slut. Jag njuter i fulla drag att vara hemma och mysa med familjen och passar på att äta konstant - som sig bör - vila, och givetvis träna en hel del också. Summerar 70 km löpning under den gångna veckan, det känns jättebra. Det blev ett lite kortare långpass idag på 18 km runt Domsjö (Norrvåge, förbi fröodlingarna, Vårby, och Vågsnäsvägen, sedan ut mot Gullvik och tillbaks). Trots det fina vädret mötte jag inte många löpare, däremot var det hyfsat många träningscyklister på vägarna och rätt många stavgångare.

När jag sprang idag tänkte jag på hur fort allting händer under våren; för några dagar sedan låg isen som små öar på vattnet, i morse var den helt borta, man såg gröna knoppar på björkarna och temperaturen hade stigit en bra bit över +15C när jag sprang. Inte lika kallt för rumpan alltså! :) Förrutom ett skavsår precis under bh-bandet (inte skönt när man duschar!!), så måste jag ändå säga att allt känns toppen - benen är oförskämt pigga trots den, för mig, upptrappade veckodistansen samt antalet backar men allt känns bra och ljumsken håller måttet. Det tackar vi för!

Syre!

Över stockar och stenar, åtminstone bitvis, gick turen idag. Kallt som tusan var det, dryga +5C när jag begav mig från hemmet. Rumpan frös till is kändes det som. Jag sprang ner mot havet, förbi skira öar med smältis på vattnet och fula enstaka drivor snö som skräpade ner i den annars så fina miljön. En modest tur på 10 km i 5:40-fart. Nästa gång tar jag med mig systemkameran, tänkte jag, det är alldeles för fint att missa.

Nån gång under 2009 under en annan tid på året.

Västernorrland

Idag invigde jag min nya present till mig själv; en Garmin 310XT som inhandlades pa Runner's Store i söndags. Just det, det är en multisportklocka. Man kan alltså simma i den så bör den ju således dessutom hålla för enormt skyfall tycker man. En nödvändighet om man ska använda den i Sydney. Trots alla bra tips om soft reset, hard reset, ladda och samtidigt köra dessa rutiner så fick jag inte liv i klockeländet... Ska testa och skicka in den på lagning när jag kommer tillbaka i Sydney igen och om den nu kan lagas så har jag i såna fall två klockor. Bra sätt att locka med maken ut tex. Men jag kände att jag ville absolut inte vara utan klocka när jag springer marathon så det fick helt enkelt bli ett nytt klockköp. Återkommer med recension när jag har använt den några gånger.

Men nog om klockor. Jag befinner mig i Norrland. Norrland är vackert - Västernorrland är allt lite extra vackert. Karga miljöer med mycket barrskog. Stora partier kalhyggen. Långa, ringlande vägar som går upp och ner, upp och ner. Djupa bergsrevor och dramatiska klippor som ofta slutar i svart vatten. Istiden formade verkligen ett varierande landskap som lämpar sig extra bra för skogsvandring, orientering eller löpning i all sin enkelhet.

Sprang Vågsnäsvägen ut mot Norrvåge idag, fortsatte över bron över Vikbotten och stannade och vände vid Sörvåge, sedan hem samma runda mot Domsjö. Totalt 14 km och en snittfart på 5:35 min/km.

Kollar in banläggningen

Tjoho, nu är jag framme! Efter ca 29 timmars flygning är man hyfsat seg i kroppen. Har hunnit med några intensiva dagar med bästa vännerna innan det nu bär av mot nordligare breddgrader - Övik närmare bestämt. Men både igår och i morse var jag ute och kutade - bästa sättet att få fart på sega jetlagade ben. Givetvis vill man kolla in banläggningen dessutom. ;) Igår blev det en finfin runda runt Stadshagen, Karlbergskanalen (heter den så?), in mot stan via stadshuset, över till Gamla stan, och så längs Söder mälarstrand, över Västerbron som var blåsig som tusan, runt Rålambshovsparken och runt i Fredhäll, och så "hem" igen mot Fridhemsplan där jag huserat nu i dagarna två. Idag en sväng ut på Djurgården. Uppskattningsvis hamnade distanserna på runt 9-11 km vardera. Garminklockan är ju fortfarande helt död så den fick inte hänga med. Men det var helt underbart att kuta på Stockholms gator igen!

