Tuesday, October 2, 2012

Det perfekta svaret

Hur ofta springer du varje vecka? Den fragan stalls ofta till mig och det ar inte alltid sa himla latt att svara pa. Ska man bara ge ett snabbt svar som motsvarar ett snittt under ett ar skulle det formodligen rora sig om 3 ganger i veckan, i runda slangar. Ska man ga in mer pa djupet sa vet ni ju sjalva hur det kan lata - det beror pa vad man tranar infor, vilken distans man ar mest fokuserad pa och var, infor traningen till loppet man ligger i det skedet (just da kan det ju handla om 5 ggr i veckan och en veckodostans pa 90 km, vilket givetvis inte ar nagon realistisk reflektion av en vanlig vecka, atminstone inte i mitt liv) . 

Ett slatstruket svar pa den fragan ar ocksa lite svart da man trots allt vet att det ligger sa himla mycket mer bakom "3 ganger i veckan". Det galler att halla tillbaks lite och bedoma vilket typ av svar personen ifraga ar ute efter och vad som ar socialt gangbart just for stunden. Let's face it, man ar val alltid liksom game for att snacka lopning men gar man ut i for vida svangar i det mer djupgaende svaret finns ju risken att man skrammer bort personen som undrar da man formodligen ger skenet av ett valdigt enkelriktat loparliv och inte sa mycket mer. Konversationen kan ju bli lite platt da. Och man ar ju inte BARA lopare utan har aven en del andra intressen aven om man tenderar att hamna i ett loparfack pa en gang da folk hor att man gillar att springa. Men som sagt, lika fel kanns det att bara ge ett avhugget medeltal per vecka. 

Det perfekta svaret pa det har finns formodligen inte. Pa jobbet blir det har extra tydligt nar man pratar med nya manniskor och blir introducerad i professionell egenskap samt "lopare pa fritiden" och man forvantas yttra sig lite kort om den biten. Hur gor ni??


7 comments:

mialena said...

Det beror lite på om jag ska jobba länge med personerna i fråga, då brukar jag tona ner mitt springande i jobbsammanhang, annars blir man lätt stämplad som galning. Åtminstone i början, när jag visat mig i springa hem från jobbet-kläderna ett par gånger brukar de flesta få dåligt samvete och då kan jag gärna berätta om mitt maratonschema, lite elakt sådär :)
Om jag däremot träffar nytt folk på tex möten eller mässor går jag direkt på "H, maratonlöpare, hej hej", då kan det bli riktigt kul. Förvånande ofta får man då jämföra tider!

anneliten said...

Socialt gångbart är verkligen nyckeln. Och det är ju alltid enklare att inte gå in på löpningen alltför djupt liksom. Så gör jag. Håller det rätt mycket för mig själv utom med andra frälsta. Då går jag loss och kompenserar för all återhållsamhet.

Johan Renström said...

När jag säger att jag brukar springa tävlingar på 78 km så brukar folk som inte känner mig reagera lite. De tror väl att man är galen eller inte gör något annat än springer:) Fast oftast säger jag bara att jag gillar att träna om jag träffar någon som ser ut att träna, annars pratar jag om annat för jag är lite less på att prata om löpning ibland så det känns bra kul:)

Daniel said...

Jag brukar säga att jag springer 5-10mil i veckan beroende på vad jag tränar för. Nämner sällan hur många eller vilka pass jag kör.
Finns där intresse brukar dom fråga mera och då berättar jag också mera ;)

Petra said...

Mialena - ja, att presentera sig som en lopare vid ett forsta mote ger sakert en rolig spinn pa samtalet fast det ar ju just det att da blir man genast kategoriserad som lopare. :-)

Anneliten - precis sa tanker jag ocksa. Lite lagomt aterhallet ar nog bast.

Johan - haha, ja jag far nog erkanna sjalv att ett 78 km-lopp (i berg...?) later som en smatt galen sak att utfora. :-) Allt stalls i perspetiv till det man sjalv tycker ar normalt. Grattis forresten. Vilken enorm prestation!! Hatten av!

Daniel - ja, det later ju bra, jag far nog fila lite pa hur man pratar om lopning.

Staffan said...

Bra inlägg!! Jag bytte jobb i somras och på mitt förra jobb hade jag verkligen stämpeln "Löparen" även om de fanns de som både sprang mer och snabbare än jag.

Jag pratar gärna löpning såklart men det blir lite återhållsamt först och jag har hållit en ganska låg profil på nya jobbet initialt men när kollegorna märker att jag springer på luncherna 1-2 ggr/v så kommer frågorna. Några kollegor är helt ointresserade och det märks tydligt medans andra är nyfikna och intresserade. Hela vidden av min nördighet med träningsdagbok på nätet och löparblogg har inte gått upp för kollegorna och det är inget jag pratar som direkt med nya människor men jag nämner att löpning är ett riktigt intresse jag har, att jag springer MINST tre gånger VARJE vecka och att jag försöker bli så bra jag kan på det upplägget! Dvs jag har ambitioner med min löpträning utöver att "må bra" och jag varierar min träning med intervaller, långpass och snabbdistanser och är inte bara ute och "joggar"

Petra said...

Staffan - ja, det later som ett sunt resonemang och harligt att hora din filosofi/ambition beskriven i enkelhet. Far nog fila pa nagot liknande just i jobbsammanhang. I overlag tycker jag att australier har samre koll pa lopning och oftast associerar lopning med superhalsomanniskor (vilket jag inte ar). Konversationerna blir ju oftast lite konstiga da, det ar val mest det som kanns udda, att man nastan maste forklara sig.