Friday, June 10, 2011

Snoozetempo & You have exceeded your mailbox limit - please contact your Systems Administrator

Jag kanske ger skenet av att inte gora alltfor manga knop pa den har sidan av klotet. Att jag har hamnat i en sa kallad postmarathonblues och inte kan rycka upp mig. Men jag kan meddela att jag lever och frodas och sitter har i min lilla pennkjol igen ibland kostymnissar, alltfor manga ogiltiga passwords och en grotesk inbox som ar fylld med en massa svarta, ooppnade mail. Sa knopen jobbar overtid skulle man kunna saga.

Det har med att tolka eftermarathon ar lite klurigt. Alltsa mentalt sa har jag varken fatt nagon efterlopps-dipp eller nagon hysterisk langtan till nasta gang. Jo, det ar klart att jag ser fram emot nasta gang men jag ar ocksa ratt nojd med Stockholm marathon som det var. Det var ju fantastiskt roligt hela resan och jag tittar pa bilderna och kan nastan framkalla alla magiska kanslor jag fick uppleva just da - det var himmel, helvete och skarseld under loppet av fyra timmar. Men det kommer ju ett marathon snart och det finns liksom ingen anledning att bara springa vidare huvudstupa utan att uppskatta och reflektera over det som hande for inte sa lange sedan.

Ar det traningsvark eller ar det skada, undrar man forst. Just nar den dar forsta djavulska traningsvarken har lagt sig, nar man slutat ga sidled nedfor trapporna och inte langre paminner om John Wayne ute pa vift. Da borjar man kanna efter om allting ar intakt. Hofterna, ljumsken och knana ar ok, det var val det som var min storsta oro. Daremot vanster vad ar inte ok... Har testat att springa lite och det kandes stelt, strackt, rejalt anstrangt och allmant obehagligt. Nu ar det nastan 2 veckor sedan loppet och den har vad-kanslan ar fortfarande dar. Jag har borjat crosstraina lite pa gymmet som alternativ traning och kommer formodligen att kora en hel del rodd och cykel. Lopningen far ligga pa snooze sa lange och i helgen blir det benmassage pa fina Four Seasons hotel. Men forst, en kaffe pa det. Sedan maste jag nog fortsatta beta av den har hemska inboxen igen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

4 comments:

Springjonas said...

Hejsan,

Hoppas vaden ordnar sig snart - jag tror inte du är ensam om att känna dig underligt sliten efter maran eller med konstiga/oväntade symptom. För mig var det premiär, väntade en hel vecka med första löpsteget, kändes jättebra men tog istället en evighet jmf med normalt att återhämta sig igen efter det.

I Sydney, springer du vid botaniska trädgården? Jag passerade i april o tog en morgontur där - sagolikt fint!

Kämpa på!

/ Springjonas, nybliven läsare o bloggare

Unknown said...

Låter inte skönt med full inbox tar sådan tid att rensa och träningsvärken går inte av för hackor den heller läser jag =D

Hoppas du får en bra helg och ta hand om dina ben kanske lite djupvattenlöpning som omväxling.

Peace Love och Löparskor!

Ingmarie said...

Låt kroppen få vila ett tag till och träna på känsla. Massage kommer den att äääälska! :-)
mailboxen är det värre med... Den måste attackeras vare sig du vill eller ej antar jag. Annars finns förstås "delete-knappen". ;-)

Petra said...

Springjonas - vad roligt med ny lasare!! Valkommen! Maste kika pa din blogg...spannande med forsta maran!! Bra jobbat! Ja, Botanical Gardens ar verkligen fint att springa i! Parken ar ju inte sa stor (som tex Central Park i NY) men man far gora manga rundor och springa inuti parken. Jag brukar springa mot Bondi, Bront och Coogee Beach, annars brukar jag ocksa vara mycket i Centennial Park. Blir det fler besok i Sydney, tro!?
 
Jesper - Ja, en full inbox ar ingen hojdare. Men nu ar den borta!
 
Ingmare - Massagen var sa skon!! Och jajamen, "Delete-knappen" anvandes ratt friskt kan jag saga!