Jag höll utkik efter RW-Sofie, SvD-Petra, Anneliten, Ingmarie, Lennart, Staffan, Janne, Magnus, m.m. men jag mötte faktiskt inte en enda kändis. Lite synd faktiskt! Hur som helst, hann med ett besök på Runner's Store också. Mer om detta sen!

...Checked in at Sydney International airport

Ja, sa lyder min Facebook-status alltsa. Jag narmar mig Sverige med stormsteg - inom 29 timmar narmare bestamt. Nasta gang ses vi pa svenska gator!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Stoppa pressarna: Garminklocka död i förtid! "Skandalöst säger Plus-Sverker"

I sondags under langpasset, da det forresten regnade som om hela himlen oppnade sig, borjade Garmin klaga pga lagt batteri. Dock holl den holl hela vagen hem aven om den gjorde valdigt lite vasen av sig. I vanliga fall har jag den installd pa att den piper nar man avverkat en ny kilometer och sa visar den kilometertiden for just den passerade kilometern. Inget av detta hande, noterade jag lite surt da. I gar nar jag skulle ladda upp statistiken visade den da pa helladdat batteri men i ovrigt var den liksom helt dod. Inga siffror, inget pip - ingen kontakt alls! Har forsokt med alla mojliga knep men den vill verkligen inte starta - displayen ar helt tom. Det konstiga ar att nar man satter i den i vagguttaget igen for att testladda den sa visar den pa att batteriet ar fullt men nar jag drar ur den och trycker 'start' sa hander inget. Skulle gissa pa att den har blivit utsatt av FOR mycket regn. For som jag namnt tidigare, nar det regnar sa regnar det verkligen har, och aven om den tal vatten sa ar den ingen triatletklocka. Blir dock lite sur att det har ska handa ca 1,5 ar efter inkopet. Problemet, som jag misstanker att det ar, ar att jag anvant klockan i alldeles FOR regnigt vader och att den da inte pallat trycket. Den ska ju vara vattentat men aven en vattentat klocka kan kanske bara hantera en lagom dos vatten? Hmmm - fler som haft liknande problem med era Garmin-klockor? Hur mycket kan man forvanta sig att en san har klocka ska halla? Den ar ju trots allt inte helt gratis... Kan man reparera den? Vad skulle Plus-Sverker saga om det har, tro?

25 km & You just haven't earned it yet, Baby!

Berg o dalbane-kansla en masse under gardagens pass. 25 km som till en borjan kandes ratt bra, sedan jattejobbigt i mitten och slutligen ratt ok igen mot slutet. Kan bara konstatera att det har med att titulera sig marathonlopare ar inget man blir over en kafferast, man maste helt enkelt gora sig fortjant av det som Morrissey sa fint sjunger om nedan. Men det har vet jag ju om, det ar bara att plocka fram nolaskogsandan och kampa vidare. Till slut kanske jag kan lagga till den far marathonreferensen aven fran Stockholm.

Motivationsrunda

Det kanns att det gar mot host nu. Fastan det oftast ar stralande sol anda ar det tydliga kanningar, framforallt pa morgonen och kvallen, av den dar hoga klara luften som man brukar marka av nan gang i slutet av augusti i Sverige. Det blir mer o mer perfekt lopvader m.a.o.

Dagens pass gick via Darley Road mot de ostliggande stranderna Bronte Beach och Coogee. Vackert som tusan och en alltid lika hisnande kansla nar man kampat sig uppfor alla dessa andlosa backar och slutligen ser havet som stracker ut sig dar nere Detta om nagot ar ju motiverande! Pa hemvagen sprang jag igenom Centennial Park for att fylla pa vatska - tusan vad man maste dricka nar man springer mycket backar. 15 km och en snittfart pa 5:55 min/km. Annars har jag planerat ett langpass imorgon, haller tummarna att dagens San Fransisco-liknande backar inte spokar i apostlahastarna da.

Utsikt mot Bronte som sag ut ungefar sa har idag. Ratt molnigt och behaglig temperatur pa +22C.

