Idag invigde jag min nya present till mig själv; en Garmin 310XT som inhandlades pa Runner's Store i söndags. Just det, det är en multisportklocka. Man kan alltså simma i den så bör den ju således dessutom hålla för enormt skyfall tycker man. En nödvändighet om man ska använda den i Sydney. Trots alla bra tips om soft reset, hard reset, ladda och samtidigt köra dessa rutiner så fick jag inte liv i klockeländet... Ska testa och skicka in den på lagning när jag kommer tillbaka i Sydney igen och om den nu kan lagas så har jag i såna fall två klockor. Bra sätt att locka med maken ut tex. Men jag kände att jag ville absolut inte vara utan klocka när jag springer marathon så det fick helt enkelt bli ett nytt klockköp. Återkommer med recension när jag har använt den några gånger.
Men nog om klockor. Jag befinner mig i Norrland. Norrland är vackert - Västernorrland är allt lite extra vackert. Karga miljöer med mycket barrskog. Stora partier kalhyggen. Långa, ringlande vägar som går upp och ner, upp och ner. Djupa bergsrevor och dramatiska klippor som ofta slutar i svart vatten. Istiden formade verkligen ett varierande landskap som lämpar sig extra bra för skogsvandring, orientering eller löpning i all sin enkelhet.
Sprang Vågsnäsvägen ut mot Norrvåge idag, fortsatte över bron över Vikbotten och stannade och vände vid Sörvåge, sedan hem samma runda mot Domsjö. Totalt 14 km och en snittfart på 5:35 min/km.
Men nog om klockor. Jag befinner mig i Norrland. Norrland är vackert - Västernorrland är allt lite extra vackert. Karga miljöer med mycket barrskog. Stora partier kalhyggen. Långa, ringlande vägar som går upp och ner, upp och ner. Djupa bergsrevor och dramatiska klippor som ofta slutar i svart vatten. Istiden formade verkligen ett varierande landskap som lämpar sig extra bra för skogsvandring, orientering eller löpning i all sin enkelhet.
Sprang Vågsnäsvägen ut mot Norrvåge idag, fortsatte över bron över Vikbotten och stannade och vände vid Sörvåge, sedan hem samma runda mot Domsjö. Totalt 14 km och en snittfart på 5:35 min/km.
8 comments:
Härligt!
Jag älskar att springa i skogen!
Wow! Snacka om skillnad mot asfaltsharvandet i Stockholm... Najs - och cool klocka!
Underbar löpstig! Jag har sprungit maran utan klocka och det gick alldeles utmärkt. Utan klocka är det lättare att känna in vad kroppen orkar. Vad det sedan innebär för sluttid får bli en överraskning (nåja det finns tidtagning på några ställen).
Jag håller ju med såklart:)
Nya prylar är kul!! Och att springa i skogen är något jag definitivt borde göra oftare, det blir mest asfaltstuggande.
Annorlunda att blogga nu när du har å, ä och ö också till ditt förfogande ;) ?
Jag blev ju störtförälskad i Övik när jag var där förra sommaren. :-) Om du kan/vill så kanske en tur på Södra berget i Sundsvall kan vara något på fredag eller söndag fm? .-)Men det är ju en bra bit dit för dig förstås...:-(
Eva - ja, skogen ger mycket syre och är dessutom en fantasisk miljö att springa i!
Magnus - jo, lite skillnad!
Anneliten - Visst, det där är en väldigt individuell grej. Jag är dock så mesig att jag föredrar min lilla "kompis"...
Johan - :D
Staffan - Ja, det blir lite skillnad med svenska bokstäver. Annars ser det ju mest ut som en dyslektikter har varit i farten bland mina inlägg. :)
Se till att ta dig ut i skogen i Oskarshamn nu under påsken!
Ingmarie - hade jätte-jättegärna velat göra det! Men det är ju trots allt 20 mil enkel väg och jag har två brorsor med respektive flickvänner och barn som kommer hem till påsk. Vill liksom inte smita iväg när jag äntligen får träffa min fina familj nu. Däremot så måste vi ses i Stockholm när jag kommer ned!! Som det ser ut nu kommer jag ned 27 maj och stannar till 1 juni.
Då tar vi det då! Jag förstår precis.Ha det fint!
Post a Comment