Igar snusade jag pa en 2 veckor gammal bebis. Det ar en speciell kansla att halla i ett san liten individ; man kanner sig bade jattegammal och vis, ung och konstigt oforstandig pa en och samma gang. Traningsvarken som en 3,5 kg liten person kan astadkomma bara av att man sitter ned, fryst i samma position i 20 minuter, ar ratt sa grym - klassiskt! :) Bebins mamma tog sedan over och hade fullt sju med att mata bebisen medans pappan, som ar nyfralst lopare bara ville prata lopning (varvat med bebisprat sa klart). Att bli foralder maste vara nagot av det haftigaste man kan vara med om, det var formodligen darfor vara vanner var helt pladdriga och liksom 'hoga' pa bebis-eufori och allt vad det innebar. Men jag tyckte mig ocksa se en valdigt tydlig och stark karlek till just lopningen, som vi ju ocksa pratade mycket om; det gick inte att ta miste pa passionen man kan kanna nar man har upptackt det har med att springa. Man vill bara vill springa mer och snabbare, och bara prata lopning med nagon annan som "fattar". Skoj att se hur loparbacillen - nar man drabbas av den - kan skanka sa mycket variation i ens liv. Till och med i ett sant skede nar man precis fatt en bebis.
Igar sprang jag ett mittemellanpass. Planen var att springa langpass igar men jag kande mig jatteflasig redan efter nagon kilometer och bestamde mig for att kora ett mittemellanpass istallet, totalt 12,5 km. Nagon nypassionskansla likt ovan var det inte direkt fragan om, daremot kandes det mer som att "landa pa ratt flygplats" efter en lang resa, om ni forstar vad jag menar. Enormt tacksamt att komma ut och kanna sig hemma igen aven om det som sagt var alldeles for mycket flas i ett langsamt tempo. Forkylningen tog ju bort ungefar 10 dagar lopning fran mig och fastan jag visserligen var ute och sprang i Queensland sa var det inga langre eller anstrangande snabbpass. Ar valdigt noga med att inte trana om jag inte ar 100% ok. Nu far jag helt enkelt fokusera pa att fa upp tempot igen sa jag kommer tillbaks till snabbtempot jag var inne pa for nagra veckor sedan.
- Posted using BlogPress from my iPhone
11 comments:
Kanske en urdum fråga men när du är ute och springer på "the Countryside", dvs på andra ställen än i Sydneys parker, behöver man tänka på något med tanke på Australiens "wildlife", de har ju fått de flesta av planetens giftiga ormar down under och en hel del annat otrevligt också eller är det överhuvudtaget inte något man tänker på?
Här i Svedala behöver man ju på sin höjd akta sig för solande huggormar och kanske en och annan björn om man springer i skogen i norra Sverige...
Staffan - Inte alls en dum fraga. Visst ar man jatteforsiktig med vart man gar och HUR man gar nar man aker ut pa landet har. Att folja en bred skogsstig (som pa bilderna i forra inlagget) ar val inga direkta problem aven om man givetvis maste halla koll pa stigen. Blir det daremot lite mer buskar och "mindre stig" sa kanns det inte sa kul langre. :) Pa stranderna finns det alltid badvakter som haller koll pa havet generellt sett. Det gar att gora en ratt lang lista pa vad som finns i havet men det storsta problemet ar faktiskt att folk inte har respekt for vagor och stromt vatten och dras ut i vagorna. Manga av maneterna ar sasongsbetonade och finns "bara" nar det ar som varmast tex sa man bor ju undvika vattnet da. Det finns ju hajnat pa nastan alla storre strander och simmar man inte ut sa djupt sa ar det inga problem. Det later kanske lite konstigt att besriva det sa men det mesta gar att undvika med lite sunt fornuft. Jag ar fortfarande jatteradd for ormar och spindlar, den kanslan gar aldrig over. :)
Staffan - Inte alls en dum fraga. Visst ar man jatteforsiktig med vart man gar och HUR man gar nar man aker ut pa landet har. Att folja en bred skogsstig (som pa bilderna i forra inlagget) ar val inga direkta problem aven om man givetvis maste halla koll pa stigen. Blir det daremot lite mer buskar och "mindre stig" sa kanns det inte sa kul langre. :) Pa stranderna finns det alltid badvakter som haller koll pa havet generellt sett. Det gar att gora en ratt lang lista pa vad som finns i havet men det storsta problemet ar faktiskt att folk inte har respekt for vagor och stromt vatten och dras ut i vagorna. Manga av maneterna ar sasongsbetonade och finns "bara" nar det ar som varmast tex sa man bor ju undvika vattnet da. Det finns ju hajnat pa nastan alla storre strander och simmar man inte ut sa djupt sa ar det inga problem. Det later kanske lite konstigt att besriva det sa men det mesta gar att undvika med lite sunt fornuft. Jag ar fortfarande jatteradd for ormar och spindlar, den kanslan gar aldrig over. :)
På vår resa till Maldiverna träffade vi ett par från Australien som berättade precis som du om era trevliga djur.
En sån där brun liten farlig orm hade letat sig in i deras trädgård och grannen fick komma till deras rescue :-P
Eva - Nice, en brunorm! Ja den vill man nog ha bort!!
Det är en stor grej att ha hittat det speciella i löpningen. Liksom att vara medveten om något som alla inte får uppleva. Springa runt och vara lite nykär :)
Men! Här var du ju :-D
Lite lätt insnöad som jag har varit, slog det mig aldrig att jag kunde liksom *klicka* på ditt namn inne hos mig. *S*... as I said, insöad.
Hej Petra, så trevlig att ses hemma hos dig här! En massa gott att läsa ikapp. Medan jag gör det så ta en runda i det där underbara vädret för mig med är du snäll!
Snorkkis - précis sa ar det! Nykar var ordet jag letade efter!
Jessica - kul att du hittat hit! :-) Absolut, ska ta en extra svang for dig i morgon! Fast jag hoppas varen (och snart forsommaren) har kommit till Svedala nu!
Bebisar är ljuvliga! Då vet man ju dessutom var de är. ;-)
Mycket klokt att dra ner på tänkt långpass. det kommer du att ha igen senare!
Ingmarie - visst ar de! Och ja, det ar helt klart lattare att halla koll pa dem nar de ar sa dar pyttesma!
Post a Comment