Sunday, September 16, 2012

PW: 4:09 Sydney Marathon

Alla marathon ar ju olika och detta, mitt tredje, har aterigen fatt mig att inse hur mycket man behover langpassen infor ett marathon.

Kramp, tarar, angest och en mage i uppror var nagra av inslagen i dagens marathon.

Aterkommer imorgon med en langre rapport om loppet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

6 comments:

anneliten said...

Men fy! Ibland är de skit de där loppen. Men du tog dig igenom och det är bra gjort!

Daniel said...

Oj! Bra krigat tycker jag och grattis till ännu en mara. Ta nu hand om dig!

Petra said...

Daniel, tack! Ja, just nu kanns det jattebra att jag genomforde loppet aven om tiden inte ar nagot att hurra for.

Petra said...

Tack Anneliten! Ja, det ar oerhort jobbigt nar man ar mitt uppe i en svacka langt inpa ett lopp. Men som tur ar brukar det oftast vanda.

Anonymous said...

Grattis Petra ! Bra jobbat ! Jag vet nu aentligen hur det kaenns. Klarade av min foersta maraton i soendags (och har inte orkat skriva en rad aen paa bloggen som har en paus nu, fast naer jag laeser alla dessa hoest-maraton-inlaegg just nu kaenns det att det aer dags att boerja skriva igen)....och fick ordentligt med kramp i bena 500 foere maal. Snacka om daalig timing. Nu aer det rekom som gaeller foer oss minst 10 dagar eller hur :-) Man maaste unna baade sig sjaelv och lederna det.

Anders@laufbloggen

Petra said...

Anders - Oj vad starkt jobbat!! 3:30 pa din forsta mara ar ju kanonbra!! Ja, nu maste vi bada vila en svang fast jag ar grymt loparsugen redan nu...