Monday, January 3, 2011

Från strand-age till bandage

Det gar fort nar det hander, det har jag erfarit forr. Egentligen borde jag bjuda pa langa inlagg med bildskona foton fran Port Douglas. Istallet sitter jag uppkurad i soffan med uppskrapade ben, armbagar och tva stygn pa hakan. En cykeltur, en liten flicka som sprang ut pa gatan och kanske lite for effektiva bomsar ar anledningen till rugguggle-looken. Mitt gamla starka jag kanns valdigt avlagset just nu....

7 comments:

Fit-Eva said...

NEJ!
Krya på dig Petra!

anneliten said...

Ta det försiktigt på cykeln och du har väl hjälm?

En kollega till mig krossade käken i en singel-cykelolycka (guppig grusväg) - utan hjälm hade hon kanske inte överlevt.

Petra said...

Tack, Eva! Och NEJ var precis det jag tankte igar nar det hande!

Anneliten - jo, givetvis hade jag hjalm, det var den som raddade mig! Har jatteont i kaken men den ar inte bruten (fast det var den som tog den mesta smallen).

Anonymous said...

Upp med hakan Petra ! Ursäkta skämtet. Kanske lite opassande. Ärligt talat, du klarar det här också. Och krya på dig även från mig. Fast hur är det egentligen down under ? Medierna berättar om katastrofer. Jag antar att du och din familj hade tur. Översvämningarna har väl inte nått den delen av östkusten du bor på antar jag. Är spänd på att höra din version av det hela.
/Anders

Unknown said...

AJ!! Krya på dig!

Ingmarie said...

Aaaaaaajjj! Fy fabian! Jag kan riktigt KÄNNA hur ont det gjorde (och kanske gör). Hu! Krya på dig! Och tur i oturen att det inte blev värre...

Petra said...

Laufbloggen - Tack, jo jag haller modet uppe! Fast var INTE en jattesprallig Petra som lag pa akuten i sondags:) Det kommer en liten redovisning om vader och oversvamningarna i nasta inlagg!

Mialena - Precis, hakan ar ju sa hard....

Ingmarie - ja, vad skan man saga? Precis, det HADE kunnat sluta mycket samre! Ar anda jattetacksam for att jag kan sitta och ga utan nagra storre krampor. Men det gor ont i nacken (formodligen whiplash) och kaken saklart.