Monday, June 17, 2013

Lycka

Det kalla vadret ar verkligen underbart att springa i. Igar nar jag sprang lag temparaturen pa runt +12C vilket ju egentligen ar optimalt aven om det kan kannas jattekallt till att borja med. Jag lyckade komma ut ratt tidigt pa sondagmorgonen och det var inte manga manniskor ute just da. Lugnt och skont och en latt dimma i parken.

Kanske var det nagot med dimman, morgonljuset och den krispiga luften, men helt plotsligt kande jag mig valdigt sentimental och borjade tanka pa allt mojligt. Kompisar som ska gifta sig. Att jag ska aka till Sverige snart. Att det ska bli sa underbart skont att komma hem. Att fa prata svenska. Att traffa mina svenska kompisar med familjer och barn. Och att fa vara med min egen familj sa klart. Att jag anda kommer att sakna Sydney med allt vad det innebar. Jag tankte pa hur tur man kan ha som kan ha tva "hem", att varlden ter sig lite mindre dramatisk och "o-exotisk" nar man har bott nagra ar utomlands, och att jag har vanner fran jordens alla horn. Och pa att man faktiskt blir lite mindre fordomsfull och mer tolerant med sin omgivning sa har pa aldre dar. Och sa tankte jag pa att jag faktiskt inte har ont i hoften langre, och att jag ar sa vansinningt lycklig som faktiskt KAN springa.


RunningY - Posted using BlogPress from my iPhone

8 comments:

Staffan said...

Så härligt och vilket bra citat/fin bild! Jag skriver under på alltihop, här är det lika härligt att springa i värmen även om det just igårkväll när jag sprang senast var ganska kyligt och ganska nära dina 12 grader :-)

Fit-Eva said...

Åh, så fin bild med det bästa av citat! Mina finaste löparminnen är inte få några tävlingar alls utan ögonblick av ödmjukhet när jag känt mig tillfreds och lycklig över att vara frisk och kunna springa där och då i just det ögonblicket!
Skönt att höra att höften är bättre!
Stor kram på dig!

anneliten said...

Håller helt med om att det finns underbara "running moments" under träning. Men jag tror ändå att mina bästa löparminnen hör ihop med lopp. Glädjetårarna som väller fram vid målgång efter ett maraton till exempel. Eller pirret vid starten.

Petra said...

Staffan - låter härligt! Lite svala kvällar kan man stå ut med, i övrigt låter det ju som att sommaren börjat bra. Ja, visst är det en fin bild/citat! Kram!

Eva - précis så är det! När man känner sig ödmjuk inför livet! Kram tillbaks!

Anneliten - det är helt klart en speciell känsla att gå i mål efter ett marathon. Svårt att hålla tillbaks tårarna då. Kram!

anneliten said...

Kommer till Sydney över jul och nyår - är du där då?

Petra said...

Anneli - japp, är i Sydney då! Åh vad roligt!! Vill du/hinner du/orkar du så vore det jätteskoj att träffas.

Staffan said...

Vad händer här då? Inte mycket? Frusit ihjäl i den smällkalla vintern down under eller varit hemma länge i Sverige och bara tagit en bloggpaus?

anneliten said...

Kan vi utbyta mailadress? Min är anneli@prekliniskabyran.se. Är i Sydney 20-27/12. Och sedan 2-4/1 på hemvägen. Däremellan platsen som alla turister besöker gissar jag - barriär-revet.