Sunday, March 25, 2012

Tipptopp söndagspass

Hosten borjar markas av har i Sydney nu - temperaturen visade pa behagliga +16 C i morse klockan sju nar jag paborjade mitt pass pa valdigt morgontrotta ben. Pa en daggfylld grasmatta varmde jag upp med jogg pa stallet, indianhopp och diverse skipsteg. Trots en ratt sa rejal uppvarmning tog det sakert ytterligare sju-atta kilometer innan jag vaknade upp och hittade ratta flytet. 

Riktigt somndrucken var jag som sagt imorse men jag ville absolut gora det har passet pa morgonen eftersom jag hade en massa andra aktiviteter senare pa dagen som skulle hinnas med (langdistansloparens standiga dilemma). Nar jag val "vaknat upp" var det toppen att vara ute och fran den nionde och fjortonde kilometern var det runner's high och det kandes som jag skulle kunna fortsatta i all evighet. Underbart nar man kan kanna sa!! Tror mycket det berodde pa den svala temperaturen som verkligen gor ALL skillnad, men ocksa att det var sa mycket socialt folk ute som hejade glatt och det gav en allmant harlig sondagskansla! 

Jag gav mig ut med installningen att det fick ta den tid det tog och att det viktiga var tiden jag var ute. Benen tog mig mot Bondi Junction och Randwick pa utsidan av Moore Park och Centennial Park, sedan hem via Foxtel Studios. Avslutade som jag borjade med en runda runt lillparken utanfor vart hus och det fick satta stopp for dagens pass, som ocksa ar arets langsta pass. 20,41 km pa tiden 1:53 och ett snitt pa 5:39 min/km och det ar jag ratt nojd med.

6 comments:

anneliten said...

Bra jobbat där!

Äntligen höst, känns lite underligt att läsa, med vårsol utanför fönstret. Men jag är liksom du verkar vara ingen fan av värme när jag ska springa.

Fit-Eva said...

Det var ju jättebra fart för att vara tidigt på morgonen och visst är det skönt när träningen är "gjord"?
Här är det vår i luften, inte höst ;-)

Snorkkis said...

Låter som ett härligt pass. Och det verkar som om det verkligen bor en marathonlöpare/ ultradistansare i dig med 7-8 kilometers uppjogg! Starkt.

Shaman said...

Jag känner igen mig i det du skriver, alltså långdistanslöparens ständiga dilemma...tur i oturen då när man som jag blir sjuk och "tvingas" göra allt det som måste göras.
Och ja, många av mina växter ser också mardrömslika ut...jag har inga gröna tummar direkt!

Lennart said...

När jag sprang mina långpass nu "när det börjar bli vår här i Sverige :-)" så kände jag precis som du gjorde. För mig kunde det ta 15 kilometer innan kroppen vaknade :-).

Petra said...

Anneliten - ja, det ar ju helt klart skonare att springa i temperaturer runt +14-16C, det ar nog idealt for mig. :) Aven om jag har "lart mig" att springa i varme sa ar det ju saaa mycket skonare att springa nar det ar svalare ute.

Eva - ja, som sagt det tog sin lilla tid att fa fart pa benen men sen vande det. :) Harligt.

Snorkkis - Oj, ultradistansare vet jag inte, jag har inte borjat tanka i dem banorna annu. 42 km racker gott och val :D Men man ska aldrig saga aldrig....

Shaman - eller hur, helgerna SKA ju vigas at langpass och inte at nagot annat trams.:)

Hoppas din vaxt overlever!

Lennart - Haha, vad bra, da ar jag inte ensam med att vara trogstartad. Och vad harligt att hora att varen ar kommen hemma i Svedala - nice!!