Grattis till alla som sprang Lidingoloppet i helgen! Sjalv har jag aldrig sprungit LL, det ser onekligen tufft ut med alla backar och ojamn terrang. Det ar kanske just darfor som det inte tilltalar mig lika mycket? Jag ar mer en asfaltsprinsessa, om man ska anvanda MarathonMias uttryck, och backar ar jag inte alls fortjust i.
Varen ar kommen i Sydney och vadret har varit helt underbart nu under helgen. "Helg" skriver jag fastan det ar mandag, vi har namligen Labour day har i Sydney och det innebar en extra ledig dag - Lyx! De har extradagarna kanns valbehovliga nar man jobbar intensivt som jag gjort nu i 4-5 veckor. Det ar sallan - i vanliga fall - som jag behover klocka 13-timmarsskift pa jobbet men just under de har projekttopparna blir det valdigt intensivt med systemtester, moten, dagliga statusuppdateringar med processfloden och gant charts hit och dit, och da blir lopningen och bloggandet valdigt lidande.
En outtomlig euforikalla, inspiration och viktig hornsten i mitt liv brukar jag alltid beskriva lopningen som, till folk som undrar varfor jag springer. Men att lopningen har en sa mycket storre och djupare betydelse blir liksom extra tydligt nar man ar stressad, behover komma ned i varv, ar i behov av lite extra energi eller helt enkelt bara vill dammsuga skallen pa allt "corporate babbel" man maste bearbeta. Sana ganger ar det helt oslagbart att ha detta medium att luta sig pa.
Sondagsmatlagning - ett annat satt att relaxa, dammsuga hjarnan, kanna inspiration och bara njuuuuta.
2 comments:
Håller helt med om backar! De är ok på träning, men på lopp vill man inte ha dem.
Henrik - valkommen hit! Ja, haller med - backar ar liksom inte sa roligt att behova kriga med under ett lopp. :-)
Post a Comment