Söndagspass i måndagströtta ben

I morse sparkade jag igang den har veckan med en klassisk ÅH-jogg; kan inte pasta att jag var jattesugen pa att ge mig ut nar vackarklockan ringde vid 6.15-snaret men som vanligt kandes det SUPERSKONT efterat, speciellt efter gardagens pass som blev lite langre an vad jag hade tankt.

Forra veckan loggade jag 4 pass pa 13, 11, 8 och 22,5 km, kanske inte jattemycket distans generellt sett men langpasset igar kandes av i benen i morse.

Langpasset sprangs genom Centennial Park och ut mot Eastern beaches via Randwick. Sprang den ikoniska coastal walk-promenaden langs fina Bronte Beach, Tamarama, Nelson Bay och sist men inte minst Bondi Beach. Strackan ar underbart vacker med stupbranta klippor, oppet blatt hav och mycket upp o ner pa ojamnt underlag. Extra kryddigt blev det med de manga branta stentrapporna som dyker upp med jamna mellanrun och ar helt omojliga att springa i. 

Efter 14 km var det dags att ta itu med evighetsbacken upp till Bondi Junction som aldrig tycks ta slut nar man springer dar. Pinnade pa ratt langsamt och i vissa partier tillat jag mig att ga en svang nar mjolksyran borjade branna alltfor mycket. I storsta allmanhet bradskade jag absolut inte med farten och tiden blev ju darefter ocksa, ca 5:46 min/km och totalt 2:09 pa 22,5 km. Men vad gor det nar man far vara ute och gora det man gillar mest i vackert vader en sondagsmorgon. Hade inga som helst problem att somna senare pa kvallen.

Imorgon blir det vila och pa onsdag tanker jag ta tjuren vid hornen och springa snabbt.