En annan, lite mer fargglad vy (inte idag alltsa).

Taggad

Det damp ned ett brev fran Asics Stockholm Marathon i brevladan i dag. Fjarilar i magen pa en gang. Det ar lite som med nummerlappshamtningen att det kanns lite mer pa riktigt nar man far sant har. Lugn och fin nu.

Nagon annan som har fatt liknande korrespondens i dagarna? Eller de kanske bara skickar ut sant har till oss "utlanningar"?

Tankar i rundgång & energi tillbaks‏

Nar blir ett langpass ett langpass egentligen? Hur ska man kunna stanna nar det kanns som bast? Hann jag skicka ivag det dar sista mailet i fredags? Undra om frukosten ar klar nar jag kommer hem? Startade jag tvatten innan jag sprang ivag? Hur mycket vikt var det man fick ta med sig till Sverige nu igen? Kom ihag att betala den dar skyhoga manadsavgiften innan jag aker.... Man hinner onekligen fundera ratt mycket nar man springer. 18 km kanske inte raknas som langpass i riktig "langpassbemarkelse". Fast i mina ogon maste jag nog saga att det finns nagon slags mental grans vid 15 km - har man sprungit langre an sa, sa tycker jag nog att det far raknas som ett langpass, atminstone av ett kortare slag. 17 km lordag och 18 km sondag. Kanske inte basta upplagget med tanke pa att det blev tva korta langpass tva dagar i rad. Egentligen borde jag ha sprungit typ 10 km lordag och 25 km sondag men pa lordagen blev jag sa besatt av att fortsatta att jag inte kunde sluta. I ovrigt vill jag bara rikta en massa energi till de som fortjanar lite extra love and attention just nu. Den har laten gick pa repeat i mina lurar for tre manader sedan, alltsa nar jag hade som mest ont i ljumsken. Den gav mig en massa god energi och javlaranamma da och nar jag lyssnade pa den kandes det inte lika omojligt langre. Min sits som jag var i da kan absolut inte jamforas med de har eldsjalarnas situation - Ingmarie samt Daniel & Sofie - men jag hoppas att energin i den har laten kan ge er lite av samma motivation som den gav mig.

Plan för helgen

Fredag - antligen! Har inte hunnit med nagon lopning alls den har veckan. Skandalost. Just nu: taggar ned i soffan med old school-musik. Kanns som en evighet sedan man satt och bladdrade bland cd-skivor med roliga bilder pa framsidan. I helgen hoppas jag kunna ta igen forlorad lopartid. Trevlig helg!

Relativitet som realitet

Fran borjan ar det mest tanken som ar skrammande. 20 km... 30 km... 40 km - distanser som LATER riktigt langt. Men det ar ju egentigen bara att nota pa sa kommer man dit genom training och da tanjs aven den mentala gransen for det man vet att man klarar av. 10 km ar nastan inte vart att byta om for. 20 km anses som ett kortare langpass. 30 km later fullt genomforbart. Och har man sprungit 30, ja, da kan man ju lika garna fortsatta med 10-12 km till, det ar ju liksom ingen distans. Nu ar jag ingen ultrababe annu, men jag misstanker att det har tankeksattet fortsatter ungefar pa liknande satt med distanser som overstiger marathon. Det har resonemanget kandes lite frammande forst innan mitt forsta marathon forra aret. Igar, i en diskussion med grannen (som nyligen har borjat springa och tycker det ar jattekul att prata lopning) summerade jag foljande saker angaende langpass och hur man tanker nar man tranar infor ett marathon.

Det ar namligen da man... 1). bygger upp tron pa sig sjalv att man KAN klara det. Har man klarat 35 km sa klarar man givetvis minst 42 km. 2). bygger upp kunskap om vad som hander i kroppen efter x antal timmars lopning. Tex med kanslan att det ar business as usual upp till 20-22 km. Efter den har distansen vet jag att det kommer att dala ratt sa snabbt. Jag vet att det kommer att handa men ocksa att det kommer att forsvinna. Hur forebygger man det? Har galler det att plocka fram de positiva tankarna och bygga pa det faktum att man har tranat tillrackligt for det har och kanner en tilltro pa sig sjalv, och kan tanka positivt fastan det kanns jattejobbigt i vissa lagen. 3). lar sig att alska sliskiga sportsgels och effekten av att fa en extra kick nar man springer. 4). lar kroppen att aterhamta sig snabbare sa man slipper ga omkring som en kobent cowboy en vecka efter langpasset.

Det ar aven da man... 5). vinner sympati hos sin battre halva nar man kommer hem tokhungrig och han/hon levererar varsta brakfrukosten. Det ar da man dealar med sin partner med att erbjuda sig att dammsuga/tvatta/stryka skjortorna istallet senare. 6). planerar lugna fredagkvallar med "Pa sparet"-liknande program, te och mackor sa man ska kunna komma upp tidigt pa lordagmorgon for att springa langpass. Vinet, det blir ju bara battre, ju langre det lagras! 7). far tuppjuck nar det planeras en jobbrelaterad weekend med iden att "ni far ju bo pa hotell sa da far ni ingen helg som kompensation". Fatta!! Lordagar och sondagar ar ju prime running time! 8). inte kan forsta varfor en sondag maste vara sa himla social - det ar ju da man ska ut och springa (och senare, pa eftermiddagen, ligga i soffan och aterhamta sig efter langpasset). 9). viker delar av lonen omedelbart till ett par nya traningsdojjor. 10). investerar i morka nyanser pa nagellacket, allt for att morka eventuella blanaglar.

Grannen tyckte att det var en del som lat snedvridet i den har sammanstallningen - och visst, vissa grejer var val lite skamtsamt menade. Men pa det stora hela ligger det visst nagon sanning bakom det, atminstone for mig.:)

Reviderade planer

Hur mycket kan man trana och forbereda sig pa lite mindre an 9 veckor? Hur mycket ar realistiskt att pressa sig sjalv? Sub-3:45 for Stockholm marathon kanns ju inte aktuellt i dagslaget. Det var t.o.m en tid som jag tankte att jag kanske inte ens skulle kunna springa loppet overhuvudtaget. Men jag kan ju springa nu, problemet ar bara att jag tappat 4 manaders loptraning. Nu galler det bara att trana sa kan man genomfora loppet, se det som en rolig upplevelse att fa springa i en fantastiskt vacker stad, och kanske sikta pa en battre tid i nasta lopp. Jag tanker sa har: Stockholm marathon far bli som det blir. Kommer jag att fullfolja loppet sa ar jag enormt nojd! Men Sydney marathon 18 september 2011 far bli min stora satsning. Japp, sa far det bli!

Business as usual runt 22 km-markeringen.

Årets premiär

Det ar manga som springer premiarmilen idag. Sjalv har jag ocksa gjort premiar idag - langpasspremiar! Saaaa himla underbart att kunna springa lite langre igen!! Efter gardagens 12 km kande jag sa pass taggad med alla feel good-kanslor att jag siktade in mig pa ett langre pass idag. Efter en latt yoghurt-frukost laddade jag med 4 flaskor i baltet och ca 5 minuters uppvarmning. Sedan startade jag joggen med latt regn som enda kompanjon. Stryrde kosan mot Moore Park och sedan Centennial Park dar det blev en avstickare inuti parken pa grus och grasmatta. Sedan blev det tva varv inne i parken innan jag sprang ut emot Foxtel studios pa utsidan. Har var det ca. 3 km hem sa det passade bra att runda av har och avvika hemat. Vill man, sa kan man se mer om passet om har.

Kanslan under rundan var enbart positiv (aven om jag var grymt hungrig pa hamvagen). Nu springer jag ju fortfarande ratt langsamt men jag var lite radd for att det skulle kannas mentalt jobbigt att komma in i distansen igen, typ redan efter 5 km fa negativa tankar om hur langt det var kvar (det har ar ju anda forsta langpassset sedan langt innan jul...). Men inget negativt alls tack o lov och benet det holl hela vagen hem. Summa summarum: en god planering, rikligt med vatten i baltet och en langsam takt for att vanja in mig funkade bra. Att det blir repris nasta sondag kan ni lita pa!

Tid: 1:57:50

Distans: 20,19 km

Snittfart: 5:50 min/km